Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 3 av Kuroshitsuji ^^

Hoppas ni gillar den :)

Jag vaknar på morgonen och hör att Sebastian kommer in "Godmorgon min herre, har du sovit gott?" ler han och drar upp gardinerna. Jag gäspar och sätter mig upp i sängen, han ler och häller upp tea i min kopp och sätter det på nattduksbordet. "Det är rabbarbergrädd" ler han. Jag ler och nickar, han hjälper mig att klä på mig och sätter på mig skorna medans jag dricker mitt tea. "Du kan komma ner snart, vi håller på att förbereda frukosten" säger han och ställer sig upp. Jag dricker mitt tea och nickar. Han nickar och går ut, jag sitter på sängen och dricker mitt tea och jag tänker på det som hände igår. *hur överlevde han? Hur kan någon överleva en demon?* tänker jag och dricker mitt tea. Efter en stund när jag drickit upp så går jag ner till matsalen och sätter mig vid bordet och väntar på frukosten. Efter en stund kommer Mey Rin och ska servera men snubblar och tappar maten, men som turen är så kommer Sebastian på en mikrosekund och fångar allt innan det ens hunnit komma ner till marken. "Ta det lite lugnare i fortsättningen, ett litet tips bara" ler han och tittar på Mai Rin. "J..j...a, tack för....tipset." säger hon och rodnar och springer ut i köket. "Förlåt för att du fick vänta med frukosten herre" säger Sebastian och serverar mig. "Det är lugnt" säger jag och börjar äta. Jag blir klar efter en stund och ställer mig upp och går mot biblioteket och letar efter en bok att läsa. Jag hittar en bok efter en stund och läser den, sen knackar det på dörren. Jag tittar upp "Är det ingen som ska öppna?" ropar jag. "Jag tar det" säger Mai Rin och öppnar. Efter en stund så ser jag Elizabeth springa mot mig och kramar mig. "Elizabeth? Vad gör du här?" säger jag och tittar på henne 

(ser ut som på bilden)

(här)

"Jag kom bara för att säga hej och jag vill fixa något imorgon" ler hon. "Vadå fixa något imorgon?" säger jag undrande. "Det är ju din födelsedag imorgon" ler hon. *va? Är det?* tänker jag. Jag suckar "Något litet kan du väl fixa" säger jag tyst och fortsätter läsa. Hon suckar "Något litet? Du fyller ju 17 imorgon" säger hon och tittar på mig. "mm" säger jag och läser. Hon suckar "Men jag fixar något imorgon och det ska bli stort." säger hon och tittar på mig. Jag tittar ner i boken och säger inget. Hon suckar "Det här stället var gladare förut ända tills du kom hem igen efter att ha varit borta och då var du inte alls dig själv." säger hon ledsamt och går iväg. Jag suckar och lägger undan boken "Vad är det som tynger dig min herre?" säger Sebastian och går in. Jag tittar på honom och suckar "imorgon är det min födelsedag och det var den dagen som dem tog mig och allt förändrades" säger jag och ställer mig upp. Han tittar på mig "Men det är ändå din födelsedag" säger han. Jag tittar på honom "Hur kan det vara en rolig dag? Det var den dagen jag fick se mina föräldrar döda, mystiska män förde bort mig och torterade mig under 6 långa år!" skriker jag och ger honom en örfil och springer sen till mitt rum och låser in mig. 

(här)

Jag står lutad mot dörren och andas snabbt och tänker på allt som hänt. Det första minnet som dyker upp är när jag är 7 år och jag och mamma är på stan för att förbereda min födelsedag.

Jag springer omkring och ser en man och går till honom "imorgon är det min födelsedag" ler jag. Min mamma kommer sen och stoppar mig "Åh ursäkta mig, förlåt" säger hon och tittar på honom. "Det gör inget, han är ju så liten och fyller tydligen år imorgon" ler han. "Det ska bli så kul, mamma ska berätta sagor för mig ikväll och hon lovade att hon ska läsa så många jag vill" ler jag. "Och jag ska få sova hos mamma och pappa också" ler jag....

Jag blundar och tittar ner och går sen in i mitt rum och ser en bild på min familj.

Jhag tar upp bilden och tittar på den, jag minns då den dagen jag hitta dem döda.

Jag fäller en tår på bilden och tittar på den sen minns jag allt som hände efter att jag såldes till dem där maskerade männen.

"Jag vill hem, jag vill inte vara här" gråter jag och tittar ner. "Tyst och fortsätt jobba!" skriker en av dem på mig. "Men jag orkar inte" gråter jag och skakar i benen för att jag är så trött. Då kommer det ett slag och jag faller till golvet, jag tittar skakandes upp på dem. "Sluta klaga och fortsätt jobba" skriker mannen på mig. Jag sätter mig upp och tittar ner "Förlåt mig" gråter jag tyst och tittar ner. 

Alla minnen åker igenom mitt huvud på några sekunder, jag lägger undan bilden och går till spegeln och tittar på mig själv.

(har de kläderna)

Jag drar upp ena ärmen på min jacka och ser små blämärken från alla slag. Jag drar sen upp tröjan lite och ser mitt märke på sidan av ryggen och runt om på ryggen syns alla sår från när dem torterade mig och piskade mig. Jag suckar och drar ner tröjan igen. Sen drar jag undan luggen från mitt högra öga och tittar på det "Den här symbolen är nog den bästa som hänt mig, hade det inte varit för Sebastian hade jag varit död" säger jag och tittar på den.

Sen hör jag hur dörren öppnas och jag drar snabbt ner luggen igen för ögat och vänder mig om, det är Sebastian som kommer in för att ge mig fika. "Vad gör du min herre?" säger han och tittar på mig medans han ställer fram en bit kladdkaka på mitt skrivbord och häller upp tea. "inget, inget alls" säger jag och sätter mig ner på stolen. Han nickar och tittar på mig "Men har du bestämt dig för imorgon? Ska du låta Elizabeth hålla en fest för dig?" frågar han sen och tittar på mig. Jag suckar "Så länge det bara är hon och vi andra som kommer, jag vill inte göra något stort av det" säger jag och äter min kladdkaka. "Som du vill min herre" säger han och lägger ena handen på bröstet och bugar. Jag nickar och äter min kladdkaka och tittar ut igenom fönstret.

Nästa dag

(här)

Jag sitter vid bordet uppklädd i samma kläder och frisryr som jag hade igår och väntar på att Elizabeth ska komma. Jag har egentligen ingen lust att fira min födelsedag då det här var den dagen då allt hemskt började hända mig men jag gör det för Elizabeth's skull och alla andra....speciellt min familj. Jag tror inte de vill att jag ska vara ledsen idag, då jag fyller 17 år. Efter ett tag när Mey Rin, Finny, Tanaka och  Baldroy är klara med allt så kommer Elizabeth in. 

(ser ut som på bilden)

"Grattis Yohio" ler hon och slänger sig runt min hals. "Tack..." säger jag och försöker le. Hon ler och sen sätter vi oss alla vid bordet och äter och pratar. Själv försöker jag le men jag påmins ständigt om det som hände idag för 6 år sedan. Elizabeth ler och tittar på mig, jag tittar på henne och ler lite men tittar mest bort i andra tankar. 

Elizabeth's perspektiv

Efter all god mat och efterätt så sitter jag och Yohio på balkongen och pratar. Han verkar ena stunden glad och andra inte och jag undrar varför. Phantomhive herrgården var ju förut så full av leende och skratt. Jag minns så väl att han var borta ett tag och sen så kom han tillbaka. 

Jag springer in och möts av en lång man med kort svart hår "Vart är Yohio?" säger jag och tittar på honom med Yohio's moster ståendes bakom mig. "Han är på balkongen" säger han och tittar på mig. Jag nickar och springer mot balkongen och där står Yohio och tittar ut. "Yohio!" skriker jag och springer mot honom. Han vänder sig om och tittar på mig, han har ett förband som täcker hans höga öga och hans vackra leende är borta. Allt jag ser är sorg i hans ögon....

Jag minns det där ögonblicket så väl, som om det var igår men det var för 4 år sen. Jag tittar på Yohio och han tittar på mig "Du Yohio? Kommer du ihåg den där dagen? Då du kom hem" säger jag och tittar på honom. Han nickar och tittar på mig "Vart var du någonstans? Vad hände?" frågar jag och tittar på honom oroligt. Han suckar och lutar sig över den stora balkonräcket.  "Jag vill helst inte prata om det" säger han tyst. "Varför? Hände något hämskt?" frågar jag och tittar oroligt på honom. Han suckar och tittar på mig "Jag lovar att jag ska berätta men inte idag" säger han och tittar på mig. Jag nickar "okej, men nu går vi in och har det kul" ler jag och tar hans hand och går in med honom.

(här)

Efter ett par timmar åker jag hem och jag tittar på min mamma "Jag lyckades, jag fick honom att le lite. Jag har saknat hans leende" ler jag och tittar ut igenom fönstret. 

Yohio's perspektiv

Äntligen är det över, fast jag hade kul men det är så många blandade känslor. "Sebastian" ropar jag och tittar mig omkring. "Ja min herre?" säger han och går mot mig. "Gör mig lite tea innnan jag går och lägger mig" säger jag och tittar på honom. "Ja min herre" säger han och bugar och går iväg. Jag nickar och går till mitt rum och sätter mig i sängen och suckar. Efter en stund kommer Sebastian in med mitt tea och ger det till mig, jag tar imot koppen och dricker det och tittar på honom "Hade du det kul idag herre?" frågar han medans han tar av mig mina skor. Jag suckar och dricker mitt tea "Ja....faktiskt det hade jag" säger jag och dricker mitt tea "Men jag kunde ändå inte sluta tänka på mitt förflutna" säger jag sen. Han nickar och hjälper mig byta om till pyjamas. Jag dricker upp mitt tea och lägger mig sen ner i sängen och tittar på Sebastian. Han ler lite och tar undan min lugg från mitt högra öga. "Sov gott min herre" ler han och går ut och stänger dörren. Jag tittar på dörren och lägger mig ner och tittar sen på bilden på min familj. "oroa er inte, jag ska hitta dem som separerade oss från varandra och ge han eller dem vad de förtjänar" säger jag tyst och tittar på bilden och sen somnar jag.

Så det var avsnitt 3 av Kuroshitsuji ^^

Hoppas ni gillade den :)

//Kawaiitjejen

Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 2 av Kuroshitsuji ^^

Hoppas ni gillar den. 

Enda sen den dagen som Sebastian kom och räddade mig från de maskerade männen så har han aldrig lämnat min sida. Men det står i vårat kontrakt. Han ska beskydda mig, han får inte förråda mig, han ska lyda mina order oavsett vad och han får aldrig ljuga för mig. Och som ett bevis på vårt kontrakt så fick jag ett märke som han valde att sätta på mitt högra öga.

Sebastian sa att ju mer synligt det är, detsto starkare blir kontraktet. Och det vill ja ha en starkare makt en alla andra så jag kan få reda på vem eller vilka som dödade min familj. Men jag vill inte att folk ska se det så jag har oftast luggen för ögat eller en ögonlapp runt ögat. 

(här)

Jag sitter i mitt rum och skriver lite när det knackar på dörren. "Kom in" säger jag och fortsätter skriva, det är Sebastian som kommer in. "Jag har gjort lite kladdkaka med vispgrädde och bär" ler han och ställer fatet bredvid mig "Och här kommer teat också, det är kinesisk vår" säger han och häller upp teat i en kopp och sätter det bredvid mig. Jag tittar upp på honom "Tack" säger jag och ler lite och äter kladdkakan. Han nickar och går ut, jag äter min kladdkaka och skriver sammtidigt. *Jag kommer ingen vart, jag kommer nog aldrig få reda på vilka som dödade min familj. Men jag måste det, jag kräver hämnd* tänker jag och äter upp min kladdkaka och börjar dricka mitt tea. 

Jag dricker mitt tea och tittar ut igenom fönstret "När något verkligen är borta, kan man aldrig få det tillbaka igen" viskar jag för mig själv och dricker mitt tea. Jag suckar och går sen tillbaka till skrivandet och dricker mitt tea. Efter ett tag blir jag klar och jag går ut på en promenad runt herrgården. 

(här)

Jag går en stund sen hör jag hur någon ropar på mig, jag vänder mig om och ser en man komma gående mot mig. "Vem är du?" snäser jag och tittar på honom. "Känner du inte igen mig?" skrattar han och ställer sig framför mig. Jag tittar på honom "Nej, varför skulle jag?" säger jag och lägger till ett skratt. Han skrattar och drar sen upp sin halsduk till näsan och sätter sen på sin sin luva så man knappt ser hans ansikte. Då stelnar jag till och börjar skaka "Du flydde från mig" skrattar han och tittar på mig. Jag börjar backa och skakar "Du tog mig från min familj!" säger jag. Han skrattar och går mot mig "Det var inte jag som gjorde det, jag köpte dig men jag vet inte från vilken familj du kommer ifrån eller vart" skrattar han. Jag skakar och fortsätter backa "Nu ska du med mig tillbaka" säger han och tar min arm. "Nej, släpp mig" skriker jag och slår på armen. "nope" skrattar han och går. "Och ett straff väntar dig där hemma" skrattar han sen.

(här) (ni får nog ta om låten ett par gånger)

Jag stannar "Du gör det bara farligare för dig själv" säger jag och tittar på honom. Han fnyser "Och hur gör jag det pojk?" säger han och skrattar. Jag flinar "jo du förstår.." börjar jag och tar loss min arm från hans grepp och tar bort min lugg från mitt högra öga och har ögat stängt "Min betjänt Sebastian blir nog inte så glad när han får reda på vad du gör med mig" säger jag med ett flin sen öpnar jag ögat.

Han stirrar på mig "Vad är det med ditt öga?" säger han skakandes. Jag ler "Sebastian kom och rädda mig" säger jag och ögat börjar glöda. Ett par sekunder senare så kommer han "Jag beodrade dig att döda dem men du lät honom komma undan" säger han och tittar på honom. "Förlåt herre" säger han och bugar. "Nu gör slut på honom" lägger jag sen till. "Är du säker på det herre, att du kan stå för någons död?" säger han och tittar på mig. "Vad har jag sagt om att trotsa min order. Du ska lyda mig oavsett vad" säger jag. Han flinar och ler "Som du vill min herre" säger han och vänder sig om mot mannen och gör sen slut på honom men jag står bort vänd så jag inte ser den väldiga scenen. Sen efter en stund kommer Sebastian mot mig jag tittar upp på honom "Varför lät du honom komma undan? Varför gjorde du inte slut på honom för 7 år sen?" säger jag argt och ställer mig upp. "Förlåt min herre, men jag trodde han var död" säger han och bugar. Jag suckar och går tillbaka till herrgården och går in. 

(här)

Jag sätter mig i en fotölj och suckar, efter en stund kommer Sebastian och serverar mig tea. "Det här är rabbarbergrädd" ler han och häller upp teat i min kopp och ger mig den. Jag tar den och dricker det och nickar lite "Men hur kunde han överleva och hur hittade han mig?" suckar jag och dricker mitt tea. "Jag vet inte herre, men han kan inte skada dig igen" säger Sebastian och tittar på mig. Jag nickar och dricker mitt tea "Så länge du står vid min sida och beskyddar mig så är jag utom fara" säger jag och dricker mitt tea. Han nickar och tittar på mig, jag tittar på honom "Det står i vårt kontrakt, du ska beskydda mig" säger jag och tittar på honom. 

Han ler och nickar "Ja min herre" säger han. 

Så det var del 2 av Kuroshitsuji :)

Hoppas ni gillade den ^^ 

//Kawaiitjejen