Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 3 av Yami :)

Hoppas ni kommer gilla den^^

Jag vaknar nästa morgon och tänker att som hänt måste ha varit en mardröm, men när jag öppnar ögonen och tittar mig omkring så ser jag att det inte är en dröm. Jag är i samma rum som jag kom till igår när pappa lämnade mig på elevhemet. Jag gäspar och sätter mig upp och gnuggar mig i ögonen, sen kliver jag upp från sängen och klär på mig svarta jeans, en svart tröja och en svart kort kofta. Jag går sen och sminkar mig lite och fixar mitt hår "Men vart är mina skor?" säger jag för mig själv och letar efter dem. Efter en stund hittar jag dem och tar på mig mina svarta converse, jag går sen ut ur rummet och tittar mig omkring. *Vart är det man äter då?* tänker jag och letar mig omkring i den stora byggnaden. Efter en stund hör jag röster och går dit och ser en matsal, jag går tyst in och tar en macka och tea och sätter mig vid ett bord långtifrån de andra. Jag är en inåtvänd person och gillar att vara själv, men efter en stund ser jag 2 personer slå sig ner framför mig. Jag tittar upp på dem sen ner på mitt och dricker det, "Hej jag har inte sett dig här förut, jag är Daniel och det här är min kompis Andrew" säger Daniel och pekar på sin kompis. "Tja" säger Andrew och tittar på mig. "Hej" säger jag lite tyst och dricker mitt tea. "Vad heter du?" frågar dem och tittar på mig. Jag tittar på dem "Jag heter Linus" säger jag och tittar på dem. "Snyggt namn" säger dem. Jag nickar långsamt och dricker mitt tea. Det är tyst en stund men sen hör jag hur de kommenterar min stil "Varför är du klädd sådär?" frågar Andrew. "För att jag vill det" svarar jag och tittar på dem. Dem nickar "Så....du är emo?" frågar Daniel sen. Jag nickar och dricker mitt tea och tittar på dem, sen går vi ut ur matsalen. När vi gått en bit ser jag en tjej med långt orange rött lockigt hår. Hon har jeans, en ljusgrå tröja och en mörkgrå kofta. "Vem är det?" frågar jag och pekar på henne. 

"Åh freaket?" skrattar Andrew och tittar på mig och henne. Flickan tittar på dem och går sen iväg, jag tittar surt på dem "Sluta vara så taskiga" säger jag surt. Tittar förvånat på mig "Vad? Hon sprider en sån olustig känsla. Och hon har bott här väldigt länge" säger Daniel och tittar på mig. Jag tittar på dem och går sen iväg för att leta rätt på flickan, jag letar en stund men hittar henne inte. Sen kommer kvinnan och tar tag i min arm "Vad gör du? Släpp mig" säger jag surt. Hon svarar inte och tar in mig i ett rum där andra elever sitter "Här är Linus" säger hon och sätter mig ner vid en bänk. *Va? Vad är det här?* tänker jag och tittar på alla. Och det visar sig att man måste gå på en del lektioner här "toppen" suckar jag surt och tittar ner i bänken. Efter en stund så ska vi ha grupparbete och jag hamnar inte med varken Andrew eller Daniel. Jag förstår inte uppgiften vi ska göra eller vad som händer så jag tittar mest ner och säger inget. "Så vad tror du Linus?" säger sen en av eleverna och tittar på mig. Jag tittar upp "Jag vet inte" säger jag och rycker på axlarna. "Men något förslag måste du väl ha" säger en annan. "Jag sa ju att jag inte vet" säger jag surt. Dem tittar förvånat på mig och försöker lösa uppgiften med mig "Men jag förstår inte vad jag ska göra, så låt mig vara" säger jag surt. Det slutar med att jag lämnar gruppen surt och sätter mig vid min bänk och tittar ner, när lektionen är slut går jag med raska steg till mitt rum men när jag kommer till dörren får jag syn på flickan. Det värkar som att vi bor i samma korridor. Jag går sakta mot henne men hon hinner gå in och stänger dörren *vågar jag knacka? Eller kommer det bara konstigt efter vi inte känner varandra?* tänker jag och står utanför hennes dörr. Jag beslutar mig för att gå in i mitt rum igen. Jag lägger mig ner på sängen och lyssnar på musik, efter ett par timmar jag ut och ser då att tjejen också går ut. Jag följer henne och hon går ut och sätter sig på en bänk utanför. Jag tar ett djupt andetag och går till henne och sätter mig bredvid henne "Hej.." säger jag lite tyst och tittar på henne. Hon tittar upp på mig "Hej" säger hon. "Jag heter Linus.." säger jag lite blygt och sträcker fram min hand. Hon tittar på den sen på mig "Jag heter Esmeralda" säger hon och skakar hand med mig. "Fint namn" ler jag. "Tack" ler hon och tittar på mig. "Så varför är du här?" frågar hon. Jag suckar "Jag hade problem hemma och pappa bestämde sig för att jag hade det bättre här pågrund av mitt vresiga humör. Vi hade ett stort gräl och det var det som fick honom att bestäma sig för att jag inte kunde bo hemma längre" säger jag och tittar på henne. Hon nickar och tittar på mig "Så synd" säger hon "Själv är jag föräldralös, jag vet inte vart mina biologiska föräldrar är och till varje fosterfamilj jag har kommit till så har det inte gått bra. Det har bara slutat med att min tid där blir kortvarig och jag kommer tillbaka" säger hon och suckar. Jag nickar "Är det för att dem inte förstår dig?" säger jag och tittar på henne. Hon tittar på mig och nickar långsamt "Samma här, ingen lyssnar eller förstår mig. Hela den här världen har ju blivit galen" säger jag och suckar surt. Hon tittar på mig och nickar lite sen börjar det blåsa kallt "Fryser du?" frågar jag och tittar på henne. "Lite" viskar hon. "Kom" säger jag och ställer mig upp och räcker henne min hand. Hon tittar på den sen på mig och tar den, jag ler och tar med henne in på mitt rum. Hon tittar sig omkring och ser sen det jag klottrat på väggen "Har du gjort det?" frågar hon och går mot väggen. Jag nickar och sätter mig i sängen och tittar på henne. "Jag tror inte hon blir så glad om hon får syn på det" säger Esmeralda och tittar på mig. "Jag bryr mig inte, jag gör som jag vill. Jag har aldrig gillat vuxna som bestämmer över mig" säger jag och tittar på henne. Hon ler och tittar på mig, jag ler tillbaka "Du är modig, du vågar vara dig själv. Det gillar jag med dig Linus" säger hon och sätter sig bredvid mig.

Jag ler lite sen tittar jag på henne "Du är den första jag har varit med utan att bli arg en enda gång" säger jag. "Vad menar du?" frågar hon. "Jo nu när jag är med dig, känner jag mig trygg och lugn. Jag brukar oftast ha svårt att kontrollera min vreshet och jag har också svårt att vara lugn men med dig känner jag mig lugn även fast det är första gången vi träffas." säger jag och tittar på henne. Hon nickar "Tack, du är den första som är snäll mot mig. Alla andra kallar mig för freak, helt öppet utan att bry sig." säger hon och suckar. "Varför gör dem så?" frågar jag och tittar på henne. "Jag vet inte, det är väl för att jag har varit här så länge och jag kommer snappt tillbaka när jag fått en ny familj. Så de tror väl att jag är konstig" säger hon. Jag nickar "men jag tycker inte du är konstig" ler jag. 

Den dagen vart jag och Esmeralda kompisar, hon är min enda kompis här på elevhemet. Hon får mig att känna mig trygg och lugn och det är inte alla som får mig att känna så. Hon är den enda jag kommer överens med här på elevhemet....

Så det var avsnitt 3 av Yami :)

Avsnitt 4 kommer nog imorgon :)

//Kawaiitjejen

 

jim lönnkvist

30 januari 2015 20:27

Så det vart "soulmate" för bägge 2 de va skönt,nu återstår resten
o bli fixat utan idioter som lägger sig i😊😀

Kawaiigirl Kawaiigirl

30 januari 2015 20:36

Ja det är skönt att de hittade varandra och att båda förstår varandra :)

Ja nu får det väl vara nog med idioter som lägger sig i ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!   Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel Hoppas ni gillar den^-^   Yohio´s Perspektiv Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel ä...

Konnichiwa!   Här kommer del 8 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^   Yohio's Perspektiv   Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem n...

Konnichiwa!   Här kommer del 7 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Yohio's Perspektiv   Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte fö...

Konnichiwa!   Här kommer del 6 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Jessie's Perspektiv   Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon...

Konnichiwa!    Här kommer del 5 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^    Yohio's Perspektiv   Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag ...