Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 5 Yami :)

Hoppas ni kommer gilla den^^ 

Det har gått ett par dagar och jag sitter på sängkanten och surfar på mobilen och jag hör sen hur dörren öppnas och jag ser Sara "Så tänker du vara snäll nu?" frågar hon en aning bestämt. Jag tittar upp på henne "Ja..." suckar jag. Hon nickar "Bra, du kan gå ut nu" säger hon och går. Jag ställer mig upp och går ut från rummet och går till Esmeralda's dörr och knackar på den men ingen öppnar. "Esmeralda? Det är jag Linus" säger jag och knackar igen men ingen öppnar. "Har du inte hört? Hon åkte till en ny familj för 2 dagar sen" säger Sara och går till mig och tittar på mig. Jag tittar på henne "Va?" säger jag förvånat och stirrar på henne. Hon nickar "Men borde komma tillbaka den här veckan, hon stannar nästan aldrig så länge hos henne nya familjer" säger hon. "Men om hon åkte för 2 dagar sen, varför släppte ni inte ut mig?" frågar jag surt. "Tänkte att du kanske behövde tid på dig att tänka på vad du och Esmeralda gjorde" säger hon och tittar på mig. Jag tittar ilskett på henne och går iväg *Varför sa dem inget till mig? Och varför skickade Esmeralda inget sms om det eller ringde mig?* tänker jag och går ut och sätter mig på en bänk. Jag ringer henne men hon svarar inte och jag skickar massa sms men får heller inget svar. "Vad är det som händer? Mår hon bra?" säger jag oroligt medans jag äter i matsalen. Efter det är det lektion, jag sitter längst bak i klassrumet och klottrar i boken utan att bry mig så värst mycket om vad vi ska göra. Efter en stund kommer läraren till mig och tittar på mig "Går det bra Linus?" frågar hon. "Ja" säger jag tyst och fortsätter klottra. Hon tar pappret och tittar på det sen på mig "Men du har bara gjort 4 tal och det är 8" säger hon. "Jag kanske inte vill göra mer" säger jag en aning surt. "Men du måste göra det" säger hon i en ganska så vänlig ton och tittar på mig. "Jag vill inte sa jag ju" säger jag surt och tittar bort. "Men kom igen, sura inte nu" säger hon. Jag tittar på henne "Jag surar hur mycket jag vill" säger jag surt. Hon suckar "Nu gör du uppgifterna" säger hon. Jag reser mig upp "Jag vill inte, ni tog min kompis ifrån mig och ni lyssnar inte på mig" säger jag argt och lämnar rummet och går till mitt rum och sätter mig på sängen. Jag sitter där och surar *Jag behöver verkligen Esmeraldas hjälp nu* tänker jag och försöker lugna ner mig själv. Det går ett tag sen knackar det på dörren "Gå, jag vill vara ifred" säger jag surt. "Det är jag Sofia, får jag komma in?" säger hon. Jag svarar inte utan tittar bara på dörren "Snälla Linus" säger hon sen. Jag suckar "Okej då" säger jag. Hon öppnar dörren och går in och sätter sig bredvid mig "Du, vad hände förut på lektionen?" frågar hon och tittar på mig. Jag tittar ner sen upp på henne "Jag gjorde faktiskt 4 tal" säger jag och tittar på henne. Hon suckar "Ja men du gjorde inte alla, sen vart du sur på läraren. Varför då?" säger hon och tittar på mig. "Hon tjatade på mig om att jag skulle göra klart den och jag gillar inte när folk gör det. Sen så.....tog ni Esmeralda från mig. Hon är min ända vän här som förstår mig, som jag kan lita på. Förutom du såklart också men......det är något särskligt med Esmeralda. Jag känner mig lugn och trygg med henne" säger jag och tittar up på henne. Sofia nickar och tittar på mig "Jag förstår dig Linus." säger hon och nickar "Men om jag känner Esmeralda rätt så kommer hon nog tillbaka, hon har väldigt svårt med att få en ny familj" säger hon. Jag nickar "Jag vet det, jag vill att hon ska vara lycklig men jag vill inte vara utan henne. Jag vill inte vara ensam" säger jag och suckar. 

Det har gått en vecka sen Esmeralda åkte och jag har varit sur och ledsen utan någon som tröstar mig förutom Sofia. Hon är den enda som visar att hon verkligen bryr sig om oss, speciellt mig men jag får inte samma känsla som jag får från Esmeralda. Jag blir inte lika lugn som Esmeralda får mig att bli. Jag går omkring på gården utanför elevhemet och har ingenting att göra, förutom att undvika från alla andra som bor här. Jag har pågrund av mitt vresiga humör gjort mig i princip gjort mig omöjlig med de andra eleverna. Men jag ser sen hur en bil svänger in och ut kliver Esmeralda. "Esmerala?" säger jag förvånat och springer till henne. Hon tittar på mig och kramar mig "Ååhh Linus jag har saknat dig" säger hon. "Jag har saknat dig med" säger jag och kramar henne tillbaka. Hon nickar och vi går efter enstund in till hennes rum och jag hjälper henne packa upp. "Förlåt så mycket Linus för att jag varken har svarat när du har ringt eller sms:at" säger hon ledsamt och tittar på mig. Jag tittar på henne "Jag förstår, det är lugnt" säger jag och tittar på henne. "Tack Linus men förlåt igen" säger hon och sen sätter hon sig ner i sängen och tittar på mig. Jag sätter mig bredvid "Varför gick det dåligt den här gången?" frågar jag och tittar på henne. Hon suckar och tittar på mig "Jo det var som vanligt, att de tyckte jag var annorlunda. Och min olustiga stämning som jag sprider bland folk" säger hon och suckar. Jag tittar på henne och kramar henne "Oroa dig inte, det kommer lösa sig" säger jag och smeker henne på ryggen. "Tack Linus, jag har saknat det här. Du finns alltid där för mig när jag behöver någon" säger hon och kramar mig. Jag ler och kramar henne "Jag har också saknat dig, du finns alltid där för mig och lugnar ner mig och får mig att känna mig lugn och tygg" säger jag. 

5 Dagar senare

Jag står och grälar med en av personalen, han stod och rabblade upp alla spratt som jag och Esmeralda hade hittat på och han tycker vi skulle fått längre och hårdare straff om det inte vorit för Sofia som hjälp oss. Vi hade gjort salttricket igen, bytt skyltar till olika rum och lagt i en plast spindel i Sara's handväska. "Får man inte hitta på något kul här eller?" säger jag surt och tittar på honom. "Jo men så länge det inte är spratt" svarar han argt och tittar på mig. "Ni har ju ingen känsla för humor" säger jag surt och tittar på honom. Vi fortsätter tjaffsa en stund "Nu räcker det Linus! Fortsätter du såhär kommer du aldrig få någon familj" skriker han sen. Jag stirrar argt på honom "Det är inte oss det är fel på, det är du" säger han argt. Jag stirrar på honom och säger inget utan jag springer iväg, jag springer in i ett rum där dem flesta tränar men den salen används sällan. Jag stannar och lägger mig ner på golvet och stirrar upp i taket. Efter en stund kommer Esmeralda "Hur mår du Linus, jag hörde det som hände" säger hon och sätter sig bredvid mig. Jag tittar på henne "Han sa att det är mig det är fel på" säger jag. Hon suckar "Det är inget fel på dig Linus" säger hon och lägger sig ner. Hon lägger sig lite längre ner så hennes huvud ungefär är vid min axel, hon suckar och tittar upp. "Jag vet hur det känns Linus, jag har varit här jättelänge och inte fått någon familj. Fast jag vet inte vart mina biologiska föräldrar är eller vilka de är." säger hon och suckar. Jag tittar ner på henne "Du vart i alla fall inte bortlämnad" säger jag och tittar på henne.

Hon nickar "ja men hellre det än att bollas fram och tillbaka mellan familjer och aldrig hamna rätt. Mitt liv är ständigt kantat av problem" säger hon suckar. Jag nickar "Mitt med, det är inte enkelt att växa upp i den här världen" säger jag och tittar på henne. Hon suckar och nickar "Du är den enda som förstår mig Linus" säger hon. Jag tittar ner på henne "Du är min enda vän, och jag är glad för det" säger hon se. Jag ler lite "Tack, du är min ena vän med. Och du är den enda som förstår mig" säger jag. 

Det var avsnitt 5 av Yami 

Hoppas ni gillade den^^

//Kawaiitjejen

 

jim lönnkvist

1 februari 2015 02:40

Fy så tarvligt o inte tala om att Linus inte hade Esmeralda kvar där
men hon kom tillbaka o båda vart ju glada för dom trivs ju tillsammans
o nya hyss dom gjort men va ska hända nu då.....

Kawaiigirl Kawaiigirl

1 februari 2015 02:48

Ja båda trivs med varandra, den ena behöver den andra på ett sätt och den andra behöver den andra på ett annat sett.

Ja vad händer härnäst? Fast jag tänker inget skvallra ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!   Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel Hoppas ni gillar den^-^   Yohio´s Perspektiv Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel ä...

Konnichiwa!   Här kommer del 8 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^   Yohio's Perspektiv   Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem n...

Konnichiwa!   Här kommer del 7 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Yohio's Perspektiv   Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte fö...

Konnichiwa!   Här kommer del 6 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Jessie's Perspektiv   Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon...

Konnichiwa!    Här kommer del 5 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^    Yohio's Perspektiv   Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag ...