Konnichiwa! 

Här kommer del 5 av Omoide

Hoppas ni gillar den^^ 

Yohio's Perspektiv

Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag tänker på allt som hänt sen går jag ner "Vart ska du?" säger mamma och tittar på mig. "På en promenad" svarar jag och går ut. Jag går till parken och går omkring när jag träffar på flickan igen "Hej" säger hon. "Hej" svarar jag. "Jag har inte presenterat mig, jag har ju bara gått till dig och pratat om...ja det här" säger hon och skrattar lite. "Jo det är sant" säger jag med ett litet tyst skratt. "Jag heter Jessie" säger hon och tittar på mig. Jag nickar "Fint namn" säger jag och tittar på henne. "Tack" säger hon och rodnar lite. VI går omkring och pratar om allt möjligt sen tittar hon på mig "Så tittade du på det där?" frågade hon. "Klippet?" frågar jag. Hon nickar, jag stannar och suckar "Jag tittade på det men...." säger jag med en suck. Hon tittar på mig "Jag vet inte vad jag ska tro" säger jag och sjunker ner på en parkbänk. Hon tittar på mig och sätter sig ner bredvid mig "Jag vet att det vart jobbigt för dig och att det är så mycket information på en gång" säger hon och smeker mig på ryggen. Jag tittar på henne "Hur visste du ens att det var jag? Hur hittade du mig?" frågar jag och tittar på henne. "Jo, allt började när du var med i dit band Seremedy." säger hon. Jag tittar på henne "Först såg jag inte att det var du bakom allt smink och jag började lyssna på er musik, sen när du var med i melodifestivalen så märkte jag att det var något bekant med dig. Sen efteråt när din dokumäntär serie gick på tv så såg jag direkt att det var du" säger hon sen och tittar på mig. Jag tittar på henne "Hur såg du att det var jag?" frågar jag. "Jag kände igen dig på mycket, håret, dit utseende tillexempel" säger hon och ler. Jag nickar sakta "Så jag beslöt mig då att gå på dina konserter för att försöka prata med dig, men jag fick aldrig tillfälle förens nu" säger hon. Jag nickar sakta sen ger hon mig en bild och jag tittar på den och ser att det är vi på bilden "Känner du igen den bilden?" säger hon. Jag tittar på bilden men skakar på huvudet "Titta närmare och tänk" säger hon. Jag nickar och tittar närmare på bilden, på bilden springer jag och Jessie omkring i badkläder på en strand som ser ut att vara i en skogsmiljö. Jag rycker sen till "Jag känner igen det här." säger jag. Hon nickar och tar bilden "Minns du det här?" säger hon sen. Jag tittar på henne "Blunda" säger hon. Jag nickar och blundar "Förrestäl dig familjen som sitter i en bil, du och jag sitter i varsin barnstol. Vi åker hem och solen går ner och himlen är full av vackra färger" säger hon. "Sen sjungar mamma vaggvisan för oss" säger hon och börjar sjunga en vaggvisa. Jag blundar och får då ett minne, mamma sitter i mitten och håller oss i handen och sjunger för oss medans solen går ner och vi håller på att somna. Jag öppnar ögonen med tårar och tittar på henne "Jag minns" säger jag med tårar. Hon ler lite "Du är verkligen min syster" säger jag och kramar henne. Hon kramar mig tillbaka "Jag har saknat dig så mycket min bror" säger hon och kramar mig. Jag kramar tillbaks och tittar på henne "jag ska bra fixa en sak" säger jag och ställer mig upp. Hon nickar "Jag går hem, men jag hämtar hem dig på något sett" ler hon och springer iväg. Jag tittar efter henne och går sen sakta hemåt, vad ska jag göra? De är ju inte min riktiga familj. Jag känner sen ilskan koka i mig, varför tog de mig? Jag går in "Åh Yohio du är hema" ropar mamma från köket. "mm" mumlar jag medans jag tar av mig skorna. "Det är mat nu" ropar hon. "okej" svarar jag och går mot mitt rum. Jag tittar på alla mina grejer och packar ner det mesta i en väska, jag sitter sen på sängen och stirrar in i väggen. "Yohio kommer du?" ropar pappa sen. "Ja" svarar jag men sitter kvar. 15 minuter har gått och jag sitter kvar "Kommer du?" ropar mamma sen och hon låter inte glad. Jag suckar och ställer mig upp och går nerför trappan, jag står sen vid köks dörren och tittar på dem, de sitter vid köksbordet och äter och tittar på mig. "Vad är det Yohio?" säger mamma och tittar på mig. "Jag är hennes bror" säger jag tyst och tittar ner. Hon suckar och tittar på mig "Prata så man hör, du vet att jag inte gillar när du mumlar" suckar hon. "Jag är hennes bror!" säger jag och stirrar på henne. "Eller hur?" säger jag sen och stirrar på dem. "Mumlade jag nu mamma? Eller ska jag ens kalla dig det?" säger jag sen och blänger på henne. Hon och pappa tittar på varandra sen skrattar hon och ställer sig upp och går till mig "Yohio hör du ens vad du säger? Varför frågar du ens en sån sak?" säger hon och ska krama mig men jag puttar bort henne. "Det var ni! Det var hela tiden ni, ni tog mig från min familj!" säger jag argt och stirrar på dem. "Vi tog dig för att beskydda dig" säger hon. Jag skrattar "beskydda mig? Från vad?" säger jag och blänger på henne. Hon suckar och går mot mig "ni beskyddade mig inte, ni ville bara ha mig för min sång röst så ni kan få pengar från allt jag gör" säger jag och blänger på henne och går ut från köket. "Yohio, vart ska du?" säger hon och följer efter mig med pappa i täten. "Jag ska hem" säger jag och går mot mitt rum. Hon skrattar "Hem? Du är ju redan hemma gubben" säger hon och klappar mig på huvudet. Jag tar tag i hennes hand och stirrar på henne "Nej det är jag inte, och jag tänker aldrig. Jag tänker aldrig låta er använda min röst igen" säger jag och knuffar bort henne. Hon backar och knuffar in i pappa, jag stirrar på dem och tar mina väskor och går ner "låt mig va" säger jag och går ner. Pappa går ner och låser dörren "Vad gör du? Öppna" säger jag och försöker ta bort honom från dörren "Yohio, lyssna nu. Vi gjorde allt för att skydda dig" säger hon. "Nej det gjorde ni inte" säger jag argt. "VI hade inget barn heller och vi såg din familj vara så lycklig och jag fastnade för dig" säger hon. "Så du tog mig för det?" säger jag argt och stirrar på henne. "Nu låt mig gå hem, jag vill inte vara här!" säger jag och försöker putta bort pappa. "Sluta, lugna ner dig" säger han och håller mig. "Släpp mig, jag hatar dig!" skriker jag och slår mot hans bröst men han håller mig. Jag sliter mig loss och försöker ringa efter hjälp men pappa tar telefonen "Hjälp mig!" skriker jag. "Tyst, grannarna kan höra" väser mamma. "Hjälp mig, de har kidnappat mig!" skriker jag. Mamma suckar och går mot mig, hon håller om mig bakifrån och sätter en hand för min mun. "Lyssna nu" säger hon argt. Jag gråter och skakar "Antingen så lugnar vi ner oss och glömmer allt det här och blir en glad familj igen, eller så fortsätter du och det blir värre." säger hon. "Vilket blir det?" säger pappa och tittar på mig. Mamma tar bort sin hand från min mun och vänder mig om och jag tittar på henne ilksett. "Jag tänker inte stanna kvar här och vara med i eran så kallade familj!" skriker jag argt och spottar henne i ansiktet. Hon backar och tar bort spottet från hennes ansikte och stirrar ilskett på mig "Vill du att jag ska vara elak? Okej, då är jag elak" säger hon och går mot mig. Jag backar för att springa ut men pappa tar tag i mig bakifrån "Vad gör du? Släpp mig!" skriker jag argt. De går ner för en trappa till källaren och pappa håller fast mig. Jag skriker och stretar imot, det är kallt och mörkt i källaren. Mamma drar i ett snöre i taket och en lampa tänds, pappa puttar ner mig mot golvet och jag faller med en duns. Jag försöker ställa mig upp men han håller fast mig mot marken "Släpp mig" skriker jag. Mamma kommer sen med 2 rep och kastar ett mot pappa "Vad gör ni?" säger jag och skakar, pappa binder fast mina händer bakom ryggen och mamma binder fast mina fötter. Han ställer sig sen upp och jag skakar och tittar på dem "Vad gör ni? Släpp mig!" säger jag och försöker komma loss. Mamma sätter sig framför mig och tittar på mig "Snälla släpp mig, varför gör ni såhär?" säger jag med gråten i halsen. "Vi ville bara vara en lycklig familj tills den flickan kom och förstörde allt" säger hon. "Men hon är min syster, varför tog ni mig från de?" säger jag och skakar hon. Hon suckar "Ta loss mig nu" säger jag med gråten i hasen. Hon skrattar och skakar på huvudet "Nu stannar du här och säger inte ett pip. Vi ska flytta till en plats där de inte kan hitta dig igen" säger hon. Jag skakar "Jag vill hem!" skriker jag med gråten i halsen. Hon suckar "sätt upp honom" säger hon. Pappa sätter mig upp och hon knyter en munkavel runt min mun och drar åt den hårt. Jag kvider till och gråter och tittar på henne och faller mot golvet. "Oroa dig inte hjärtat, allt är över snart" säger hon och smeker min kind och ställer sig sen upp. Jag gråter och försöker be henne ta bort den men det är ingen som uppfattar vad jag säger "Ses sen" säger hon med ett flin och drar i snöret och allt blir svart. Jag skriker och gråter och försöker komma loss men de går upp och jag ser ljuset när dörren öppnas och jag hör sen hur de stänger dörren och låser den. 

Så det var del 5 av Omoide 

Hoppas ni gillar den^^ 

//Kawaiitjejen

 

j lönnkvist

10 juli 2015 14:39

Ja YOHIO o Jessie träffas o pratar o de ä väl okej
Men vad hans"sk päron" gör sen ....äujuju
de blir man ju arg på....grr

Kawaiigirl Kawaiigirl

10 juli 2015 15:31

ja de gillar man inte

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!   Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel Hoppas ni gillar den^-^   Yohio´s Perspektiv Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel ä...

Konnichiwa!   Här kommer del 8 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^   Yohio's Perspektiv   Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem n...

Konnichiwa!   Här kommer del 7 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Yohio's Perspektiv   Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte fö...

Konnichiwa!   Här kommer del 6 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Jessie's Perspektiv   Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon...

Konnichiwa!   Här kommer del 4 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^    Yohio's Perspektiv   Dagarna går och jag försöker tränga undan alla tankar om det som hänt, men jag kan inte sluta tänka på flickan. Jag går ner till köket och gör t...