Konnichiwa! 

Här kommer del 7 av the unknown prince

Hoppas att ni gillar den^^ 

Kevin's Perspektiv

Dansen är i full gång på maskeraden, jag sitter på min tron längst fram i salen och tittar på medans alla dansar. Bredvid mig sitter en kvinna, hon har svart vågigt hår och en guldig klänning. Jag har på mig min krona, vita kläder med guldiga detaljer och en lång röd kappa. En bit ifrån står min rådgivare Axel, han håller koll på altingen och vaktar mig. Jag ställer mig sen upp och sträcker ut min hand mot kvinnan och hennes namn är Jessie. Vi går långsamt ner till de andra och börjar dansa. Vi dansar en stund sen stelnar jag till, en bit ifrån ser jag gärnmasken min bror hade. *Vad i?* tänker jag och tittar igen men masken är borta. "Vad är det ers höghet?" säger Jessie och tittar på mig. Jag tittar på henne "Inget. Vi fortsätter" säger jag. Hon nickar och vi fortsätter dansa, sen ser jag masken igen och jag tittar dit men den är borta. *Vad gör han här? Han är ju död* tänker jag förvånad. "Såg du det?" säger jag och pekar där jag såg masken. "Såg vad ers höghet?" säger hon och tittar undrande på mig. "En mask! Jag såg den tydligt" säger jag och tittar på henne. "Hela salen är full av masker, ers höghet" säger hon och tittar på mig. Jag tittar på henne och ska göra mig redo för att dansa igen när jag ser masken. Jag tittar dit och sen ser jag den på andra ställen och den börjar visa sig överallt. Jag andas tungt och lämnar sen balsalen och Axel följer efter mig. "Ers majestät?" säger han men jag lyssnar inte utan fortsätter gå. "Ers majestät! Ers majestät!" ropar han efter mig. Jag går in i mitt rum och tittar på honom och stänger dörren. Jag slänger mig på sängen *Vad är det som händer?* tänker jag. 

Yohio's Perspektiv

Vi ser hur Kevin lämnar balsalen, vi tittar på varandra "Till korridoren" viskar Carl, vi nickar och följer efter Carl mot Kevin's rum. Vi går in i hans rum genom en hemlig gång som är bakom en tavla. Kevin ligger på sin säng med stängda ögon och jag tittar på honom, han vaknar sen och sätter sig upp och tittar på oss. "Det är domedagen" säger carl och slår till honom i ansiktet så han svimmar. De tar sen av honom kläderna så jag får hans och han får mina, efter en stund när jag fått på mig allt så vaknar Kevin. Hans händer är bakbundna och han tittar på oss medans Eric hjälper mig med att rätta till kläderna. "Se inte så shockad ut Yohio" säger Eric. "Yohio? Varför kallar du mig Yohio?" säger Kevin och tittar undrande på honom. "Vi har en present till dig" säger Carl och sätter en munkavel på honom och en säck på hans huvud. Fredrik öppnar dörren lite och tittar ut, sen stänger han tyst och smyger tillbaka "Axel vaktar hela korridoren, vi måste ta samma väg som vi kom in" säger han. Vi nickar "Dags att gå ers majestät" säger Eric och tittar på mig. Jag nickar sakta och följer efter honom medans Carl och Fredrik är kvar med Kevin. Vi går en bit sen stannar vi och han rättar till kläderna lite "Du hittar" säger han. Jag nickar sakta och tittar på honom sen kramar jag honom. Jag tittar sen på honom och går längs korridoren, sen ser jag balsalen och stannar och tar ett djupt andetag och andas ut. "Du har en kungs hjärta" hör jag Eric viska sen går jag mot balsalen. När jag kommer fram ser jag hur alla dansar och alla har färggranna kläder och masker. Jag tittar på den guldfärgade masken jag håller i och sätter den för ansiktet. Sen ser alla mig och alla slutar dansa och musiken tystnar och alla tittar på mig, jag tittar på dem bakom masken, alla bugar sen inför mig. Jag tittar på dem men går sakta mot tronen som står längs fram i salen, jag går sakta fram och sätter mig sen ner på tronen och tittar på dem. "Fortsätt" säger jag och alla börjar dansa. Jag tittar på dem medans de dansar "förfriskningar, ers majestät?" säger någon sen och kommer med ett fat med mat på. Jag tittar på honom men skakar bara på huvudet, han nickar och går iväg. Jag tittar på när alla dansar, sen kommer en kvinna dansandes och snubblar framför mig. Jag ställer mig snabbt upp och ska hjälpa henne upp när alla slutar dansa och tittar på mig. Jag tittar på dem *oj då* tänker jag och tittar på dem. jag tittar sen på kvinnan som tittar rädd och shockat på mig. *Tänk som Kevin, tänk som kevin* försöker jag intala mig själv. Jag tittar på henne och backar sakta när någon säger "Drottningen". Jag tittar framåt och ser mamma, hon har långt svart hår och en blå klänning och en ljusblå kappa. "Mamma?" viskar jag och tittar på henne. Hon ler och hon verkar se att det är jag och inte Kevin. Hon går långsamt fram till mig och ler, hon sträcker sen fram sin hand. Jag ler och tar imot den och kysser henne ömt på handen och drar henne sakta upp till tronen och hon sätter sig ner bredvid mig. Alla börjar sen dansa igen och jag sitter och håller mammas hand och vi tittar på dansen tillsammans. "Jag har saknat dig" viskar hon. "Och jag har också saknat dig fram tills jag fick reda på allt" viskar jag och tittar på henne. Hon ler och vi tittar på dansen ihop sen tittar hon på mig "Jag drar mig tillbaka" viskar hon. Jag tittar på henne "Vänta två danser, gå sen till dina rum och tillbringa natten i säkerhet. Vi har mycket att tala om och hela livet på oss att göra det" viskar hon och ler. Jag nickar sakta "Godnatt mor" viskar jag och ler. Hon ler "Godnatt min son" viskar hon och ler och smeker mig på kinden och vid ögat där jag har mitt födelsemärke. Jag ler och hon ställer sig sen upp och går sakta tillbaka till sitt rum, jag ler och tittar efter henne och sen på dansen. Jag tittar en stund på dansen när allt sen avbryts av ett skrik. "Mördare!" skriker någon. Alla stannar upp och tittar på en kvinna som springer in och jag känner igen henne. Elizabeth. Jag tittar på henne "Möradre" säger hon med tårar och tittar på mig. Jag stirrar på henne *Vad har hänt med henne? Har Kevin gjort något mot henne?* tänker jag och ställer mig sakta upp. "Elizabeht?" säger jag och tittar på henne. "Jag skrev till fronten under ditt sigill där min pojkvän stred" säger hon med tårar. "Jag skrev i ditt namn för att få veta varför generallen inte lydde ordern om att hålla Raoul utom fara." säger hon med tårar och går sakta mot mig. "Han skriver tillbaka:" säger hon och visar lappen hon håller i sin hand. "Men ers majestät, erts senaste brev befallde mig att placera honom i förtrupperna framför kanonerna" säger hon med tårar. "Du dödade Raoul!" skriker hon med tårar och ska springa imot mig men 2 vakter håller i henne. "Du döade Raoul! Du dödade Raoul!" skriker hon och gråter- "Släpp henne! Ni skadar henne!" skriker jag och ställer mig upp och går mot henne. De släpper henne och backar, jag sätter mig på huk framför henne och tittar på henne. "Hur jag än har gjort dig illa så ska jag gottgöra det" säger jag och tittar på henne. Hon gråter och skakar på huvudet, jag smeker henne på huvudet sen ställer jag mig sakta upp. "Ta henne till sitt rum" säger jag. Vakterna nickar och lyfter upp henne och tar henne till sitt rum, jag tittar efter henne "hur kan min bror vara så grym?" viskar jag tyst för mig själv. Jag sätter mig sen på tronen och tittar på alla "Fortsätt" säger jag. De tittar på mig men musiken börjar spelas igen och alla börjar dansa- Jag sitter och tittar på när en man ställer sig bredvid mig "Jag fruktar för ers majestäts säkerhet" säger han. Jag tittar på honom och vet inte vad jag ska säga "Jag måste be er följa med mig" säger han. Jag tittar på honom "inte nu. Balen...mina gäster.." säger jag och tittar på honom. "Jag insisterar ers majestät" säger han. Jag tittar på honom "Javisst" säger jag lite tyst och ställer mig upp och lämnar salen och han går efter mig. 

Carl's Perpspektiv

Vi kommer ner till grinden längs ner i slottet och där ligger våran båt. Vi slänger i Kevin och ska hoppa i när massa vakter kommer, "Larmet har gått!" ropar Fredrik. "De försöker stoppa oss!" säger jag och drar fram mitt svärd. Vakterna kommer in och vi börjar fäktas med dem. Fredrik springer upp och drar i en träspak och mer vatten forsas in så att vi ska kunna åka iväg med båten. Jag fäktas med en vakt och puttar ner honom i vattnet, "Det kommer bara in fler!" ropar Eric. "Vi måste ner i båten nu!" säger jag och springer ner mot båten och hoppar i. Fredrik och Eric hoppar i och börjar ro mot utgången. "Stoppa dem innan de når floden!" ropar en av vakterna. Vi ser sen att de pumpar så att de kan stänga grinden "Snabbare, ro snabbare" säger jag och Eric och Fredrik ror snabbare. Men grinden stängs precis när vi kommer fram, dem kastar sen en krok mot vår båt och ror in oss till kanten. Vi ställer oss upp och de sträcker fram sina svärd mot oss och vi är omringade. Vi ser Axel komma in och han tittar på oss och skakar på huvudet, han vänder sig sen om och viftar med handen och fram kommer Yohio och tittar på oss. "Kalla dem tillbaka!" ropar Eric och tar upp Kevin. Han tar av honom säcken och sätter kniven mot hans strupe, "Denna man är en bedragare." säger Axel och nickar mot Yohio. "Det här är bedragaren!" skriker Eric och håller Kevin. "Kalle dem tillbaka!" skriker han igen. Axel nickar och vakterna backar ifrån oss med sina svärd, "Kliv i båten, ers majestät!" säger Eric. Yohio nickar sakta och kliver i båten, Kevin stirrar på sin bror och Yohio tittar ner. "Öppna porten!" säger jag och tittar på Axel. "Nu!" säger Eric och trycker svärdet närmare halsen på Kevin. "Öppna porten" säger Axel och de nickar och öppnar porten. Porten öppnas och vi ska åka när Axel drar sitt svärd och riktar det mot Yohio "Vänta!" säger han. "Om ni tar min kung så tar jag er" säger han. Eric stirrar på honom och drar sitt svärd mot honom när Kevin lyckas fly och hoppar ur båten. "Grip honom!" ropar Kevin och jag ställer mig framför för att skydda Yohio medans Eric och Fredrik fäktas mot vakterna. "Ta honom! Ta honom!" ropar Kevin. Jag försöker ro iväg medans vakterna försöker ta oss, de sliter av munkaveln från Kevin och han stirrar på oss. 

Yohio's Perspektiv

Vi är nästan ute när någon tar tag i min arm och drar mig bakåt "Eric!" skriker jag och försöker ta mig loss. "Ta bedragaren! Låt honom inte komma undan!" skriker Kevin. Vakterna drar in mig och jag försöker slita mig loss "Eric! Carl!" skriker jag och försöker ta mig loss. Men båten följer med strömmen och de tittar ledsamt på mig "Håll fast honom!" skriker Kevin. "Eric!" skriker jag och stretar imot, de tar loss repen från Kevin och munkaveln. Kevin drar sina händer igenom sitt hår och stirrar mot mig, om blickar kunde döda så skulle jag ha varit död för längesen. "Vi går upp, nu!" säger han argt och går upp. Vakterna nickar och de går med mig till hans rum och jag stretar imot. Jag står sen i hans rum och tittar ner medans min bror stirrar på mig från topp till tå och går sakta runt mig. Jag tittar lite på honom men säger inget utan tittar ner. "Man fick mig att tro att denna bedragare var död" säger han och stirrar på mig. "Visste ni om det?" säger Axel och går mot oss. "Visste ni om att det fanns en pojke så lik er?" säger han och tittar på oss. "Han är min bror" säger Kevin och tittar på honom. "din bror?" säger han förvånat. "Min tvilingbror" svarar Kevin. "Mitt blod" säger han sen. "Ett faktum som höll honom vid liv tills nu" säger han sen och blänger på mig. Dörren öppnas sen och där står mamma, "Yohio" säger hon och springer mot mig och kramar mig. Sen tittar hon på Kevin "Snälla Kevin!" säger hon. "Var du delaktig i det här också, mor?" säger han argt och knuffar bort henne. "Han är din bror! Jag älskar er båda" säger hon och tittar på honom. "Det har inte betytt någonting!" skriker han. "Det har betytt något för mig" säger jag och tittar på honom. Han stirrar argt på mig och slår till mig och jag faller till marken och tittar på honom och Axel håller fast honom "Ers majestät, hör på här!" säger han. "Aldrig har jag bett om något för min egen del. Men nu ber jag er, skona denna pojkes liv. Din bror" säger han och tittar på honom. "Ni har inte rätt att begära detta!" skriker Kevin och knuffar bort honom. Axel tittar på honom och sätter sig ner på knä och tittar upp på honom "Ers majestät, varje dag i hela ditt liv har jag vakat över dig" säger han. "Jag har offrat mitt blod för din skull, Jag har bett varje dag för att ni ska bli större än ert ämbete, bättre än lagen" säger han. "Visa nu vad jag har köpt med min tro och mitt blod. Visa barmhärtighet" säger han och pekar på mig. "Tar ni förrädarens parti?" säger Kevin argt "Den värste av alla, min bror, som gjort såhär mot mig!" skriker han med tårar och pekar på mig. "Och vad har ni gjort mot honom?" säger Axel och pekar på mig. Jag tittar på dem men säger inget och känner mig som den mest hatade personen i världen. Axel ställer sig upp och tittar på Kevin som har tårar i ögonen "I ett ögonblick, trodde jag att ni blivit den kung som jag hoppats ni skulle bli" säger han. "Snälla ni.." säger jag tyst och ställer mig upp. Kevin blänger på mig "Får jag lov att tala, ers nåd?" säger jag och tittar på honom. Han tittar på mig "Jag ber er att döda mig. Jag befriar er från synden att ta mitt liv." säger jag och tittar på honom. "Jag ber att gud ska belöna er för er barmhärtighet. Men jag ber er..." säger jag och tittar på honom. "Jag bönfaller er: skicka inte mig tillbaka till fängelset där jag levt så länge" säger jag och tittar på honom. Han tittar på mig och nickar men säger inget sen tittar han på Axel "Axel, ni ska söka upp Eric, Carl och Fredrik och ge mig deras huvuden. Annars tar jag dit!" säger han argt och stirrar på honom. Sen tittar han på mig och går fram till mig "Och du, min bror" säger han och pekar på mig. "Ska till fängelset, och masken du hatar" säger han. "Kevin nej!" säger mamma och sätter sin hand på hans axel. "Bär den tills du älskar den!" skriker han och får tårar. "Och dö i den" säger han sen. Jag tittar ner sen kommer två vakter och tar tag i mig "Ge mig tillbaka mina kläder sen" säger Kevin och drar en hand igenom sitt hår. "Nej, ta inte tillbaka mig dit" säger jag och stretat imot. "Kevin snälla, han är din bror" säger mamma och tittar på honom med tårar. "Han är inte min bror, han är en bedragare!" säger han argt och blänger på mig medans de går iväg med mig. 

Kevin's Perspektiv

Elizabeth kommer ner från sitt rum och tittar på oss "Vad händer här?" säger hon och tittar på min bror. "Inget, gå till ditt rum" säger jag. "Vänta, stanna!" säger hon. Vakterna stannar och tittar på henne "Vem är det ni håller i?" säger hon. De vänder sig om och Yohio tittar på henne, hon stirrar på honom sen på mig sen på honom igen "Är det din bror? Du har aldrig sagt att du har en tviling" säger hon förbluffat. "Det är min tvilingbror, men snarare en bedragare" säger jag argt. "Men vad gör du med honom?" säger hon. "Han ska ner till fängelset, där han kan dö för sitt brott" säger jag. "Vad har han gjort?" säger hon. "Existerat, förstört mitt liv" säger jag argt och pekar på honom. Hon tittar på Yohio och han tittar på henne med tårar, "nu iväg med honom, jag vill inte se bedragaren mer!" skriker jag. De nickar och går iväg med honom "Släpp mig!" skriker han. "Men Kevin, skada honom inte" säger hon och tittar på mig. "Han är en bedragare. Nu gå till ditt rum, jag kommer snart" säger jag och går mot byrålodan för att byta kläder. Hon stirrar på mig och springer snyftandes till sitt rum. 

Yohio's Perspektiv

Jag har mina gamla kläder på mig igen och en säck på huvudet och två vakter håller hårt i mig "Vart tar ni mig? Vart tar ni mig?" säger jag men ingen svarar. Jag hör en grind öppnas och de går igenom "Nej! Släpp mig!" säger jag och stretar imot men de håller ett hårt grepp om mig och mina händer är fastbundna och de fortsätter gå. "Vart tar ni mig? Vart tar ni mig?" säger jag och stretar imot. Jag hör sen en annan grind öppnas och jag stretar imot "Nej! Snälla!" skriker jag och stretar imot mer. De går in och trycker ner mig i marken och tar av mig säcken från huvudet och håller fast mig och håller mitt huvud. Jag ser sen masken och skriker "Nej!" skriker jag och stretar med huvudet men de sätter den på mig och jag skriker. "Nej!" gråter jag och försöker komma loss. De vänder sen på mitt ansikte och sätter fast den andra delen och använder ett lås. "Släpp mig! Ta av mig den!" skriker jag och stretar imot. De släpper mig och går ut och låser grinden. Jag ställer mig upp gråtandes och försöker öppna grinden "Släpp ut mig!" gråter jag. Jag sätter mig sen ner på marken "Vart är ni Carl?" snyftar jag. *De måste komma och rädda mig. De kommer att rädda mig* tänker jag medan tårarna rinner.

Kevin's Perspektiv

Jag står vid mit skrivbord och tittar ut igenom fönstret och en av vakterna kommer in "Det är gjort som ni befallde, ers majestät" säger han och ger mig nyckeln som hänger på ett halsband som är till Yohio's mask. Jag tar imot det och hänger det runt halsen. "När Axel återvänder, bevaka honom. När han lämnar igen så säger ni till mig" säger jag och tittar på honom. Han nickar "Och se till att fånga in Carl, Eric och Fredrik så jag kan få deras huvuden!" säger jag sen och stirrar på honom. Han nickar "Ers majestät" säger han och går ut ur rummet. Jag tittar efter honom och stirrar sen ut igenom fönstret.

Så det var del 7 av the unknown prince

Hoppas ni gillar den^^ 

//Kawaiigirl

Konnichiwa! 

Här kommer del 6 av the unknown prince

Hoppas ni gillar den^^ 

Yohio's Perspektiv

Jag sitter på en bro vid en flod och tittar ut över den. Jag hör sen fotsteg och tittar bakåt och ser Carl med de andra. Jag tittar på dem sen tillbaka på floden, de sätter sig bredvid mig och tittar på mig. "Jag har suttit fängslad i 5 månader, ni har befriat mig" säger jag och tittar ut över floden. Jag tittar sen på dem "Nu ber ni mig att träda in i ett nytt fängelse" säger jag och tittar på dem. "Ett palats är inget fängelse" säger Fredrik och tittar på mig. Jag tittar på honom sen bort sen tittar jag tillbaka "Ser ni bondpigorna som arbetar därborta?" säger jag och pekar. "Ser ni hon som håller i ett lamm?" säger jag. "Jag skulle kunna sköta får med henne hela livet" säger jag sen och tittar på dem. "Vi erbjuder dig en chans att bli kung" säger Carl och tittar på mig. "Nej, ni erbjuder mig en chans att låtsas vara kung!" säger jag och tittar på dem. "En kung som ni hatar" lägger jag sen till. "Alla hatar inte honom" säger Eric. Jag tittar på honom "Gör inte du det?" säger jag och hoppar ner från bron och landar på marken. "Varför skulle jag bli han?" säger jag och tittar på dem. "Ge mig ett skäl, annars gör jag det inte" säger jag och tittar på dem. "Jag kan inte" säger jag sen. "Vi är alla guds instrument" säger carl och tittar på mig. "Vi kan bara hålla fast vid vår tro" säger han sen. "Trots att det är svårt ibland" säger han. "Vi tappar alla tron, Carl" säger Fredrik och klappar honom på axeln. "Det är därför vi måste äta, dricka och älska livet" säger han sen. "Som kung kan du ha tusen bondpigor om du vill" säger Fredrik sen och tittar på mig och skrattar. Jag bara tittar på honom sen bort "Fredrik, du missade poängen" säger Carl med en suck. "Vilken poäng?" säger han och tittar på honom. "Yohio har rätt" säger Eric och tittar på dem. Jag tittar på honom "Vi har inte gett honom något skäl till att göra vad vi begär" säger han. "Jag vet vad ditt skäl är Eric" säger jag och tittar på honom. "Förstår du mitt skäl?" säger han och tittar på mig. "Carl berättade för mig om din son" säger jag och tittar på honom. Carl berättade för mig igår att Eric's son dog i strid för vårt land, Kevin skulle tydligen ha sett till så att han dog så att han kunde få ha Eric's flickvän Elizabeth för sig själv. Eric tittar på mig sen på Carl sen tillbaka på mig "Och du tror att det är därför jag är här?" säger han. "Ja min son är mitt skäl, men inte på det sättet du tror" säger han. Jag tittar på honom "Jag är här för att ta reda på om hans liv var förgäves" säger han och tittar på mig. Jag tittar på honom "Och den enda som kan svara på den frågan är du" säger han. Jag tittar på honom sen ner, jag suckar tyst och tar upp ett av svärden som ligger på marken och tittar på det. jag går sen iväg. Efter en stund kommer Eric och lär mig hur man fäktas. Jag försöker men duckar mest och ramlar. Sen lär Carl mig hur man rider och jag står och tittar på. Efter ett tag ska Eric lära mig hur man dansar och han visar mig några skor och de ser löjliga ut och jag skrattar. "Vad? Du ska ha på dig dem sen" säger han. Jag skrattar "De ser löjliga ut. Går min tviling i sånt?" skrattar jag. Men jag tar på mig dem och han börjar lära mig hur man dansar. Vi dansar men jag gör bara fel och vi skrattar. Men dagarna går och jag börjar bli bättre på allt. "Så du är redo att bli kung" ler Eric när vi dansat klart. 

Kevin's Perspektiv

Jag och Elizabeth ligger i sängen och kysser varandra när hon sen tittar bort. "Vad är det?" säger jag. Hon svarar inte utan stirrar in i väggen "Vad är det?" säger jag igen. "Jag fick ett brev från min pojkvän, han skrev som att han visste att jag skulle hamna här och att han skulle dö" säger hon. "Jag kan inte gissa vad han tänkte" säger jag och smeker hennes arm. "Jag gav order om att han skulle långt bort från striden men det värkar som att han stack dit imot min vilja" säger jag. "Han förlåter mig för allt han visste att jag skulle göra. Men kan jag förlåta mig själv?" säger hon. "Förlåta?" säger jag och tittar på henne. "Jag älskade honom Kevin. Och jag älskar honom fortfarande" säger hon och tittar på mig. "Fortfarande?" säger jag. Hon tittar bort "När jag låtsas älska dig gör jag något förfärligt" säger hon. "Låtsas du?" säger jag tyst och tittar bort lite men fortfarande på henne. Hon sätter sig snabbt upp i sängen "Jag har syndat mot kärleken och gud för att få ta emot din nåd, vilken jag inte skulle ha fått utan att synda" säger hon.  "Jag kommer brinna i helvetet, och du också" säger hon. Jag flinar och sätter mig upp bakom henne och smeker hennes arm "Nej, nej, nej" säger jag och smeker hennes arm. "Nej, min älskade" säger jag och tittar på henne. "Du kommer att brinna i helvetet, men inte jag." flinar jag. "För jag är kung. utsedd av gud." säger jag och tittar på henne. Jag ställer mig sen upp och lämnar rummet. 

Yohio's Perspektiv

Det har snart gått 3 veckor nu och det är snart dags för kung Kevin's maskerad bal."Kom igen skynda på" ropar Carl utifrån. Jag tittar ut igenom fönstret och går ner till dem "Vart ska du?" säger jag och tittar på honom. "Jag måste in till Hoshi på ett ärende" säger han och hoppar in i häst och vagnen och drar iväg. Jag tittar efter honom "Kom Yohio, vi ska öva nu" ropar Eric. "Kommer" säger jag och går in. *Hur kan någon leva ett sånt här komplicerat liv?* tänker jag och sätter mig vid bordet och Eric dukar upp bordet med talrik och allt. "Så börja" säger han och sätter sig ner. Jag ska ta det fina glaset för att dricka men han stoppar mig "Det äf fel" säger han. "För en kung är det såhär" säger han och visar hur man ska hålla i glaset. Jag tittar på honom "Betjänterna har rört i glaset så kungen rör vid det så lite som möjligt" säger han. "En gång till" säger han. Jag suckar och ställer ner glaset och håller det igen och försöker drika men tappar det. Jag suckar med handen på huvudet "Förlåt mig" säger jag ledsamt. "Nej, be inte om förlåtelse" säger han och ställer sig upp. "Kungen begår inga misstag. Be aldrig om förlåtelse" säger han. Jag tittar upp på honom "Kungen bryr sig inte om någon eller något" säger han. "Ska jag bli en sådan kung?" säger jag och tittar på honom medans han torkar upp på bordet. "Eller säger du så för att din son är död?" säger jag och tittar på honom. Han tittar på mig och slänger iväg det trasiga glaset "Förlåt mig, jag menade inte att..." säger jag och sätter mig hand på hans axel. "Jag är inte arg på dig, förstår du det?" säger han och sätter sin hand på min axel och tittar på mig och sitter på huk framför mig. Jag nickar "Bra. Naturligtvis vill vi att du ska bli en god kung, men först måste du tas för Kevin som är kall och grym" säger han. Jag tittar på honom "Hans ögon säger att han bara bryr sig om sig själv" säger han. Jag tittar på honom "Men dina ögon frågar för mycket. Du ska inte bry dig om mig..." säger han. "Du ska inte bry dig om..." säger han men sätter sen handen för ögonen och snyftar. "Du får inte fråga efter min son" säger han lite snyftandes och går iväg. Jag suckar och tittar ner med huvudet i händerna "Varför måste jag alltid sabba allt?" säger jag ledsamt och suckar. 

Några timmar senare står vi ute och Eric visar mig hur slottet ser ut och vilka rum som är mina. "Vems rum är de här?" säger jag och pekar på dem. Han tittar på mig "Det är din mors rum" säger han. Jag tittar på honom "Min mor?" säger jag lite sakta och tittar på honom. Han ler och nickar vi ser sen Carl komma tillbaka med sina hästar "byt vagn nu. Vi ska in till stan" säger han. Vi tittar på varandra och det ser ut som att det är dags att åka in "Men balen är ju inte nu" säger Eric. "Jo den är imorgon, det har blivit krångel med Kevin och hans älskarinna. Så den ska hållas imorgon för att uppmuntra honom" säger han stressat. Jag tittar på dem och försöker hjälpa till och vi sitter sen i vagnen och rider in mot stan. Och alla hjälper mig komma ihåg hur jag ska bete mig "Håll i glaset med två fingrar, le och nicka också" säger Eric. "Okej" säger jag. "Om du tvekar säg bara fortsätt" säger han sen. Jag nickar "Imorgon kallar du Fredrik, Markus och Eric till dig som dina rådgivare" säger han. Jag nickar "okej" säger jag. 

Så det var del 5 av The unkown prince

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiigirl

Konnichiwa! 

Här kommer del 5 av The unknown prince

Hoppas ni gillar den :)

Yohio's Perspektiv

Jag vaknar upp och tittar mig omkring *Vart är jag?* tänker jag och sätter mig sakta upp. Jag ser sen att jag sitter på en säng och sen tittar jag mig omkring i rummet. Jag sätter sen händerna sakta mot mit ansikte och jag känner att masken är borta, känslan av att kunna känna sig själv igen är obeskrivlig. Sen öppnas en dörr och en man kommer in, jag tittar på honom. "Det är lugnt, jag är din vän" säger han. Jag tittar på honom "Det var jag som hjälpte dig att fly från fängelset igår" säger han. Jag nickar sakta, han häller sen upp vatten och ger det till mig. Jag tar imot glaset och dricker men spiller lite "det är lugnt" ler han och torkar upp lite. Sen ställer han sig upp för att gå ut "Jag har väntat i 5 månader på att få ställa den här frågan." säger jag tyst och tittar ner. Han stannar och tittar på mig "Varför gjordes detta mot mig?" frågar jag och tittar på honom. Han tittar på mig "Vet du inte?" säger han. Jag skakar sakta på huvudet och tittar på honom. "Vad minns du?" frågar han. "Jag bodde på en gård på landet med en familj, men sen så kom de och tog mig till fängelset." säger jag och tittar på honom. "Vilka då?" säger han. Jag tittar på honom "Män i svarta kläder" säger jag och tittar på honom. "Jag fick syn på en man som trodde jag var prinsen men han och några andra tog mig till fängelset och satte på mig masken" säger jag och tittar på honom. "Vet du inte varför?" frågar han. Jag skakar på huvudet "I flera dagar så ropade jag Vad har jag gjort?" säger jag och tittar på honom. "Sedan så insåg jag att det är något med mitt ansikte som måste döljas men jag visste aldrig vad" säger jag och tittar på honom. Han nickar sakta "Vad heter du?" säger han. Jag tittar på honom "Yohio" svarar jag. Han nickar "Yohio.." säger han tyst sen kommer 2 andra män in "De ska hjälpa dig att tvätta dig. De kommer inte skada dig" säger han. Jag nickar sakta och tittar ner, han nickar och ska gå ut "Tack" säger jag. Han stannar och tittar på mig "Tack för din vänlighet" säger jag och tittar på honom. Han ler lite och går sen ut och jag tittar ner och de andra männen går mot mig.

Carl's Perspektiv

Jag sitter i köket och hackar moröter till maten "Det finns mer mat men Kevin har skickat all den bra maten till armen" säger jag medans jag fixar med maten. Efter en stund kommer Eric in "Vem är han?" säger han. "Du söker fakta när du egentligen ska söka efter sanningen" svarar jag och lagar maten. "Du är inte min präst Carl" suckar han. Jag skrattar "Jag vet men jag är en präst och musketör" flinar jag. "Vad har du för rätt att döma och leka gud?" säger han och tittar på mig. Jag tittar på honom "för att du är heligare än alla andra?" säger han. "Ja, och för att jag är smartare än alla andra" skrattar jag. Han bara flinar och skakar på huvudet sen ropar någon på mig. Vi går ut och ser en av männen titta ut igenom ett fönster "Carl, han är redo nu" ler han. Jag nickar och vi går in till ett rum och sätter oss vid ett bord. Dörren öppnas sen och in kommer Yohio, han har rena nya kläder och allt hår från ansiktet är borttaget och hans hår är fixat och man ser vilken fin människa han är och hur lik han är sin tvilingbror. Jag ler och nickar mot en stol, han nickar sakta och sätter sig vid bordet. "Livets största mysterum är vem vi verkligen är" säger jag. "Ja" säger Yohio och nickar. "Nu ska jag avslöja hemligheten som har hållits undan från dig hela ditt liv" säger jag och tittar på honom. "Det börjar den natten då kung Kevin föddes" säger jag. "Jag var i tjänst då och jag kallades till drottningens rum. När jag kom in la drottningens präst en nyfödd i mina armar" säger jag och tittar på yohio. "Drottningen hade fött tvilingar den natten, barnet i min famn var den yngre av dem 2." säger jag. "Kungen insåg att han hade två arvingar till tronen" säger jag och ställer mig upp. "Allt för många kungariken har splittrats pågrund av arvtvister" säger jag och tittar på dem. "Så han beslöt för att göra sig av med en av dem. Du, Yohio" säger jag och tittar på honom. "Han beodrade att din identitet skulle hållas hemlig. På sin dödsbäd berättade han sanningen för Kevin och din mor" säger jag och tittar på honom. "Men nu är Kevin kung, han vågade inte döda dig för han trodde att hans rätt till tronen vilade på det kungliga blodets okränkbarhet." säger jag och tittar på honom. "Istället tänkte han ut ett sätt att gömma dig föralltid" säger jag och tittar på honom. "För mitt land, för min kung så köpte jag fred med ditt liv" säger jag och suckar och tittar på honom. "En dag...ska jag be om din förlåtelse" säger jag och tittar på honom. "Men inte förens jag har återlämnat det som tillhör dig" säger jag och sätter mig ner igen. "återlämnat?" säger Yohio och tittar på mig. "Vi ska ersätta Kevin med Yohio" ler jag och pekar på honom. "är det din plan? Att byta ut någon mot en annan?" säger Eric och tittar på mig. "det är löjligt!" säger han sen. "Det är priljant. Vad väntade du dig?" säger jag och tittar på honom. "Revolution, öppet krig!" säger han. "Blod på gatorna?" säger jag. "Det är i alla fall en förändring" säger han. "Fysisk likhet är bara början. Kevins arrogans och sätt..." börjar Eric men jag avbryter honom. "Det kan imiteras" säger jag. "Har du tänkt på att det inte är bara våra liv som står på spel, utan även Yohio's?" säger han. "Ja och precis som oss så har han ett val" säger jag. Jag tittar sen på Yohio "Vad säger du Yohio? All den här tiden i fängelset, var de till ingen nytta?" säger jag och tittar på honom. "Eller har de givit dig styrka till skillnad från andra?" säger jag. "Du har möjligheten att bli kung, om du bara har mod att ta chansen" säger jag sen. "Har du modet Yohio? Har du det?" säger jag och tittar på mig. Han tittar på mig rädd och skakandes. "Jag..." säger han och tittar på mig. Han ställer sig sen upp och springer mot dörren men stannar och tittar ner, Erico tittar på mig och suckar och går mot Yohio. Han vänder honom mot sig och tittar på honom och smekar honom på ryggen.

Kevin's Perspektiv

Jag sitter i mitt rum och arbetar när några kommer in med en liten låda och jag tittar på dem "Ers majestät, en låda har anlänt till er" säger han och ställer ner lådan på mitt skrivbord. "Innehållet får bara ni se" säger han sen och ger mig ett papper. Jag ställer mig upp och tar imot pappret och läser det. "Ge det till min mor" säger jag. Han nickar och tar pappret och de går sen ut från rummet. Jag öppnar sen lådan och ser masken, *kan det stämma som det stod på lappen? Att min bror är död?* tänker jag och tittar på masken. Jag tar sakta upp den och tittar på den, jag tittar på den länge sen sätter jag den sakta mot mitt ansikte och den passar men jag lägger ner den snabbt tillbaka i lådan igen. Jag stänger sen locket och lägger undan lådan. 

