Konnichiwa! 

Här kommer del 7 av the unknown prince

Hoppas att ni gillar den^^ 

Kevin's Perspektiv

Dansen är i full gång på maskeraden, jag sitter på min tron längst fram i salen och tittar på medans alla dansar. Bredvid mig sitter en kvinna, hon har svart vågigt hår och en guldig klänning. Jag har på mig min krona, vita kläder med guldiga detaljer och en lång röd kappa. En bit ifrån står min rådgivare Axel, han håller koll på altingen och vaktar mig. Jag ställer mig sen upp och sträcker ut min hand mot kvinnan och hennes namn är Jessie. Vi går långsamt ner till de andra och börjar dansa. Vi dansar en stund sen stelnar jag till, en bit ifrån ser jag gärnmasken min bror hade. *Vad i?* tänker jag och tittar igen men masken är borta. "Vad är det ers höghet?" säger Jessie och tittar på mig. Jag tittar på henne "Inget. Vi fortsätter" säger jag. Hon nickar och vi fortsätter dansa, sen ser jag masken igen och jag tittar dit men den är borta. *Vad gör han här? Han är ju död* tänker jag förvånad. "Såg du det?" säger jag och pekar där jag såg masken. "Såg vad ers höghet?" säger hon och tittar undrande på mig. "En mask! Jag såg den tydligt" säger jag och tittar på henne. "Hela salen är full av masker, ers höghet" säger hon och tittar på mig. Jag tittar på henne och ska göra mig redo för att dansa igen när jag ser masken. Jag tittar dit och sen ser jag den på andra ställen och den börjar visa sig överallt. Jag andas tungt och lämnar sen balsalen och Axel följer efter mig. "Ers majestät?" säger han men jag lyssnar inte utan fortsätter gå. "Ers majestät! Ers majestät!" ropar han efter mig. Jag går in i mitt rum och tittar på honom och stänger dörren. Jag slänger mig på sängen *Vad är det som händer?* tänker jag. 

Yohio's Perspektiv

Vi ser hur Kevin lämnar balsalen, vi tittar på varandra "Till korridoren" viskar Carl, vi nickar och följer efter Carl mot Kevin's rum. Vi går in i hans rum genom en hemlig gång som är bakom en tavla. Kevin ligger på sin säng med stängda ögon och jag tittar på honom, han vaknar sen och sätter sig upp och tittar på oss. "Det är domedagen" säger carl och slår till honom i ansiktet så han svimmar. De tar sen av honom kläderna så jag får hans och han får mina, efter en stund när jag fått på mig allt så vaknar Kevin. Hans händer är bakbundna och han tittar på oss medans Eric hjälper mig med att rätta till kläderna. "Se inte så shockad ut Yohio" säger Eric. "Yohio? Varför kallar du mig Yohio?" säger Kevin och tittar undrande på honom. "Vi har en present till dig" säger Carl och sätter en munkavel på honom och en säck på hans huvud. Fredrik öppnar dörren lite och tittar ut, sen stänger han tyst och smyger tillbaka "Axel vaktar hela korridoren, vi måste ta samma väg som vi kom in" säger han. Vi nickar "Dags att gå ers majestät" säger Eric och tittar på mig. Jag nickar sakta och följer efter honom medans Carl och Fredrik är kvar med Kevin. Vi går en bit sen stannar vi och han rättar till kläderna lite "Du hittar" säger han. Jag nickar sakta och tittar på honom sen kramar jag honom. Jag tittar sen på honom och går längs korridoren, sen ser jag balsalen och stannar och tar ett djupt andetag och andas ut. "Du har en kungs hjärta" hör jag Eric viska sen går jag mot balsalen. När jag kommer fram ser jag hur alla dansar och alla har färggranna kläder och masker. Jag tittar på den guldfärgade masken jag håller i och sätter den för ansiktet. Sen ser alla mig och alla slutar dansa och musiken tystnar och alla tittar på mig, jag tittar på dem bakom masken, alla bugar sen inför mig. Jag tittar på dem men går sakta mot tronen som står längs fram i salen, jag går sakta fram och sätter mig sen ner på tronen och tittar på dem. "Fortsätt" säger jag och alla börjar dansa. Jag tittar på dem medans de dansar "förfriskningar, ers majestät?" säger någon sen och kommer med ett fat med mat på. Jag tittar på honom men skakar bara på huvudet, han nickar och går iväg. Jag tittar på när alla dansar, sen kommer en kvinna dansandes och snubblar framför mig. Jag ställer mig snabbt upp och ska hjälpa henne upp när alla slutar dansa och tittar på mig. Jag tittar på dem *oj då* tänker jag och tittar på dem. jag tittar sen på kvinnan som tittar rädd och shockat på mig. *Tänk som Kevin, tänk som kevin* försöker jag intala mig själv. Jag tittar på henne och backar sakta när någon säger "Drottningen". Jag tittar framåt och ser mamma, hon har långt svart hår och en blå klänning och en ljusblå kappa. "Mamma?" viskar jag och tittar på henne. Hon ler och hon verkar se att det är jag och inte Kevin. Hon går långsamt fram till mig och ler, hon sträcker sen fram sin hand. Jag ler och tar imot den och kysser henne ömt på handen och drar henne sakta upp till tronen och hon sätter sig ner bredvid mig. Alla börjar sen dansa igen och jag sitter och håller mammas hand och vi tittar på dansen tillsammans. "Jag har saknat dig" viskar hon. "Och jag har också saknat dig fram tills jag fick reda på allt" viskar jag och tittar på henne. Hon ler och vi tittar på dansen ihop sen tittar hon på mig "Jag drar mig tillbaka" viskar hon. Jag tittar på henne "Vänta två danser, gå sen till dina rum och tillbringa natten i säkerhet. Vi har mycket att tala om och hela livet på oss att göra det" viskar hon och ler. Jag nickar sakta "Godnatt mor" viskar jag och ler. Hon ler "Godnatt min son" viskar hon och ler och smeker mig på kinden och vid ögat där jag har mitt födelsemärke. Jag ler och hon ställer sig sen upp och går sakta tillbaka till sitt rum, jag ler och tittar efter henne och sen på dansen. Jag tittar en stund på dansen när allt sen avbryts av ett skrik. "Mördare!" skriker någon. Alla stannar upp och tittar på en kvinna som springer in och jag känner igen henne. Elizabeth. Jag tittar på henne "Möradre" säger hon med tårar och tittar på mig. Jag stirrar på henne *Vad har hänt med henne? Har Kevin gjort något mot henne?* tänker jag och ställer mig sakta upp. "Elizabeht?" säger jag och tittar på henne. "Jag skrev till fronten under ditt sigill där min pojkvän stred" säger hon med tårar. "Jag skrev i ditt namn för att få veta varför generallen inte lydde ordern om att hålla Raoul utom fara." säger hon med tårar och går sakta mot mig. "Han skriver tillbaka:" säger hon och visar lappen hon håller i sin hand. "Men ers majestät, erts senaste brev befallde mig att placera honom i förtrupperna framför kanonerna" säger hon med tårar. "Du dödade Raoul!" skriker hon med tårar och ska springa imot mig men 2 vakter håller i henne. "Du döade Raoul! Du dödade Raoul!" skriker hon och gråter- "Släpp henne! Ni skadar henne!" skriker jag och ställer mig upp och går mot henne. De släpper henne och backar, jag sätter mig på huk framför henne och tittar på henne. "Hur jag än har gjort dig illa så ska jag gottgöra det" säger jag och tittar på henne. Hon gråter och skakar på huvudet, jag smeker henne på huvudet sen ställer jag mig sakta upp. "Ta henne till sitt rum" säger jag. Vakterna nickar och lyfter upp henne och tar henne till sitt rum, jag tittar efter henne "hur kan min bror vara så grym?" viskar jag tyst för mig själv. Jag sätter mig sen på tronen och tittar på alla "Fortsätt" säger jag. De tittar på mig men musiken börjar spelas igen och alla börjar dansa- Jag sitter och tittar på när en man ställer sig bredvid mig "Jag fruktar för ers majestäts säkerhet" säger han. Jag tittar på honom och vet inte vad jag ska säga "Jag måste be er följa med mig" säger han. Jag tittar på honom "inte nu. Balen...mina gäster.." säger jag och tittar på honom. "Jag insisterar ers majestät" säger han. Jag tittar på honom "Javisst" säger jag lite tyst och ställer mig upp och lämnar salen och han går efter mig. 

Carl's Perpspektiv

Vi kommer ner till grinden längs ner i slottet och där ligger våran båt. Vi slänger i Kevin och ska hoppa i när massa vakter kommer, "Larmet har gått!" ropar Fredrik. "De försöker stoppa oss!" säger jag och drar fram mitt svärd. Vakterna kommer in och vi börjar fäktas med dem. Fredrik springer upp och drar i en träspak och mer vatten forsas in så att vi ska kunna åka iväg med båten. Jag fäktas med en vakt och puttar ner honom i vattnet, "Det kommer bara in fler!" ropar Eric. "Vi måste ner i båten nu!" säger jag och springer ner mot båten och hoppar i. Fredrik och Eric hoppar i och börjar ro mot utgången. "Stoppa dem innan de når floden!" ropar en av vakterna. Vi ser sen att de pumpar så att de kan stänga grinden "Snabbare, ro snabbare" säger jag och Eric och Fredrik ror snabbare. Men grinden stängs precis när vi kommer fram, dem kastar sen en krok mot vår båt och ror in oss till kanten. Vi ställer oss upp och de sträcker fram sina svärd mot oss och vi är omringade. Vi ser Axel komma in och han tittar på oss och skakar på huvudet, han vänder sig sen om och viftar med handen och fram kommer Yohio och tittar på oss. "Kalla dem tillbaka!" ropar Eric och tar upp Kevin. Han tar av honom säcken och sätter kniven mot hans strupe, "Denna man är en bedragare." säger Axel och nickar mot Yohio. "Det här är bedragaren!" skriker Eric och håller Kevin. "Kalle dem tillbaka!" skriker han igen. Axel nickar och vakterna backar ifrån oss med sina svärd, "Kliv i båten, ers majestät!" säger Eric. Yohio nickar sakta och kliver i båten, Kevin stirrar på sin bror och Yohio tittar ner. "Öppna porten!" säger jag och tittar på Axel. "Nu!" säger Eric och trycker svärdet närmare halsen på Kevin. "Öppna porten" säger Axel och de nickar och öppnar porten. Porten öppnas och vi ska åka när Axel drar sitt svärd och riktar det mot Yohio "Vänta!" säger han. "Om ni tar min kung så tar jag er" säger han. Eric stirrar på honom och drar sitt svärd mot honom när Kevin lyckas fly och hoppar ur båten. "Grip honom!" ropar Kevin och jag ställer mig framför för att skydda Yohio medans Eric och Fredrik fäktas mot vakterna. "Ta honom! Ta honom!" ropar Kevin. Jag försöker ro iväg medans vakterna försöker ta oss, de sliter av munkaveln från Kevin och han stirrar på oss. 

Yohio's Perspektiv

Vi är nästan ute när någon tar tag i min arm och drar mig bakåt "Eric!" skriker jag och försöker ta mig loss. "Ta bedragaren! Låt honom inte komma undan!" skriker Kevin. Vakterna drar in mig och jag försöker slita mig loss "Eric! Carl!" skriker jag och försöker ta mig loss. Men båten följer med strömmen och de tittar ledsamt på mig "Håll fast honom!" skriker Kevin. "Eric!" skriker jag och stretar imot, de tar loss repen från Kevin och munkaveln. Kevin drar sina händer igenom sitt hår och stirrar mot mig, om blickar kunde döda så skulle jag ha varit död för längesen. "Vi går upp, nu!" säger han argt och går upp. Vakterna nickar och de går med mig till hans rum och jag stretar imot. Jag står sen i hans rum och tittar ner medans min bror stirrar på mig från topp till tå och går sakta runt mig. Jag tittar lite på honom men säger inget utan tittar ner. "Man fick mig att tro att denna bedragare var död" säger han och stirrar på mig. "Visste ni om det?" säger Axel och går mot oss. "Visste ni om att det fanns en pojke så lik er?" säger han och tittar på oss. "Han är min bror" säger Kevin och tittar på honom. "din bror?" säger han förvånat. "Min tvilingbror" svarar Kevin. "Mitt blod" säger han sen. "Ett faktum som höll honom vid liv tills nu" säger han sen och blänger på mig. Dörren öppnas sen och där står mamma, "Yohio" säger hon och springer mot mig och kramar mig. Sen tittar hon på Kevin "Snälla Kevin!" säger hon. "Var du delaktig i det här också, mor?" säger han argt och knuffar bort henne. "Han är din bror! Jag älskar er båda" säger hon och tittar på honom. "Det har inte betytt någonting!" skriker han. "Det har betytt något för mig" säger jag och tittar på honom. Han stirrar argt på mig och slår till mig och jag faller till marken och tittar på honom och Axel håller fast honom "Ers majestät, hör på här!" säger han. "Aldrig har jag bett om något för min egen del. Men nu ber jag er, skona denna pojkes liv. Din bror" säger han och tittar på honom. "Ni har inte rätt att begära detta!" skriker Kevin och knuffar bort honom. Axel tittar på honom och sätter sig ner på knä och tittar upp på honom "Ers majestät, varje dag i hela ditt liv har jag vakat över dig" säger han. "Jag har offrat mitt blod för din skull, Jag har bett varje dag för att ni ska bli större än ert ämbete, bättre än lagen" säger han. "Visa nu vad jag har köpt med min tro och mitt blod. Visa barmhärtighet" säger han och pekar på mig. "Tar ni förrädarens parti?" säger Kevin argt "Den värste av alla, min bror, som gjort såhär mot mig!" skriker han med tårar och pekar på mig. "Och vad har ni gjort mot honom?" säger Axel och pekar på mig. Jag tittar på dem men säger inget och känner mig som den mest hatade personen i världen. Axel ställer sig upp och tittar på Kevin som har tårar i ögonen "I ett ögonblick, trodde jag att ni blivit den kung som jag hoppats ni skulle bli" säger han. "Snälla ni.." säger jag tyst och ställer mig upp. Kevin blänger på mig "Får jag lov att tala, ers nåd?" säger jag och tittar på honom. Han tittar på mig "Jag ber er att döda mig. Jag befriar er från synden att ta mitt liv." säger jag och tittar på honom. "Jag ber att gud ska belöna er för er barmhärtighet. Men jag ber er..." säger jag och tittar på honom. "Jag bönfaller er: skicka inte mig tillbaka till fängelset där jag levt så länge" säger jag och tittar på honom. Han tittar på mig och nickar men säger inget sen tittar han på Axel "Axel, ni ska söka upp Eric, Carl och Fredrik och ge mig deras huvuden. Annars tar jag dit!" säger han argt och stirrar på honom. Sen tittar han på mig och går fram till mig "Och du, min bror" säger han och pekar på mig. "Ska till fängelset, och masken du hatar" säger han. "Kevin nej!" säger mamma och sätter sin hand på hans axel. "Bär den tills du älskar den!" skriker han och får tårar. "Och dö i den" säger han sen. Jag tittar ner sen kommer två vakter och tar tag i mig "Ge mig tillbaka mina kläder sen" säger Kevin och drar en hand igenom sitt hår. "Nej, ta inte tillbaka mig dit" säger jag och stretat imot. "Kevin snälla, han är din bror" säger mamma och tittar på honom med tårar. "Han är inte min bror, han är en bedragare!" säger han argt och blänger på mig medans de går iväg med mig. 

Kevin's Perspektiv

Elizabeth kommer ner från sitt rum och tittar på oss "Vad händer här?" säger hon och tittar på min bror. "Inget, gå till ditt rum" säger jag. "Vänta, stanna!" säger hon. Vakterna stannar och tittar på henne "Vem är det ni håller i?" säger hon. De vänder sig om och Yohio tittar på henne, hon stirrar på honom sen på mig sen på honom igen "Är det din bror? Du har aldrig sagt att du har en tviling" säger hon förbluffat. "Det är min tvilingbror, men snarare en bedragare" säger jag argt. "Men vad gör du med honom?" säger hon. "Han ska ner till fängelset, där han kan dö för sitt brott" säger jag. "Vad har han gjort?" säger hon. "Existerat, förstört mitt liv" säger jag argt och pekar på honom. Hon tittar på Yohio och han tittar på henne med tårar, "nu iväg med honom, jag vill inte se bedragaren mer!" skriker jag. De nickar och går iväg med honom "Släpp mig!" skriker han. "Men Kevin, skada honom inte" säger hon och tittar på mig. "Han är en bedragare. Nu gå till ditt rum, jag kommer snart" säger jag och går mot byrålodan för att byta kläder. Hon stirrar på mig och springer snyftandes till sitt rum. 

Yohio's Perspektiv

Jag har mina gamla kläder på mig igen och en säck på huvudet och två vakter håller hårt i mig "Vart tar ni mig? Vart tar ni mig?" säger jag men ingen svarar. Jag hör en grind öppnas och de går igenom "Nej! Släpp mig!" säger jag och stretar imot men de håller ett hårt grepp om mig och mina händer är fastbundna och de fortsätter gå. "Vart tar ni mig? Vart tar ni mig?" säger jag och stretar imot. Jag hör sen en annan grind öppnas och jag stretar imot "Nej! Snälla!" skriker jag och stretar imot mer. De går in och trycker ner mig i marken och tar av mig säcken från huvudet och håller fast mig och håller mitt huvud. Jag ser sen masken och skriker "Nej!" skriker jag och stretar med huvudet men de sätter den på mig och jag skriker. "Nej!" gråter jag och försöker komma loss. De vänder sen på mitt ansikte och sätter fast den andra delen och använder ett lås. "Släpp mig! Ta av mig den!" skriker jag och stretar imot. De släpper mig och går ut och låser grinden. Jag ställer mig upp gråtandes och försöker öppna grinden "Släpp ut mig!" gråter jag. Jag sätter mig sen ner på marken "Vart är ni Carl?" snyftar jag. *De måste komma och rädda mig. De kommer att rädda mig* tänker jag medan tårarna rinner.

Kevin's Perspektiv

Jag står vid mit skrivbord och tittar ut igenom fönstret och en av vakterna kommer in "Det är gjort som ni befallde, ers majestät" säger han och ger mig nyckeln som hänger på ett halsband som är till Yohio's mask. Jag tar imot det och hänger det runt halsen. "När Axel återvänder, bevaka honom. När han lämnar igen så säger ni till mig" säger jag och tittar på honom. Han nickar "Och se till att fånga in Carl, Eric och Fredrik så jag kan få deras huvuden!" säger jag sen och stirrar på honom. Han nickar "Ers majestät" säger han och går ut ur rummet. Jag tittar efter honom och stirrar sen ut igenom fönstret.

Så det var del 7 av the unknown prince

Hoppas ni gillar den^^ 

//Kawaiigirl

 

j lönnkvist

29 juni 2015 23:19

Ojojoj vilken röra de vart vilket rabalder ojoj.....

Kawaiigirl Kawaiigirl

29 juni 2015 23:31

Ja det kan man lugnt säga :O

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!   Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel Hoppas ni gillar den^-^   Yohio´s Perspektiv Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel ä...

Konnichiwa!   Här kommer del 8 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^   Yohio's Perspektiv   Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem n...

Konnichiwa!   Här kommer del 7 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Yohio's Perspektiv   Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte fö...

Konnichiwa!   Här kommer del 6 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Jessie's Perspektiv   Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon...

Konnichiwa!    Här kommer del 5 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^    Yohio's Perspektiv   Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag ...