Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 2 av Yami ^^ 

Hoppas ni gillar novellen^^

Det har gått ett par dagar och jag har inte gått ut från mitt rum, inte när pappa har varit hemma i alla fall. Jag ligger på sängen och lyssnar på musik när jag hör pappa helt plötsligt knackar på min dörr "Linus? Kan du komma ut? Vi måste prata" säger han och knackar igen. Jag tittar mot dörren och tar ut ena hörluren "Om vadå?" frågar jag. "Det som hände, vi kan fortsätta såhär" säger han. Jag suckar surt och stänger av musiken och följer med pappa in i köket. Jag gör tea och han gör kaffe sen sitter vi vid bordet och jag dricker mitt tea och tittar på honom "Så, vad vill du?" frågar jag och tittar på honom. Han håller om sin kopp med sina händer och suckar och tittar ner i den sen på mig "Jo, jag känner liksom att det inte fungerar längre. Att vi har disskussioner och att du alltid är vresig och sur" säger han och tittar på mig. Jag suckar surt och dricker mitt tea "Då får jag väl flytta hem till mamma då" säger jag och tittar på honom. Han skakar på huvudet och dricker sitt kaffe "Jag har faktiskt fixat ett hem till dig" säger han och tittar på mig. "Va?" säger jag förvånat. "Jag har fixat så du kan bo på ett elevhem" säger han och tittar på mig. Jag stirrar på honom och sätter nästan mitt tea i halsen "Va?!" säger jag chockat och stirrar på honom. "Det är bäst såhär" säger han och tittar på mig. "Nej det är inte, jag tänker inte bo på något elevhem!" säger jag surt och går tillbaka till mitt rum och låser dörren. Han suckar och knackar på dörren "Öppna nu Linus, vi ska åka snart" säger han. "Jag. Tänker. Inte. Åka" säger jag surt. "Öppna, jag måste väl inte ringa efter hjälp?" säger han surt och knackar. Jag skriker av ilska *Hur kan han göra så mot mig? Jag tänker inte åka, det kommer inte bli bättre. För ingen lyssnar ju på mig* Tänker jag surt medans jag packar en väska med grejer, jag ska rymma hemifrån. Jag öppnar dörren och tittar på pappa sen springer jag ut ur lägenheten och bort. Bort från allt. 

(ser ut som på bilden)

Jag hamnar i en skog, det är väldigt stor men vacker. *Måste vara urskogen* tänker jag och tittar mig omkring.

Jag går omkring och hittar en stor sten, nästan en klippa fast ändå inte. Jag klättrar upp på den och sätter mig där och tittar mig omkring. Men efter någon timme så hör jag röster, jag ställer mig upp och tittar mig omkring sen ser jag pappa komma springandes med polisen. "Linus, nu kommer du ner" säger pappa och tittar på mig. "Nej" säger jag surt. "Jag vill inte dit" säger jag sen surt. "Jo det ska du, du kan inte bo hemma längre. Det fungerar inte längre" säger han och tittar på mig. Jag tittar surt på honom och de andra men sen känner jag hur en av poliserna tar tag i mig och tar ner mig från stenen. "Släpp mig" skriker jag surt och försöker slita mig loss. Men det går inte, han har ett hårt grepp om mina armar. "Ni bryr er ju inte om hur jag mår, ni lyssnar ju inte på mig" skriker jag surt. Pappa tittar surt på mig och dem tar mig till pappas bil och sätter in mig i baksättet. Jag slår hårt på bilrutan av ilska *Jävla idioter* tänker jag ilksett när pappa åker iväg med mig till elevhemet. Han försöker prata med mig men jag har lyssnar inte, för ingen lyssnar ju på mig så.....varför ska jag lyssna på dem? Efter en stund är vi framme, jag tar min väska och kliver ur. Jag tittar på den stora byggnaden framför mig. Vi går in och väntar på personal som ska hjälpa oss, jag tittar ner i min mobil och lyssnar på musik. Efter en stund så kommer en kvinna med långt blond hår uppsatt i en hög hästsvans. Hon har jeans, en vit tröja och en turkos kort kofta. Hon går fram och hälsar på pappa och de står och disskuterar en stund sen går hon till mig och tittar på mig. "Så det är du som är Linus?" ler hon. Jag tittar på henne och ser direkt att det är ett falskt leende. Jag suckar surt och nickar "Jag, jag är Linus" säger jag tyst. Hon ler och nickar och visar mig och pappa till mitt rum "Så, här ska du bo" ler hon och öppnar dörren. Jag tittar in och jag ser en säng, ett skrivbord med en stol och en lampa och ett nattduksbord. Jag går långsamt in och tittar mig omkring och sätter mig på sängen och tittar på dem. "Jag hoppas du kommer trivas här" säger pappa och tittar på mig. Kvinnan nickar "Det kommer han nog, alla här på elevhemmet trivs" ler hon. "Och vi ska se till att får någonstans att bo" lägger hon till sen. Pappa nickar och går sen till mig och kramar mig, jag kramar tillbaks och tittar på honom. "Ta hand om dig" säger han och tittar på nickar. Jag suckar och nickar, han nickar "Hej då" säger han och går ut och tittar på mig. "Hej då" mumlar jag. Han tittar en sista gång på mig och går sen ut ur byggnaden och åker hem. Jag tittar omkring och sen på henne, hon tittar på mig och går till mig "Jag har hört att du har ett rätt så vresigt humör och det vill inte jag veta av här. Här ska vi vara glada och trevliga och hitta inte på några bus, här är det jag som bestämmer" säger hon och tittar på mig. Jag blänger på henne "Du bestämmer inte över mig" väser jag och tittar surt på henne. Hon suckar surt och tittar på mig "Men jag hoppas du ska trivas" lägger hon sen till och lämnar mitt rum och stänger dörren. Jag suckar surt och packar upp mina grejer och tittar mig sen omkring och väggen är alldeles tom, det finns ju ingenting. Jag tittar i min väska och hittar en svart penna och tittar på väggen och börjar klottra. Jag skriver lite av hur jag känner mig och efter en stund är jag klar. *Jag ska fylla på den varje dag* tänker jag och tittar på väggen.

(ser ut som på bilden)

Jag sätter mig ner i sängen och lutar mig mot väggen *Hur ska detta gå?* tänker jag och suckar. Jag tar fram min mobil och lyssnar på musik. *Jag kommer ju knappast och trivas. Jag har svårt att få kompisar för att jag är så tyst och svårt att kontrollera mitt humör. Och det är nästan ingen som förstår mig* tänker jag och lyssnar på musik.

Så det var avsnitt 2 av Yami

Hoppas ni gillade den^^

//Kawaiitjejen

 

jim lönnkvist

30 januari 2015 12:47

Jamen va fan vilken jävla gubbjävel (farsan) snacka om att inte bry sig
fan så jävla sne ja blir o jävla blåskallar fyfan,vem fan ska bry sig om
ungdomarna om inte föräldrarna gör de fan va arg ja blir på sånt
jävla överförmyndarier......fan asså....jävla grisar o dyngspridare😠👹

Kawaiigirl Kawaiigirl

30 januari 2015 13:01

Ja det kan man lugnt säga, och sen kommer hon kvinnan också och "visar vart skåpet ska stå" :p
Men det är ju så, hur många är det som bryr sig om ungdomarna? Och komemr Linus hitta en kompis?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!   Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel Hoppas ni gillar den^-^   Yohio´s Perspektiv Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel ä...

Konnichiwa!   Här kommer del 8 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^   Yohio's Perspektiv   Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem n...

Konnichiwa!   Här kommer del 7 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Yohio's Perspektiv   Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte fö...

Konnichiwa!   Här kommer del 6 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Jessie's Perspektiv   Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon...

Konnichiwa!    Här kommer del 5 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^    Yohio's Perspektiv   Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag ...