Konnichiwa! 

Här kommer en ny novell, och den heter Kuroshitsuji ^^ 

Den kommer vara övernaturlig och lite spänning i den :)

Och jag har fått lite insperation från en anime som heter Kuroshitsuji (Black Butler)

Hoppas ni kommer gilla den :) ^^ 

(Den börjar i hans perspektiv när han är rätt så liten sen efter en stund så blir det när han är lite äldre. Han är runt 10 år i början.)

Hej, jag heter Yohio Phantomhive och är 11 år. Jag bor i en stor herrgård tillsamans med min pappa, mamma och min hund Luna. Vi lever ett väldigt glatt liv enda tills en dag då jag kommer hem från en kompis...

(här)

"Mamma, pappa jag är hemma!" skrattar jag och springer in men ingen svarar. "Mamma? Pappa?" ropar jag och springer omkring. Jag får inget svar och letar överallt sen hittar jag dem döda i biblioteket. "Mamma.....pappa" säger jag och springer fram till dem. "Mamma vakna" gråter jag och skakar henne. Hon vaknar inte och inte heller pappa "Jag ska hämta hjälp" gråter jag och springer ut. Jag ser pappas kompis och ska ropa på honom men hinner inte långt fören någon konstig man slår honom bakifrån. Sen tar någon mig och jag vet inte vart. 

Det går ett tag men jag vet inte hur länge och allt jag hör omkring mig är massa människor och allt jag lyckas förstå är någonting med pengar sen så förs jag bort igen av okända människor. Allt jag kommer ihåg från det mannen sa som tog mig först var att jag var "ovanlig" och "värd mer än 2 människor" och jag vet inte vad han menar med det. 

Det går ett tag och 2 män står och håller i mig med mitt ansikte vänt mot en vägg och jag försöker slita mig loss men kan inte. Jag känner sen hur det bränner till i sidan av ryggen och gråter av smärta men de andra bara skrattar. 

Jag fick ett märke på ryggen så att andra kunde se vem som "ägde" mig. 

(ser ut så) (bild från animen Black Butler och det är typ "samma" story)

Mitt märke var tydligen för A noble beast 

Jag tjänar dem länge och jag är smutsig och har hemlängtan och gråter för att jag vill hem. Men jag har inget hem att återvända till.

Det går ett par år och jag är 13 och sen så kedjar dem fast mig i en bur och tittar på mig skrattandes "Vi kommer få en väldigt rolig kväll" skrattar de maskerade personerna och tittar på mig. Jag gråter och försöker slita mig loss men det är lönslöst. *Varför är det ingen som kommer och räddar mig? Varför händer detta mig? Snälla någon rädda mig* tänker jag gråtandes. Sen tar en av de maskerande männen mig och placerar mig på ett bord, 2 andra håller i mig och jag försöker slita mig loss gråtandes. Han skrattar och säger något om att jag är hans offer och jag blir knivhuggen, jag skriker och gråter av smärta medans de andra skrattar och tittar på. 

Men sen så ser jag någon konstig skepnad. Han säger att han är en demon och så säger han att det som offrats kommer inte komma tillbaka. "Vill du göra ett avtal? Jag kan uppfylla din högsta önskan om du vill eller inte" säger rösten sen. "Jag vill ha makten så jag kan ge hämd på dem som misshandlade mig" säger jag men jag hör hur andra röster försöker få mig att inte prata men jag lyssnar inte på dem och jag är villig att göra ett kontrakt med honom. "Vart vill du ha ditt märke? Ju mer synligt det är, desto starkare blir kontraktet" säger rösten sen. "Vart som helst, jag vill ha starkare makt en alla andra." säger jag. Han bestämer för att sätta det på mitt högra öga, jag skriker av smärta men jag bryr mig inte.

(Ser ut som på bilden)

Jag vill göra vadsomhelst, vadsomhelst som krävs för hämd mot de som gjorde såhär mot mig. "Döda dem som gjorde såhär mot mig!" befaller jag sen rösten. Han gör som jag säger och han bränner ner byggnaden också. Demonen tar sen en mänsklig skepnad och han är en lång man med svart kort hår och han har inget namn och jag bestämer mig för att kalla honom Sebastian. "Sebastian jag vill att du beskyddar mig, du får inte förråda mig, lyda mina order oavsett vad och du får aldrig ljuga" säger jag och tittar på honom. "Som du vill min herre" säger han och bugar. 

Jag hittar sen min pappa's kompis som jag såg den dagen då mina föräldrar dog. Han hjälper mig tillbaka till herrgården men allt är förstört och inget finns kvar. Jag suckar ledsamt och går till mina föräldrars gravar och tittar på dem men när jag kommer tillbaka så ser jag att allt är uppbyggd igen. "Men hur? Hur är det möjligt?" säger jag häpet och tittar på Sebastian. "Det var bara du här" säger jag och tittar på honom. "Om jag inte skulle kunna göra någon sånhär simpel grej vad för slags betjänt skulle jag vara då?" ler han och tittar på mig.

Så det var del 1 av Kuroshitsuji 

'hoppas ni gillade den

//Kawaiitjejen

Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 5 av Ghost storie in Japan 

Hoppas ni gillar den 

Seike's Perspektiv'

Det har gått ett tag och turneringen närmar sig sitt slut. Allt har gått enligt planerna. Lyckade spelningar, roliga stunder i stan, fotograferingar och det bästa av allt.....inga spöken! Inte ett enda spöke eller något sånt har jag sett sen vi räddade Yohio, Ray och de andra artisterna. Det är bra för det sista vi behöver nu innan vi åker hem är trubbel. 

Men nu ska vi snart bege oss iväg på våran sista konsert innan hemfärden. 

Vi står och byter om och jag tittar på de andra "Så, är ni redo att ta scenen med storm?" skrattar jag. 

"Ja såklart vi är!" svarar de andra glatt. "Tänkte väll det" ler jag. 

Efter en stund är vi klara och vi står vid scenen och väntar på att det ska bli våran tur. "Redo?" ler jag. "Såklart" ler dem. Vi lägger våra händer på varandra och sträcker sen upp dem och skriker "MADness!" sen går vi upp på scen.

Vi börjar med låten 3 sen kör vi igenom vårat album Seasons Will Change som på de andra spelningarna.

Efter en underbar sista spelning så går vi av scenen och pratar och fixar oss i ordning. 

"Visst var det en rolig spelning?" säger jag glatt och byter från scen kläder till min vanliga kläder.

"Det var jätteroligt" svarar Jenziih och de andra glatt. 

"Du gjorde det sista solot väldigt bra Yohio" ler jag och tittar på honom.

"Tack" ler han och rodnar en aning. 

Jag ler lite "Gillar du mig eller?" skrattar jag och tittar på honom. 

"Va?" säger han och ställer sig hastigt upp.

Alla andra stirrar på mig "Vad jag skämtade bara? Ta det inte så seriöst" skrattar jag.

De börjar skratta och när vi är klara så går vi och äter på en resturang. 

Yohio's perspektiv

Det var en rolig turne i japan och nu är vi påväg mot flygplanet. 

"Jag kommer sakna Tokyo" säger jag och tittar ut igenom bilrutan. 

"Vi med" säger Seike. "Du kommer sakna spökjakten mest, eller hur?" säger han sen och tittar på mig skrattandes. Jag stirrar på honom "Påmin mig inte" säger jag skräckslaget. Han bara skrattar och tittar ut igenom bilrutan. Efter ett par timmar är vi framme vid flygplanet, när vi är påväg mot ingången så kommer en tjej springandes mot oss "Är det du som är Yohio?" frågar hon och tittar på mig. "Ja det är jag" säger jag lite förvånat. "En släkting bad mig ge dig den här" säger hon och ger mig ett paket. "Tack..." säger jag och tar imot den. "Varsågod men öppna den inte förns du kommer hem" ler hon och går sen iväg. "Okej....det var skumt" säger Seike och tittar på oss. Jag nickar och går sen mot flygplanet. Efter den läskiga starten så sitter jag och Seike och pratar en stund innan jag somnar. "Jag undrar vad det är" säger jag och tittar på paketet. "Jag med, kan inte vänta tills du får öppna den" säger han. Jag nickar och tittar på paketet innan jag somnar. 

Nästa gång jag vaknar så ser jag att jag är på ett plan "Åh vad bra du vakna, du sov så tugnt så fick hjälpa dig till nästa plan" skrattar Seike och tittar på mig. "Va?" säger jag trött. "Ja, vi är påväg från Kina till Sverige" säger han och tittar på mig. Jag nickar trött och somnar om. Efter ett tag så är vi äntligen tillbaka i sverige, alla åker hem till sig och vi somnar direkt. Nästa dag så möts vi i studion och pratar lite och förbereder nästa album. Sen tittar Seike på mig "Har du med dig paketet?" frågar han. "Åh just det, paketet" säger jag och plockar upp det ur väskan. 

Vi alla sitter och tittar på det en stund.

"Vad vändar du på? Öppna det" säger Seike. 

(här)

Jag nickar och öppnar paketet, när jag öppnat det så tappar vi alla andan och tittar på det.

Det är en blond porslins docka 

(ser ut som på bilden)

Jag tar försiktigt upp den och tittar på den. "Kan det vara från....ni vet..." säger Seike lite skrämt och tittar på oss. "Kanske det" säger vi tyst och tittar på den. Jag tittar skrämt på den, det känns som att den tittar på mig. Som om den är levande. Jag tittar lite på den, på kläderna och håret. Sen så ramlar en lapp ner och jag lägger undan dockan och tar upp lappen. "Vad står det?" frågar de andra och sätter sig runt mig. Jag läser den och skakar "Det....står......Vi tog er förut och vi kan lyckas igen. Var på er vakt, om ni inte vill bli dockor" säger jag och läser på lappen. De andra tittar på mig och sen på dockan. Jag tittar på dockan och ser hur den börjar le....

Så det var sista avsnittet av Ghost Storie in Japan

Hoppas ni gillade den^^ 

//Kawaiitjejen