Carl's Perspektiv

Det är kväll och jag sitter i rummet och dricker "Mer vin! Vi måste fira" ler jag och dricker. Yohio gick med på att försöka bli kung och det är bra, då slipper vi hans elaka tvilingbror. Efter en stund kommer Eric in "Hur är det med Yohio?" frågar jag. "Han är utmattad. Det har varit en lång dag för honom" säger han. Han sätter sig sen ner på en stol och suckar "Carl, överväg din plan. Yohio är som ett barn, han är inte redo" säger han och tittar på mig. "Jag klarar det inte" säger han. "Jo" säger jag. "På ett år kanske, kanske till och med 2" säger han. "3 veckor" säger jag och tittar på honom. "3 veckor?" säger han. "Kungen ska hålla i en bal, en maskerad bal" säger jag och tittar på honom. "Ett virrvarv av maskerade människor, det är ett perfekt tillfälle. Vi måste agera!" säger jag. "3 veckor att lära sig allt?" säger han. "han lärde sig i 16 år till att bli en fin herre" säger jag och skriver. "Och i 5 månader har han levt i en mask!" säger han. "Men nu så vet han att de människor som borde ha älskat honom berövade honom bördsrätten och gav honom ensamhet och smärta" säger han och tittar på mig. Jag vänder mig om och tittar på honom "du tycker om honom, det är bra" säger jag. "Lek inte gud med mig Carl" suckar han. Eric tittar sen ut igenom fönstret mot det andra huset, "Vad är det?" säger jag. Han pekar dit, jag tittar mot fönstret. Yohio tittar ut igenom fönstret och han har masken på sig igen. "Gå och titta till honom" säger jag. Eric nickar och går dit. 

Yohio's Perspektiv

Jag sitter på en stol med maksen i handen och tittar på den, sen kommer Eric in och tittar på mig och sätter sig på en stol framför mig. "Jag har burit den här masken så länge, så jag känner mig inte trygg utan den" säger jag och tittar på honom. "Jag sitter hos dig. Jag kan inte heller sova" säger han. Jag nickar sakta och efter en stund så somnar han och jag somnar också efter en stund på min stol.

Så det var del 5 av The unknown prince

Hopppas ni gillar den^^

//Kawaiigirl

Konnichiwa! 

Här kommer del 4 av the unknown prince

Hoppas ni gillar den ^_^ 

Kevin's Perspektiv

Jag sitter vid mitt skrivbord och skriver när 2 män kommer in, jag tittar upp på dem. "Det är gjort" säger dem. Jag nickar "Se till att han stannar där och inte kommer ut. Ingen ska få veta vem han är" säger jag. De nickar, jag nickar och de går sakta ut. Jag fortsätter skriva sen knackar det på dörren "det är öppet" säger jag och fortsätter skriva. In kommer Carl och jag tittar upp på honom "Varför låste du in den pojken?" säger han och tittar på mig. Jag lägger undan pennan och tittar på honom, "Varför inte?" säger jag. Han tittar på mig "Vad har han gjort?" säger han. Jag suckar och ställer mig upp och går mot fönstret och tittar ut "Jo du förstår, han är min bror. Min tviling" säger jag. Han tittar på mig "Han måste ur vägen. Elizabeth fick nästan reda på att han var min tviling och det kan inte finnas 2 arvtagare till tronen. Så pappa berättade för mig att de skickade iväg min bror så att jag kunde bli kung" säger jag. Han nickar och tittar på mig "Men varför göra detta? Han vet inte om att han är prins" säger han. Jag vänder mig om och tittar på honom "Han kan få reda på det, och den risken vill jag inte ta" säger jag och går tillbaka till mitt skrivbord och sätter mig ner med pennan i handen. "Om du ursäktar" säger jag och börjar skriva. Carl tittar på mig men går ut ur rummet och stänger dörren. 

Yohio's Perspektiv

"Vad har jag gjort för fel?" gråter jag med händerna på gallret. Inget svar, "Vad har jag gjort för fel? Vad har jag gjort för att förtjärna detta?" gråter jag. Jag går sakta tillbaka och sätter mig ner på marken. Jag lutar mig bakåt med ryggen mot väggen, jag tittar upp mot taket snyftandes. Det har gått dagar eller säkert veckor sen jag hamnade här, jag tappade räkningen efter ett tag. "Varför händer detta mig? Vad har jag gjort?" snyftar jag. Jag ska torka bort en tår som rinner längs min kind när jag påmins av att jag har masken på mig. *Det är något med mitt ansikte, något som måste döljas* tänker jag. Jag tittar sen upp mot taket där det är ett hål med galler, stjärnhimlen lyser klart och månen lyser in. Jag ställer mig upp och ställer mig på en pall under hålet, jag lyckas sträcka mig upp till galret och dra mig upp till galret och titta ut. Månen lyser klart och jag kan höra nattens stila tystnad och vattnet som rinner runt ön. Om jag bara få kunde veta varför detta händer mig, vad är det som gör att jag måste gömma mitt ansikte? Varför är jag här?

Carl's Perspektiv

Jag går fram och tillbaka i mitt rum med händerna bakom ryggen och tänker. "Vad håller du på med?" säger Fredrik och tittar på mig. "Jag undrar bara vart de andra håller hus. De skulle ha varit här för ett bra tag sen" svarar jag och fortsätter gå fram och tillbaka igenom rummet. Efter en stund öppnas dörren och in kommer Philippe och Eric. "Vart har ni varit?" säger jag och tittar på dem. "Vi hämtade bara grejerna. Allt är i båten" säger dem. Jag nickar "kom så går vi" säger jag. De nickar och vi sätter oss i den lilla båten och ror ut till ön. "Så vad var planen nu igen?" säger Phillippe. "Jo, jag ska gå in till Yohio. Jag klär ut mig i kappa och har en docka som liknar Yohio under min kappa. När vjagi är där inne så byter jag plats på dem och sen ror vi tillbaka." säger jag. De nickar "Tror du det kommer gå bra när vi fått ut honom? Jag menar, grabben har ju varit där i 5 månader nu" säger Philippe. Jag nickar "Tro mig, jag vet vad jag gör" säger jag. Han nickar och efter en stund kommer vi fram "Är alla klara?" viskar jag. De nickar och vi ror in, det är mörkt och stenväggar överallt. På några väggar hänger det äldfacklor, på båda sidorna står det massa vakter med svärd. "Ert ärende?" säger en av vakterna och tittar på oss. "Jag är här för att ha nattvard med en av fångarna, de får det bara en gång i månaden" säger jag och ställer mig upp och kliver ur båten. De nickar "följ med här" säger dem och går. Jag följer efter och kvar sitter de andra i båten, vi går uppför en trappa och kommer sen till en dörr. De öppnar den och jag går in sen stänger de dörren bakom mig, jag tittar in och ser Yohio. Han har smutsiga kläder och en stor gärnmask som döljer hela huvudet och det är bara hål för ögonen och munnen. Han tittar på mig med sina blåa ögon och jag tittar på honom shockat. "Förlåt, du har nog inte sett mig förut. Jag skrämmer och shockar dig säkert" säger han tyst och ledsamt. "Jag är en vän, jag är här för att hjälpa dig" säger jag. Han tittar undrande på mig, jag drar upp kappan och tröjan och Yohio tar några steg bakåt. "Vad gör du?" säger han. "Det är din flyktväg, flyktväg till frihet" säger jag och dockan trillar ner på marken. Han tittar på den sen på mig och den liknar exakt honom. "Kom här" säger jag och sträcker fram min hand. Han tittar på den sen på mig och tar min hand, jag tar honom och sätter honom under tröjan och kappan och knackar sen på dörren. "Vakter, kom. Jag behöver hjälp" ropar jag. De öppnar dörren och tittar på mig "Vad är det?" säger dem. "Han bara kollapasa ihop när vi bad" ljuger jag och pekar på dockan. De går in och petar på dockan "Han hade feber precis som en av de som följde med oss" ljuger jag och tittar på dem. De tittar på mig "det är säkert pesten" säger en av dem. "Ut nu!" skriker dem och försöker knuffa ut mig. Jag häller sen halm över dockan och tänder eld på den "Vad gör du? Vi ville se vem det var" säger en av dem. "Det är bäst så annars får vi alla pesten" ljuger jag. De nickar "Han har nog rätt men ut nu" säger dem och knuffar ut mig. Vi kommer till båten och jag sätter mig ner och vi ror iväg. Jag känner hur den lilla kroppen skakar under kappan men jag kan inte riskera att ta ut honom nu annars upptäcker någon säkert honom. Efter ett tag kommer vi i land på ett ställe långt ifrån slottet. Vi kliver ur och jag tar fram Yohio från under min tröja och kappa och han faller mot marken. Han ligger på marken och andas snabbt med händerna för ögonen, "herre gud" viskar Eric och tittar på honom. "när tror ni att han såg dagsljus senast?" viskar Phillippe och vi alla tittar på den skräckslagna pojken som ligger på marken. "Kom här" säger jag och hjälper honom upp och tar honom till våran häst och vagn vi gömt i skogen. Vi sätter oss i den och jag gömmer honom under en kappa och vi styr iväg till ett ställe på landet som jag äger. När vi kommer fram går vi in till den lilla verkstaden. Jag tar av honom kappan och lägger undan den "sätt honom där" säger jag. Eric nickar och sätter ner honom på en stol, jag kommer med en hammare och en stor spik. "Oroa dig inte jag ska inte skada dig" säger jag och sätter spiken  in under det översta lagret på masken och slår till. Han skriker till och stönar "Ta det lugnt" säger jag och fortsätter. Han skriker och kramar min arm hårt, efter ett tag får jag av den och tar sakta bort den och ger den till Eric. Kvar är masken, jag tar sakta bort den och jag ser ett litet ansikte. Ett oskyldigt rädd ansikte låg gömd bakom den masken. Han skakar och sätter sig sakta upp, han tar sakta upp händerna mot ansiktet och känner på det och skakar till. Han tittar sen mot en balja med vatten och ställer sig upp och går dit och tittar ner på sin spegelbild som reflekterar i vattnet. Han andas snabbt och svimmar och jag lyckas fånga honom i mina armar. "Det räcker nu för honom idag, han borde vila och vi berättar allt imorgon" säger jag. De nickar "det stämmer" säger eric. Jag nickar och tar Yohio till ett rum och lägger ner honom på en säng och smeker hans huvud, "om du bara visste vad som hände dig och vad du egentligen är. Prins Yohio" viskar jag och smeker hans huvud. 

Så det var del 4 av the unknown prince

hoppas ni gillar den :)

//Kawaiigirl

Konnichiwa! 

Här kommer del 3 av the unknown prince 

Hoppas ni gillar den^^ 

Yohio's Perspektiv

När vi kommit hem så berättade Anton allt som hade hänt och hur jag började bråka med prinsen. Mamma vart arg och skickade mig till mitt rum och jag vart fast där hela dagen. Jag ligger där länge på sängen och tänker på det som hände, vem var det prinsen var med? Och varför tittade han så konstigt på mig? Jag ligger länge och funderar när dörren till mitt rum öppnas och mamma tittar på mig "Det finns mat kvar till dig" säger hon. Jag nickar och ställer mig upp och går till det lilla köket. Jag sätter mig vid bordet och äter, mamma suckar och tittar på mig "Kan du inte klara dig en dag på stan utan att göra bort dig?" säger hon och suckar surt. Jag äter och tittar på henne "Men han var taskig mot henne och jag var tvungen att göra någonting" säger jag. Hon suckar "Det var inte din sak att lägga dig i" säger hon. "Men..." hinner jag säga innnan jag blir avbryten. "Inga mer men annars åker du tillbaka in på rummet och får göra allt jobb här hemma själv imorgon" säger hon argt. Jag blir tyst och tittar på henne sen tittar jag ner och äter, efter en stund har jag ätit upp och tittar på henne. Hon tar talriken och tittar på mig och Anton "Så seså, gå och lägg er nu" säger hon bestämt. "Okej" säger jag och ställer mig upp och hon schasar iväg oss mot våra rum. Jag går in på mitt rum och byter om och lägger mig sen på sängen och efter en stund somnar jag. 

5 dagar senare

Jag är ute själv i skogen en bit ifrån huset och arbetar. Efter ett tag har jag fått ihop allt jag ska ha och lägger det i en säck och går sen tillbaka hem. Jag kommer ut från skogen och ut på en grusväg, jag går en stund och tittar mig omkring och jag tänker lite. Jag märker inte att någon annan är ute och går och jag krockar in i personen. Jag tappar allt på marken och ser flickan som jag träffade i stan med prinsen för ett par dagar sen. "Oj förlåt, jag såg er inte" säger jag och börjar plocka upp sakerna hon tappade. "Det är lugnt, jag såg mig inte för" säger hon och hjälper mig. Vi plockar upp sakerna och våra händer möts sen när vi sammtidigt tänkte ta upp en bok. Jag tittar på henne och rodnar, jag ställer mig upp och ger henne boken "Tack" säger hon. "Det är lugnt" säger jag blygt och plockar sen upp sakerna jag tappade. "Vänta lite, känner inte jag dig?" säger hon. Jag tittar på henne "Vi träffades på stan för ett par dagar sen" säger jag och ställer mig upp med säcken hängandes över ryggen. Hon nickar sakta "Var det du som hjälpte mig?" säger hon. Jag nickar sakta "Tack" säger hon och ler lite. Jag nickar och ler lite tillbaka "mitt namn är Elizabeth" ler hon och sträcker fram sin hand. "Yohio" säger jag och skakar hand med henne. "Fint namn" ler hon. Jag ler lite sen hör jag någon ropa på mig och det är pappa "Jag måste gå nu, de behöver mig där hemma" säger jag och börjar sakta att gå. "Vänta" säger hon. Jag vänder mig om och tittar på mig "kommer vi ses igen?" säger hon. "Kanske" ler jag. Hon ler "hur kommer jag till stan?" säger hon. Jag tittar på henne "Du fortsätter på den här grusvägen, sen svänger du höger när vägen delar sig och då kommer du fram efter ett tag" säger jag. "Okej tack" ler hon. Jag ler sen hör jag pappa ropa på mig igen "Jag kommer!" ropar jag. "nu måste jag gå, men det var kul att se dig igen" säger jag och börjar sen gå tillbaka hem med snabba kliv. Efter ett tag kommer jag tillbaka och sätter ner säcken och andas snabbt "Vart var du?" säger pappa och tittar bestämt på mig. "Jag gjorde det jag skulle men..." säger jag med andan i halsen. "Men vad?" frågar han. Jag tittar på honom "Elizabeth, någon som prinsen känner hon var vilsen i skogen så jag hjälpte henne" säger jag. Han suckar "Jaja, men börja arbeta nu. Det gör inte sig självt" säger han och tar upp säcken och går iväg. "Jag kommer" säger jag och följer efter.

Carl's Perspektiv

Livet som musketör är inte enkelt, ta hand och beskydda kunga familjen samtidigt som man ska ta hand om och beskydda folket. Jag går omkring på den stora slottsträdgården, blommorna blommar och fåglarna sitter och kvittrar i träden. Jag går igenom trädgården mot slottet, jag går in och smyger sen in bakom ett stort porträtt och där finns det en trappa. Jag följer trappan och kommer in i ett rum, där sitter det 3 andra män. "Så varför är vi här?" säger fredrik och tittar på mig. Jag sätter mig ner "jo vi ska ta hand om en person som vi alla vet måste bort" säger jag. "Kevin?" frågar dem. Jag nickar "Kungen avled igår som ni vet och nu är det han som styr" säger jag. De nickar "Kevin är ju så självisk och kall. Det vet vi alla" säger han och lägger fram en korg med äpplen och alla är ruttna. Jag suckar "han skulle ju ta hand om frukten" säger jag med en suck. "Så vad är planen?" säger dem. Jag ler "Vi ska byta ut honom" säger jag. "Med vem?" frågar dem. Jag ler "med hans tvilingbror Yohio" säger jag. "Har han en tvilingbror?" frågar Fredrik. Jag nickar "Men han vart iväg skickad när han var 10 till en familj på landet" säger jag. De nickar och jag ska förklara planen när vi hör ett skrik. Vi tittar på varandra och springer upp, där ser vi 2 vakter hålla en blond kille med bruna slingor "Vad gör ni med Kevin?" säger jag och går mot dem. De tittar undrande på mig "Det är inte prinsen" säger dem och lyfter pojkens huvud. Under sitt högra öga har han en stjärna, *det måste vara Yohio* tänker jag. "Vi fick order av prinsen att sätta honom i fängelse med mask" säger han. Jag tittar på honom shockat "Vad vill ni mig? Släpp mig, jag har inget gjort!" skriker pojken och stretar imot. De håller honom hårt och går iväg med honom. Jag tittar på dem men följer efter, vi sätter oss i en båt och ror iväg mot en ö inte långt ifrån slottet och det är ett fängelse. När vi kommer fram går de in i ett rum. De sätter honom på en stol och håller fast honom, "här" säger en av de och räcker mig en gärnmask. "Sätt den på honom. Gör det" säger han. Jag tittar på honom sen på Yohio och han gråter "gör det inte, jag har inte gjort något fel" säger han. Jag tittar på männen, de nickar. Jag suckar och sätter masken på honom och de sätter fast den med en annan gärnliknande sak runt om den. Sen sätter de in honom och låser grinden. "Snälla släpp ut mig, jag har inget gjort" gråter han. De skrattar och går iväg och jag följer efter "Så nu kan ingen se att det är hans tvliningbror" skrattar en av männen. "jaha, så det är därför de gör såhär" viskar jag och kliar mig på hakan och får en idé. 

Så det var del 3 av the unknown prince 

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiigirl

Konnichiwa! 

Här kommer del 2 av The unknown prince

Hoppas ni gillar den^^ 

Yohio's Perspektiv

Flera år har gått sen jag hamnade i den här familjen, jag är 17 år och blir 18 i sommar. Jag har blont hår med bruna slingor och det lustiga är att de få gånger jag har sett prinsen så ser jag att vi är väldigt lika varandra. Min mamma heter Sara och pappa heter Krister. Min bror heter Anton och han är 1 år äldre än mig, när inte våra föräldrar är hemma så får han bestämma och han är inte speciellt snäll mot mig. Han brukar slå mig, vilkett mamma också gör om hon blir arg. Pappa har aldrig gjort det mot mig men han är bestämd i alla fall. 

Jag är ute på det stora fältet bredvid huset och hjälper pappa ta ner all havre, det är varmt och jobbigt. "hur går det?" ropar pappa som står en bit ifrån. "Det går bra" svarar jag. "Du får snabba på lite" ropar han sen. "Jadå" ropar jag. Efter ett tag får jag ihop till en liten hög och lägger det i säcken, sen kommer Anton springandes "Mamma bad oss gå till stan och handla" säger han. Jag nickar sen tittar jag på pappa "Följ med du, vi vart ändå klara nu" säger han. Jag nickar och tar upp påsen och vi börjar gå tillbaka hem "Ta den här när du ändå bär" skrattar Anton och lägger en till påse över den andra. Jag stönar till "Det vart för tugnt" säger jag och går sakta. Han bara skrattar och fortsätter gå. Jag kommer sen fram och lägger ner påsarna, mamma tittar ut igenom fönstret "Gå nu så vi hinner fixa maten" säger hon. "Okej" svarar jag och Anton och börjar gå ner till staden Hoshi. Efter ett tag kommer vi fram, staden har stengator och det ligger massa hus och butiker överallt. En del står och säljer frukter och allt möjligt. Jag tittar mig omkring, mamma brukar oftast handla själv eller med Anton. Jag är sällan i stan, så jag passar på att titta mig omkring då jag får schansen att gå ner. "Kom nu" säger Anton och drar mig i armen och jag följer med. Han plockar åt sig några varor och ger mig sen kassen och han betalar. Vi går sen iväg för att handla mer, "hur komer det sig att jag alltid är den som bär?" säger jag. "För att jag vill det" skrattar han. Jag suckar "du är lat" säger jag. Han bara skrattar och fortsätter gå. Sen kommer vi till en butik "Vänta här" säger han och går in. Jag suckar "Jag får aldrig följa med in" säger jag surt och står utanför och väntar. Jag ser sen hur det bildas en folkmassa en bit ifrån, *Vad händer där?* tänker jag nyfiket och tittar dit. Jag tittar sen mot butiken "Han blir nog inte så sur om jag bara går dit" säger jag tyst och ställer ner kassen och går dit. Folkmassan står och kastar mot något. Jag tittar dit och ser att de kastar frukt mot några musketörer. En drar ut sitt svärd och fångar ett äpple på det. "Wow" säger jag tyst. "Ge oss riktig frukt! Det är ruttet!" skriker folkmassan. Jag tittar mot honom, vi som bor här på landet får bara rutten frukt av kungahuset. "Så dålig är väll inte frukten?" säger musketören. Han tar en tugga av äpplet men spottar ut det tvärt. "Okej, det smakade riktigt äkligt" säger han. Han kastar iväg äpplet, "Jag ska tala med prinsen om det här" säger han. De nickar "Bra" säger de sen går de iväg. Jag står kvar och tittar på honom, han tittar på mig och rider sen iväg mot slottet. Jag känner sen en hand i håret "Aj!" skriker jag. "Jag bad dig vänta utanför butiken, inte gå hit" säger han och går. "Ja men släpp mitt hår" säger jag och släpas efter honom.

Kevin's Perspektiv

Jag går igenom de stora salarna i slottet när en av musketörerna går mot mig. "Hej Carl, vad är det?" säger jag. Han bugar sen tittar han på mig "Jo folket i byn gjorde uppror" säger han. "Om vad?" frågar jag och sätter mig ner på en stol och äter ett äpple. "Om frukten de får. Den är rutten ershöghet" säger han. Jag äter och tittar på honom "Från vart kommer frukten?" säger han. "Hamnen antar jag" säger jag och äter. Han tittar på mig "Kan du fixa så att den är färsk nästa gång?" frågar han. Jag äter och tittar på honom, jag drar min ena hand igenom mitt blonda hår med bruna slingor och suckar. "Carl, jag är ju prins och snart kung eller hur?" säger jag. Han nickar, "Ja det stämmer" säger han. Jag nickar "Så då är det jag som bestämmer och ska ta hand om mitt folk" säger jag. Han nickar "Säg till folket att nästa lass med frukt kommer vara bra" säger jag. "Bra, tack min prins" säger han och bugar och går sen iväg. "VIlka krav byborna har" snäser jag tyst. Jag slänger ut äpplebiten igenom fönstret och lämnar sen rummet. Jag ser sen mamma gå ut från kyrkan som ligger på en gård bredvid kyrkan. "Bad hon för honom igen?" säger jag tyst och suckar. Min bror Yohio är ju ingenting, det är jag som är prins. Det är jag som ska bli kung, han ska aldrig få reda på att han är prins. 

3 dagar senare

Jag sitter i häst och vagnen med Elizabeth. Jag har på mig min blåa kostym och hon har rött hår uppsatt och har lockar i håret och hon har på sig sin havs blåa fluffiga klänning. "Vad du är fin" ler jag. "Tack ershöghet" säger hon och tittar på mig sen ut igenom fönstret. Efter en stund stannar vagnen, vi hoppar ut och går omkring på stan en stund. Hon köper några karameller och vi går runt sen. Jag ler och lägger min hand runt henne "Ers höghet, jag vill inte vara elak men du är lite närgången" säger hon och tittar på mig. "Vad? Jag gillar dig" flinar jag. "Ja men..." säger hon och tittar på mig. Jag flinar och smeker hennes kind.

Yohio's Perspektiv

Jag är ute och handlar igen med min bror, "Nu stannar du här" säger han surt. "Jaja. Jag ska ingenstans" säger jag och tittar på honom. Han nickar sen går han in, jag lutar mig mot väggen och tittar mig omkring, jag tittar sen mot en större del av torget. Jag ser en tjej i rött uppsatt hår med blå fluffig klänning som försöker gå, men sen ser jag en kille i blå kostym och han ser exakt ut som mig och han håller hennes hand. *Vad händer?* tänker jag och tittar på dem. "Snälla ershöghet, gå inte så långt" säger hon. "Kom igen min kärra, en puss kan jag väll få?" flinar han och håller om henne. *Han kan bara inte göra sådär om hon inte vill* tänker jag. Jag tittar mot butiken sen mot dem, jag struntar i om Anton så ens slår ner mig men jag måste hjälpa henne. Jag går mot dem "Ursäkta mig" säger jag. Han vänder sig om "Och vad vill du?" säger han. "Släpp henne" säger jag. Han skrattar "Och vad får dig att tro att jag ska göra det?" säger han. "Hon vill inte" säger jag. "Jag är en prins, jag får vad jag vill" säger han. "Men hon vill inte, låt henne gå" säger jag. Han släpper henne och går mot mig "Och vem är du?" säger han. "Yohio" säger jag. Han stelnar till och tittar på mig från topp till tå "Gå nu" säger han. Jag stirrar på honom, han tittar på mig och går sen iväg med flickan och håller om henne och pussar henne och hon försöker knuffa iväg henne. "Jag sa låt henne va" säger jag och knuffar bort honom. Han faller mot marken, jag tittar på honom sen på henne. "Hur gick det?" säger jag. Hon tittar på mig "Bra tror jag." säger hon och skakar. Jag nickar sen knuffar någon bort mig, och det är prinsen. "Du rör inte henne, bondlurk" säger han argt. Jag stirrar på honom sen lyfter någon upp mig och det är Anton. "Ursäkta mig ershöghet, det är min bror. Han vet inte vem han pratar med" säger han och blänger argt på mig sen tittar han på honom. "Jag är så ledsen, snälla förlåt mig" säger han och bugar. Han suckar men nickar "För den här gången" säger han och går sen iväg. Jag tittar efter honom sen går Anton hem med mig. "Först smiter du och sen gör du bort dig själv framför prinsen!" säger han och suckar. Jag tittar på honom "Men du såg inte vad han gjorde med henne!" säger jag. "Det är inte din sak att bry dig om" suckar han. "Men såg du inte hur lika vi var?" säger jag. Han tittar på mig "Ja visst ni är så lika" säger han och skrattar. "Du titta på mig" säger han och stannar. Jag tittar på honom "Han är en prins och äger allt detta och har fina kläder. Men du, vi bor i en lite stuga med lite pengar och du har gamla slitna kläder" säger han. Jag tittar på mina slitna gamla kläder och sen på honom. "ni är inte alls lika dana" säger han och skrattar och ger mig påsen med varorna. Jag suckar och följer honom hem, men jag kan inte sluta tänka på den vackra flickan. Jag undrar vad hon heter. 

Så det var del 2 av The unknown prince

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiigirl

Konnichiwa! 

Här kommer min nya novell :)

Och den heter The unknown prince 

Hoppas ni gillar den^^  

För länge sedan i ett land långt borta så fanns det en stad som hette Hoshi. Där bodde det en familj i ett slott, kung Erik och Drottning Anna. En natt så fick hon barn men det var tvillingar, 2 prinsar. Och hon visste att kungariket kan inte ha 2 prinsar utan bara en, bara en prins kan ärva tronen...

Anna's Perspektiv

Jag ligger i sängen och håller mina 2 barn, det har gått 5 dagar sen födseln och jag är orolig för vad som ska hända. "Vad ska vi göra älskling?" säger jag och tittar på Erik. Erik är lång och ganska kraftig, han har svart kort hår och lite stubb. Han kliar sig på nacken och tittar på mig "Jag vet inte Anna. Men vi kan inte behålla båda, det vet du" säger han och suckar ledsamt. "Jag kan inte döda ett av mina barn" säger jag och stirrar på honom. Han skakar på huvudet "Vi ska inte döda ett av våra barn" säger han och kysser mig på pannan. Jag nickar och tittar på honom sen ner på mina små sovande barn, "Har du några namn på dem?" säger han och ler. Jag ler "Det här är Kevin" säger jag och nickar mot mitt ena barn. Han nickar och ler "Och det här är Yohio" säger jag. Han ler och tittar på honom, Yohio sover men gäspar och håller sina små armar om sig. "hur ska vi se skilnad på dem?" säger han sen och tittar på mig. Jag rycker på axlarna sen ser jag som ett litet märke vid ena ögat på Yohio. "Yohio har ett tydligt födelsemärke, men det har inte Kevin" säger jag och tittar på honom. Han nickar och ler lite och pussar Yohio på kinden. Jag ler sen somnar jag efter en stund. Dagarna går som blir till veckor, som blir till månader, som blir till år och nu är de 10 år. 

Vi sitter på backsidan av våran stora trädgård och tittar på när Yohio och Kevin leker. De har blont hår med bruna slingor och är långa och smala. Yohio's födelsemärke börjar synas mer och det har fått formen av en stjärna. "De är duktiga med sina svärd" ler jag och dricker mitt tea. Erik ler och nickar och tittar på dem. "Har du bestämt dig än?" säger han sen och tittar på mig. Jag suckar och skakar på huvudet "Jag bestämmer det senare" säger jag och dricker mitt tea. Han nickar sakta sen tittar han tillbaks på dem, efter en stund kommer de springandes. "Såg du mamma, jag van" ler Yohio och skuttar. "Vad duktigt" ler jag. Han ler och sätter sig bredvid mig, jag ler och ger honom ett glas med dricka och han tar och dricker det. Kevin sätter sig vid sin pappa och dricker sin dricka "Jag tar dig nästa gång" säger han. "Visst" flinar Yohio och dricker. Kevin bara tittar på honom och dricker sin dricka, senare på kvällen när barnen sover går jag sakta till Erik. "Jag har bestämt mig" säger jag. Han nickar "Vem vart det?" säger han. "Yohio" säger jag med tårar. Han nickar "Han kommer få det bra, jag lovar" säger han och kramar mig. Jag nickar sakta, han går in till Yohio's rum och lyfter sakta upp honom. Han fortsätter sova, vi sätter oss i en av våra hästochvagnar och åker iväg. Vi stannar sen utanför ett hus på landet och vi har på oss långa kappor med huvor. Dörren öppnas av en kvinna, hon har brunt uppsatt hår och en brun klänning med ett förklädde "Kan jag hjälpa er?" säger hon. "Jo, vi har en svår tid och vi undrar om ni kan ta hand om våran son?" säger Erik. kvinnan tittar på honom sen på Yohio som sover i hans famn. Hon nickar "Visst" säger hon. Han nickar och ska precis ge honom till henne när jag går fram. "Är du säker på det här?" säger jag. Han nickar och ger honom till henne, jag tittar på Yohio och går fram till honom och smeker honom på huvudet. "Mamma kommer sakna dig, men vi ses snart igen" viskar jag och kysser honom på pannan och smeker hans hår. "Oroa dig inte, han kommer ha det bra" säger kvinnan. Jag nickar "Tack för hjälpen" säger jag. Hon nickar "Men vart är ni ifrån?" säger hon. Vi tittar på varandra sen henne "Vi är på resande fot från en stad långt härifrån och det skulle bli för jobbigt för honom" ljuger vi. Hon nickar "Okej, lycka till med er resa" säger hon. Vi nickar och hoppar upp på våran vagn igen och styr hästarna tillbaka till slottet. Jag tittar bakåt och ser hur kvinnan går in och stänger dörren och jag tittar tills huset blir mindre och mindre tills jag inte kan se det mer. 

Yohio's Perspektiv

Jag vaknar en morgon och allt ser annorlunda ut, golvet och väggarna är av trä, sängen är hård med en madrass och ett slitet täcke. På det lilla sängbordet står ett stearinljus och det är en nalle björn på sängen och under fönstret finns en byrålåda. "Vart är jag?" säger jag oroligt och går upp. "mamma? pappa?" ropar jag och tittar mig omkring. Jag ser sen en lite äldre kille som ser ut att vara 12 och han har brunt hår och blåa ögon. "Vem är du?" säger jag. "Anton" svarar han. "Vart är jag?" säger jag och tittar mig omkring. "Hemma" säger han och äter en macka. Jag skakar på huvudet "Det här är inte hemma. Mitt hem ser inte ut såhär" säger jag. Han skrattar och äter, efter en stund kommer en kvinna in. "Jaså, så du har vaknat" säger hon och går till en spis och kastar in ved. "Vem är du och vart är jag?" säger jag oroligt. "Jag heter Sofie och du är hemma" säger hon. Jag skakar på huvudet "mitt hem ser inte ut såhär" säger jag. Hon suckar "Men det här är ditt hem" säger hon. Jag skakar på huvudet igen och tittar mig omkring efter mina föräldrar och Kevin, "Jag vill tillbaka hem till min familj" säger jag börjar gråta och springer mot dörren. Hon tar ett hårt grepp om min arm och tittar argt på mig "Du bor här nu och det är bara att du vänjer dig. Förstått?" säger hon. Jag gråter "Men.." gråter jag. "Förstått?" säger hon argt igen och håller hårdare. Jag gråter mer och nickar "Bra, ät nu vi ska snart ut och jobba" säger hon argt och släpper min arm. Jag snyftar och sätter mig vid bordet och äter en macka. Vart är jag? Och varför händer detta mig? 

Så det var första avsnittet av The unknown prince

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiigirl

Konnichiwa! 

Här kommer del 9 och sista delen av A curse, one tale....one love

Yohio's Persepektiv

Det har gått 5 månader sen jag och Elizabeth träffades och vi är ihop nu. Det tog ett tag att övertyga Carl om att vi skulle få bli ihop men tillslut gick han med på det. Elizabeth mår bra och jag lyckades kontrolera mig själv och sluta dricka hennes blod men bitmärket är fortfarande kvar på hennes armled som en påminelse om vad som hände den kvällen. Jag står framför spegeln för att fixa mig iordning för min och Elizabeth's dejt ikväll, jag ska precis ta på mig tröjan när jag ser alla sår efter alla slag och piskor på min kropp. Jag suckar och får då ett minne när männen har hängt upp mig och piskar mig. Jag blundar och skakar på huvudet, *Det förflutna är det förflutna* tänker jag. Efter en stund blir jag klar och går ut från mitt rum, jag ser Sebastian och han tittar på mig "Ska du gå nu?" frågar han. Jag nickar "Kom ihåg att ta det lugnt" säger han. Jag nickar "Jag lovar" säger jag. Jag tar på mig kappan och sätter på mig luvan och går ut för att möta Elizabeth, efter medecinen som jag fick av Sebastian så har mitt blodsug blivit starkare och jag är mer nattaktiv. Efter en stund ser jag Elizabeth, vi springer mot varandra och kysser varandra. Jag har saknat henne så mycket "Det var länge sen" ler jag och tittar på henne. Hon ler och nickar och kramar mig, jag kramar henne tillbaka och vi går mott ett café i stan. Vi sätter oss ner och beställer vårt fika, hon ler och tittar på mig. Jag ler och tittar på henne, efter en stund kommer vårt fika. Jag beställde tea och kladdkaka och Elizabeth beställde tea och brownie. Vi ler och börjar äta, efter en stund har vi ätit upp och jag dricker mitt tea. Sen spärras mina ögon upp, det är mycket folk runt omkring och det är svårt att kontrolera mig. "Ta det lugnt" säger hon och håller min hand. Jag tittar på henne och nickar sakta, sen tittar jag på toan och ser en man gå in dit. Jag flinar och tittar dit "Yohio, tänk inte ens..." säger elizabeth men jag flinar. "Jag ska bara hjälpa honom" säger jag. "Hjälpa?" säger hon. Jag tittar på henne "Jag kan ju läsa andras tänker som du vet" säger jag. Hon nickar "Och jag läste av honom, han är hemlös och dricker massor. Han har också självmords tankar" säger jag. Hon nickar och suckar, jag nickar och ställer mig upp och går mot toan. Efter en stund kommer jag tillbaka och Elizabeth ställer sig upp "Jag har redan betalat så vi kan gå" ler hon. Jag nickar och vi går ut, vi går ut och går i skogen en stund. Sen knuffar hon till mig "Vad?" säger jag. "Jag kan inte fatta att jag är ihop med en vampyr" flinar hon. "Vad? Du ville bli en själv" skrattar jag och tittar på henne. Hon ler "Så hur gick det?" säger hon. Jag skrattar "Han bönade och bad om att jag skulle ta hans liv så det var bara en bonus" skrattar jag. Hon ler, jag ler och tittar på henne "Jag älskar dig" ler jag. "Jag älskar dig me" ler hon. Jag ler och kysser henne, vi står där länge och kysser varandra. Jag är så glad att vi är ihop, jag trodde först att jag skulle få leva ensam länge i denna förbannelse men sen förvandlades den till en saga och jag hittade en kärlek.....

Så det var sista delen av A curse, one tale....one love

Hoppas ni gillade min novell^^ 

//Kawaiigirl