Direktlänk till inlägg 10 juli 2015
Konnichiwa!
Här kommer del 6 av Omoide
Hoppas ni gillar den :)
Jessie's Perspektiv
Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon. "Yohio, han har insett nu att han är min bror" säger jag glatt. Hon stirrar på mig och börjar le och kramar mig "Vi måste ta hem honom nu" säger hon. "Vänta mamma, du vet vilka det är som har kidnappat honom. Gör vi det minsta fel så kanske han råkar illa ut, de har kidnappat och mördat förut" säger jag. Hon tittar på mig och nickar sakta "Har du hans adress?" frågar hon. Jag nickar och tar upp min mobil och ringer polisen och berättar allt som hänt.
Yohio's Perspektiv
Jag ligger på golvet och skakar och gråter, jag försöker ta mig loss men det är lönlöst. Jag skriker på hjälp men ingen hör mig eller uppfattar vad jag säger. *Jag måste ta mig härifrån* tänker jag, jag försöker sätta mig upp men jag faller mot marken igen. Jag hör hur de pratar på övervåningen och jag undrar vad de gör.
Jessie's Perpsektiv
Jag sitter i en av polisbilarna påväg mot Yohio's hus för att få hem honom, efter en stund kommer vi fram och en av poliserna tittar på mig. "Stanna här" säger han. Jag suckar "Du, jag följer med det är min bror. Plus jag pluggar till polis" säger jag och visar ett papper. Han tar det och tittar på det "Okej, men stanna hos mig" säger han och kliver ur. Jag nickar och kliver ur och följer med honom, de sparkar upp dörren och springer in "Polis! Stanna där ni är, ni är omringade!" ropar en. Inget svar, jag tittar mig omkring sen öppnas en dörr från källaren. Jag ser en blondhårig kvinna och hon håller i Yohio. Bakom henne står en man med svart kort hår, Yohio skakar och har tårar. Hans händer är fastbundna bakom ryggen och han har en munkavel och kvinnan håller en kniv mot hans hals. "Släpp kniven!" ropar en av poliserna. "Nej, ni släpper era vapen och lägger er mot marken. Annars" säger hon och håller kniven närmare hans hals. Yohio kvider till och gråter "Gör det!" ropar hon. Alla släpper sina vapen och lägger sig mot marken, jag tittar på dem sen på kvinnan "Det gäller dig med" väser hon. "Släpp min bror" säger jag argt. "Gör som hon säger" viskar en av poliserna. Jag tittar på Yohio som gråter men jag gör som hon säger och lägger mig ner. De backar sakta ut ur dörren och jag hör hur Yohio försöker säga något men jag hör inte vad han säger. Minuterna går och de är säkert ute, poliserna ställer sig sakta upp "Vi följer dem. Mot bilarna!" ropar de och springer mot sina polisbilar. Jag följer efter och sätter mig i en av bilarna och vi följer deras bil.
Yohio's Perspektiv
Vi sitter i bilen och jag stretar imot, mamma suckar "Är vi framme snart?" säger hon. "Vi är långt ifrån dit vi ska men det finns en liten stuga här någonstans" säger han. "Ta den" säger hon. Han nickar och kör in på en grusväg in mot skogen, vi kör ett tag sen kommer vi mot en liten röd stuga. De kliver ur och mamma tar in mig mot stugan och puttar in mig, jag faller mot golvet och tittar på henne. Jag ser sen hur hon tar en av mina grejer och viskar med pappa "Vad gör du?" skriker jag även fast jag vet att de inte hör vad jag säger. Hon går sen ut, efter en stund kommer hon tillbaka "Nu vet jag hur vi blir kvitt henne" flinar hon. Jag ligger ner och skakar med händerna fastkedjade, jag ser sen hur dörren öppnas och jag ser Jessie. Hon tittar på mig skräckslaget "Gå, du är i fara!" skriker jag. Hon tittar på mig "Jag ska rädda dig" säger hon. "Nej, akta dig!" ropar jag men hon uppfattar inte vad jag säger. Mamma kommer sen bakifrån och hugger henne med en kniv i magen "Nej!" skriker jag och försöker komma loss. Jessie håller händerna vid såret och faller mot golvet "Se nu vad du gjort Yohio, hade du slutat träffa henne hade det här inte behövt hända. Men oroa dig inte, vår hemlighet kommer försvinna med henne" säger hon och går mot mig. Jag stretar imot och försöker komma loss, hon tar loss kedjorna från pelaren hon knöt fast de vid och försöker gå ut med mig. "Jessie!" skriker jag och stretar imot och försöker gå mot henne. "Men vad som gäller för oss så ska vi iväg dit ingen kan hitta oss" säger hon. "Nej!" skriker jag och stretar imot mer. "Yohio sluta" säger hon argt. "Nej" säger jag och stretar imot mer. "Sluta kämpa imot" säger hon argt. "Nej" säger jag argt och faller mot marken och munkaveln åker av och jag andas snabbt och titar på henne. "Nej, jag kommer inte sluta. Jag kommer kämpa varje minut i resten av mitt liv" säger jag och tittar på henne. "Jag kommer aldrig sluta försöka att fly bort från er" säger jag och tittar på henne. "Men om du låter mig rädda henne, så följer jag med er" säger jag sen och tittar på henne. "Yohio, nej" säger Jessie svagt och ligger på golvet. "Jag kommer aldrig springa iväg, jag kommer aldrig försöka fly. Låt mig bara rädda henne så kommer vi bli tillsammans igen, som den familj vi var förut. Bara låt mig rädda henne" säger jag och tittar på mamma. Hon stirrar på mig men nickar "Okej, för den här gången" säger hon och binder loss mig. Hon sätter sen kedjor runt Jessie's händer och tittar på henne "ifall du försöker förfölja oss" säger hon. Jag springer till Jessie och tittar på henne "Jessie" säger jag och håller hennes händer. "Det kommer bli bra" säger jag. Hon hostar och tittar på mig "Yohio, varför gör du detta?" säger hon. Jag tittar på henne med tårar "Du är min syster, jag kan inte låta dig dö" säger jag. Jag tar bort hennes hand och ser det fula såret "åh nej" säger jag och tittar sen omkring. Jag tar ett förband och tvättar såret och lägger sen ett förband på det "Det kommer bli bra" säger jag och tittar på henne och smeker hennes kind. Hon håller min hand och tittar på mig "jag fick i alla fall se dig igen" säger hon.
Så det var del 6 av Omoide
Hoppas ni gillar den :)
//Kawaiitjejen
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|