Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 3 av Kuroshitsuji ^^

Hoppas ni gillar den :)

Jag vaknar på morgonen och hör att Sebastian kommer in "Godmorgon min herre, har du sovit gott?" ler han och drar upp gardinerna. Jag gäspar och sätter mig upp i sängen, han ler och häller upp tea i min kopp och sätter det på nattduksbordet. "Det är rabbarbergrädd" ler han. Jag ler och nickar, han hjälper mig att klä på mig och sätter på mig skorna medans jag dricker mitt tea. "Du kan komma ner snart, vi håller på att förbereda frukosten" säger han och ställer sig upp. Jag dricker mitt tea och nickar. Han nickar och går ut, jag sitter på sängen och dricker mitt tea och jag tänker på det som hände igår. *hur överlevde han? Hur kan någon överleva en demon?* tänker jag och dricker mitt tea. Efter en stund när jag drickit upp så går jag ner till matsalen och sätter mig vid bordet och väntar på frukosten. Efter en stund kommer Mey Rin och ska servera men snubblar och tappar maten, men som turen är så kommer Sebastian på en mikrosekund och fångar allt innan det ens hunnit komma ner till marken. "Ta det lite lugnare i fortsättningen, ett litet tips bara" ler han och tittar på Mai Rin. "J..j...a, tack för....tipset." säger hon och rodnar och springer ut i köket. "Förlåt för att du fick vänta med frukosten herre" säger Sebastian och serverar mig. "Det är lugnt" säger jag och börjar äta. Jag blir klar efter en stund och ställer mig upp och går mot biblioteket och letar efter en bok att läsa. Jag hittar en bok efter en stund och läser den, sen knackar det på dörren. Jag tittar upp "Är det ingen som ska öppna?" ropar jag. "Jag tar det" säger Mai Rin och öppnar. Efter en stund så ser jag Elizabeth springa mot mig och kramar mig. "Elizabeth? Vad gör du här?" säger jag och tittar på henne 

(ser ut som på bilden)

(här)

"Jag kom bara för att säga hej och jag vill fixa något imorgon" ler hon. "Vadå fixa något imorgon?" säger jag undrande. "Det är ju din födelsedag imorgon" ler hon. *va? Är det?* tänker jag. Jag suckar "Något litet kan du väl fixa" säger jag tyst och fortsätter läsa. Hon suckar "Något litet? Du fyller ju 17 imorgon" säger hon och tittar på mig. "mm" säger jag och läser. Hon suckar "Men jag fixar något imorgon och det ska bli stort." säger hon och tittar på mig. Jag tittar ner i boken och säger inget. Hon suckar "Det här stället var gladare förut ända tills du kom hem igen efter att ha varit borta och då var du inte alls dig själv." säger hon ledsamt och går iväg. Jag suckar och lägger undan boken "Vad är det som tynger dig min herre?" säger Sebastian och går in. Jag tittar på honom och suckar "imorgon är det min födelsedag och det var den dagen som dem tog mig och allt förändrades" säger jag och ställer mig upp. Han tittar på mig "Men det är ändå din födelsedag" säger han. Jag tittar på honom "Hur kan det vara en rolig dag? Det var den dagen jag fick se mina föräldrar döda, mystiska män förde bort mig och torterade mig under 6 långa år!" skriker jag och ger honom en örfil och springer sen till mitt rum och låser in mig. 

(här)

Jag står lutad mot dörren och andas snabbt och tänker på allt som hänt. Det första minnet som dyker upp är när jag är 7 år och jag och mamma är på stan för att förbereda min födelsedag.

Jag springer omkring och ser en man och går till honom "imorgon är det min födelsedag" ler jag. Min mamma kommer sen och stoppar mig "Åh ursäkta mig, förlåt" säger hon och tittar på honom. "Det gör inget, han är ju så liten och fyller tydligen år imorgon" ler han. "Det ska bli så kul, mamma ska berätta sagor för mig ikväll och hon lovade att hon ska läsa så många jag vill" ler jag. "Och jag ska få sova hos mamma och pappa också" ler jag....

Jag blundar och tittar ner och går sen in i mitt rum och ser en bild på min familj.

Jhag tar upp bilden och tittar på den, jag minns då den dagen jag hitta dem döda.

Jag fäller en tår på bilden och tittar på den sen minns jag allt som hände efter att jag såldes till dem där maskerade männen.

"Jag vill hem, jag vill inte vara här" gråter jag och tittar ner. "Tyst och fortsätt jobba!" skriker en av dem på mig. "Men jag orkar inte" gråter jag och skakar i benen för att jag är så trött. Då kommer det ett slag och jag faller till golvet, jag tittar skakandes upp på dem. "Sluta klaga och fortsätt jobba" skriker mannen på mig. Jag sätter mig upp och tittar ner "Förlåt mig" gråter jag tyst och tittar ner. 

Alla minnen åker igenom mitt huvud på några sekunder, jag lägger undan bilden och går till spegeln och tittar på mig själv.

(har de kläderna)

Jag drar upp ena ärmen på min jacka och ser små blämärken från alla slag. Jag drar sen upp tröjan lite och ser mitt märke på sidan av ryggen och runt om på ryggen syns alla sår från när dem torterade mig och piskade mig. Jag suckar och drar ner tröjan igen. Sen drar jag undan luggen från mitt högra öga och tittar på det "Den här symbolen är nog den bästa som hänt mig, hade det inte varit för Sebastian hade jag varit död" säger jag och tittar på den.

Sen hör jag hur dörren öppnas och jag drar snabbt ner luggen igen för ögat och vänder mig om, det är Sebastian som kommer in för att ge mig fika. "Vad gör du min herre?" säger han och tittar på mig medans han ställer fram en bit kladdkaka på mitt skrivbord och häller upp tea. "inget, inget alls" säger jag och sätter mig ner på stolen. Han nickar och tittar på mig "Men har du bestämt dig för imorgon? Ska du låta Elizabeth hålla en fest för dig?" frågar han sen och tittar på mig. Jag suckar "Så länge det bara är hon och vi andra som kommer, jag vill inte göra något stort av det" säger jag och äter min kladdkaka. "Som du vill min herre" säger han och lägger ena handen på bröstet och bugar. Jag nickar och äter min kladdkaka och tittar ut igenom fönstret.

Nästa dag

(här)

Jag sitter vid bordet uppklädd i samma kläder och frisryr som jag hade igår och väntar på att Elizabeth ska komma. Jag har egentligen ingen lust att fira min födelsedag då det här var den dagen då allt hemskt började hända mig men jag gör det för Elizabeth's skull och alla andra....speciellt min familj. Jag tror inte de vill att jag ska vara ledsen idag, då jag fyller 17 år. Efter ett tag när Mey Rin, Finny, Tanaka och  Baldroy är klara med allt så kommer Elizabeth in. 

(ser ut som på bilden)

"Grattis Yohio" ler hon och slänger sig runt min hals. "Tack..." säger jag och försöker le. Hon ler och sen sätter vi oss alla vid bordet och äter och pratar. Själv försöker jag le men jag påmins ständigt om det som hände idag för 6 år sedan. Elizabeth ler och tittar på mig, jag tittar på henne och ler lite men tittar mest bort i andra tankar. 

Elizabeth's perspektiv

Efter all god mat och efterätt så sitter jag och Yohio på balkongen och pratar. Han verkar ena stunden glad och andra inte och jag undrar varför. Phantomhive herrgården var ju förut så full av leende och skratt. Jag minns så väl att han var borta ett tag och sen så kom han tillbaka. 

Jag springer in och möts av en lång man med kort svart hår "Vart är Yohio?" säger jag och tittar på honom med Yohio's moster ståendes bakom mig. "Han är på balkongen" säger han och tittar på mig. Jag nickar och springer mot balkongen och där står Yohio och tittar ut. "Yohio!" skriker jag och springer mot honom. Han vänder sig om och tittar på mig, han har ett förband som täcker hans höga öga och hans vackra leende är borta. Allt jag ser är sorg i hans ögon....

Jag minns det där ögonblicket så väl, som om det var igår men det var för 4 år sen. Jag tittar på Yohio och han tittar på mig "Du Yohio? Kommer du ihåg den där dagen? Då du kom hem" säger jag och tittar på honom. Han nickar och tittar på mig "Vart var du någonstans? Vad hände?" frågar jag och tittar på honom oroligt. Han suckar och lutar sig över den stora balkonräcket.  "Jag vill helst inte prata om det" säger han tyst. "Varför? Hände något hämskt?" frågar jag och tittar oroligt på honom. Han suckar och tittar på mig "Jag lovar att jag ska berätta men inte idag" säger han och tittar på mig. Jag nickar "okej, men nu går vi in och har det kul" ler jag och tar hans hand och går in med honom.

(här)

Efter ett par timmar åker jag hem och jag tittar på min mamma "Jag lyckades, jag fick honom att le lite. Jag har saknat hans leende" ler jag och tittar ut igenom fönstret. 

Yohio's perspektiv

Äntligen är det över, fast jag hade kul men det är så många blandade känslor. "Sebastian" ropar jag och tittar mig omkring. "Ja min herre?" säger han och går mot mig. "Gör mig lite tea innnan jag går och lägger mig" säger jag och tittar på honom. "Ja min herre" säger han och bugar och går iväg. Jag nickar och går till mitt rum och sätter mig i sängen och suckar. Efter en stund kommer Sebastian in med mitt tea och ger det till mig, jag tar imot koppen och dricker det och tittar på honom "Hade du det kul idag herre?" frågar han medans han tar av mig mina skor. Jag suckar och dricker mitt tea "Ja....faktiskt det hade jag" säger jag och dricker mitt tea "Men jag kunde ändå inte sluta tänka på mitt förflutna" säger jag sen. Han nickar och hjälper mig byta om till pyjamas. Jag dricker upp mitt tea och lägger mig sen ner i sängen och tittar på Sebastian. Han ler lite och tar undan min lugg från mitt högra öga. "Sov gott min herre" ler han och går ut och stänger dörren. Jag tittar på dörren och lägger mig ner och tittar sen på bilden på min familj. "oroa er inte, jag ska hitta dem som separerade oss från varandra och ge han eller dem vad de förtjänar" säger jag tyst och tittar på bilden och sen somnar jag.

Så det var avsnitt 3 av Kuroshitsuji ^^

Hoppas ni gillade den :)

//Kawaiitjejen

 

jim lönnkvist

25 januari 2015 02:13

De va en blandning av lite av varje tråkigt,kul,intressant o spännande
vad kommer härnäst......

Kawaiigirl Kawaiigirl

25 januari 2015 02:19

kul att du känner så :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!   Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel Hoppas ni gillar den^-^   Yohio´s Perspektiv Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel ä...

Konnichiwa!   Här kommer del 8 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^   Yohio's Perspektiv   Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem n...

Konnichiwa!   Här kommer del 7 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Yohio's Perspektiv   Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte fö...

Konnichiwa!   Här kommer del 6 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Jessie's Perspektiv   Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon...

Konnichiwa!    Här kommer del 5 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^    Yohio's Perspektiv   Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag ...