Konnichiwa! 

Här kommer del 4 av A curse, one tale...one love

Hoppas ni gillar den! :)

Yohio's Perspektiv

Det har gått 2 dagar sen Elizabeth och Carl besökte oss, jag ligger på sängen och stirrar upp i taket. Jag måste träffa henne igen, jag måste visa henne att jag inte är ett monster. Jag ställer mig upp och går mot fönstret, jag drar bort gardinerna lite grann. Solen skiner fortfarande, jag suckar men går till garderåben och tar på mig en kappa och tar på mig luvan. Jag går ut från mitt rum och ner för trapporna, jag ser sen Sebastian när jag kommer ner och han tittar på mig "Vart ska du? Det är ju sol ute" säger han. "Jag ska bara träffa en person, det går snabbt" säger jag. Han nickar, jag nickar och går ut igenom dörren. Jag går ut och ser mig omkring, jag går länge sen kommer jag fram. Jag stannar en stund och tar ett djupt andetag och andas sen ut. Men sen ser jag henne, Elizabeth. Hon går omkring i sin trädgård, jag går tyst i den lilla skogen bredvid och tittar på henne. Hon är så vacker, och solen får hennes vackra hud att glänsa och hennes blonda hår att lysa. Jag tittar på henne en stund och bara ler "Elizabeth" ropar jag tyst. Hon stannar och tittar in mot skogen "Elizabeth, kom" ropar jag tyst. "Vem där?" säger hon. "En vän" säger jag tyst. Hon går sakta in i skogen och tittar på mig, jag tar hennes hand och går in en bit sen stannar jag och tittar på henne. "Vem är du?" frågar hon. Jag tar sakta av mig luvan och tittar på henne, hon stirrar på mig "Det är du...." viskar hon. Jag nickar "Men jag ska inte skada dig" säger jag och tittar på henne. Hon tar ett steg bakåt "Pappa säger att jag inte får träffa dig" säger hon. Jag suckar "Jag vet men jag måste få prata med dig om det.." säger jag. Hon tittar på mig, jag tar ett steg mot henne "Det må stämma att jag är en vampyr, att jag kommer från mörkret och att jag lever på blod" säger jag och tittar på henne. "Men. Jag är inte som de andra vampyrerna, jag vill inte vara ond och leva i mörker. Jag vill verkligen bli som ni" säger jag och tittar på henne. Hon tittar på mig "Vill du?" säger hon. Jag nickar sakta "Jag menar verkligen det" säger jag. Hon nickar sakta "Men pappa säger att ni är farliga och vill bara dricka vårt blod" säger hon tyst. Jag suckar och nickar "Så är väldigt många av oss vampyer, men bara för det så måste inte alla vara onda" säger jag lite tyst och tittar på henne. Hon nickar sakta sen hör jag hör hur hennes pappa ropar på henne "Jag måste gå" säger hon och börjar gå. Jag tar hennes hand och tittar på henne "Men lova att inte säga att vi har träffats, okej?" säger jag. Hon tittar på mig "Lovar du?" säger jag igen. Hon nickar "Jag lovar" säger hon. Jag nickar "tack" viskar jag. Hon nickar "Elizabeth, vart är du?" hör vi Carl ropa. "Jag måste gå nu" säger hon och springer iväg. Jag tittar efter henne men kan inte låta bli att le lite då jag vet att jag äntligen fick se henne igen och berätta allt. Jag hoppas bara att hon verkligen tror mig, jag sätter på mig luvan och skyndar mig hem. När jag går in så tittar Sebastian på mig "Vem träffade du?" frågar han. Jag tittar på honom och tar av mig kappan "En av mina...kompisar bara" ljuger jag. Han tittar på mig "Verkligen?" frågar han. Jag nickar och sätter mig i soffan och tittar mig omkring, Sebastian tittar på mig och går sen iväg för att göra lite arbete. Jag ligger där i soffan och har inget att göra, timmarna går och efter en stund kommer Sebastian och han tittar på mig. Jag tittar upp på honom, han ler lite "Jag tänkte att du var lite törstig" ler han och tar fram en kniv. Jag sätter mig hastigt upp och tittar på honom "Nej, du behöver inte" säger jag men han drar kniven mot armen och jag kan inte hejda mig. Jag stirrar på blodet och tittar på honom "Du behöver det" säger han. Jag sätter tänderna mot hans arm och dricker blodet, han smeker mig på huvudet och jag stönar till lite tyst och dricker blodet. "Ta det lugnt" säger han och flinar. Jag dricker en stund sen sätter jag mig upp och andas snabbt och tittar på honom. Han ler lite och börjar tvätta sitt sår och lägger sen förband på det. Jag tittar på honom och lugnar ner mig och slickar bort blodet från mina mungipor, han ler och smeker mig på huvudet. 

5 dagar senare

Det har gått 5 dagar och jag och Elizabeth träffas varje dag och vi börjar komma varandra närmre, vi går omkring i skogen och pratar. Vi sätter oss sen ner på en mossig sten och jag tar av mig luvan och tittar på henne. Hon tittar på mig och ler, jag tittar på henne och ler tillbaka. "Yohio, jag har en liten fråga" säger hon. Jag tittar på henne "Vad vill du veta?" säger jag. Hon tittar på mig "jo, vart du eller föddes du som vampyr?" säger hon. Jag ler "Jag är född i en vampyr familj" säger jag. Hon nickar "Men hur blir man än vampyr?" frågar hon. Jag tittar på henne "Jo en vampyr måste bita en människa och sen måste den personen dricka lite av vampyrens blod" säger jag och tittar på henne. Hon nickar "Varför undrar du?" säger jag. Hon tittar på mig "Skulle du göra det? Göra mig till en vampyr?" säger hon. Jag stirrar på henne "Varför vill du bli en vampyr?" frågar jag förvånat. Hon ler "Jag tror att jag...älskar dig" ler hon. Jag tittar på henne förvånat men ler lite, hon lutar sig framåt och kysser mig. Jag kysser henne tillbaka och kyssen blir vildare och jag knuffar bort henne. Hon tittar på mig "Jag är för stark" säger jag. Hon tittar på mig "Förlåt" säger hon tyst. Jag skakar på huvudet och går sakta mot henne och smeker hennes kind "Det är jag som är för stark." säger jag och tittar på henne. Hon tittar på mig "Du?" säger hon. Jag nickar "Ditt blod. Jag har aldrig känt en sån stark doft tidigare" säger jag. Hon tittar på mig "Men jag gör vadsomhelst för att inte tappa kontrollen, jag tänker inte göra dig till en vampyr eller dricka ditt blod" säger jag och smeker hennes kind. "Varför?" frågar hon och tittar på mig. Jag ler "Jag älskar dig för mycket för att låta dig leva detta hemska liv som vampyr" ler jag. Hon ler, jag ler och sluter sen mina ögon och lutar mig närmare henne och kysser henne på halsen sen upp mot munnen och vi kysser varandra. "Sluta!" hör vi sen någon ropa. Vi slutar och tittar oss omkring sen ser vi Carl komma med några män "Men ser man på, sa jag inte att du skulle hålla dig borta från henne?" säger han. Jag tittar på honom och tar några steg bakåt och Elizabeth ställer sig framför mig "Snälla sluta pappa" säger hon. Han tittar på henne "Gå bort från honom Elizabeth" säger han och tittar på henne. "Nej, jag..." säger hon och tittar på honom. "Du, vad?" säger han. Hon tittar på mig sen på honom "Jag älskar honom" säger hon. Han stirrar på henne sen på mig "Har du förhäxat henne?" säger han argt. Jag skakar på huvudet "Jag har inte gjort något" säger jag och backar. Han tittar på mig sen flinar han "Men du bröt mot min order att inte träffa Elizabeth så jag har inget annat val än att ta dig" säger han. Jag skakar på huvudet "Snälla gör det inte" säger jag. Han nickar "Jo det ska jag" säger han sen knäpper han med fingrarna och 2 män går mot mig och håller fast mig. "Släpp mig" säger jag och stretat imot. Elizabeth tittar på Carl "Snälla pappa låt honom gå, han är inte som de andra" säger hon. Han tittar på henne "Du ska inte lita på en vampyr Elizabeth, de bara ljuger" säger han. Jag tittar på henne "Tro honom inte, jag skulle aldrig ljuga för dig" säger jag. "Tyst med dig" väser Carl. Jag stretar imot och försöker ta mig loss men de håller ett hårt grepp om mina armar. Jag tittar ner och sen på Elizabeth "Fly här ifrån. Spring iväg" viskar hon. Jag tittar på henne och nickar och sen suckar, jag måste använda de krafter jag har. Jag sliter hårt åt tillbaka mina armar från männen och knuffar hårt bort dem, jag tittar sen mot Elizabeth "Spring!" skriker hon. Jag nickar och börjar springa snabbt iväg, en vampyr kan springa mycket snabbare än vad en vanlig människa kan. Jag springer det snabbaste jag kan, efter ett tag stannar jag "Jag tror jag kom undan dem" säger jag tyst för mig själv och ska börja springa när jag känner något hårt spännas åt runt min handled och jag faller mot marken och ser ett rep runt min ena handled. Jag försöker snabbt ta bort det när ett annat rep kommer runt min andra handled och jag stretar imot och försöker få bort det. "Släpp mig" skriker jag och stretar imot. Mina ögon blir röda av ilska och jag stretar imot för att ta mig loss, jag tittar mig omkring och ser att jag är omringad av massa män och de kastar rep runt om mig och jag faller mot marken och har ingenstans att fly. Jag ser sen några män komma mot mig och jag väser och visar mina tänder och försöker fly. De lyfter upp mig och håller ett hårt grepp om mig, jag stretar imot och ser Carl komma efter en stund och han går mot mig och jag väser. "Släpp mig" väser jag och försöker komma loss. Han ställer sig framför mig och tittar på mig, jag stirrar på honom med mina röda ögon och väser och får mina tänder att synas lite. "Du har ingenstans att fly, och dit vi ska kommer vi visa vad såna som du förtjänar" säger han. Jag stirrar på honom sen vänder han sig om "Vi går" säger han och börjar gå. Männen nickar och följer efter och jag stretar imot. En bit ifrån mig går Elizabeth och hon tittar oroligt på mig "Förlåt" för jag henne viska. Jag tittar på henne sen ner, efter en stund kommer vi fram och jag tittar upp och ser något som liknar en kyrka. En bit ifrån är ett stort hus och en bit i från det är ett annat stort hus som liknar någon typ av en liten herrgård eller ett litet kloster liknande byggmad. Carl tittar på Elizabeth "Du måste gå hem nu" säger han. "Men pappa..." säger hon. "Gå nu" säger han. Hon stirrar på honom sen går hon sakta mot mig och tittar på mig "Jag kommer till dig sen" säger hon tyst. "Prata inte med honom" säger han bestämt. Hon tittar på honom och springer till huset och jag hör hur hon gråter tyst. Jag tittar efter henne sen på Carl, han tittar på mig och börjar gå. Jag stretar imot men männen håller fortfarande ett hårt grepp om mig. Vi går in i den kloster liknande byggnaden, jag tittar mig omkring och det är ett stort rum och ganska ljust. Carl tittar på de andra männen "ni kan gå" säger han. De nickar och går iväg men de andra männen håller fortfarande ett hårt grepp om mig, efter en stund kommer några kvinnor i lite slitna kläder. *De måste jobba här* tänker jag. "Ta loss repen" säger Carl, männen nickar och tar loss alla repen från mig. Sen tar de av mig kappan, jag väser och tittar på dem. Kvinnorna tittar på mig häpet "ännu en vampyr?" säger de. Carl nickar "ni vet som ska göras, vi lämnar jobbet till er nu" säger han och går. Männen knuffar mig till dem och följer sen efter Carl. Jag stirrar på dem *Göra vad med mig?* tänker jag. Jag väser och de går iväg med mig "Släpp mig" skriker jag. De lyssnar inte utan fortsätter gå, vi kommer sen in till ett stort rum. Det är ganska varmt och jag ser en stor balja med vatten och en bägare med vatten i. "Nu ska vi rena dig" säger en av de. Jag stirrar på mig "Nej det ska ni inte. Låt mig gå" väser jag och stretar imot. De försöker ta av mig kläderna men jag stretar imot och puttar bort dem "Låt mig va!" skriker jag argt. De stirrar på mig och en av de går mot mig och tar ett hårt grepp om håret i nacken och jag skriker till. Sen kommer en av kvinnorna mot mig med bägaren med vatten och tittar på mig "Vet du vad detta är?" säger hon. Jag skakar på huvudet "Nej" väser jag. Hon häller lite i sin hand och kastar det på mig och det bränner till i huden och jag skriker och faller mot golvet. "Det är helit vatten, om du fortsätter bråka kommer jag kasta mer" säger hon. Jag skriker och ligger på golvet "Det bränns" skriker jag. Hon flinar "Samarbetar du nu?" säger hon. Jag säger inget utan bara skakar, de lyckas få av mig kläderna och sätter mig i baljan och tvättar av mig. "Rör mig inte" skriker jag och stretar imot. Efter ett tag är de klara och torkar av mig och jag sätter på mig kläderna och de tar iväg mig till ett annat rum. När vi kommer fram stannar jag och bara stirrar, i andra änden av rummet är det en lång korridor. Där är det massa andra rum med galler och i flera av de är det andra människor. Helt sönderslagna och flera av de känner jag igen. Jag sliter mig loss från kvinnorna och springer dit och sätter händerna vid gallret. "Andreas!" skriker jag. Han är också vampyr, alla här inne är vampyrer. Han sätter sig upp och tittar på mig. Han blonda hår är helt förstört, och på kroppen är han full av ärr från slag och piskor. "Vad har de gjort mot dig?" säger jag och stirrar på honom. Han tittar på mig "De säger att vi förtjänar detta, de vill göra sig av med oss och de försöker få oss att berätta vi gör" säger han. Jag stirrar på honom, han ställer sig upp och går sakta mot mig och sätter händerna på gallret "Du måste gå nu, du är i fara" säger han. Jag tittar på honom "Jag kan inte lämna dig såhär" säger jag. Han tittar på mig "Akta dig!" skriker han. Jag vänder mig om och ser en maskerad man och får ett slag i ansiktet sen blir alting svart. 

Så det var del 4 av A Curse, one tale....one love

Hoppas ni gillar den^^

//Kawaiigirl

Konnichiwa! 

Här kommer del 3 av A Curse, one tale...one love

Hoppas ni gillar den^^

Yohio's Perspektiv

(ser ut som på bilden)

Vi går in i matrummet och Sebastian och Carl sitter vid bordet och pratar. Jag sätter mig vid bordet och Elizabeth sätter sig bredvid mig. Efter en stund kommer en av Sebastian's betjänter och ställer fram mat åt oss och lämnar sen rummet "Så varsågoda" ler Sebastian och vi börjar äta. Vi sitter under tystnad en stund och äter sen tittar Carl på mig "Så hur gammal är du?" frågar han och äter. Jag tittar upp mot honom "17, snart 18" säger jag och tar en tugga av min mat. Han nickar "Du är du jämngammal med Elizabeth" ler han. Jag tittar på Elizabeth och hon ler och nickar, jag nickar och äter. Efter en stund har vi ätit klart och Sebastian tittar på mig "Du kan visa Elizabeth runt en stund, efterrätten är inte klar en på ett tag" säger han. Jag nickar och ställer mig upp och går iväg och Elizabeth följer efter mig. Jag visar henne runt inomhus och tar henne sen till den stora balkongen, solen håller på att gå ner och himlen är mörk med mörklila moln. "Så vackert det är" ler Elizabeth och lutar sig mot balkongräcket. "Ja det är det" säger jag tyst och beundrar himlen. Hon tittar sen på mig "så du bor här med Sebastian?" frågar hon. Jag nickar "Men vad hände med din familj? Minns du något?" frågar hon. Jag tittar på henne och minns då natten då allt hände, då de svartklädda maskerade männen dödade min familj och mamma springer iväg med mig det snabbaste hon kan för att skydda mig. "Yohio?" hör jag sen Elizabeth säga och jag vaknar upp från minnet. Jag tittar på henne "mår du bra?" frågar hon. Jag nickar "Jo jag mår bra" säger jag. Hon nickar "Men du minns inget?" säger hon. Jag skakar lite på huvudet "jag minns inte så mycket, jag var så liten då allt hände" ljuger jag. Hon nickar "Men vi ska nog gå in nu" säger jag sen. Hon nickar och vi går tillbaka till matrummet och vi kommer precis i tid. Vi sätter oss ner och börjar äta och det är kladdkaka med grädde. Carl och Sebastian sitter och pratar och jag tittar mig omkring och äter. Jag slänger sen en snabb blick mot korset Carl har runt sin hals och jag känner hur det bränner i kroppen. *Kan han inte bara ta av sig den?* tänker jag och äter och försöker dölja smärtan. Efter en stund har jag nästan ätit klart och Elizabeth skär upp en till bit av kladdkakan men råkar skära sig på tårtspaden och bloder rinner från hennes finger. Jag tittar på blodet och känner hur hjärtat slår snabbare och snabbare, och mina ögon blir röda och jag känner hörntänderna komma fram. "hur gick det?" säger Carl och ställer sig upp. "Jag mår bra, jag skärde mig lite bara" säger Elizabeth och ler lite. Sebastian tittar på mig och är påväg mot mig "Ta det lugnt, lugna dig" säger han. Elizabeth vänder sig om och tittar på mig "Yohio?" säger hon lite oroligt. Jag tittar på henne med mina röda ögon och är påväg att dricka hennes blod när Carl ställer sig framför henne och håller fram sitt kors "Vår herre är starkare än din och styrkan är makt!" skriker han. Jag känner hur det bränner i kroppen och jag skriker och väser med händerna på huvudet, han fortsätter och jag backar tills jag kommer in i ett hörn i väggen och kommer inte längre. "Vår herre är starkare än din och styrkan är makt!" skriker han. Jag skriker och väser med händerna för huvudet och jag känner hur det bränner i hela kroppen och jag skriker av smärta. "Sebastian, hjälp mig!" skriker jag med händerna för huvudet. "Carl, nej" skriker Sebastian och håller honom och backar undan med honom. "Vad gör du Sebastian? Ser du inte vad detta monster gör mot min dotter?" säger Carl och stirrar undrande på Sebastian. Han tittar på Carl sen på Elizabeth, Elizabeth ligger på golvet och skakar och tittar på dem sen på mig. Jag sitter i hörnet och skakar med händerna för huvudet, Carl tittar på Sebastian "Du har en hel del att förklara min vän" säger han. Sebastian suckar och nickar "Gå in med Elizabeth till köket och fixa såret så berättar jag sen" säger han. Carl nickar och går mot Elizabeth och tar henne till köket, Sebastian går mot mig och sätter sig på huk framför mig. Jag tittar skakandes upp på honom "Jag kunde inte kontrollera mig, förlåt mig" säger jag skakandes. Han nickar "Hennes blod, jag har aldrig känt en sån stark doft förut" säger jag skakandes. Han nickar sakta "Jag förstår dig" säger han. Jag nickar skakandes "Carl's ord bränner fortfarande i mig. Det gör ont" säger jag och skakar. Han kramar och håller om mig, jag skakar tillslut lyckas jag lugna ner mig. Han tittar på mig och mina ögon är lugnande blå och mina hörntänder har försvunnit. Han ställer sig upp "Vänta här" säger han. Jag nickar och han försvinner in i vardagsrummet en stund, efter en stund ropar han att jag kan komma in. Jag tar ett djupt andetag och andas ut och går sakta in, när jag kommer in ser jag Carl sitta i en av fåtöljerna med Elizabeth tätt bredvid sig men han ställer sig hastigt upp och tar fram sitt kors "Våga in komma nära henne! Vår herre är starkare än din!" skriker han. Jag väser och faller ner på golvet med händerna för öronen "Sluta!" skriker jag och orden bränner i öronen på mig. "Carl sluta" säger Sebastian och håller honom "Vad gör du Sebastain?" säger Carl argt. "Vi ska ju berätta vad som har hänt nu, han ska inte skada henne" säger Sebastian. Carl tittar på mig och jag ligger på golvet och skriker av smärta. "Lägg undan den nu Carl, snälla jag ber dig" säger Sebastian. Carl suckar och lägger bort det, jag skakar och Sebastian hjälper mig upp. "Mår du bra?" säger han. Jag nickar "Det bränns" säger jag tyst. Han nickar och håller om mig och går till soffan och sätter sig ner och håller om mig. "Så berätta nu Sebastian" säger Carl. Sebastian nickar "Hans familj vart dödade men av vampyrjägare" säger han. Carl tittar på honom "När jag såg hans mor och honom så kunde jag inget annat än att hjälpa henne. Du skulle sett hennes ansikte, det var fyllt med sorg och oro. Allt hon ville var att hennes son skulle komma i säkerhet, och hon bad mig att ta hand om honom men att göra honom till en bättre människa" säger han. Carl tittar på honom "överlevde hon?" säger han. Sebastian skakar på huvudet "Efter att vi tagit imot Yohio så hittade dem hans mamma och dödade henne men de misstänkte aldrig Yohio" säger han. Han nickar men tittar sen på mig "Det finns inget gott i de människorna eller ska jag säga människor?" säger han. Jag tittar på honom "Allt de vill är att suga ut vårt blod och göra oss till såna som dem" säger han. Jag tittar på honom och skakar på huvudet "inte alla, jag vill inte vara ett monster. Jag vill inte leva i ständigt mörker" säger jag och ställer mig upp. Carl ställer sig upp och tittar på mig, jag går fram till honom och böjer mig på knä framför honom och tar hans hand "Du förstår inte, jag vill inte leva i ständigt mörker. Jag vill leva som ni, jag vill leva i ljuset. Jag vill bli som ni" säger jag och känner hur tårarna kommer fram i ögonen på mig. Han fnyser och drar åt sig handen och stirrar på mig, jag tittar ner med tårar som rinner längs mina kinder och jag känner mig inget mer än bara hatat. "Titta på mig" säger han sen. Jag vågar inte möta hans kalla blick utan jag fortsätter titta ner med tårar. Han tar sen tag i mitt hår i nacken "Titta på mig" säger han argt. Jag skriker till och tittar upp på honom med tårar "Vet du vad du är?" säger han. Jag svarar inte utan gråter tyst, han vänder sig sen om med mitt ansikte mot Elizabeth. Jag kvider till med tårar och hon tittar på mig skräckslaget "Vet du vad det här är?" säger han. Hon skakar på huvudet "Nej far" säger hon tyst. "Det här..." säger han och håller ett hårdare grepp om mitt hår. Jag gråter tyst. "Det här..." upprepar han sen igen och skrattar tyst. "Det här, är inget mer än en djävuls avkomma" säger han och skrattar till och håller ett ännu hårdare grepp om mig. "Snälla sluta, jag ber dig" gråter jag. Han skrattar till "Visa dina tänder" säger han. Jag tittar på honom med tårar "Varför?" gråter jag. "Gör det bara" säger han. Jag gråter och får mina hörntänder att komma fram "Det här är en dräpares tänder" säger han och pekar på dem och tittar på Elizabeth. Hon nickar sakta "Snälla se mig inte som en mördare, jag har aldrig tagit ett liv utan att tänka mig för" gråter jag. Carl tittar på mig "Så du erkänner att du har tagit folks liv?" säger han. Jag nickar med tårar "Om jag ska vara ärlig så har jag druckit blod men jag vill inte leva såhär. Jag vill inte vara en mördare" gråter jag. Han skrattar men sen ställer sig Sebastian upp "Släpp honom Carl, du skadar honom" säger han. Han tittar på Sebastian och sen på mig och slänger mig mot golvet och jag faller ner med en duns. Jag kravlar mig upp och ställer mig bakom Sebastian, "hur kan du ha honom här?" säger Carl. Sebastian tittar på honom "Jag tar hand om honom och han hjälper mig" säger han. Han tittar på mig sen på Sebastian "Kommer vi fortfarande träffas även nu när du vet sanningen?" säger han. Carl tittar på honom sen på mig. Jag tittar på honom "Snälla bryt inte er vännskap pågrund av mig, han har pratar så mycket gott om er och om hur bra vän ni är" säger jag och försöker hålla tårarna inne. Han suckar "Egentligen ska inte du ha något att säga i det här men okej vi behåller vännskapen" säger han. Sebastian nickar "Tack" säger han. Carl nickar sen går han mot mig "Och du. Du håller dig så långt bort från Elizabeth som det går" säger han. Jag nickar "Jag lovar, jag ska inte skada henne" säger jag. Han nickar "Om jag ser dig med henne så är det kört" säger han. Jag nickar med tårar i ögonen, sen tittar han på Sebastian "Om jag ser honom med Elizabeth en enda gång så tar jag honom. Och du vet nog vart jag menar" säger han. Sebastian tittar på honom "Du menar inte? Men det skulle ju döda honom! Han är ju som mitt barn" säger han. Carl nickar "Åh jo" säger han. Jag tittar på Carl "Ta mig vart?" säger jag skakandes. "Till ett ställe som jag tror fruktar dig mest" säger han och flinar mot mig sen tar han Elizabeth's hand "Vi måste gå nu men tack för den fina stunden vi fick" säger han och nickar. Sebastian nickar och sen går Carl och Elizabeth hem. Jag tittar ner och sen mot Sebastian. "Ta mig vart?" säger jag skakandes. Han tittar på mig och skakar på huvudet "tänk inte på det." säger han och sätter sig i soffan med en suck. Jag sätter mig bredvid honom "Varför då? Jag måste veta" säger jag. Han tittar på mig "För jag kommer inte låta det hända dig" säger han och håller mig nära och han lutar mitt huvud mot hans bröst och jag hör hans hjärta slå. Jag tittar upp mot honom "Stämmer allt det han sa?" säger jag tyst. Han tittar på mig "Vad?" säger han. "Att jag är.....en djävuls avkomma? Att jag bara är en mördare?" säger jag tyst och känner gråten komma i halsen igen. Han tittar på mig och sätter sina händer på mina kinder "Säg aldig så om dig själv. Tänk aldrig någonsin så om dig själv" säger han. Jag tittar på honom med tårar "Även om du nu kommer från ett mörker där du är skapad för att leva på blod så ser inte jag det" säger han. Jag tittar på honom med tårar "inte?" snyftar jag. Han tittar på mig "Jag ser en person som bara vill gott, som verkligen försöker hårt och vill vara god. Jag ser dig med stort ljus omkring dig" säger han. Jag tittar på honom med tårar och börjar le lite, "Så ska de se ut" ler han och torkar bort mina tårar med sin tumme och han kysser mig sen lätt i pannan. Jag ler lite och han lägger mig med huvudet mot hans bröst och jag somnar där sen och han smeker mig på huvudet. 

Så det var del 3 av A curse, one tale...one love

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiigirl

Konnichiwa! 

Här kommer del 2 av A curse, one tale...one love 

Yohio's Perspektiv

Jag ligger i sängen och tittar upp i taket. Jag hör sen att Sebastian ropar på mig, jag sätter mig upp och går ner men ser honom inte. "Var är du?" säger jag. "I källaren" svarar han, jag går ner i källaren. Men när jag går ner i källaren så blir mina ögon ögon större och jag andas snabbt. På golvet sitter en man, han har slag i ansiktet och blod rinner från ena mungipan. Sebastian ler och lägger sin hand på min axel och tittar på mannen. "Eric, det här är Yohio. Du har en sista schans att betala mig annars slutar dit liv här" säger Sebastian. "Snälla, ge mig mer tid. Du får pengarna" säger Eric skakandes. Sebastian skrattar "Jag är ledsen Eric" säger han sen tittar han på mig. "Han är din" säger han. Jag flinar och mina hörntänder kommer fram, jag går mot mannen och sätter mig på huk bredvid honom "Jag ska se till att det går fort. Jag lovar" viskar jag i hans öra. Han skakar och tittar på mig. Mina ögon lyser rött "Vad är du?" säger han skakandes. Jag flinar "Mörkrets barn" flinar jag och sätter sen tänderna mot hans strupe och dricker blodet. Han skriker och stretar imot, jag håller fast honom och dricker hans blod. Han fortsätter streta imot, tillslut slutar han. Jag dricker tills det inte finns mer och han faller mot marken. Jag tittar på Sebastian med blod som rinner längs mina mungipor. Han bara flinar och tittar på mig "Ta bort honom" säger han. De andra männen nickar och bär iväg den livlösa kroppen, jag tittar på Sebastian och tar bort blodet från mina mungipor. Han tittar på mig och lämnar källaren, jag följer efter. "Vi ska snart få besök så det är nog bra om du gör dig iordning" säger ha. Jag nickar och går till mitt rum och fixar mig, jag minns inte att Sebastian sagt tidigare att vi ska få besök. Jag undrar vilka det är som kommer. När jag fixat mig klart så går jag ner till Sebastian. Han har sin fin kostym på sig och fixat sitt svarta hår. Efter en stund knackar det på dörren och han går och öppnar. "Vad kul att du kunde komma Carl" hör jag Sebastian säga glatt. "Jag ser att du tog med dig Elizabeth" hör jag honom säga sen. *Vilka är de?* tänker jag och går sakta till hallen. När jag kommer till hallen stannar jag vid dörrkanten, Carl har ett kors hängande vid halsen. Han är en präst, jag känner hur det bränner i kroppen. Jag går lite försiktigt till Sebastian och drar lite i hans arm. "herre" säger jag och drar lite. Han tittar på mig "kom, vi måste prata" ber jag. "Ursäkta mig" ler Sebastian och följer mig till vardagsrummet. "Vad är det?" säger han och tittar på mig. "Försöker du döda mig? Du har tagit hit en präst" säger jag och tittar på honom. Han suckar "Han ville träffa mig och vi är vänner. Om du håller dig lugn så märker han inte att du är en vampyr" säger han. Jag nickar "Men hans kors bränner mig" säger jag och tittar på honom. Han suckar "Vi löser det" säger han. Jag nickar och följer honom tillbaka till de andra. Carl tittar på mig "Nej, men vem är det här?" ler han. "Han heter Yohio. Jag har tagit honom sen han var liten" säger Sebastian. Carl nickar "Hans familj då?" säger han. "De vart dödade" svarar Sebastian. Carl tittar på mig sorgsett "Jag beklagar sorgen. Må gud va med dig" säger han. Jag nickar *Om han nu gillar vampyrer ja* tänker jag. Han och Sebastian går till matrummet, jag ser då Elizabeth och mitt hjärta slår snabbare. Hon har blont lockigt hår och gröna ögon och hon har på sig en blå fluffig klänning. Hon tittar på mig och ler "hej" säger hon. "hej" svarar jag tyst. Jag blir sen stel, det är något med hennes blod. Jag har aldrig känt en sån här stark doft förut. Men jag får inte tappa kontrollen, "hur mår du?" säger hon och tittar på mig. "Jag mår bra" säger jag och försöker le. Hon nickar och ler och tar min hand och vi går mot matrummet. Hennes hudär så varm och jag känner blodet rinna under hennes hud. Det är så svårt att hålla mig. *Lugn, du måste vara lugn* intalar jag mig själv tyst.

hoppas ni gillade den^^ 

//Kawaiigirl

Konnichiwa! 

Här kommer min nya novell och den heter A curse, one tale...one love

Yohio's Perspektiv

Det är mörkt, jag ligger trött mot den hårda kalla stenväggen och sluter mina ögon. Mitt bruna hår är ruffsigt och mina kläder är slitna. Jag är törstig, jag måste ha....blod. Jag hör hur den tunga dörren öppnas och solen bländar mig. Jag väser och håller ena armen för mina ögon Mannen går in och drar bort min arm. "Berätta sanningen! Är du en av de?" säger han. Jag tittar på honom och de andra männen med mina röda ögon och ska precis svara när en annan man kommer in. "Alexander. Vad för du med honom?" säger han. Jag tittar upp och ser Sebastian. Han är min mästare, "Sebastian, vi bara..." säger dem. Han suckar och lyfter upp mig "låt honom vara" säger han och går iväg med mig. När vi kommer ut så ser jag solen och väser. Han lägger mitt huvud mot hans bröst och fortsätter gå. Efter en stund är vi tillbaka på våran stora herrgård. Han sätter mig på golvet "gå och fixa dig" säger han. Jag nickar och går och duschar och byter om till rena kläder.

(ser ut som på bilden)

Jag sätter mig sen på den stora soffan. Sebastian kommer efter en stund och sätter sig bredvid mig "du var borta i 2 dagar" säger han. Jag nickar sakta "Jag skulle bara ta ett rådjur. Jag var hungrig på blod. Sen kom de och tog mig." säger jag. Han nickar "Du måste vara mer försiktig" säger han. Jag nickar "Jag vet" säger jag tyst. Jag ser sen hur han tar av sig sin ena handsken och tar fram en kniv. Jag tittar på honom, han tittar på mig och flinar. Han drar kniven mot handlatan och blodet rinner sakta. Mina ögon blir röda och hörntänderna kommer fram. "Vänta" ler han. Jag tittar på honom och försöker kontrollera mig "Vad säger man?" säger han. "Snälla herre, låt mig dricka" ber jag och drar i hans ena arm. Han flincar och nickar, jag sätter tänderna mot hans handflata och börjar dricka blodet. Det var så länge sen jag drack. Jag dricker och han smeker mig på huvudet. Jag stönar till lite tyst och fortsätter dricka. "Såja, ta det lugnt" säger han och smeker mig på huvudet. Jag fortsätter men känner sen hur han drar bort sin hand. "Nu räcker det" säger han och ställer sig upp. Jag tittar på honom och ser hur han försvinner in i köket för att ta hand om såret. Jag känner hur jag lugnar ner mig, hörntänderna försvinner och mina ögon går från upphätsande röd till lugnt ljusblå. Jag slickar bort det sista blodet från mina mungipor och går sakta till Sebastian. "Tack herre" viskar jag. Han tittar på mig och nickar. Han är den ända som tar hand om mig även fast att han är människa och jag är en vampyr. Han skyddar mig också från vampyrjägare och håller min vampyr identitet hemlig. När jag var liten vart min familj dödade av vampyrjägare. Mamma sprang iväg till Sebastian's familj och bad om hjälp. De tog sig an mig men de hittade mamma och dödade henne. Mig misstänkte de aldrig men de letar fortfarande efter mig. Och en vampyr kan leva länge, jag är 117 år. Snart 118, jag ställer mig vid fönstret och tittar ut. Jag vill så gärna leva i ljuset och inte i ständigt mörker. Jag vill bli en av de, jag vill bli dödlig.

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiigirl

Konnichiwa! 

Här kommer del 5 av Welcome To the City

Hoppas ni gillar den^^ 

Yohio's Perspektiv

Jag vaknar upp nästa morgon och sätter mig trött upp i sängen, jag tar på mig mina kläder och fixar mitt hår och smink och går sen trött ner till köket. 

(ser ut som på bilden)

Jag gör tea och hör hur pappa pratar i telefon i vardagsrummet. Jag fixar mitt tea och tittar mot vardagsrummet och hör hur han pratar med rektorn om vad som hände igår. Jag suckar, jag vet att han försöker hjälpa mig men det här kommer bara göra saken värre. Jag sätter mig vid bordet och dricker mitt tea, efter en stund kommer pappa in. "Jag har pratat med rektorn och hon skulle prata alvar med dem idag" säger han. Jag suckar och nickar "tack" mumlar jag och dricker mitt tea. Han sätter sig bredvid mig "Vad är det?" säger han. Jag tittar på honom "Det här kommer bara göra saken värre" säger jag. Han skakar på huvudet "Jo det kommer det, jag vet vad eleverna tycker och tänker om mig" säger jag. Han suckar och tittar på mig, jag dricker upp mitt tea och tar min väska och tar på mig mina rosa konverse och går sen till skolan. När jag kommer fram ser jag hur allas blickar dras mot mig. *Bra. de har säkert spridit ett falskt rykte* tänker jag och fortsätter gå. När jag kommer in i korridoren springer Cassandra fram till mig och kramar mig. "Åh Yohio, Isak har spridit ett falskt rykte" säger hon oroligt. "Jag har märkt det" säger jag och tittar på henne. "Isak ljuger och säger att du gick själv till den där kyrkan på kvällen. Nu säger alla att du är något himla creep" säger hon. Jag suckar "Då får de tro det, jag vet själv sanningen" säger jag och tar ut mina saker ur skåpet. Hon tittar på mig och vi går mot klassrumet och sätter oss på våra platser. Efter en stund kommer fler elever in "Vad gjorde du där igår?" skrattar 2 killar. Jag ger dem bara en ilsken blick och tittar sen bort, efter en stund kommer läraren in med rektorn och de ser inte glada ut. Rektorn suckar "Vad menade ni med att låsa in Yohio i kyrkan igår?" säger hon argt. Klassen blir tyst sen börjar de mumla "Jag vill ha ett svar" säger hon. En elev räcker upp handen "Men han gick det själv" säger pojken. Rektorn suckar argt "det gjorde han inte, jag fick ett samtal från hans pappa imorse om att Isak och hans kompisar låst in honom" säger hon och blänger sen på Isak. Han tittar på henne "Det gjorde vi inte" säger han. Då ställer sig Cassandra hastigt upp så stolen välter "Säg sanningen! Du berättade det för mig igår att det var ni! Nu säger du sanningen annars...." säger hon argt. Han tittar på henne sen på rektorn "okej det var vi" säger han. Rektorn tittar på honom "Det ni gjorde var alvarligt. Hade vi inte hittat Yohio så kunde vad som helst ha hänt honom, nu kommer det bli stora konsekvenser för dig och dina kompisar. Ni ska stanna kvar efter skolan och så ska vi prata alvar" säger hon sen lämnar hon klassrumet. Jag tittar ner i min bänk och hör hur alla börjar mumla, på lunch rasten sitter jag på en bänk och väntar på att Cassandra ska komma. Jag tittar upp och ser Isak och hans gäng komma "det är kört för dig" väser han. Jag ställer mig upp "gå iväg, det kommer bara bli värre" säger jag. Han fnyser och puttar mig, "sluta" säger jag. Men han bara fortsätter knuffa runt mig med sina kompisar. Jag skriker, efter en stund kommer Cassandra "Isak, vill du verkligen bli en färgduk?" säger hon argt. Han tittar på henne "Jag är inte rädd för dig" säger han. "Det borde du vara" säger hon surt och puttar bort honom och blänger ilskett på honom. Han tittar på henne men går iväg, hon hjälper mig upp. "Gick det bra?" säger hon. "Det gick bra" säger jag och nickar. Hon nickar, efter skolan går jag hem fort. Men jag känner sen hur någon drar mig bakåt, jag faller ner och tittar upp och ser en från Isak's gäng. "låt mig vara" fräser jag men han börjar sparka mig. Jag skriker och han fortsätter, tillslut får jag nog och ställer mig upp och puttar bort honom. "Jag är trött på att ni mobbar mig. Låt mig vara!" skriker jag argt och springer hem det snabbaste jag kan. 

Så det var del 5 av Welcome To the City

hoppas ni gillar den :)

//Kawaiitjejen

Konnichiwa! 

Här kommer del 4 av Welcome To the City

Hoppas ni gillar den :)

Yohio's Perspektiv

Jag försöker öppna dörren men det går inte, de måste ha låst den eller satt något utanför dörren. Jag suckar och tittar mig omkring i den stora salen. Jag går omkring och sätter mig i en av bänkarna, det är aldelles tyst här inne. Jag hör hur jag sakta andas in och ut, jag hör vinden blåsa lite lätt ute. Annars är det helt knäpptyst, jag tar fram min mobil för att ringa efter hjälp men ser att jag inte har någon teckning. *Vad ska jag göra?* tänker jag och tittar omkring efter en annan väg ut. 

Cassandra's Perspektiv

Jag står utanför klassrumet och väntar på att Yohio ska komma men han kommer aldrig. *Han kanske är och hämtar något i sitt skåp eller så* tänker jag och lutar mig mot väggen med böckerna tryckta mot bröstet. Efter en stund kommer läraren och låser upp och vi alla går in i klassrumet. Hon ropar upp oss "Yohio Rehn?" säger hon efter en stund. Inget svar. "Yohio Rehn? Ingen som sett honom?" säger hon. "Han var här tidigare idag" säger jag. Hon nickar och skriver ner något i sitt block men lektionen börjar. Seukunderna blir till minuter som sen blir till en timme, efter en timme och 20 min är lektionen slut och alla springer ut. Jag tar mina grejer och går fram till läraren "Ursäkta mig" säger jag. Hon tittar upp på mig "Behöver du hjälp med något?" frågar hon. Jag skakar på huvudet "Inte direkt, jag bara undrar. Är det här likt Yohio?" säger jag. Hon tittar på mig "Att han är sen till lektioner eller att han inte kommer" säger jag. Hon sätter sig ner på sin stol och tittar på mig "Inte direkt. Han var så i början efter att hans mamma precis hade dött. Då skolkade han en hel del, men efter att han fick ledighet och fick prata med kuratorn så vart det bättre och han kom till skolan och var som vanlig, eller ja lite i alla fall" säger hon. Jag tittar på henne "Vadå lite?" säger jag. Hon tar fram en gammal skolkatalog med enskilda bilder på elever i klassen. "Det här var han innan hans mamma dog" säger hon och ger mig en bild.

(bilden)

Jag tar imot bilden och tittar på den, han har blont hår och så färglada kläder. Inte den Yohio jag lärde känna nu. Jag tittar på henne, hon suckar. "Men när han kom tillbaka så var han klädd som han är nu och var fortfarande dyster och så tyst. Innan var han solstrålen i klassen och hade vänner men han var ganska så blyg också" säger hon. Jag nickar "Men nu är han bara inåtvänd och för sig själv" säger hon. Jag nickar "Men tror du att det har hänt nu? Jag menar, han kom ju inte till lektionen nu och han bara försvann efter maten" säger jag. Hon tittar på mig och skakar på huvudet "Jag tror inte det i alla fall, senast han skolkade var för 2 år sen" säger hon. Jag nickar "okej, tack" säger jag och ger henne bilden. Hon skakar på huvudet och ler "Behåll den du" ler hon. Jag ler "Tack" ler jag och går ut ur klassrummet men sen går jag tillbaka. "Snabb fråga. Vart bor Yohio?" säger jag.

Flera minuter senare är jag påväg till Yohio's hus för andra gången, jag tittar mig omkring och försöker komma ihåg beskrivningen läraren gav mig. Sist jag gick hit så gick det så fort så jag han knappt minnas vägen Yohio tog. Jag ser sen huset och går fram och knackar på dörren. Dörren öppnas och jag ser hans pappa, han har ganska så långt brunt hår och en liten skäggstubb. "Hej, är det inte du som är Cassandra?" ler han. Jag nickar "Vi han aldrig träffas senast. Jag heter Tommy" säger han och skakar hand med mig. Jag ler och nickar "Kom in" ler han. Jag nickar och går in, jag följer honom till köket. "Vill du ha något?" säger han. "Tea blir bra" ler jag. Han nickar och fixar kaffe och tea, efter en stund sätter han sig ner vid bordet och serverar mig tea. Jag tar imot koppen och dricker sakta, "Så är det något du undrar" säger han och dricker sitt kaffe. "Jo är Yohio hemma?" säger jag. Han skakar på huvudet "Jag trodde han var i skolan?" säger han. "Han var men han försvann efter maten" säger jag. Han tittar på mig "Vet du vart han kan vara?" säger jag. Han tänker "Jag tror det, men han brukar aldrig gå dit då" säger han. "Vart?" säger jag. "Till mammas grav, men han är aldrig där under skoltid" säger han. Jag nickar sakta och dricker mitt tea, efter en stund har vi druckit klart och vi går dit. Vi kommer fram till kyrkogården men han är inte där. "Vart kan han va?" säger jag oroligt. "Jag ringer efter hjälp" säger Tommy och ringer polisen. Vi går sen omkring och letar efter Yohio men vi ser honom ingenstans. Jag hör sen Isak och hans gäng skratta och prata en bit ifrån. Jag går dit "Har ni sett Yohio?" säger jag. De bara skrattar "Sist vi såg idioten var när vi lurade honom" skrattar Isak. Jag stirrar på honom "Vart är han?" säger jag. "Varför ska du veta det när du kan vara med mig" skrattar han och lägger sin hand runt min axel. Jag stirrar på honom argt och trycker honom mot ett träd "Berätta nu innan jag förvandlar ditt ansikte till en färgduk med färgerna röd, blå och gul" väser jag argt. "Okej okej. Lugn" säger han. "Han är i den gammla övergivna kyrkan vid gläntan" säger han. Jag nickar "Tack" säger jag och släpper honom. Jag går sen till Tommy "Han är i den gammla övergivna kyrkan vid gläntan" säger jag. Tommy stirrar på mig "Vad gör han där?" säger han. "Isak och gänget låste in honom där" säger jag. Han suckar och vi går hem och sätter oss i bilen och åker sen iväg. Det har hunnit bli mörkt, vi kommer till en glänta. Det är skog runt omkring och mitt i gläntan står kyrkan. Det är mörk och tom, ser nästan ut som en scen tagen ur en skräckfilm.

Yohio's Perspektiv

Det har hunnit bli mörkt och jag ser nästan ingenting, jag använder mobilen som ficklampa och jag sitter på golvet lutad mot en vägg och jag läser en gammal bok jag hittade i kyrkan. "Hm, fräckt" skrattar jag tyst och läser i boken. Det står om massa gamla saker från förr, om folk som trodde häxor och vampyrer fanns på riktigt. Jag lägger sen undan boken och tittar mig omkring. Jag hör sen ett knarrande ljud "Vem där?" säger jag. Jag hör hur dörren saka öppnas och någon kommer in. "Vem där?" säger jag igen och börjar bli rädd då jag varken hör eller ser någon. "Yohio?" hör jag en röst säga och det är pappa. "Pappa!" säger jag och springer till honom och kramar honom. Han kramar mig "Hur länge har du varit här?" säger han oroligt. "Sen lunch rasten" säger jag. Han suckar och nickar "Jag ska minsan ringa rektorn imorgon" säger han. Jag nickar sakta "Men hur hittade du mig? Jag har inte kunnat ringa dig" säger jag. "Tacka Cassandra" ler han. Jag tittar åt sidan och ser Cassandra, hon ler och tittar på mig och hennes röda hår hänger över axlarna. Jag ler och kramar henne "Tack för hjälpen" ler jag. Hon ler och kramar tillbaka "Jag trodde inte du var typen som kramades" flinar hon. Jag ler "Jag kan göra undantag" ler jag. "Kom nu så åker vi hem så du kan äta" ler han. Han skjutsar först hem Cassandra, sen när vi kommer hem gör han mat. Jag sitter i soffan under en filt och tittar mig omkring. Efter en stund kommer han med maten och jag tar imot den och äter. "Du är inte sjuk?" säger han och känner på min panna. Jag tittar på honom "Du är inte varm i alla fall" säger han. Jag nickar sakta och äter, "men jag kontaktar rektorn imorgon" säger han. Jag suckar och äter, egentligen vill jag inte det. För jag är säker på att allt kommer bli värre då. Jag känner till eleverna på skolan, jag vet vad de tänker och tycker om mig. 

Så det var del 4 av Welcome To the City

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiigirl

Konnichiwa! 

Här kommer del 3 av Welcome To the City

Hoppas ni gillar den^^ 

Yohio's Perspektiv

Jag tittar upp på Cassandra när jag berättat färdigt, hon tittar på mig ledsamt. "åh, jag beklagar sorgen" säger hon ledsamt. Jag nickar långsamt och vet inte vad jag ska svara, vad svarar man på sånt? "Jag saknar henne verkligen" säger jag tyst. Hon nickar sakta och kramar mig, jag blir shockad men kramar tillbaka. Ingen har någonsin kramat mig förut men det här känns bra. Kramen är så varm och full av kärlek, jag tittar sen på henne och hon tittar på mig. "Så vad var det du skrev i det där blocket på kyrkogården?" frågar hon. Jag tittar på henne "lite texter bara, fast jag har tappat gnistan" säger jag. "Kan du inte sjunga lite?" säger hon och tittar på mig. Jag tittar på henne "Jag? Neh, jag kan inte sjunga" säger jag. "Kom igen, snälla" ler hon. Jag suckar "okej då" säger jag och tar fram skrivblocket och börjar sjunga lite. 

"Well done, welcome to the city

You'll become number one
With a witty tounge
We praise the young
Have a ball, have it all, do whatever
Hit the wall, get the call
And you better pay
There's no other way. Throw your pennies in a wishing well

Might get heaven and you might get hell
Thunder, lightning
Ain't that kinda frightning
Saints and sinners on the road to fame
Ain't no winner 'til we know your name
Black, white
Flashlight
Show me what you got. Have a good bite out of the city

Take a long cold look at the world
You might crash, burn
Either way you'll learn
Good bite out of the city" sjunger jag tyst sen slutar jag och tittar på henne. Hon ler och klappar händerna "Vad bra du sjunger" ler hon. Jag ler lite "tack, men den är inte klar än" säger jag tyst och rodnar. Hon ler "Vad heter låten?" säger hon. Jag tittar på henne "Welcome To the City" säger jag och ler. Hon nickar "Du är verkligen duktig" ler hon. Jag ler och rodnar mer, vi sitter där och pratar en stund sen blir det sent och hon måste gå. Jag följer henne till dörren "kul att jag fick komma" ler hon. "Det var kul att du ville komma" ler jag blygt. Hon ler och kramar mig "vi ses imorgon" ler hon och går sen ut. Jag ler och tittar efter henne och stänger dörren när hon gått, jag går in i köket och pappa står och lagar mat. "så du fick äntligen hem en kompis" ler han. Jag nickar och sätter mig vid köksbordet, efter en stund serverar han maten och vi sätter oss och äter. "kommer det bli något mer?" säger han och flinar medans han äter. Jag stirrar på honom "Nej, vi har bara känt varandra i 2 dagar." säger jag och äter. Han skrattar tyst och äter, efter en stund har jag ätit klart. Jag går upp till mitt rum och sitter där en stund och pluggar, jag ser sen att klockan är mycket och jag byter om och går och lägger mig. 

Jag vaknar nästa morgon och klär på mig mina kläder och sminkar mig och fixar håret. Efter en stund är jag klar och jag går ner och äter frukost. 

(ser ut som på bilden)

När jag är klar packar jag min väska och går mot skolan och lyssnar på musik, när jag är halvvägs hör jag hur några ropar efter mig. Jag tittar bakåt och ser Isak och hans gäng, jag suckar och fortsätter gå. Efter några timmar i skolan är det lunch rast, jag går ut ur matsalen när jag ätit färdigt. Jag hör hur Isak och hans gäng ropar på mig. Jag ignorerar dem men blir trött på allt tjatande så jag går dit. "Vad vill ni?" fräser jag. "Kom, vi ska visa något" säger dem och går. Jag suckar och följer med, efter en stund kommer vi fram och jag ser en övergiven kyrka. 

(Ser ut som på bilden)

"Vågar du gå in?" säger dem och skrattar. Jag suckar och tittar på dem "Bara för att jag klär mig såhär så måste jag inte gilla läskiga saker" säger jag. De skrattar "fegis" säger dem. Jag suckar argt och går in, jag tittar mig omkring. Det är inte så stort, men det är många bänkar och målningar i taket och ett kors. "Det är inte så läskigt här" säger jag när jag hör dörren stängas igen bakom mig. Jag springer mot dörren och bankar "Släpp ut mig!" skriker jag. "Berätta om hur det var att övernatta här imorgon" hör jag de skratta sen springer de iväg. "släpp ut mig" skriker jag och bankar på dörren. Jag suckar sen och glider ner mot golvet längs med dörren och tittar ner.

Så det var avsnitt 3 av Welcome To the City

Hoppas ni gillade den :)

//Kawaiigirl

Konnichiwa! 

Här kommer del 2 av Welcome To the City

Hoppas ni gillar den :)

Yohio's Perspektiv

Jag går omkring i det gråa höstvädret och in på kyrkogården, jag sätter mig lutad mot en stor ek och lägger väskan bredvid mig. Svarta korpar sitter här och där på gravstenar och det är grått på himlen. Jag andas ut och börjar skriva texter, ibland tecknar jag lite. Det är så lugnt här och fridfullt, men jag har en grej jag måste göra här också. Jag suckar och fortsätter skriva och har musik i öronen. Jag lägger sen ner blocket i väskan och tar fram ett ljus och rosor och går till en gravsten och lägger ner ljuset och rosorna. Jag suckar och tittar mot gravstenen "Jag saknar dig" viskar jag. Sen hör jag hur det prasslar i buskarna "Vem där?" säger jag och tittar upp. Jag ser ingen men jag hör prasslandet i buskarna, "kom fram" ropar jag. Jag går fram och ser sen Sofie, Sandra och Cassandra. "Vad gör ni här?" säger jag. "Vi bara...." börjar Sandra. "Ni spionerade på mig!" skriker jag och går mot min väska. Jag hör hur de fnittrar, jag suckar surt och tar min väska och går hem. *Hur kunde de göra så mot mig? Och jag som började få hopp om Cassandra, men det hoppet försvann precis med vinden*  tänker jag medans jag går hem.

Cassandra's Perspektiv

Jag tittar på Sofie och Sandra som ligger och fnissar "Jag sa ju att det här inte var någon bra ide" säger jag och tittar på dem. "Vad? Vi ville veta vad han gör här" säger Sofie och tittar på mig. Jag suckar "Men det här känns fel" säger jag och tittar på dem. Sen börjar jag gå "Vart ska du?" säger Sandra. "Hem" säger jag och går hemåt. När jag kommer hem går jag in i mitt rum och lägger mig på sängen och tänker. "Vad gjorde han där egentligen, förutom att skriva" säger jag tyst och stirrar upp i taket. Jag ligger där länge och tillslut somnar jag, jag vaknar nästa morgon och klär på mig snabbt och äter en hastig frukost och skyndar mig till skolan. Jag måste få prata med Yohio och be honom om förlåtelse, desutom så har ingen visat mig runt i stan. Jag kommer fram till skolan och går in och sätter mig, efter en stund kommer alla elever och sätter sig. Sist kommer Yohio och han sätter sig på sin plats bredvid mig men han tittar mest ut. På lunch rasten går jag och sätter mig hos honom, han tittar upp på mig. "Hej" säger jag. "Hej" svarar han tyst och äter. Jag suckar "Du, förlåt för det som hände igår. Det var fel det vi gjorde, det var inte alls meningen att spionera på dig" säger jag. Han äter och tittar på mig "Varför gjorde ni det då?" säger han. "Det var Sandra's och Sofie's idé. Jag fick bara lov att följa med" säger jag. Han nickar sakta "okej, men lämna mig helst ifred där" säger han sen. Jag nickar "Jag lovar" säger jag. "Men vad gör du efter skolan?" säger jag efter flera tysta minuter. Han tittar på mig "Kan du inte visa mig runt?" säger jag. Han tittar på mig "Visst, men det finns inte mycket att visa" säger han. Jag nickar "Men jag är så nyfiken" säger jag. Han nickar "Okej, möt mig utanför klassrummet efter skolan" säger han sen. Jag nickar och ler, flera timmar senare står jag utanför klassrumet och väntar på Yohio. Han kommer efter en stund "Ska vi gå?" säger han. Jag nickar och följer efter, han visar mig runt i staden och sen en liten å som rinner igenom. "Så det var Sundsvall" ler han. Jag tittar på honom "så litet" säger jag. Han ler och nickar "Där har du södra berget" säger han och pekar på ett berg. Jag tittar dit "Och där borta är norra" säger han. Jag nickar och tittar dit "Så jag antar att det var allt." säger han. Jag tittar på honom och han börjar gå "Welcome To the City" ler han och går iväg. "Vänta" säger jag och tar hans hand. Han tittar på mig "Jag vill veta mer om dig" säger jag. Han tittar på mig "Snälla låt mig följa dig hem" säger jag. Han tittar på mig och suckar "Okej då. Men det här får inte bli någon stor grej, vill inte att hela skolan ska veta" säger han. Jag nickar och följer honom hem, när vi kommer in i hans rum är det mycket lila med svarta detaljer. Han sätter sig på sängen och jag sätter mig bredvid "Varför är du så dyster? Eller är det bara en stil du har?" säger jag. Han tittar på mig och suckar "Det är en lång historia" säger han. "Snälla berätta" säger jag. 

Yohio's Perspektiv

Jag tittar på henne och andas in sen ut "När jag var liten så var jag så glad och hade en lycklig familj. Men för många år sen så vart mamma sjuk och dog när jag var 14. Hon lärde mig allt jag kan, det var hon som fick mig börja drömma om musiken, hon sa att allt var möjligt. Men allt försvan med henne, allt ljus. Nu är det bara mörker kvar" säger jag och suckar och känner en tår rinna ner längs min kind.

Så det var avsnitt 2 av Welcome To the City

Hoppas ni gillade den :)

//Kawaiitjejen