Konnichiwa!

Här kommer sista delen av Yami ^^

Hopppas ni kommer gilla den^^

Dagarna går och dagarna blir till månader. Jag har snart varit här i 7 månader.......men det känns längre än så fast det känns samtidigt som det var igår jag kom hit till elevhemet. Jag tänker fortfarande på det som hände, när jag kom ut från mitt rum och jag och pappa satt vid köksbordet och när han berättar att jag skulle flytta hit till elevhemmet och vårt stora gräl vi hade. Så jag är ju föräldralös nu fast det konstigaste är ju att jag egentligen inte är det för.....jag har ju en pappa och en mamma. Men stackars Esmeralda har ju inga föräldrar eller hon vet ju inte vart hennes biologiska föräldrar är. Jag frågade henne en dag om hon minns dem överhuvudtaget allt jag fick till svar var "Jag vet ingenting om mina föräldrar, jag minns inte hur de ser ut. Jag vet heller inte vart de är, allt är så suddigt" 

Jag ligger under trädet en bit ifrån byggnaden och lyssnar på musik och tittar upp på himlen och ser hur de vita molnen sakta förflyttar sig. Ett moln ser utt som ett sprucket hjärta och det påminner mig om när pappa och jag grälar i köket när han berättade för mig att jag skulle flytta till elevhemmet. Men det påminner mig också om när mamma ringde mig den kvällen och undrade vad som hänt......

Kvällen då Linu's mamma ringer och frågar vad som hänt

Jag suckar och sitter på sängkanten och stirrar ner på golvet när min mobil helt plötsligt ringer. Jag tar upp den och ser att det är mamma som ringer *Vad vill hon? Har hon fått reda på vad som hänt?* tänker jag och stirrar på telefonen men tillslut svarar jag och möts av en orolig röst fylld med tårar. "Linus, vad är det som har hänt?" gråter mamma. Jag suckar "Mamma jag kan förklara..." säger jag och försöker låta stadig på rösten. "Berätta då, är det sannt som din pappa säger? Att du är bråkig hemma och vägrar komma ut från ditt rum?" frågar hon och snyftar. Jag suckar och biter mig i läppen "Asså, jag har inte varit bråkig. Jag var bara sur.....möjligtvis lite vresig men jag har ju sagt varför men pappa lyssnade inte på mig och jag gillar inte när folk inte lyssnar på mig eller förstår mig" säger jag. Hon suckar "Jag förstår dig Linus, jag gör det men......det är inte alltid bara oss vuxna det är fel på. Ni måste ju säga till oss hur ni känner och vad det är som är fel så vi kan lösa det tillsammans" säger hon och suckar ledsamt. "Men det är så många som säger en sak men gör en annan, det är så mång lismande vuxna också. Och det är många som tror att de bestämmer, det är så svårt att veta vilka man kan vända sig till" säger jag och suckar. "Men du vet ju at du alltid kan komma till mig eller hur?" säger hon. Jag blir tyst och säger inget "Linus....är du där?" säger mamma oroligt. Jag får tårar i ögonen "Varför tog du inte mig då? Varför tog du mina syskon när ni skildes?" säger jag och en tår rinner ner för min kind. Hon suckar "Linus du vet ju att dina syskon var så små när vi skildes, Sara var ju 5 och Emelie var ju bara några månader. De behövde en mor...." säger hon innan jag avbryter henne "Jag då? Jag behövde också en mor, fatta ni inte att jag också vart ledsen och sårad? Jag har hela tiden gått och trott att det var mitt fel. Pappa jobbade bara hela tiden!" gråter jag. Hon suckar ledsamt "Linus, inget är ditt fel" säger hon och försöker trösta mig. Men det är försent, jag lägger snabbt på samtalet och slänger mobilen i väggen och brister ut i gråt och somnar gråtandes på sängen.....

Jag minns det ögonblicket så tydligt, jag ser det framför mina ögon nu när jag ligger här på gräset och stirrar upp på himlen. Men jag minns alla glada stunder också från när jag var liten och familjen var hel, från hur kul vi hade. När vi åkte på utflyckter, hade myskvällar hemma och från alla stora ögonblick när jag var riktigt liten som när jag lärde mig gå, prata och cykla. Men de stunderna försvann när jag var 11 då mina föräldrar skildes......

Jag suckar och stirrar på himlen när jag sen hör någon säga mitt namn. Jag sätter mig upp och tar dän hörlurarna och ser Esmeralda komma "Hej Esmeralda" ler jag och tittar på henne. "Hej Linus, jag har letat överallt efter dig" ler hon och sätter sig bredvid mig. "har du? Har något hänt?" frågar jag och tittar på henne. Hon skakar på huvudet "Nej då, jag ville bara va med dig" ler hon. Jag nickar och tittar på henne, jag lägger mig ner igen och tittar på himlen. Esmeralda ler och lägger sig bredvid mig. 

Vi ligger där länge och pratar om allt som har hänt, alla bus vi gjort tillsammans och hur det var när vi först kom hit och sen till vårt första möte tillsammans. Vi ligger där hela dagen och pratar och sen efter kvällsmaten när vi går till våra rum för att sova så tittar vi på varandra "Esmeralda?" säger jag och tittar på henne. Hon tittar på mig "Du är min bästa kompis" ler jag och tittar på henne. "Och du är min bästa kompis me" ler hon. "Och vi kommer alltid vara vänner för evigt?" säger jag och tittar på henne. "Ja för evigt" ler hon och går till mig och kramar mig. 

Så det var sista delen av Yami ^^

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiitjejen

 

jim lönnlvist

7 februari 2015 03:33

Både och vad sorgset vet inte riktigt vad ja ska säga
vill bara ta dom i min famn o krama dom o säga att
allt blir bra,känner mig skyldig på nåt vis....
vet inte varför men jag vill göra mera....

Kawaiigirl Kawaiigirl

7 februari 2015 03:36

Ja det vill jag med

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!   Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel Hoppas ni gillar den^-^   Yohio´s Perspektiv Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel ä...

Konnichiwa!   Här kommer del 8 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^   Yohio's Perspektiv   Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem n...

Konnichiwa!   Här kommer del 7 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Yohio's Perspektiv   Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte fö...

Konnichiwa!   Här kommer del 6 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Jessie's Perspektiv   Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon...

Konnichiwa!    Här kommer del 5 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^    Yohio's Perspektiv   Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag ...