Konnichiwa! :D

Här kommer min nya novell :)

Och den bygger på den nya serien som Yohio är med i som heter Jordskott

Så Yaoi novellen kommer senare,

Fast min novell kommer mest handla om Linus och inte allt annat och nu skriver jag om det jag upplever hur Linus är och känner sig och det man har fått reda på om hans liv och lite om honom :)

(Så inget av det jag skriver händer i serien (tror jag xD för jag skriver efter mina egna tankar och idear^^)

Hoppas ni kommer gilla min novell^^

Och den heter Yami och det är Japanska för mörker :)

Så nu börjar novellen! :D

Hej, mitt namn är Linus och jag är 16 år.. Jag bor hemma med min pappa, mina föräldrar har skilt sig och jag ärr det enda barnet hos pappa då de andra bor hos mamma. Fast det är ingen som lyssnar på mig, hur jag känner mig eller hur jag mår. Det jag avskyr mest är lismande vuxna som säger en sak men gör en annan och alla falska personer. Sen avskyr jag också personer som bestämmer över mig, säger jag vad jag ska göra. Jag avskyr sånna vuxna i almänhet och poliser i synnerhet. Jag bestämmer själv över mitt eget liv, sen säger alla att jag är så jobbig på grund av mit sura och vresiga humör....men nu ska jag inte prata längre utan det här är min berättelse, berättelsen om mig......

Jag vaknar av att jag hör hur pappa knackar på min dörr "Linus det är dags att vakna, klockan är faktiskt 11:00" säger han och knackar. Jag stönar surt och drar täcket över huvudet "Låt mig va" svarar jag surt och försöker somna om. Men det är lönlöst han fortsätter knacka och tjata, tillslut ger jag upp och går upp ur sängen "Jag är vaken du kan gå nu" säger jag surt och öppnar dörren. "Vad bra" ler han och går in i köket. Jag suckar surt och går ut till köket i min gråa natt tröja och sätter mig vid köksbordet och äter en macka och dricker tea. Sen kommer pappa in i köket och har på sig sin jacka "Jag sticker till jobbet men jag är tillbaka om några timmar" säger han och tittar på mig. "Jaha, okej" svarar jag och fortsätter äta. Han suckar och tittar på mig "Försök att vara lite gladare Linus" säger han och tittar på mig. Jag stirrar på honom och dricker mitt tea "Varför då? Hela jävla världen är ju galen" säger jag surt och tittar på honom. Han suckar "Vi pratar om det där sen, hej då" säger han och går ut. "Hej då" mumlar jag och dricker mitt tea. När jag är klar ställer jag undan koppen och går mot rummet och klär på mig. Jag klär på mig en mörkblå tröja och svarta jeans med ett svart bälte till. Jag sätter på mig svarta armband med nitar och sminkar mig sen i svarta färger. 

(ser ut som på bilden)

Jag går till köket och gör nytt tea och går sen runt i lägenheten och dricker mitt tea. "Vad ska jag göra?" suckar jag och dricker tea. Jag kommer inte på något så jag lägger mig i soffan och slö tittar på tv:n och dricker mitt tea sen ser jag att nyheterna dök upp och det är bara massa tråkigheter dem medelar om "Hela jävla världen är ju galen" suckar jag surt och dricker mitt tea. Efter en stund ställer jag mig upp, tar min mobil och sätter i hörlurarna och går ut och går en sväng. Jag får en del blickar på mig och jag stirrar tillbaka på dem *Vadå? Har de inte sett en emo person förut?* tänker jag och fortsätter gå. Jag hittar sen en stor ek och går dit och sätter mig under den och lyssnar på musik och tittar upp. Jag hör sen efter ett tag att några kommer mot mig och jag tittar upp och ser polisen *och vad fan vill dem då?* tänker jag surt och suckar. "Hej hur är det idag då Linus?" frågar en av dem. Dem känner igen mig för att vi har stötts på ett par gånger då de bara gått runt här för att se så allt är som det ska. Jag suckar "Jag mår bra, lämna mig ifred nu" säger jag en anning surt och tittar på dem. "Men du behöver inte vara så sur" säger den andra polisen. Jag svarar inte på det utan fortsätter titta upp, dem suckar och fortsätter prata med mig. Tillslut blir jag sur och ställer mig upp "Jag sa låt mig vara, jag gillar inte er. Ni tror ni förstår oss ungdomar men det gör ni inte. Och ni kommer och styr och ställer hela tiden om hur folk ska vara, ja är trött på det" säger jag surt och går iväg med raska steg. Jag känner sen att någon tar tag i min arm och jag tittar surt på dem "Sluta upp med det här Linus, du vet att det inte är sannt det du säger. Lägg av med det tramset nu" säger dem surt. Jag sliter loss min arm och tittar på dem "Stick och brinnn. Låt mig vara" säger jag surt och springer hem och lägger mig i sängen och tittar upp i taket. "Jävla idioter" säger jag argt och stirrar upp i taket. Efter några timmar så hör jag hur pappa kommer hem och han förbäreder maten, efter ett tag blir den klar "Linus, maten är klar!" ropar han. "Jag kommer" säger jag och går in i köket och sätter mig och äter. Han suckar och tittar på mig "jo det du sa imorse, det är inte alls så. Världen har inte alls blivit galen" säger han och äter. Jag stirrar på honom och äter "Jo det har den visst det. Du ser det inte bara" suckar jag surt och äter. Han äter och vi blir tysta en stund sen tittar han på mig "Linus....jag och vi andra skulle uppskatta om du kunde lugna ner dig lite med ditt vresiga humör" säger han sen och tittar på mig. Jag tittar surt på honom "Jag är inte vresig" säger jag surt. "Jo det är du, nu t.ex" säger han och tittar på mig. Jag tittar surt på honom "Jag är sur för att hela jävla världen är galen och det är ingen som varken lyssnar eller bryr sig om mig. Alla vuxna ska bara bestämma hela tiden och ni säger en sak men gör en annan!" säger jag argt och tittar på honom. "Det är inte alls så Linus och skrik inte åt mig" säger han argt och tittar på mig. "Jag bestämmer över mig själv" säger jag argt och tittar på honom och går sen in i mitt rum och låser in mig och lägger mig på sängen. Pappa går till mitt rum och knackar på dörren "Gå!" skriker jag surt på honom. Han suckar surt och knackar "Vi kan inte ha det såhär längre" säger han surt. Jag suckar och sätter i hörlurarna och lyssnar inte på allt han säger. *Han fattar ju ingenting, det är ingen som förstår mig* T'änker jag och blundar och lyssnar på musiken.

Så det var första avsnittet av Yami :)

Hoppas ni tyckte om den :)

//Kawaiitjejen

 

jim lönnkvist

30 januari 2015 03:07

Ja så jävligt är det världen e galen ingen lyssnar på ungdomarna
inte konstigt att Linus reagerar,fan skulle ju gjort samma själv
fan dom fattar ju ingenting jävla korkskallar........

Kawaiigirl Kawaiigirl

30 januari 2015 03:19

Ja det stämmer, världen håller väl på att bli galen om man ser hur det är i samhället idag....folk som beter sig dumt, vi ungdomar har ingenstans att bo, det går inte bra i skolorna, ingen lyssnar på oss ungdomar heller..... Så ja det är inte så konstigt att Linus är som han är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!   Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel Hoppas ni gillar den^-^   Yohio´s Perspektiv Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel ä...

Konnichiwa!   Här kommer del 8 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^   Yohio's Perspektiv   Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem n...

Konnichiwa!   Här kommer del 7 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Yohio's Perspektiv   Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte fö...

Konnichiwa!   Här kommer del 6 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Jessie's Perspektiv   Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon...

Konnichiwa!    Här kommer del 5 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^    Yohio's Perspektiv   Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag ...