yohioseremedyfanfics

Senaste inläggen

Av Kawaiigirl Kawaiigirl - 17 mars 2016 23:11

Konnichiwa!


Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel

Hoppas ni gillar den^-^


Yohio´s Perspektiv


Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel är min Golden Retriever, jag har haft henne sen jag var liten. Hon är 10 men fortfarande glad och pigg, jag ler och klappar henne "Godmorgon Angel" ler jag och sätter mig upp och sträcker på med medans jag gäspar. Hon skäller glatt och tittar på mig, jag ler och ställer mig upp och går mot det lilla köket för att göra tea medans hon följer efter mig. Medans tea vattnet kokar så häller jag upp mat åt henne och ger henne nytt vatten, hon börjar äta och jag klappar henne. Jag kan inte tänka mig ett liv utan henne, hon har alltid funnits vid min sida. Hon har funnits där hela min uppväxt och nu är jag 17. Efter en stund kommer pappa in "Godmorgon Yohio" ler han och ruffsar mg i håret "Godmorgon pappa" skrattar jag och rättar till håret. "Och godmorgon Angel" ler han och sätter sig ner på huk för att klappa henne. "Vad ska vi göra idag?" säger jag och tar min tea kopp och dricker mitt tea. "Idag blir det väl inspelning av sång" säger han och ställer sig upp. Jag nickar "Alright" ler jag och går tillbaks till studio rummet. Angel följer efter och viftar glatt på svansen. Jag ler och går in i inspelnings rummet och sätter ner koppen på det lilla bordet framför mig. "Let´s do this!" ler jag och börjar efter en stund sjunga låten vi ska spela in. Efter några timmars jobb sitter jag i soffan och gosar med Angel. "Ska vi ta och gå hem eller vad tycker du?" ler jag. Hon viftar på svansen och hoppar ner från soffan och springer mot dörren. "Jag tolkar det som ett ja" ler jag och ställer mig upp, hon kommer tillbaka med sitt koppel i munnen och gnyr. Jag ler och sätter det på henne och tar sen på mig jackan. Jag tar sen kopplet och går ut och går hem. Det börjar bli mörkt och kallt ute, "Ska bli skönt att komma in" säger jag tyst och tittar på henne. Hon nosar på marken medans hon går runt och jag ler lite, efter ett tag kommer vi hem och jag går in. Jag tar av henne kopplet och hon springer omkring, jag ler och går in i köket. Jag fixar lite att äta och sätter mig ner vid bordet och äter, klockan är 22:25 och jag känner hur jag börjar bli trött "Lite tea sen ska jag gå och lägga mig" säger jag och gäspar. Jag äter upp och sätter på vattenkokarn medans jag diskar, jag ser sen hur Angel sitter bredvid mig och viftar på svansen. "Just det, du ska ha din kvällsmat" ler jag och klappar henne. Hon får sin kvällsmat och jag fixar mitt tea. Jag sätter mig sen i soffan och dricker mitt tea medans hon ligger vid mina fötter, senare ligger jag i sängen med henne tätt bredvid mig "Godnatt Angel" ler jag och klappar henne och sen somnar jag. 

 



2 dagar senare


Jag vaknar och sätter mig trött upp i sängen och gnuggar ögonen, Angel är hemma hos pappa för hon började bli dålig igår. Hon började bli trött och hängig *hoppas hon mår bra* tänker jag och går till köket för att göra tea. Jag får sen ett sms och läser det. "Hej, kom ut om 30 min. Vi måste till veterinären. //Tommy" står det. Jag står där en stund men svarar sen "Okej, jag kommer ut då." skriver jag och skickar sen iväg sms:et. Jag dricker mitt tea och börjar fixa mig iordning. Efter en stund blir jag klar och går ut, jag ser pappas bil och går till honom och hoppar in i bilen. "Något som hänt?" frågar jag oroligt. Han rycker på axlarna medans han börjar köra "Jag vet inte, de sa åt oss att komma" säger han. Efter en stund kommer vi fram och vi sätter oss i väntrummet. Det blir snart vår tur och vi går in i ett rum, där står veterinären med Angel och väntar. "Hej, Sofie heter jag" säger hon och skakar hand med oss. Pappa åkte in med Angel igår då hon började bli dålig och vi har fått svaren idag. "Vi har tagit blodprov och massa andra tester" säger hon och tittar igenom journalen. "Av det vi har fått fram så har hon börjat få dåliga leder, och hon har börjat bli sjuk" säger hon och tittar på oss. "Går det att göra något?" säger jag en aning oroligt och tittar på henne. Hon tittar på oss och suckar "Hon är en gamal hund och som jag ser det så är det bäst att låta henne få somna in, hon kan bli sämre på kort tid" säger hon och tittar på oss. Jag sätter handen för munnen och skakar på huvudet, jag börjar sen tyst gråta medans pappa kramar mig. "Skulle vi kunna få en vecka med henne? För att säga hej då?" säger han medans han håller om mig. Hon nickar "Det ska ni få, men ring om något händer" säger hon. Pappa nickar "Jag är ledsen" säger hon sen och tittar ledsamt på oss innan hon går. Angel ligger på golvet och tittar upp på oss, vi åker sen hem och jag ligger på sängen i mitt gamla rum som jag hade innan jag flyttade till min egna lägenhet. Jag gråter med huvudet på kudden och snyftar. Jag ser sen dörren öppnas och in kommer Angel. Hon hoppar upp i sängen och lägger sig bredvid mig och tittar på mig med sina stora svarta ögon. Hon slickar mig sen på kinden för att muntra upp mig som hon alltid har gjort. Jag ler ledsamt och skrattar tyst "Tack Angel, jag älskar dig" säger jag och kramar henne med tårar som rinner. Om en vecka försvinner hon, jag kan knappt tro det. Vad ska jag göra då?......


Så, det var del 1 av novellen. Hoppas ni tycker om den^^


//Kawaiitjejen

 

 

Av Kawaiigirl Kawaiigirl - 11 juli 2015 15:33

Konnichiwa!


Här kommer del 8 av Omoide


Hoppas ni gillar den^^


Yohio's Perspektiv


Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem nu?" frågar jag och tittar på doktorn. "Snart, men poliserna vill först förhöra dig" säger han. Jag nickar sakta och tittar på honom, de skriver sen ut mig från sjukhuset och jag får följa med poliserna till polisstationen för att bli förhörd och Jessie följer med mig. Rummet är ganska mörkt och i mitten av rummet finns ett bord med 2 stolar på varje sida. "Varsågod och sitt" säger en av poliserna. Vi nickar och jag sätter mig ner, "Så berätta, minns du nått från när du var liten? Att du blev kidnappad?" frågar de. Jag skakar lite på huvudet "Jag minns inget av det, men under några år nu så har en dröm förföljt mig" säger jag. "Kan du berätta lite om den?" frågar en av poliserna. Jag nickar "Jo, jag är ungefär 3 år. Vi sitter och har det roligt jag och min familj sen kommer 2 människor och kidnappar mig men min riktiga familj kan jag inte se ansikterna på. De är suddiga" säger jag. Han nickar och antecknar, sen tittar han på Jessie "hur gick kidnappningen till?" frågar han. Hon skrattar lite "Ja du borde minnas det med tanke på att det här är ett gammalt fall" säger hon och ler. "Men jag berättar gärna det igen och den stämmer exakt in på Yohio's dröm" säger hon. Han ler och flinar "Ja jo, jag borde ju kunna det här fallet" säger han sen tittar han på mig. Jag tittar på de "Yohio, jag tror du är redo nu att träffa din riktiga familj" säger han. Jag nickar sakta, äntligen ska jag få träffa min riktiga familj. Jag är påväg hem, till mitt riktiga hem. Jag håller Jessie i handen och vi går sakta, efter ett tag kommer vi fram. Det är ett blått hus, det är en stor trädgård med massor av vackra blommor. Vi går upp på verandan och hon tittar på mig "Är du redo?" säger hon. Jag nickar sakta, "Kom här" säger hon och går tyst in. Jag följer med och går in i den stora långa hallen, jag ser sen en stor öppning och det måste vara vägen in till vardagsrummet "Vänta här" säger hon och går in dit. Jag hör hur hon pratar lite sen ropar hon på mig "du kan komma" säger hon. Jag tar ett djupt andetag och andas sen ut och går sakta in i vardagsrummet, på soffan sitter en mörkhårig kvinna och bredvid henne sitter en man med brunt hår och de tittar på mig och häpnar. Kvinnan ställer sig upp och i handen har hon en näsduk och jag ser hur tårarna kommer och de rinner längst hennes kinder. Hon går sakta fram till mig och tittar på mig från topp till tå, "är det verkligen?" säger hon med skakig röst. Jag nickar sakta och jag känner hur mina tårar kommer också. "Min son" viskar hon. Sen kramar hon om mig "Åh, jag har saknat dig så!" gråter hon och håller om mig. Jag börjar också gråta och tittar ner "Äntligen är du hemma, jag började förlora hoppet men Jessie höll det uppe" snyftar hon. Sen släpper hon mig och tittar på mig och jag tittar sen mot pappa och han kramar mig också "Välkommen hem" säger han. Jag tittar upp på dem "Även fast att jag inte har vetat om er så har jag också saknat er något enormt" snyftar jag. "Jag är glad att jag är hemma hos er nu" säger jag sen. Mamma ler och håller om mig. 


Vi sitter sen på kvällen i soffan och myser, jag ligger lutad mot mammas axel invirad i en rosa filt. Hon smeker mig på armen och nynnar på vaggvisan hon alltid har sjungit för mig. Jag somnar sen i hennes famn och jag är äntligen hemma hos min familj. Min underbara familj.


Så det var sista avsnittet av Omoide


Hoppas ni gillade min novell^^


//Kawaiigirl

 

 

Av Kawaiigirl Kawaiigirl - 11 juli 2015 00:08

Konnichiwa!


Här kommer del 7 av Omoide


Hoppas ni gillar den :)


Yohio's Perspektiv


Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte förlora dig igen" säger hon ledsamt. "Men om jag inte går så skadar hon dig" säger jag med tårar och smeker hennes kind. Mamma kommer sen "Nu går vi" säger hon. "Jag kan inte lämna henne" säger jag med tårar. "Du fick rädda henne så nu går vi" säger hon och tar tag i mig. "Jessie!" skriker jag och stretar imot. Hon sätter fast mina händer bakom ryggen med kedjor och pappa sätter en munkavel på mig, jag skriker och stretar imot. Jessie tittar på mig och tar fram en mobil och trycker på något, jag tittar på henne och stretar imot. "Nu ska vi gå hem" säger mamma argt och går ut med mig. Jag skriker och stretar imot, hon går iväg med mig men de hinner inte långt innan vi är omringade av poliser. "Släpp era vapen nu!" ropar de. Pappa släpper kniven och håller upp händerna, men mamma håller kvar mig hårt. "Släpp pojken nu" säger polisen. "Nej" säger hon argt. Jag skriker och stretar imot, sen kommer Jessie efter en stund "Släpp honom nu" säger hon. Mamma skakar på huvudet "Nej, det är min son" säger hon. "Verkligen? Du stal honom från oss när han var 3" säger Jessie. "Du har ingen rätt att göra så" säger hon sen. Mamma skakar men håller mig hårt sen släpper hon mig och jag faller mot marken med en duns, Jessie fångar mig och poliserna griper mina såkallade föräldrar "Ni är härmed gripna för kidnappning" säger de och går iväg med dem. Jag tittar på Jessie och skakar, hon tar av mig munkaveln och kedjorna "Vi ska hem nu" säger hon. Jag nickar sakta och skakar, äntligen ska jag hem. Jag ska äntligen få se min riktiga familj


Så det var del 7 av Omoide


Hoppas ni gillar den :)


//Kawaiigirl

 

 

Av Kawaiigirl Kawaiigirl - 10 juli 2015 15:32

Konnichiwa!


Här kommer del 6 av Omoide


Hoppas ni gillar den :)


Jessie's Perspektiv


Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon. "Yohio, han har insett nu att han är min bror" säger jag glatt. Hon stirrar på mig och börjar le och kramar mig "Vi måste ta hem honom nu" säger hon. "Vänta mamma, du vet vilka det är som har kidnappat honom. Gör vi det minsta fel så kanske han råkar illa ut, de har kidnappat och mördat förut" säger jag. Hon tittar på mig och nickar sakta "Har du hans adress?" frågar hon. Jag nickar och tar upp min mobil och ringer polisen och berättar allt som hänt. 


Yohio's Perspektiv


Jag ligger på golvet och skakar och gråter, jag försöker ta mig loss men det är lönlöst. Jag skriker på hjälp men ingen hör mig eller uppfattar vad jag säger. *Jag måste ta mig härifrån* tänker jag, jag försöker sätta mig upp men jag faller mot marken igen. Jag hör hur de pratar på övervåningen och jag undrar vad de gör.


Jessie's Perpsektiv


Jag sitter i en av polisbilarna påväg mot Yohio's hus för att få hem honom, efter en stund kommer vi fram och en av poliserna tittar på mig. "Stanna här" säger han. Jag suckar "Du, jag följer med det är min bror. Plus jag pluggar till polis" säger jag och visar ett papper. Han tar det och tittar på det "Okej, men stanna hos mig" säger han och kliver ur. Jag nickar och kliver ur och följer med honom, de sparkar upp dörren och springer in "Polis! Stanna där ni är, ni är omringade!" ropar en. Inget svar, jag tittar mig omkring sen öppnas en dörr från källaren. Jag ser en blondhårig kvinna och hon håller i Yohio. Bakom henne står en man med svart kort hår, Yohio skakar och har tårar. Hans händer är fastbundna bakom ryggen och han har en munkavel och kvinnan håller en kniv mot hans hals. "Släpp kniven!" ropar en av poliserna. "Nej, ni släpper era vapen och lägger er mot marken. Annars" säger hon och håller kniven närmare hans hals. Yohio kvider till och gråter "Gör det!" ropar hon. Alla släpper sina vapen och lägger sig mot marken, jag tittar på dem sen på kvinnan "Det gäller dig med" väser hon. "Släpp min bror" säger jag argt. "Gör som hon säger" viskar en av poliserna. Jag tittar på Yohio som gråter men jag gör som hon säger och lägger mig ner. De backar sakta ut ur dörren och jag hör hur Yohio försöker säga något men jag hör inte vad han säger. Minuterna går och de är säkert ute, poliserna ställer sig sakta upp "Vi följer dem. Mot bilarna!" ropar de och springer mot sina polisbilar. Jag följer efter och sätter mig i en av bilarna och vi följer deras bil.


Yohio's Perspektiv


Vi sitter i bilen och jag stretar imot, mamma suckar "Är vi framme snart?" säger hon. "Vi är långt ifrån dit vi ska men det finns en liten stuga här någonstans" säger han. "Ta den" säger hon. Han nickar och kör in på en grusväg in mot skogen, vi kör ett tag sen kommer vi mot en liten röd stuga. De kliver ur och mamma tar in mig mot stugan och puttar in mig, jag faller mot golvet och tittar på henne. Jag ser sen hur hon tar en av mina grejer och viskar med pappa "Vad gör du?" skriker jag även fast jag vet att de inte hör vad jag säger. Hon går sen ut, efter en stund kommer hon tillbaka "Nu vet jag hur vi blir kvitt henne" flinar hon. Jag ligger ner och skakar med händerna fastkedjade, jag ser sen hur dörren öppnas och jag ser Jessie. Hon tittar på mig skräckslaget "Gå, du är i fara!" skriker jag. Hon tittar på mig "Jag ska rädda dig" säger hon. "Nej, akta dig!" ropar jag men hon uppfattar inte vad jag säger. Mamma kommer sen bakifrån och hugger henne med en kniv i magen "Nej!" skriker jag och försöker komma loss. Jessie håller händerna vid såret och faller mot golvet "Se nu vad du gjort Yohio, hade du slutat träffa henne hade det här inte behövt hända. Men oroa dig inte, vår hemlighet kommer försvinna med henne" säger hon och går mot mig. Jag stretar imot och försöker komma loss, hon tar loss kedjorna från pelaren hon knöt fast de vid och försöker gå ut med mig. "Jessie!" skriker jag och stretar imot och försöker gå mot henne. "Men vad som gäller för oss så ska vi iväg dit ingen kan hitta oss" säger hon. "Nej!" skriker jag och stretar imot mer. "Yohio sluta" säger hon argt. "Nej" säger jag och stretar imot mer. "Sluta kämpa imot" säger hon argt. "Nej" säger jag argt och faller mot marken och munkaveln åker av och jag andas snabbt och titar på henne. "Nej, jag kommer inte sluta. Jag kommer kämpa varje minut i resten av mitt liv" säger jag och tittar på henne. "Jag kommer aldrig sluta försöka att fly bort från er" säger jag och tittar på henne. "Men om du låter mig rädda henne, så följer jag med er" säger jag sen och tittar på henne. "Yohio, nej" säger Jessie svagt och ligger på golvet. "Jag kommer aldrig springa iväg, jag kommer aldrig försöka fly. Låt mig bara rädda henne så kommer vi bli tillsammans igen, som den familj vi var förut. Bara låt mig rädda henne" säger jag och tittar på mamma. Hon stirrar på mig men nickar "Okej, för den här gången" säger hon och binder loss mig. Hon sätter sen kedjor runt Jessie's händer och tittar på henne "ifall du försöker förfölja oss" säger hon. Jag springer till Jessie och tittar på henne "Jessie" säger jag och håller hennes händer. "Det kommer bli bra" säger jag. Hon hostar och tittar på mig "Yohio, varför gör du detta?" säger hon. Jag tittar på henne med tårar "Du är min syster, jag kan inte låta dig dö" säger jag. Jag tar bort hennes hand och ser det fula såret "åh nej" säger jag och tittar sen omkring. Jag tar ett förband och tvättar såret och lägger sen ett förband på det "Det kommer bli bra" säger jag och tittar på henne och smeker hennes kind. Hon håller min hand och tittar på mig "jag fick i alla fall se dig igen" säger hon. 


Så det var del 6 av Omoide


Hoppas ni gillar den :)


//Kawaiitjejen

 

 

Av Kawaiigirl Kawaiigirl - 10 juli 2015 01:48

Konnichiwa! 


Här kommer del 5 av Omoide


Hoppas ni gillar den^^ 


Yohio's Perspektiv

 

Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag tänker på allt som hänt sen går jag ner "Vart ska du?" säger mamma och tittar på mig. "På en promenad" svarar jag och går ut. Jag går till parken och går omkring när jag träffar på flickan igen "Hej" säger hon. "Hej" svarar jag. "Jag har inte presenterat mig, jag har ju bara gått till dig och pratat om...ja det här" säger hon och skrattar lite. "Jo det är sant" säger jag med ett litet tyst skratt. "Jag heter Jessie" säger hon och tittar på mig. Jag nickar "Fint namn" säger jag och tittar på henne. "Tack" säger hon och rodnar lite. VI går omkring och pratar om allt möjligt sen tittar hon på mig "Så tittade du på det där?" frågade hon. "Klippet?" frågar jag. Hon nickar, jag stannar och suckar "Jag tittade på det men...." säger jag med en suck. Hon tittar på mig "Jag vet inte vad jag ska tro" säger jag och sjunker ner på en parkbänk. Hon tittar på mig och sätter sig ner bredvid mig "Jag vet att det vart jobbigt för dig och att det är så mycket information på en gång" säger hon och smeker mig på ryggen. Jag tittar på henne "Hur visste du ens att det var jag? Hur hittade du mig?" frågar jag och tittar på henne. "Jo, allt började när du var med i dit band Seremedy." säger hon. Jag tittar på henne "Först såg jag inte att det var du bakom allt smink och jag började lyssna på er musik, sen när du var med i melodifestivalen så märkte jag att det var något bekant med dig. Sen efteråt när din dokumäntär serie gick på tv så såg jag direkt att det var du" säger hon sen och tittar på mig. Jag tittar på henne "Hur såg du att det var jag?" frågar jag. "Jag kände igen dig på mycket, håret, dit utseende tillexempel" säger hon och ler. Jag nickar sakta "Så jag beslöt mig då att gå på dina konserter för att försöka prata med dig, men jag fick aldrig tillfälle förens nu" säger hon. Jag nickar sakta sen ger hon mig en bild och jag tittar på den och ser att det är vi på bilden "Känner du igen den bilden?" säger hon. Jag tittar på bilden men skakar på huvudet "Titta närmare och tänk" säger hon. Jag nickar och tittar närmare på bilden, på bilden springer jag och Jessie omkring i badkläder på en strand som ser ut att vara i en skogsmiljö. Jag rycker sen till "Jag känner igen det här." säger jag. Hon nickar och tar bilden "Minns du det här?" säger hon sen. Jag tittar på henne "Blunda" säger hon. Jag nickar och blundar "Förrestäl dig familjen som sitter i en bil, du och jag sitter i varsin barnstol. Vi åker hem och solen går ner och himlen är full av vackra färger" säger hon. "Sen sjungar mamma vaggvisan för oss" säger hon och börjar sjunga en vaggvisa. Jag blundar och får då ett minne, mamma sitter i mitten och håller oss i handen och sjunger för oss medans solen går ner och vi håller på att somna. Jag öppnar ögonen med tårar och tittar på henne "Jag minns" säger jag med tårar. Hon ler lite "Du är verkligen min syster" säger jag och kramar henne. Hon kramar mig tillbaka "Jag har saknat dig så mycket min bror" säger hon och kramar mig. Jag kramar tillbaks och tittar på henne "jag ska bra fixa en sak" säger jag och ställer mig upp. Hon nickar "Jag går hem, men jag hämtar hem dig på något sett" ler hon och springer iväg. Jag tittar efter henne och går sen sakta hemåt, vad ska jag göra? De är ju inte min riktiga familj. Jag känner sen ilskan koka i mig, varför tog de mig? Jag går in "Åh Yohio du är hema" ropar mamma från köket. "mm" mumlar jag medans jag tar av mig skorna. "Det är mat nu" ropar hon. "okej" svarar jag och går mot mitt rum. Jag tittar på alla mina grejer och packar ner det mesta i en väska, jag sitter sen på sängen och stirrar in i väggen. "Yohio kommer du?" ropar pappa sen. "Ja" svarar jag men sitter kvar. 15 minuter har gått och jag sitter kvar "Kommer du?" ropar mamma sen och hon låter inte glad. Jag suckar och ställer mig upp och går nerför trappan, jag står sen vid köks dörren och tittar på dem, de sitter vid köksbordet och äter och tittar på mig. "Vad är det Yohio?" säger mamma och tittar på mig. "Jag är hennes bror" säger jag tyst och tittar ner. Hon suckar och tittar på mig "Prata så man hör, du vet att jag inte gillar när du mumlar" suckar hon. "Jag är hennes bror!" säger jag och stirrar på henne. "Eller hur?" säger jag sen och stirrar på dem. "Mumlade jag nu mamma? Eller ska jag ens kalla dig det?" säger jag sen och blänger på henne. Hon och pappa tittar på varandra sen skrattar hon och ställer sig upp och går till mig "Yohio hör du ens vad du säger? Varför frågar du ens en sån sak?" säger hon och ska krama mig men jag puttar bort henne. "Det var ni! Det var hela tiden ni, ni tog mig från min familj!" säger jag argt och stirrar på dem. "Vi tog dig för att beskydda dig" säger hon. Jag skrattar "beskydda mig? Från vad?" säger jag och blänger på henne. Hon suckar och går mot mig "ni beskyddade mig inte, ni ville bara ha mig för min sång röst så ni kan få pengar från allt jag gör" säger jag och blänger på henne och går ut från köket. "Yohio, vart ska du?" säger hon och följer efter mig med pappa i täten. "Jag ska hem" säger jag och går mot mitt rum. Hon skrattar "Hem? Du är ju redan hemma gubben" säger hon och klappar mig på huvudet. Jag tar tag i hennes hand och stirrar på henne "Nej det är jag inte, och jag tänker aldrig. Jag tänker aldrig låta er använda min röst igen" säger jag och knuffar bort henne. Hon backar och knuffar in i pappa, jag stirrar på dem och tar mina väskor och går ner "låt mig va" säger jag och går ner. Pappa går ner och låser dörren "Vad gör du? Öppna" säger jag och försöker ta bort honom från dörren "Yohio, lyssna nu. Vi gjorde allt för att skydda dig" säger hon. "Nej det gjorde ni inte" säger jag argt. "VI hade inget barn heller och vi såg din familj vara så lycklig och jag fastnade för dig" säger hon. "Så du tog mig för det?" säger jag argt och stirrar på henne. "Nu låt mig gå hem, jag vill inte vara här!" säger jag och försöker putta bort pappa. "Sluta, lugna ner dig" säger han och håller mig. "Släpp mig, jag hatar dig!" skriker jag och slår mot hans bröst men han håller mig. Jag sliter mig loss och försöker ringa efter hjälp men pappa tar telefonen "Hjälp mig!" skriker jag. "Tyst, grannarna kan höra" väser mamma. "Hjälp mig, de har kidnappat mig!" skriker jag. Mamma suckar och går mot mig, hon håller om mig bakifrån och sätter en hand för min mun. "Lyssna nu" säger hon argt. Jag gråter och skakar "Antingen så lugnar vi ner oss och glömmer allt det här och blir en glad familj igen, eller så fortsätter du och det blir värre." säger hon. "Vilket blir det?" säger pappa och tittar på mig. Mamma tar bort sin hand från min mun och vänder mig om och jag tittar på henne ilksett. "Jag tänker inte stanna kvar här och vara med i eran så kallade familj!" skriker jag argt och spottar henne i ansiktet. Hon backar och tar bort spottet från hennes ansikte och stirrar ilskett på mig "Vill du att jag ska vara elak? Okej, då är jag elak" säger hon och går mot mig. Jag backar för att springa ut men pappa tar tag i mig bakifrån "Vad gör du? Släpp mig!" skriker jag argt. De går ner för en trappa till källaren och pappa håller fast mig. Jag skriker och stretar imot, det är kallt och mörkt i källaren. Mamma drar i ett snöre i taket och en lampa tänds, pappa puttar ner mig mot golvet och jag faller med en duns. Jag försöker ställa mig upp men han håller fast mig mot marken "Släpp mig" skriker jag. Mamma kommer sen med 2 rep och kastar ett mot pappa "Vad gör ni?" säger jag och skakar, pappa binder fast mina händer bakom ryggen och mamma binder fast mina fötter. Han ställer sig sen upp och jag skakar och tittar på dem "Vad gör ni? Släpp mig!" säger jag och försöker komma loss. Mamma sätter sig framför mig och tittar på mig "Snälla släpp mig, varför gör ni såhär?" säger jag med gråten i halsen. "Vi ville bara vara en lycklig familj tills den flickan kom och förstörde allt" säger hon. "Men hon är min syster, varför tog ni mig från de?" säger jag och skakar hon. Hon suckar "Ta loss mig nu" säger jag med gråten i hasen. Hon skrattar och skakar på huvudet "Nu stannar du här och säger inte ett pip. Vi ska flytta till en plats där de inte kan hitta dig igen" säger hon. Jag skakar "Jag vill hem!" skriker jag med gråten i halsen. Hon suckar "sätt upp honom" säger hon. Pappa sätter mig upp och hon knyter en munkavel runt min mun och drar åt den hårt. Jag kvider till och gråter och tittar på henne och faller mot golvet. "Oroa dig inte hjärtat, allt är över snart" säger hon och smeker min kind och ställer sig sen upp. Jag gråter och försöker be henne ta bort den men det är ingen som uppfattar vad jag säger "Ses sen" säger hon med ett flin och drar i snöret och allt blir svart. Jag skriker och gråter och försöker komma loss men de går upp och jag ser ljuset när dörren öppnas och jag hör sen hur de stänger dörren och låser den. 


Så det var del 5 av Omoide 


Hoppas ni gillar den^^ 


//Kawaiitjejen

 

 

Av Kawaiigirl Kawaiigirl - 9 juli 2015 01:52

Konnichiwa!


Här kommer del 4 av Omoide


Hoppas ni gillar den^^ 


Yohio's Perspektiv


Dagarna går och jag försöker tränga undan alla tankar om det som hänt, men jag kan inte sluta tänka på flickan. Jag går ner till köket och gör tea. Jag tittar mig omkring medans vattnet kokar i vattenkokaren, efter en stund kommer mamma in och jag tittar på henne. "Vart är pappa?" frågar jag och tittar på henne. "Han är på jobbet" svarar hon medans hon bläddrar igenom en tidning. "Okej" svarar jag och nickar. Efter en stund är vattnet klart, jag häller i det i koppen med tea och låter teat dra en stund. Jag väntar en stund och häller sen i mjölk och honung, jag tar sen koppen och sätter mig hos mamma vid bordet. "Mamma?" säger jag och tittar på henne. "Ja vad är det?" frågar hon. Jag tittar ner lite i koppen sen på henne "Jo, jag undrar bara..." säger jag lite tyst. "Vad undrar du?" frågar hon och tittar på mig. Jag suckar och tittar på henne "Jo, det känns som om jag börjar mer och mer på något sätt att tro på det flickan sa till mig" säger jag. "Tro vad?" frågar hon. "Att jag är...hennes bror" säger jag och tittar på henne. Hon suckar och skakar på huvudet "Såklart du inte är, du känner henne inte ens" säger hon. Jag nickar "Jo men..." säger jag men blir avbruten. "Tror du verligen på det hon säger? Dina fans gör ju vadsomhelst för att få dig att tro på det de säger och för att få bli ihop med dig eller vara en del av din familj" säger hon. Jag nickar sakta "Jo det stämmer ju" säger jag tyst. Hon suckar och går mot mig och ställer sig på huk bredvid mig "Yohio, titta på mig" säger hon. Jag tittar på henne "Jag vill inte att du träffar henne igen, och lyssna inte på henne vad hon än säger. Okej?" säger hon. Jag nickar "okej mamma" säger jag. "Bra" säger hon och ler. Hon ler och pussar mig på pannan och ställer sig upp, jag tittar på henne och dricker mitt tea. "Jag ska gå till affären en stund, jag kommer om en stund" säger hon och går ut. Jag tittar efter henne och dricker mitt tea, jag går in till vardagsrummet och håller i min tea kopp och dricker sakta. Jag sätter mig i burspråket och tittar ut, burspråket är vitt och har en liten lusrosa fluffig matte. Mot väggarna finns det vita och ljusrosa kuddar och några ljus. Jag tittar ut och dricker mitt tea när jag ser flickan komma igen *Vad vill hon nu då?* tänker jag förvånat och tittar när hon går mot dörren. Jag hör sen hur det knackar på dörren, *Ska jag öppna?* tänker jag. Jag sitter där en stund men bestämmer mig sen för att öppna dörren, jag går mot dörren och öppnar. "Hej, vi måste prata" säger hon. Jag suckar "Jag har ju redan bett dig att lämna mig ifred" säger jag och ska stänga dörren när hon öppnar igen. "Snälla, låt mig komma in. Vi behöver prata. Snälla" säger hon. Jag suckar "Okej, men bara om det är fort. Mamma kommer snart" säger jag och släpper in henne. Hon nickar och går in, vi sätter oss i vardagsrummet. Jag håller i min tea mugg och tittar på henne när hon plockar ur något från sin väska. "Här" säger hon och ger mig några bilder. "Vad är det här?" säger jag och tar imot dem. "Det är bilder på oss från när vi var små" säger hon. Jag tittar på henne sen på bilderna, på bilderna är det 2 små barn. En liten blondhårig pojke och en rödhårig flicka. Jag tittar igenom bilderna sen på henne och ger tillbaka bilderna. Hon tar tillbaka dem och tittar på mig "Det kan inte vara jag" säger jag och dricker mitt tea. "Jo det är vi, ser du inte det?" säger hon och pekar på bilderna. Jag tittar på dem och ser hur den lilla pojken är så lik mig "Jo men jag vet inte vem du är förns vi sågs för några dagar sen" säger jag. Hon suckar "Du minns ju inte mig, men jag vet att långt där inne så minns du mig" säger hon. Jag skakar på huvudet och dricker mitt tea "Du måste minnas mig" säger hon med tårar. Jag tittar på henne "Men om vi nu är syskon, vilket jag tvivlar på. Varför är jag här då?" säger jag. "Du vart kidnappad när du var 3" säger hon. "Har du bevis?" frågar jag. Hon tar upp en till bild ur väskan och ger den till mig. På bilden står det "Har du sett min son Yohio? Isåfall ring.." och så står det ett telefon nummer och en bild på en liten pojke. Jag tittar på henne "Och så var det överallt på nyheterna och internet så det är bara att söka" säger hon sen. Jag tittar på henne "Jag kan ändå inte tro det här. De är mina föräldrar" säger jag. Hon suckar och ställer sig upp "Du kommer snart att inse att jag talar sanning" säger hon och går sen ut igenom dörren. Jag tittar efter henne och suckar. 


3 dagar senare


Jag står i studion och spelar in låtar, jag sjunger en stund sen tar vi paus. "Vi går och gör kaffe, vill du ha?" säger min maneger. Jag skakar på huvudet "Jag har mitt tea" säger jag och lyfter min kopp och dricker. "Okej, vi går och gör kaffe" säger han och går iväg med de andra. Jag står kvar i inspelnings rummet och dricker mitt tea medans jag surfar på telefonen. Jag dricker sakta och bläddrar igenom telefonen när jag plötsligt tänker på det flickan sa. "Finns överallt på internet va?" säger jag med en fnysning. Jag söker efter det på internet och blir shockad. Jag hittar ett klipp från en nyhets sändning och klickar på länken. Jag lyssnar medans jag dricker mitt tea "För 5 dagar sedan så kidnappades 3åriga Yohio. Man har letat överallt efter honom men inga spår har dykts upp" säger reporten. Jag skakar och tittar på klippet, jag ser sen en kvinna. Hon har brunt hår, sminket är utkletat och tårarna rinner "Jag vill bara ha tillbaka min son, varför tog de honom från mig? Varför? Varför?!" snyftar hon. "hur gick allt till?" frågar reporten. "Vi satt inne och tittade på film, klockan var 09:00 och det var dags för barnen att sova när ett fönster krossas. Sen kommer 2 maskerade personer in, de springer mot min son och försöker ta honom. Min man försöker ta bort de, men de bara puttar bort honom. De tar sen Yohio och springer ut till en bil och försvinner iväg" säger hon snytfandes. *Men, de låter ju som min..mardröm jag haft* tänker jag och stirrar på mobilen. Efter ett tag så slutar klippet, jag står där med mobilen i handen och jag vet inte vad jag ska göra. Jag skakar "Så det är sannt...?" säger jag och skakar. Jag känner frustrationen och rädslan bubbla i kroppen, plötsligt börjar jag skrika och gråta. Jag tar upp en av gitarrerna och slänger den i marken och slår med den mot väggarna medans jag gråter. "Yohio vad gör du?" skriker min maneger och springer in mot mig och stoppar mig. Jag gråter och försöker slita mig loss "Lugna dig, Lugna dig!" säger han och håller mig. Jag stretar imot men lugnar sen ner mig och sjunker ner mot golvet och gråter. "Vad är det? Vad har hänt?" säger han oroligt. Jag snyftar och gråter och tittar ner, jag tittar sen på honom "Inget, det är inget" gråter jag. "Mår du bra? Vill du sluta för dan?" säger han. Jag tar bort tårarna och tittar på honom "Men, albumet då?" snyftar jag. "Det får vänta, du ser inte ut att må bra" säger han. Jag nickar sakta, jag går sen sakta hem. *Kan det vara sannt det jag såg?* tänker jag medans jag går. *Är det verkligen sannt?* tänker jag igen. Sen stannar jag "Det kan inte vara sannt, det måste vara ett klipp någon har gjort på skämt" viskar jag. "Det är bara ett skämt" säger jag tyst igen och fortsätter gå hemåt. 


Så det var del 4 av Omoide


Hoppas ni gillar den :)


//Kawaiitjejen

 

 

Av Kawaiigirl Kawaiigirl - 8 juli 2015 00:56

Konnichiwa!


Här kommer del 3 av Omoide


Hoppas ni gillar den^^ 


Yohio's Perspektiv


Jag sitter i mitt rum och skriver i min skrivbok, jag tar en klunk av mitt tea och tittar ner på låttexten jag skrev. *Hoppas de blir bra* tänker jag och fortsätter skriva lite mer. Jag tittar sen på den rosa klockan som hänger på väggen, *Det har gått 1 timme. De borde ha pratat klart nu* tänker jag och lägger undan skrivboken på mitt skrivbord. Mitt rum är ganska stort med vita väggar och vitt golv. Framför fönstret står mitt skrivbord, på fönstret hänger ljusblåa gardiner, en bit ifrån in mot väggen är min säng. Den är vit och har ljusrosa täcke med en vit kudde och en rosa, på sängen finns några av mina gosedjur och några kuddar, lite här och var på väggarna hänger posters på visual kei band. Jag går ut från rummet med min tea kopp och går sakta nerför trappan, jag tittar sen in mot köket och står utanför en stund. "Yohio, ville du något?" hör jag mamma säga och jag tittar på henne. "Jo, jag undrade bara om ni pratar klart. Det har gått en timme" säger jag lite tyst och tittar på henne. "jo, vi vart precis klara" säger hon. Jag nickar sakta och går in, jag sätter mig på en stol och tittar på dem "Men vad pratade ni om?" säger jag lite nyfiket och tittar på henne. Hon tittar på mig sen på pappa sen tillbaka på mig "Inget specielt" säger hon och ler. "Säkert? Varför fick jag inte va här då?" frågar jag undrande. "Vi ville inte oroa dig, vi hade bara fått något konstigt samtal om att vi inte kunde bo kvar här" säger pappa och tittar på mig. Jag stirrar på honom "Ska vi flytta?" säger jag shockat. Mamma skakar på huvudet och smeker mig på huvudet "Nej då, det var bara ett missförstånd. Några hade ringt till fel person" säger hon. Jag nickar sakta och dricker mitt tea "Sä allt är okej?" säger jag. Hon nickar och ler, jag dricker upp mitt tea sen tittar jag ut. "Jag går till affären en stund" säger jag. "Okej, men va inte borta för länge" säger hon. "Nej då" säger jag och går ut ur huset. 

 

(ser ut som på bilden)


Jag går en stund på stan sen kommer jag fram till den lilla japanska butiken, jag tar en liten korg och går omkring en stund. Jag plockar ner några pocky askar och några japanska drycker i korgen. Jag går omkring en stund sen går jag fram och betalar varorna. Jag tar sen allt i en påse och går ut, jag går sen till min favorit sushi bar i Sundsvall. Jag köper lite sushi som jag kan ta med mig hem. Efter ett tag har jag allt och är påväg hem när jag hör någon ropa på mig. Jag vänder mig om och ser flickan från koserten *Åh nej, säg inte att hon också bor här* tänker jag och fortsätter gå. "Stanna, jag måste prata med dig!" ropar hon. Jag börjar gå snabbare och snabbare men hon fortsätter följa efter mig. "Låt mig va!" säger jag och börjar springa. Hon får sen tag i min hand och tittar på mig "Du måste stanna, vi behöver prata" säger hon. Jag tittar på henne "Jag vet inte ens vem du är" säger jag. Hon suckar "Det är för att du inte minns mig" säger hon. Jag tittar på henne "Minns dig inte? Varför skulle jag minnas dig från något annat ställe än från konserten idag?" säger jag och tittar på henne. "Jag är din syster, du är min bror" säger hon och tittar på mig. Jag skakar på huvudet "Jag har inga syskon" säger jag och tittar på henne. "Men du är min bror" säger hon. "Nej, det är jag inte" säger jag. "Jag vet vem du verkligen är och du är inte deras son" säger hon. "Va?" säger jag och stirrar på henne. "Du är min bror men de människorna tog dig ifrån oss när du var 3 år gammal" säger hon och tittar på mig. "Nu har du gått för långt, sluta ljuga om min familj!" säger jag och stirrar på henne. "Men du måste tro mig, vi har sökt överallt efter dig" säger hon. Jag suckar och försöker gå men hon stoppar mig och tar min hand "Vi har försökt hitta dig och nu har jag äntligen det. Vi vill bara få dig tillbaka i säkerhet" säger hon. Jag vänder mig om och tittar på henne "Få mig i säkerhet? Från vilka?" säger jag och lägger till ett skratt. "Fråga de som du kallar familj" säger hon och tittar på mig. Jag stirrar på henne "Sluta ljuga om dem" säger jag och tar hennes hand och knuffar bort henne. Hon faller mot marken och tittar ner, hennes röda hår hänger framför ansiktet. Hon har en vit tröja och en jeans jacka på sig och ljusblåa jeans. Jag stirrar på henne och börjar gå sen hör jag hur hon börjar sjunga, (här) Jag fortsätter gå men efter några steg så stannar jag. Jag vänder mig sakta om och tittar på henne, hon tittar upp på mig med tårar som rinner längs hennes kinder och hon sjunger fortfarande. Jag tittar på henne och jag känner igen låten hon sjunger, det låter som en vaggvisa och den känner jag igen men jag vet inte vart jag har hört den och jag börjar känna igen henne med. Men vart har jag sett henne, vart har jag hört vaggvisan? Jag börjar sakta gå baklänges sen springer jag hem det snabbaste jag kan, efter ett tag kommer jag hem och stänger snabbt ytterdörren och jag andas snabbt. "Yohio, vad har hänt?" säger mamma och tittar oroligt på mig. Jag andas fort och tittar på henne "inget, jag mår bra" säger jag. "Säkert? Det låter som du har sprungit" säger hon. "Jag träffade bara på ett galet fan" säger jag. Hon nickar sakta, jag tar av mig jackan och skorna och går in mot köket. Jag har på mig en vita luvtröja, svart mössa med en liten boll på, solglasögon och svarta jeans. "Behöver du ha på dig mössa och solglasögon inne?" säger mamma och tittar på mig. "Jag vill ha det på mig" säger jag och ställer in sushin i kylen. "Okej" säger hon med en suck. Jag tittar på henne och gör tea, pappa kommer sen in och tittar på mig. Jag häller i mjölk och honung i teat och tittar på honom "Jag hörde vad som hände" säger han. Jag tittar på honom och dricker mitt tea "Var det hon från konserten?" frågar han. Jag nickar "Men jag gick snabbt ifrån henne" säger jag och går mot mitt rum. Jag slänger påsen med pockyn och drickan jag köpte på sängen, jag sätter mig på sängen med en suck och dricker mitt tea. "Varför känner jag igen henne och låten?" säger jag och dricker mitt tea. (här) Jag dricker mitt tea och suckar, "Det är något bekant med henne och vaggvisan, men vad?" säger jag tyst. Jag ställer mitt tea på det lilla sängbordet bredvid sängen, jag lägger mig ner i sängen och stirrar upp i taket. Jag blundar och får sen ett minne, jag stiter på golvet och leker, jag är 3 år och tjejen med rött hår är också där och hon ser ut att vara 5 år. Sen är det 2 andra personer där, 2 vuxna men deras ansikten är suddiga. Jag öppnar ögonen och sätter mig upp "Vilka var de personerna förutom flickan?" säger jag tyst och förvånad. Jag dricker mitt tea och tittar ut och det regnar lite, jag suckar "Vad är det som händer nu?" säger jag tyst och dricker mitt tea. 


Jessie's (flickan) Perspektiv


Jag går hem och går in, "Nå hur gick det? Är han här?" säger mamma och springer mot mig. Jag skakar på huvudet och går in mot vardagsrummet, hon följer efter mig och vi sätter oss på soffan. "Han vägrade lyssna på mig. Han tror mig inte" säger jag med en suck. "Men han måste tro oss, han är min son" säger hon med tårar och tittar på mig. Jag nickar "Men när han skulle gå så sjöng jag vaggisan du sjöng för honom varje natt. Han stannade och tittade på mig och det såg ut som om han började minnas något" säger jag och tittar på henne. Hon tittar på mig "Tror du han minns mig?" snyftar hon. Jag kramar henne "Vi kommer få hem honom mamma, han måste komma hem" säger jag och kramar henne.


Så det var del 3 av Omoide


Hoppas ni gillar den^^ 


 

Av Kawaiigirl Kawaiigirl - 7 juli 2015 00:26

Konnichiwa!


Här kommer del 2 av Omoide


Hoppas ni gillar den^^ 


Yohio's Perspektiv


Jag ligger på en av sofforna längst bak i bussen och stirrar upp i taket, jag stirrar länge upp i taket och tänker på det som hände. Hon kan ju inte vara min syster, jag känner inte ens henne. Jag har inga syskon, men det är något bekant med henne men jag kan inte sätta fingret på vad. Efter en stund kommer pappa in "Vi är snart hemma" säger han. Jag tittar på honom och nickar "Vill du stanna någonstans och äta först?" frågar han. Jag tänker och nickar lite "Det spelar ingen roll vart vi äter" säger jag. Han nickar "okej, vi stannar på mc donalds och äter på bussen" säger han och går ut. "Okej" svarar jag och återgår sen att titta upp i taket och försöker klura ut vad som hände. Jag tänker länge *Men det stämmer nog det pappa sa. Alla mina fans har ju skrivit till mig eller sagt till mig att de vill vara min syster eller vara ihop med mig* tänker jag. *Men, ingen har sett så alvarlig ut när de sagt det som hon var* tänker jag sen. Efter en stund kommer pappa in och lägger maten på bordet och sätter sig på soffan bredvid mig. Jag sätter mig upp och tittar på honom "Vad tänkte du på?" frågar han och äter sin mat. Jag tar upp en hamburgare och börjar äta "Jag tänkte lite på det som hände" säger jag och äter. Han nickar och äter "Men som jag sa, hur många gånger har inte det hänt dig?" säger han. Jag äter lite "jo det har hänt massor med gånger men det här var så annorlunda" säger jag och äter. Han nickar och äter "Men tänk inte mer på det nu" säger han. Jag nickar "okej" säger jag och äter. Efter en stund har jag ätit upp min mat och dricker lite på min läsk. Efter en stund är vi tillbaka på Ninetone Records, jag kliver ur bussen och går till bilen. Pappa går till bilen och öppnar den och hoppar in, jag sätter mig där fram bredvid honom och vi åker hem. "Det vart ju en lyckad konsert, eller vad säger du?" säger han medans han kör. "Jo, det gick bra. Det var kul att sjunga igen" säger jag och tittar ut. Han nickar och efter en stund är vi hemma, jag kliver ur bilen och går in. Jag går in i köket och sätter mig på en stol och mamma lagar mat "Så hur gick konserten?" ler hon. "Jo den gick bra, det var många fans där och kön till autografer var lång" säger jag och tittar på henne. "Vad kul" säger hon och ler. Jag nickar och sen kommer pappa in och går mot mamma, jag ser hur han viskar något till henne. Hon stirrar på honom och han nickar sakta. "Vad pratar ni om?" säger jag och tittar på dem. Mamma vänder sig om och tittar på mig "Det är inget" säger hon och ler. Jag tittar på henne undrande men nickar sakta, efter en stund serverar hon mat och vi äter och tittar på varandra. "Så vad ska du göra nu?" säger mamma och äter. Jag tar en tugga av maten och tittar på henne "Jag skriver just nu texter och musik till ett nytt album. Det är helt på japanska" säger jag och äter. "Vad kul, det var länge sen du skrev på japanska" ler hon. Jag nickar och äter, "Senast jag var aktiv i japan var 2012" säger jag och äter. Hon nickar och äter, när vi ätit klart så gör jag tea. Jag ser igen hur de viskar med varandra och jag tittar undrande på dem. Jag häller sen i mjölk och honung och sätter mig vid bordet för att dricka. "Yohio älskling" säger pappa. Jag dricker sakta och tittar på honom "Kan du gå till ditt rum och dricka där? Jag och mamma har viktiga saker att prata om" säger han. Jag nickar "Kan inte jag stanna här?" frågar jag. Han skakar på huvudet "Det är lite hemliga saker." säger han. "Men inget alvarligt har hänt, vi tror bara att det inte är så bra om du hör det här" lägger han sen till. Jag nickar sakta "Okej" säger jag och ställer mig upp och går mot mitt rum. Jag sätter mig vid mitt skrivbord och dricker sakta "Vad är det som händer?" säger jag tyst för mig själv och dricker. 


Eric's (pappan) Perspektiv


Jag sätter mig ner vid bordet med en kopp kaffe och tittar på Sara när Yohio har gått till sitt rum. "Hände det verkligen?" frågar hon. Jag nickar "Ja, flickar bara skrek rakt ut till honom att hon var hans syster" säger jag och dricker mitt kaffe. "Stoppade du henne?" frågar hon. Jag nickar "Såklart jag gjorde, jag kunde inte låta henne berätta sanningen att han är kidnappad av oss" säger jag. Hon nickar "Bra, han får inte se henne igen" säger hon. Jag nickar och dricker mitt kaffe "Schansen är nog inte så stor att de ser varandra igen" säger jag. Hon nickar sakta "Ja det stämmer ju" säger hon. Jag nickar och dricker mitt kaffe "Vi måste hålla honom borta från hans riktiga familj, och det är till varje pris" säger jag och dricker mitt kaffe. "Ja, det måste vi" säger hon. 



Förlåt för kort del men det är sent och jag hade inte så mycket insperation idag xD


Men hoppas ni gillar avsnittet^^ 


//Kawaiigirl

 

 

Presentation


Konnichiwa!!

Jag är Kawaiigirl och kommer skriva fanfics här :)
Det kommer vara Yohio och Seremedy fanfics :)

Ni får gärna ge mig idéer på vad jag ska skriva om :)

Hoppas ni kommer stanna här och följa mina fanfics^^

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards