Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 4 av Kindan no ai

Hoppas ni kommer gilla avsnittet!^^ 

Yohio's perspektiv

*Vad har han hittat på nu?* tänker jag när jag går ut ur lägenheten.

Jenziih messade mig att komma till parken vid 13:00 men han skrev aldrig varför. Det är svalt och skönt ute och solen skiner. Jag har svarta jeans, en rosa tröja, min rosa kofta med vita detaljer på, rosa skor med guldiga nitar och mina solglasögon. Efter en stund är jag framme i parken *Vart är han?* tänker jag och tittar mig omkring. Jag sen ett sms av Jenziih "Titta mot trädet" läser jag. Jag tittar mot trädet och där står Jenziih och vinkar, jag ler och springer till honom. Han kramar mig "Saknat mig?" skrattar han. Jag ler och nickar "Vad varmt det är" säger han och tar av sig koftan. Jag nickar och tittar på honom. Han tittar sig omkring och ser en glasskiosk och tittar sen på mig "Ska vi ta glass? Jag bjuder" ler han. Jag nickar och vi går dit "Vad vill du ha?" ler han och tittar på mig. "Hur mycket får jag ta? Jag vill inte slösa med dina pengar" säger jag lite blygt och tittar på honom. Han ler "Så mycket du vill, du är värd att spendera pengar på" ler han. Jag rodnar "En bägare med jordgubb, choklad och lakrits" ler jag och tar sen imot min bägare och tar en liten rosa plastsked. Jenziih tar en strut med gräddglass och vi går sen och sätter oss vid en bänk och äter. Utan att jag märker så tjuvar Jenziih lite av min glass "Vilken god jordgubbsglass" säger han sen. Jag tittar sen på min glass och sen på honom "Din tjuv" skrattar jag och tar min sked och snor lite av hans glass. "Hey!" skrattar han och tittar på mig. "Nu är vi kvitt" flinar jag och tittar på honom. Han skrattar och äter sin glass, jag äter upp min glass efter en stund. Han skrattar och tittar på mig "Vad?" säger jag och tittar på honom. "Du har glass på munnen" skrattar han. "Va?" säger jag och börjar leta efter en servett. Han ler och pussar mig, jag ler och pussar tillbaka. Efter en stund går vi på stan och så kommer vi till en butik "Vänta här" säger han och går in. Jag nickar och väntar, efter en stund kommer han ut med en ask och ger den till mig. Jag öppnar och där i ligger ett halsband.

(ser ut som på bilden) 

"Till mig?" säger jag och tittar på det. Han ler och nickar och sätter det runt min hals "Nu kanske de kommer förstå hur mycket du betyder för mig" skrattar han lite tyst. Jag rodnar "Tack Jenziih men....jag har ju inte gett dig något" säger jag och tittar på honom. "Jag har dig och det räcker" ler han och kramar mig. Efter en dag på stan tillsamans så går vi hem "Måste du gå?" säger jag och tittar på honom. "Oroa dig inte, vi ses imorgon" ler han och kramar mig. Jag kramar tillbaka och sen kysser han mig romantiskt. "Ses imorgon Yoyo" säger han sen och går in i sin lägenhet. Jag ler och går in "Vart har du varit Yohio?" säger mamma när jag kommer in. "Du har varit borta hela dagen" säger hon sen. Jag går in i köket och gör tea "Jag har varit med Jenziih" säger jag och fortsätter med mitt tea. "Va?! Ni får ju inte vara tillsamans" säger hon och tittar på mig. Jag häller upp teavatnett i min kopp och tittar på henne och går sen till henne och visar henne halsbandet "Han köpte det till mig" säger jag och blänger på henne. Hon stirrar på det och sen på mig "Han kanske lurar dig om hur mycket du betyder för honom" säger hon oroligt. 

"Nej, han skulle inte göra något sånt. Han är inte en sån person" säger jag utan att lyssna på dem och går till mitt rum och sätter mig och tänker på hur dagen har varit.

Så det var avsnitt 4 av Kindan no ai

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiitjejen

Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 3 av Kindan no ai :)

Hoppas ni gillar den^^ 

Yohio's perspektiv

Han la sin arm om mig och tittade på mig, jag rodnade och tittade på honom. Han log "Förlåt Yohio om jag störde dig på festen, jag minns inte något men förlåt ändå" säger han. "Det gör inget Jenziih, tänk inte på det nu" svarar jag och tittar på honom. Han ler och ger mig en puss på pannan *OMG H.A.N.P.U.S.S.A.R.M.I.G.P.Å.P.A.N.N.A.N* tänker jag och rodnar ännu mer. Jag vet inte vad jag ska göra eller säga så jag dricker upp mitt tea, han tar sen min kopp och tittar på mig och håller om mig. Jag känner hur hans hand kommer innanför min tröja och han börjar tafsa på mig, jag tittar på honom, Han är sen påväg att kyssa mig men tvekar och pussar min nacke, jag andas snabbt och tittar på honom och han fortsätter. Sen tar han bort sin hand från under min tröja och kramar mig romantiskt. Jag kramar tillbaka och tittar på honom, han ler och tittar på mig. "Vill du bli ihop med mig?" frågar han och lutar sig tillbaka i soffan. Jag tittar på honom "Jag vet inte jag är 17 och du är.......20" säger jag och tittar på honom. "Om du verkligen gillar mig så spelar det ju ingen roll" säger han och tittar på mig. Jag nickar lite "Gillar du mig?" frågar han sen och tittar på mig. Jag tittar på honom "Ja jag gilar dig fast inte på det sättet fast jag gör ju det, men ändå inte fast jag gillar dig verkligen jätte mycket men inte så mycket. Fast ända sen den dagen du flyttade in har jag ÄLSKAT dig" säger jag och svamlar men mer hinner inte jag säga innnan Jenziih pussar mig. "Du är för söt när du pratar för mycket" ler han och tittar på mig. Jag rodnar och tittar på honom "Ska vi gå hem till mig? Jag måste se hur Luna mår" säger jag sen och ställer mig upp. "Visst" ler han och vi går hem till mig. Luna ligger och sover i soffan, jag fyller på hennes vattenskål och matskål sen går vi in till mitt rum. "Fint rum" säger Jenziih och tittar sig omkring. "Tack" säger jag och tittar på honom. Han sätter sig på min säng och ber mig sätta mig på hans knän, jag nickar och sätter mig på hans knän och håller mina armar runt hans nacke. "Jag älskar dig" viskar han. "Jag älskar dig me" viskar jag tillbaka och han kysser mig romantiskt. 

"Kevin Yohio Lucas Rehn Eires!" hör jag sen en röst skrika och jag ser mamma och pappa stå i mitt rum. 

"Har ni inte lärt er att knacka först?!" skriker jag och tittar på dem. "Vad håller ni på med?" säger pappa. 

"Det såg ni väl, vi ky..." säger Jenziih men jag hyschar honom och tittar sen på mina föräldrar. Dem stirrar på mig sen på Jenziih och skickar hem honom. Jag tittar ilskett på mina föräldrar "Hur kunde ni göra så?" skriker jag och får tårar och springer in i mitt rum och kommer inte ut förns kvällsmaten. Jag sitter och petar i maten och tittar ner, mamma suckar och tittar på dig "Det är för ditt eget bästa" säger hon och lägger sin hand på min axel. Jag tar bort den och stirrar på henne "För att han är kille eller?" snäser jag. Hon skakar på huvudet "Nej det är inte alls det, jag respekterar dig men.....Jenziih han byter förhållanden väldigt ofta. Vi vill inte att du ska bli förkrossad" säger hon. Jag skakar på huvudet "Han är inte alls sån, han är jättesnäll och han bryr sig om mig" säger jag. Hon suckar "men vi förbjuder er att va ihop." säger hon och äter. Jag stirrar på dem "Ni kan inte göra såhär mot mig" gråter jag och ställer mig upp. "Jo vi är dina föräldrar och vi vill bara beskydda dig. Jag vill inte se ditt hjärta krossas" säger hon och tittar på mig. Jag stirrar på dem och springer till mit rum och låser min dörr och sätter mig på sängen och gråter. Jag går sen in i mitt eget badrum och duschar och går sen ut ur dushen och klär på mig nya kläder.

(ser ut som på bilden)

Men jag hör sen hur något kastas mot mitt fönster, jag går ut på balkongen och ser Jenziih stå på sin och tittar på mig. "Hej Yoyo, hur mår du?" ler han. Jag svarar inte utan tittar ner "Men du, hur mår du Yohio? Vad hände?" säger han och lutar sig över balkongräcket. Jag tittar på honom "De vill inte att vi ska vara ihop" säger jag ledsamt. "Varför då?" säger han förvånat. "De säger att du är en person som byter förhållande varje vecka" säger jag och tittar på honom. Han skrattar lite och petar på sin ölflaska "Jo det stämmde, men inte längre. Jag letade bara efter min sanna kärlek men alla tjejer som jag har varit ihop med har antingen varit värsta fjortisen eller så har dem bara inte varit rätt för mig. Men du är det Yoyo" säger han och tittar på mig. Jag ler och tittar mot himlen sen tittar jag på honom "Yoyo?" säger jag lite förvånat. "Det är ditt smeknamn, gillar du inte det?" frågar han. Jag ler "Jag älskar det" ler jag. Han ler och tar en klunk av sin öl "Drick inte för mycket nu bara" säger jag och pekar lite försiktigt mot hans flaska. "Jadå, men en flaska någongång skadar ju inte" säger han. Jag skrattar lite tyst "Jag är bara rädd om dig" säger jag och tittar på honom. "Och jag om dig, jag ska minsan visa dem hur bra jag är för dig" säger han och ler. Jag ler och nickar. 

Så det var avsnitt 3 av Kindan no ai :)

Hoppas ni tyckte om den :)

//Kawaiitjejen

Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 2 av Kindan no ai^^

Hoppas ni kommer gilla den^^

Yohio's perspektiv

Jag vaknade nästa morgon och ser att kudden är blöt av alla tårar och påmins då av vad som hände igår kväll.

*hur kunde jag gilla honom?* tänker jag och torkar bort mina tårar och går till köket och gör tea och macka.

Jag sätter mig vid bordet och äter mina mackor och dricker teat sakta och tänker på allt som hände igår. 

Jag dricker upp mitt tea sakta *Men hur mår han? Han såg utt att vara ganska snurrig, jag måste se hur han mår* tänker jag och dricker upp mitt tea. Jag klär på mig andra kläder och fixar mitt hår och smink.

(ser ut som på bilden)

Jag går sen till Jenziih's lägenhet och går till dörren, jag ser att dörren är lite öppen så jag går in. Det ser ut som en bomb fallit ner från himlen och rakt in i Jenziih's lägenhet. "Vad har hänt?" säger jag tyst för mig själv, fast jag vet ju svaret. Jag går runt och letar efter honom men ser honom inte någonstans, jag går till hans rum och ser att han ligger på sin säng och sover fast han har ingen tröja och täcket ligger på golvet. "Jenziih?" säger jag lite försiktigt och skakar på honom. Han vaknar inte så jag skakar honom mer och då tar han tag i mig och kramar mig. Jag blir röd i ansiktet och försöker komma loss "För i helvete Jenziih! Släpp mig!" säger jag nervöst och försöker putta bort honom. "Sara..." mumlar han och kramar mig. "Men hur många tjejer har han haft?" suckar jag och försöker putta undan honom igen. Då ramlar en ölflaska ner på golvet och Jenziiih vaknar och tittar sen undrande på mig. Jag tittar på honom nervöst och rodnar "ehhh....hej Jenziih....det är inte som du tror.." säger jag och tittar på honom. Han puttar undan mig så jag ramlar ner på golvet "Vad gör du här?" säger han förvånat. "Jo jag ville bara se hur du mådde, du såg inte ut att må så bra igår" säger jag och tittar på honom. Han tittar sig omkring "vad hände igår?" säger han förvånat. "Du hade en fest, men du drack nog så mycket så du inte minns något" säger jag och ställer mig sakta upp. Han nickar och tittar sig omkring sen ser han att han saknar tröja, han rycket till och sträcker sig snabbt efter en tröja och tar på sig den snabbt. "Men tack för att du kom förbi Yohio" säger han och tittar på mig. Jag nickar och tittar på honom och små springer sen tillbaka till min lägenhet. 

Nästa dag

Jag är ute och går med Luna och får sen syn på Jenziih "Hej Yohio" säger han och går till mig. "Hej Jenziih" säger jag och tittar på honom. "Jo jag tänkte på det som hände, så jag skulle vilja bjuda dig på sushi. Hemma hos mig" säger han. Jag nickar och tittar på honom "Ska vi ta det nu?" frågar han. "Visst" säger jag och vi lämnar luna hemma hos mig och går sen över till honom. Allt är mycket renare än vad det var igår, jag sätter mig vid bordet och Jenziih kommer med sushi och ställer det på bordet. Jag tackar och tar sushi och äter, "Så vad sa du hände igår?" frågar han och äter. "Jo ni spelade hög musik och drack än hel del" säger jag och äter. "Eh oj då, förlåt om jag störde" säger han och rodnar lite. "Det gör inget, tänk inte på det nu" säger jag och äter. Han nickar och äter, efter en stund sitter vi på soffan och dricker tea och pratar. Jag tittar mig omkring och dricker men jag märker inte att han flyttar sig närmare. Efter en stund sitter han bredvid mig och jag tittar på honom och rodnar och lägger handen för min kind för att dölja det. Han skrattar lite "Du behöver inte dölja att du rodnar Yohio" ler han och tar sakta bort min hand från min kind. Jag tittar på honom och rodnar och dricker mitt tea och känner sen hur han leker med mitt hår "Vad gör du?" säger jag nervöst och tittar på honom. Han svarar inte utan fortsätter. Jag rodnar lite "men vad minns du från igår?" frågar jag sen. Han slutar leka med mitt hår och tittar på mig "Jag minns ingenting......förutom att jag fick en redig käftsmäll av dig" säger han och skrattar. "Kan bero på att jag bad dig sänka volymen ett par gånger utan att du lyssna" säger jag lite småsurt. Han skrattar lite "Förlåt då" säger han och tittar på mig. "Det gör inget" säger jag och tittar på honom. Han ler och lägger armen omkring mig.

Så det var avsnitt 2 av Kindan no ai 

Hoppas ni gillade den :)

//Kawaiitjejen

Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 1 av Kindan no ai

Hoppas att ni kommer gilla den^^ 

Yohio's perspektiv

 Jag är påväg hem från skolan och jag går långsamt och tittar ner, efter en stund är jag hemma och ska gå in i lägenheten. Jag går in och går in i köket och gör tea, jag går sen ut på balkongen och dricker tea och tittar mig omkring. Jag tittar mig omkring och dricker tea när jag hör en röst säga "Hej Yohio". Jag vänder mig om och stelnar till och ser min granne Jenziih stå och titta på mig från sin balkong. Jag stelnar till och tittar på honom "Hej...Jenziih" lyckas jag få fram och tittar nervöst på honom. Han ler och tittar på mig och försvinner sen in i hans lägenhet. *Han vet vad jag heter* tänker jag och rodnar och försvinner in i mitt rum och sätter mig på sängkanten. Jag har varit kär i Jenziih enda sen de flyttade in i lägenheten bredvid oss. Hans leende, hans hår, hans ögon allt är så perfekt. Men han gillar säkert inte mig, jag tror inte ens han gillar killar.......inte på det sättet jag gillar honom i alla fall. Och sen är det ett problem till......han är äldre än mig........

Fast ålder är ju bara en siffra säger man ju? 

Jag suckar och dricker mitt tea och sätter koppen på skrivbordet och sätter mig och försöker göra läxan. Efter en stund hör jag hur det knackar på dörren. "Det är öppet" säger jag och fortsätter med läxan. Jag ser hur mamma kommer in och tittar på mig "Vad gör du Yohio?" frågar hon och går till mig. "Jag försöker göra läxan" suckar jag och tittar upp på henne. "Går det bra?" ler hon. Jag suckar "Inge vidare" suckar jag. Hon ler lite och sätter sig på en stol bredvid mig "Jo jag och  pappa ska iväg på en liten jobbresa i några dagar. Men du klarar dig själv va?" säger hon och tittar på mig. Jag tittar på henne men nickar "Skulle något hända kan du alltid ringa mormor eller springa över till din moster, hon bor ju bara några hus bort. Eller gå över till Jenziih" säger hon och tittar på mig. Jag rycker till på det sista namnet men jag bara nickar "När åker ni?" frågar jag. "Om en stund" säger hon och tittar på mig. Jag nickar och kramar henne, hon kramar mig tbx och stryker mig över ryggen. Efter ett tag så åker de iväg, jag står vid fönstret och dricker tea och tittar på när de åker iväg. Jag stirrar på läxan "Aldrig att jag gör den nu, jag är ju hemma för mig själv" säger jag och dricker upp mitt tea sen går jag till affären. Jag går omkring i affären och får syn på Jenziih som köper en hel del öl och lite godsaker. *Vad gör han?* tänker jag och stirrar konstigt på honom. Jag rycker sen på axlarna och köper mig en fanta och lite chips och godis och går sen hem, jag gör läxan en stund när jag kommer hem sen slappar jag. Jag börjar med att titta på Sagan om Ringen filmerna men efter ett par timmar hör jag hur det dunkar från Jenziih's lägenhet. *Vad fan håller han på med?* tänker jag och pausar filmen.

Det fortsätter och jag suckar och går över till Jenziih och knackar på dörren. Han öppnar efter en stund och det är hög musik där inne och jag tittar på honom. "Hej Yohio! Vad tog dig hit? Vill du vara med?" ler han och ger mig en chest att gå in. Jag skakar på huvudet "Nej, vad håller du på med?" frågar jag och tittar på honom. "Jag har värsta partyt!" ler han och tar en klunk av sin öl. "Ja men skulle du kunna sänka? Det är väldigt högt" säger jag och tittar på honom. "Javisst" säger han och ler. "Tack" säger jag och går tillbaka och tittar klart på filmen. Sen tar jag fram min favorit fantasy bok och gör tea men jag hör att Jenziih inte har sänkt musiken, utan snarare höjt den. Jag suckar "Han kan väl få ha sin fest" suckar och sätter mig ner men musiken dunkar så mycket så jag spiler ut mitt tea på min bok. Jag får panik "Min bok!" skriker jag och springer omkring och hämtar en handduk och massa annat för att få boken torr. Jag suckar argt och går tillbaka till Jenziih och knackar på dörren. Han öppnar och tittar på mig "Jamen är det inte du igen" ler han. Det är högre musik därinne och jag känner lukten av öl. "Jag bad dig sänka!" säger jag argt och tittar på honom. "Gjorde du? Det minns jag inte" skrattar han. "Ja det gjorde jag, för typ 2 timmar sen" säger jag argt. "Kom igen, var inte så arg. Vi har ju kul" ler han. Jag säger inget utan tittar argt på honom "Men kom in vet ja, ha kul" ler han och tar tag i min arm. "Släpp mig, rör mig inte" skriker jag och försöker slita åt mig min arm. Jag känner sen hur hans andra hand hamnar runt min höft. "Jag sa rör mig inte!" skriker jag och ger honom en örfil. Han tittar förvånat på mig och släpper mig. "Jag trodde inte såhär om dig Jenziih, jag trodde du var trevlig och snäll. Men du är ju bara som alla andra idioter som gillar att dricka och festa!" säger jag argt med tårar som rinner och springer hem till mig och slänger mig på sängen och gråter. Det som hände idag hoppas jag är en mardröm, en hemsk mardröm som jag kan vakna upp ifrån. Jag vill inte han ska vara sån, han får inte det. "Snälla, låt detta inte vara sant. Jag vill inte att det ska vara sant"  gråter jag och trycker huvudet närmare kudden.

Så det var avsnitt 1 av Kindan no ai :)

Den här delen har mycket blandande känslor, men jag kan lova att avsnitt 2 är lite mera gladare och roligare. Men jag ska inte avslöja för mycket ;)

//Kawaiitjejen

Konnichiwa!

Här kommer en teaser på nästa novell som heter Kindan no ai 

Det är japanska för Forbidden Love (Förbjuden Kärlek)

Det här är min första Yaoi novell som jag skriver.....eller ja jag och min kompis skriver Yaoi noveller men vi har aldrig lagt upp de någonstans xD

Och jag är ingen mästare precis när det kommer till yaoi noveller och det här är första gången jag skriver en yaoi novell som jag lägger ut och du som läser kanske det är första gången du läser en Yaoi novell med Yohio i eller första gången du läser en yaoi novell överhuvutaget.....vad vet jag? Så det kommer inte vara så mycket om man säger så :p

Men jag hoppas ni kommer gilla den ändå^^

Den kommer handla om Yohio och Jenziih :)

Hoppas ni gillar den ^^

Så här kommer teasern^^

Yohio's perspektiv

Jag är påväg hem från skolan och jag går långsamt och tittar ner, efter en stund är jag hemma och ska gå in i lägenheten. Jag går in och går in till köket och gör tea och går sen till balkången och öppnar dörren och går ut och tittar mig omkring och dricker mitt tea. Jag tittar mig omkring när jag sen hör en röst "Hej Yohio". Jag vänder mig om och ser min granne Jenziih stå på sin balkong och tittar på mig. Jag stelnar till och tittar på honom "Hej...Jenziih" lyckas jag få fram och tittar nervöst på honom. Han ler och tittar på mig och försvinner sen in i sin lägenhet. *Han vet vad jag heter* tänker jag och rodnar och försvinner in i mitt rum och sätter mig på sängen. Jag har varit kär i Jenziih ända sen den dagen de flyttade in i lägenheten bredvid oss. Hans leende, hans hår, hans ögon allt är så perfekt. Men han gillar säkert inte mig, jag tror inte ens han gillar killar.....inte på det sätter som jag gillar honom i alla fall. 

Och sen är det ett annat problem.....han är äldre än mig.....

Så det var teasern på novellen Kindan no ai

Hoppas teasern väckte intresse för läsning ;)

//Kawaiitjejen

Konnichiwa!

Här kommer sista delen av Yami ^^

Hopppas ni kommer gilla den^^

Dagarna går och dagarna blir till månader. Jag har snart varit här i 7 månader.......men det känns längre än så fast det känns samtidigt som det var igår jag kom hit till elevhemet. Jag tänker fortfarande på det som hände, när jag kom ut från mitt rum och jag och pappa satt vid köksbordet och när han berättar att jag skulle flytta hit till elevhemmet och vårt stora gräl vi hade. Så jag är ju föräldralös nu fast det konstigaste är ju att jag egentligen inte är det för.....jag har ju en pappa och en mamma. Men stackars Esmeralda har ju inga föräldrar eller hon vet ju inte vart hennes biologiska föräldrar är. Jag frågade henne en dag om hon minns dem överhuvudtaget allt jag fick till svar var "Jag vet ingenting om mina föräldrar, jag minns inte hur de ser ut. Jag vet heller inte vart de är, allt är så suddigt" 

Jag ligger under trädet en bit ifrån byggnaden och lyssnar på musik och tittar upp på himlen och ser hur de vita molnen sakta förflyttar sig. Ett moln ser utt som ett sprucket hjärta och det påminner mig om när pappa och jag grälar i köket när han berättade för mig att jag skulle flytta till elevhemmet. Men det påminner mig också om när mamma ringde mig den kvällen och undrade vad som hänt......

Kvällen då Linu's mamma ringer och frågar vad som hänt

Jag suckar och sitter på sängkanten och stirrar ner på golvet när min mobil helt plötsligt ringer. Jag tar upp den och ser att det är mamma som ringer *Vad vill hon? Har hon fått reda på vad som hänt?* tänker jag och stirrar på telefonen men tillslut svarar jag och möts av en orolig röst fylld med tårar. "Linus, vad är det som har hänt?" gråter mamma. Jag suckar "Mamma jag kan förklara..." säger jag och försöker låta stadig på rösten. "Berätta då, är det sannt som din pappa säger? Att du är bråkig hemma och vägrar komma ut från ditt rum?" frågar hon och snyftar. Jag suckar och biter mig i läppen "Asså, jag har inte varit bråkig. Jag var bara sur.....möjligtvis lite vresig men jag har ju sagt varför men pappa lyssnade inte på mig och jag gillar inte när folk inte lyssnar på mig eller förstår mig" säger jag. Hon suckar "Jag förstår dig Linus, jag gör det men......det är inte alltid bara oss vuxna det är fel på. Ni måste ju säga till oss hur ni känner och vad det är som är fel så vi kan lösa det tillsammans" säger hon och suckar ledsamt. "Men det är så många som säger en sak men gör en annan, det är så mång lismande vuxna också. Och det är många som tror att de bestämmer, det är så svårt att veta vilka man kan vända sig till" säger jag och suckar. "Men du vet ju at du alltid kan komma till mig eller hur?" säger hon. Jag blir tyst och säger inget "Linus....är du där?" säger mamma oroligt. Jag får tårar i ögonen "Varför tog du inte mig då? Varför tog du mina syskon när ni skildes?" säger jag och en tår rinner ner för min kind. Hon suckar "Linus du vet ju att dina syskon var så små när vi skildes, Sara var ju 5 och Emelie var ju bara några månader. De behövde en mor...." säger hon innan jag avbryter henne "Jag då? Jag behövde också en mor, fatta ni inte att jag också vart ledsen och sårad? Jag har hela tiden gått och trott att det var mitt fel. Pappa jobbade bara hela tiden!" gråter jag. Hon suckar ledsamt "Linus, inget är ditt fel" säger hon och försöker trösta mig. Men det är försent, jag lägger snabbt på samtalet och slänger mobilen i väggen och brister ut i gråt och somnar gråtandes på sängen.....

Jag minns det ögonblicket så tydligt, jag ser det framför mina ögon nu när jag ligger här på gräset och stirrar upp på himlen. Men jag minns alla glada stunder också från när jag var liten och familjen var hel, från hur kul vi hade. När vi åkte på utflyckter, hade myskvällar hemma och från alla stora ögonblick när jag var riktigt liten som när jag lärde mig gå, prata och cykla. Men de stunderna försvann när jag var 11 då mina föräldrar skildes......

Jag suckar och stirrar på himlen när jag sen hör någon säga mitt namn. Jag sätter mig upp och tar dän hörlurarna och ser Esmeralda komma "Hej Esmeralda" ler jag och tittar på henne. "Hej Linus, jag har letat överallt efter dig" ler hon och sätter sig bredvid mig. "har du? Har något hänt?" frågar jag och tittar på henne. Hon skakar på huvudet "Nej då, jag ville bara va med dig" ler hon. Jag nickar och tittar på henne, jag lägger mig ner igen och tittar på himlen. Esmeralda ler och lägger sig bredvid mig. 

Vi ligger där länge och pratar om allt som har hänt, alla bus vi gjort tillsammans och hur det var när vi först kom hit och sen till vårt första möte tillsammans. Vi ligger där hela dagen och pratar och sen efter kvällsmaten när vi går till våra rum för att sova så tittar vi på varandra "Esmeralda?" säger jag och tittar på henne. Hon tittar på mig "Du är min bästa kompis" ler jag och tittar på henne. "Och du är min bästa kompis me" ler hon. "Och vi kommer alltid vara vänner för evigt?" säger jag och tittar på henne. "Ja för evigt" ler hon och går till mig och kramar mig. 

Så det var sista delen av Yami ^^

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiitjejen

Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 6 av Yami

Hoppas ni kommer gilla avsnittet^^ 

Jag och Esmerala har haft en ganska rolig tid nu de senaste dagarna, visst jag har fått mina utbrott men hon har alltid lugnat ner mig. Allt vart bra tills en dag då de bestämde att hon skulle tillbaka till något ställe så hon kunde starta livet i en ny familj. "Jag vill inte tillbaka dit och de vill inte ha mig tillbaka" säger hon och tittar ner. Jag sitter bredvid och smeker henne över ryggen. "Det kommer bli bra Esmeralda, jag är här" säger jag och tittar på henne. Hon tittar på mig "Säkert?" säger hon. Jag nickar och ler, ho ler tillbaka "Tack Linus, du är världens bästa kompis" säger hon och kramar mig. "Tack, du med" säger jag och kramar tillbaka. Hon bestämer sig sen för att rymma och jag tänker hjälpa henne även om det byter att jag komer bli själv. Jag packar saker åt henne och fixar en sovsäck och så går vi iväg, det blir sen sent och vi bestämmer oss för att ta skydd i  en anann del av byggnaden. Hon tittar på mig, "Vi kan inte vara här, folk kommer se oss" säger hon. Jag skakar på huvudet "ingen är här" säger jag och tar en sten och kastar den igenom dörren för att kunna låsa upp. Vi går in och jag tittar mig omkring och sen på henne "Jag sa ju det, ingen är här på loven" säger jag och fortsätter gå in. Vi går in i träningsrumet och gör oss i ordning för att sova. Hon sätter på en värmelampa och jag sitter uppe på en plint "Här, jag tog med lite saker till dig" säger jag och ger henne en väska. Hon tar imot den och tittar sen på mig "Tack" ler hon. "Och den här" säger jag sen och kastar sovsäcken till henne. Hon tar imot den och öppnar sen väskan och tar fram maten som är där i "Jag är så jävla hungrig" säger hon. "Det är nog inte så varmt nu" säger jag lite tyst. "Spelar ingen roll" säger hon och öppnar burken och börjar äta. Jag hoppar ner och sätter mig bredvid henne, hon tittar på mig medans hon äter och tappar lite mat och skrattar. Jag skrattar lite tyst sen tar jag fram en sak ur min ficka "Den är till dig" säger jag och ger henne den. Hon tar långsamt imot den och öppnar den och i fodralet låg en kniv. Hon tittar på den, sen på mig "Tack" ler hon. Jag ler lite sen tittar jag ner "Så du kan känna dig trygg" säger jag och tittar ner. Hon kramar mig "Jag känner mig mer trygg med dig" ler hon. Jag ler och tittar på henne, sen lägger vi oss ner på golvet och pratar, 

"Kommer du klara dig utan mig?" säger hon och tittar på mig.

Jag tittar ner på henne "Egentligen inte men jag får försöka, för jag vill att du ska vara glad" säger jag. "Tack Linus" viskar hon. Jag ler och vi somnar sen där och vaknar sen nästa morgon av en röst. "Jaha så det är här ni är" hör vi en röst säga. Jag öppnar tröttsamt ögonen och ser Susan stå och titta ner på oss, "Följde du efter oss?" säger jag surt och sätter mig upp. "Nej, men vi har letat efter er. Ni kan inte bara sticka iväg sådär" säger hon argt och tar tag i våra armar. "Släpp mig, jag kan gå själv" säger jag surt och rycker åt mig min arm. Hon suckar "Ja men du ska du gå själv tillbaka till ditt rum" säger hon surt och tittar på mig. Jag stirrar ilskett på henne och tar grejerna och går tillbaka till mitt rum med Esmeralda. Vi sätter oss på sängen "Det gick inte precis enligt planen" säger hon och suckar. "Mm" muttrar jag och stirrar på väggen. Efter en stund kommer Sofia in i rummet "Varför rymde ni?" frågar hon och sätter sig på en stol framför oss. Vi berättar om hur vi hörde att de tänkte flytta tillbaka Esmeralda till en av familjerna och att hon inte ville tillbaka. Sofia ler och tittar på oss "Det var bara en av Sara's ideer hon hade, men jag skulle aldrig låta henne skicka tillbaka Esmerala till en familj hon inte trivs i" ler hon. Vi tittar på varandra och sen på Sofia "Så allt var bara ett missförstånd?" säger jag och tittar på henne. Sofia nickar "Ja det var det Linus" ler hon. Jag ler och nickar "Men måste vi stanna här hela dagen nu?" frågar jag. Hon ställer sig upp "Nae, jag ska fixa det åt er så ni kan vara ute" Ler hon. Vi ler och ställer oss upp sen tittar hon på oss "Skulle ni vilja göra ett bus med mig?" säger hon. Vi stirrar på henne "Vill du? Göra ett bus?" säger vi förvånat. Hon ler och nickar "Jag gillar era bus och jag har alltid velat göra något mot surtanten Sara" säger hon och skrattar. Vi ler och nickar "okej då, vad sägs som att lägga dit en spindel på hennes skrivbord?" ler jag. De nickar och vi går iväg och lägger dit en spindel på hennes skrivbord och sitter utanför och väntar och det dröjer inte länge tills vi hör hennes skrik eka i byggnaden och vi ligger på golvet och vrider oss av skratt.

Så det var avsnitt 6 av Yami

Hoppas ni gillar den ^^ 

//Kawaiitjejen

Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 6 av Yami -^.^-

Hoppas ni gillar den :)

Jag och Esmeralda går omkring och pratar, vi har precis gjort ett nytt bus och det var att gömma Sara's väska. 

Vi la den uppe på en bokhylla, där kommer hon nog aldig hitta den. "Hoppas hon får leta riktigt länge" skrattar jag.

Esmeralda nickar och skrattar, vi går omkring en stund sen har vi ingenting att göra. "Vad ska vi göra?" säger hon och suckar. Jag rycker på axlarna "Vi kan väl gå och köpa något? Varsin chokladkaka?" föreslår jag. Hon ler och nickar och vi går ut från elevhemet och går in mot stan. Efter en stund är vi inne i Silverhöjds centrum och går omkring, vi går sen in på affären och köper varsin fanta och chokladkaka. Vi går till en park och sätter oss ner på en bänk och börjar äta på våra chokladkakor "Det var länge sen jag åt choklad" säger jag och tittar på henne. "Var det?" Frågar hon. Jag nickar och fortsätter äta, hon nickar och äter sin chokladkaka. "Jag brukar oftast gå ner hit och köpa något, men det är bara för att undvika alla andra" säger hon. Jag tittar på henne sen ser jag polisen gå omkring på stan och patrullera. Jag suckar surt "Varför måste de vara här?" mumlar jag surt och äter upp min chokladkaka. "Vad är det Linus?" frågar Esmeralda och tittar på mig. Jag slänger chokladpappret i papperskorgen sen pekar jag på polisen lite diskret med min flaska. Hon tittar på dem sen på mig "Jag avskyr dem" säger jag och tittar ner. "Varför då?" frågar hon och tittar på mig. Jag suckar lite surt "Jag avskyr auktoriter, vuxna i allmänhet men polisen i synnerhet" säger jag surt och dricker min fanta. Hon nickar "Så du gillar inte folk som bestämer?" säger hon. Jag nickar "Ja, jag gillar inte folk som besämmer och säger hela tiden gör så och så. Och tror det är dem som bestämmer hela tiden utan att man har något att säga till om" suckar jag surt. Hon nickar och tittar på mig, sen ser jag hur de kommer mot oss. "hej hur mår du idag då Linus?" säger dem och går mot mig. "Jag mår bra men gå nu. Jag vill vara själv med min kompis" säger jag surt och tittar på dem. Dem tittar på Esmeralda sen på mig "Hon hjälper mig med mitt humör" säger jag surt och tittar på dem. Dem nickar och går sen iväg "Himla puckon" muttrar jag. "Hur känner dem igen dig?" säger Esmeralda förvånat. "Vi har stötts på många gånger på stan, det var någon gång jag var sur och de försökte lugna ner mig så det är därför de frågar varje gång hur jag mår. Men de fattar aldrig att jag inte vill vara med dem" säger jag surt och dricker min fanta. Hon nickar och strycker mig på ryggen och lugnar ner mig. Efter en stund så går vi tillbaka och dricker våran fanta, när vi kommer tillbaka så ser vi Sara springa omkring ilskett och letar efter sin väska. 

Vi tittar på henne och dricker och sen på varandra "Ska vi hjälpa henne och säga vart den är?" frågar Esmeralda.

Jag tittar på henne och skrattar "Nae hon får leta själv" skrattar jag. Hon nickar och skrattar och vi går till mitt rum och sätter oss på sängen och pratar.

Så det var avsnitt 6 av Yami

Hoppas den var bra även om nästan inget hände :P

//Kawaiitjejen