Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 5 av Kuroshitsuji ^^

(här)

Slag på slag får jag och han skriker mer på mig "Berätta!" skriker han. "Aldrig" väser jag och tittar på honom. Jag får en spark i magen så all luft åker ut och jag faller till marken "Nu berättar du" säger han argt och lyfter upp min haka. Jag tittar på honom "Nej, det är inte dina pengar" säger jag. Han suckar surt och tittar på mig. 

Sebastians perspektiv

(här)

*Äntligen är jag klar med förhörandet fast ingen erkände så det återstår väl bara en person kvar då* tänker jag och går hemåt. "Herre jag tror jag vet vem som har gjort allt det här" säger jag och öppnar dörren men får då syn på Mey Rin, Finnie, Tanaka och Baldroy fastbundna vid en av pelarna. "Vad i...." säger jag och går mot dem. "Ni har inte tid att leka nu! Fixa med maten, det är lunch om 2 timmar" säger jag och binder loss dem. "Men Sebastian! Yohio är kidnappad!" säger Finnie och tittar på mig. "Va? Av vem?" säger jag förvånat. "Eric kom och tog honom men vi vet inte vart" säger Mey Rin och tittar på mig. Jag suckar och tittar på klockan "Ja lunchen kommer ju bli sen men jag går och räddar honom. Ni tar hand om allt medans jag är borta" säger jag och tittar på dem. "Ska bli Sebastian" säger dem och tittar på mig. "Jag fattar inte att jag säger det här men Baldroy.....du fixar maten idag. Även fast din matlagning är 80% brännt och 20% trasig disk" säger jag och suckar. "Ja äntligen får jag laga maten, det är ju faktiskt jag som är kocken!" säger han glatt och springer mot köket. Jag suckar och går ut för att rädda Yohio. 

(här)

"Han måste vara väldigt illa ute, jag borde ha hört från honom för länge sen att han vart kidnappad. Det är nog bäst att jag skyndar mig på" säger jag och börjar springa det snabbaste jag kan.

Yohio's perspektiv

Jag har knappt igen känsel kvar i kroppen efter alla slag och efter allt piskande. "Jag kommer inte säga någonting till dig" säger jag och tittar på honom. "Du är envisare än vad jag trodde, precis som din pappa" skrattar han och tittar på mig. "Du förråde honom, han har alltid ställt upp för dig. Varför gör du såhär?" säger jag och tittar ilskett på honom. Han suckar och tar tag i min haka "allt handlar bara om pengar" skrattar han. Sen tar han undan min lugg "Nu...berätta hur du fick det där märket på ögat. Jag har aldrig sätt något liknande" säger han. "Aldrig, det är något man inte bara får" säger jag och tittar på honom. Han suckar argt och vänder mitt ansikte mot väggen och piskar mig på ryggen. Jag skriker av smärta sen vänder han mig mot honom igen "Nå? Berättar du nu?" säger han. Jag tittar på honom "Jag vet inte varför han valde mig" säger jag och försöker hämta andan. "Vadå valde dig?" säger han förvånat. Jag ska precis svara sen ser jag Sebastian komma och jag flinar "Vad flinar du åt pojk?" säger han och tittar på mig. "Nu är det du som är illa ute" flinar jag. Han vänder sig om och ser Sebastian stå bakom honom "Varför behandlar du min herre sådär?" säger han och går mot honom. "Herre, varför kallade du aldrig på mig?" säger han och tittar på mig. "Jag hade aldrig något tillfälle till det" säger jag och tittar på Sebastian. "Men nu, gör slut på honom Sebastian!" skriker jag och mitt öga börjar glöda. 

(här)

"Som du vill min herre" flinar han och går mot Eric. Han skakar och backar "Vad är du?" säger han skräckslaget. Han flinar och hans ögon blir röda "Jo jag råkar vara One hell of a butler" flinar Sebastian och tittar på honom. "Hell?" säger Eric skakandes. "Blunda nu min herre" säger sebastian. Jag blundar och jag vet varför, han vill inte att jag ska bli skrämd av hans demon form. Jag har aldrig fått se den riktigt, det enda jag råkade uppfatta en enda gång var att han hade några slags metall skor, röda ögon, vassa långa tänder och svarta vingar. Jag hör sen hur han gör slut på Eric och efter en stund kan jag öppna ögonen igen och jag ser att vi är påväg bort från ställer och det brinner. Jag tittar upp på Sebastian. Han bär mig och jag är insvepad i en filt "Är han borta nu?" frågar jag. Han nickar och går hem med mig, när vi kommer tillbaka så tvättar han av mina sår och sen äter jag. 

(här)

Sen på kvällen när jag sitter på sängen och Sebastian hjälper mig att byta om till pyjamas tittar han på mig "Så tror du att du kan finna ro nu herre? Nu när du har fått ut din hämnd?" frågar han. Jag suckar "Jag vet inte, jag har fortfarande allt hat kvar. Jag vet inte vad jag ska göra" säger jag och tittar på honom. Han nickar och lägger mig ner och stoppar om mig "Tänk inte mer på det nu, vi har en dag imorgon också" säger han och går sen mot dörren. Sen stannar han och tittar på mig "Var inte lika sen nästa gång när du är i trubbel, jag kommer ju snabbare än någon hinner blinka och det vet du" ler han. Jag nickar och tittar på honom "Jag lovar" säger jag. Han ler och stänger sen dörren. Jag vänder mig om och somnar och jag vet att jag kan sova trygg då jag har Sebastian vid min sida, och jag vet att han skulle kämpa till sista andetaget för att skydda mig. 

Så det var avsnitt 5 av Kuroshitsuji :)

Hoppas ni gillar detta avsnitt ^^

//Kawaiitjejen

Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 4 av Kuroshitsuji^^

Hoppas ni gillar den :)

Det har gått ett tag sen min födelsedagsfest och jag har inte hört något från Elizabeth. Men det är bra, jag kan inte berätta för henne vad som hände mig. Hon kommer bara bli orolig eller arg för att jag har hållit det för mig själv i 4 år. Men vad vet hon om hur det känns att hitta sin föräldrar mördade och sen säljas som slav och bli misshandlad i 6 långa år?? 

Jag sitter vid mitt skrivbord i mina vanliga kläder och skriver sen kommer Sebastian in och serverar mig tea och scones. "Tack Sebastian" säger jag och börjar äta mina scones. Han nickar och tittar på mig, jag tar en tugga av min scones och tittar på honom "Jag vill att du gör en sak åt mig" säger jag och tittar på honom. "Vad är det min herre?" frågar han. "Jag vill att du gör en lista över personer som kan ha mördat min familj" säger jag. Han flinar "Som du vill min herre" ler han och går ut men möts av Mey Rin "Men Sebastian hur kan du göra det? Allt det här hände för länge sen" säger hon förvånat. Han flinar "Om jag inte skulle kunna göra en sån simpel grej, vad för slags butler skulle jag vara då?" flinar han och går ut. 

(här)

Hon tittar på mig och jag tittar på henne och äter mina scones "Ville du något?" frågar jag. Hon skakar på huvudet "Va? Nej nej inget alls herre" säger hon och går ut. Jag tittar efter henne och suckar och äter upp mina scones. 

Efter en stund så kommer han med en lista med personer "Tack" säger jag och tar imot papprerna och läser igenom dem. "Men Sebastian......är inte det där min pappas kompis namn?" säger jag och pekar på ett namn. Han nickar och tittar på mig "Men hur kan du misstänka honom?" frågar jag förvånat och läser på hans namn igen. Han flinar "Tänk efter lite, han kom helt plötsligt när dina föräldrar dog och har inte du pratat om att du kände väl igen en röst när du stod och väntade på att bli såld?" säger han och tittar på mig. Jag tittar på honom och nickar lite "Jo....det stämmer. Men.....varför skulle han göra något sånt mot mig?" säger jag tyst och tittar på papprerna. 

Jag tittar sen upp på Sebastian "Jag vill nu att du går och besöker alla misstänkta och får någon att erkänna" säger jag och tittar på honom. Han nickar och tar papprerna "Som du vill min herre" säger han och försvinner sen ut igenom dörren. Jag sitter och väntar och dricker mitt tea "Det borde nog inte ta så lång tid det här, han är ju en demon och han bryr sig om tiden väldigt mycket. Han borde nog vara klar innan maten" säger jag för mig själv och dricker mitt tea. Jag hör sen ett krash nerifrån. Jag suckar "Vad håller de på med nu därnere?" säger jag för mig själv och går ner. 

(här)

När jag kommit ner för den stora entre trappan så ser jag Mey Rin, Tanaka, Finnie och Baldroy fastbundna vid en av pelarna. "Vad är det som händer?" säger jag skräckslaget och går mot dem. "Yohio akta dig!" skriker dem. Jag vänder mig om men hinner inte se personen bakom mig och jag får ett slag i ansiktet och allt blir svart. 

Jag vaknar sen upp och tittar mig omkring men allt jag ser är stenväggar och stengolv. *Vart är jag? Vad är det som händer?* tänker jag och försöker ställa mig upp men mina armar är fastkedjade bakom min rygg, likaso mina fötter. Jag hör sen ett skratt och tittar upp och ser min pappas kompis Eric "Eric, vad är det som händer? Hjälp mig" säger jag och tittar på honom. Han bara flinar "Så du lykades komma undan" skrattar han. "Vad menar du med det? Var det du? Var det du som mördade mina förädrar?" säger jag argt och tittar på honom. Han nickar och flinar. Jag tittar argt på honom "Varför gjorde du det? Och varför gjorde du såhär mot mig?" skriker jag och tittar på honom. "Det.....har inte du med att göra" säger han och går mot mig. Jag tittar på honom och han lyfter upp min haka så jag tittar på honom "Nu....berättar du vart du har alla dina pengar så blir det här inte så smärtsamt" säger han och tittar på mig. "Det kan du glöma" säger jag argt och tittar på honom. Han suckar och ger mig en örfil "Berätta!" skriker han. Jag svarar inte, sen tar han undan min lugg och tittar på mitt öga. "Hur fick du det där?" frågar han. Jag tittar på honom "Det....har inte du med att göra" säger jag och flinar. Han tittar ilskett på mig och slår mig "Jag ska nog få dig att klämma ut det på ett eller annat sätt" säger han och stirrar på mig.

Så det var avsnitt 4 av Kuroshitsuji^^

Hoppas ni gillade den :)

//Kawaiitjejen

Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 3 av Kuroshitsuji ^^

Hoppas ni gillar den :)

Jag vaknar på morgonen och hör att Sebastian kommer in "Godmorgon min herre, har du sovit gott?" ler han och drar upp gardinerna. Jag gäspar och sätter mig upp i sängen, han ler och häller upp tea i min kopp och sätter det på nattduksbordet. "Det är rabbarbergrädd" ler han. Jag ler och nickar, han hjälper mig att klä på mig och sätter på mig skorna medans jag dricker mitt tea. "Du kan komma ner snart, vi håller på att förbereda frukosten" säger han och ställer sig upp. Jag dricker mitt tea och nickar. Han nickar och går ut, jag sitter på sängen och dricker mitt tea och jag tänker på det som hände igår. *hur överlevde han? Hur kan någon överleva en demon?* tänker jag och dricker mitt tea. Efter en stund när jag drickit upp så går jag ner till matsalen och sätter mig vid bordet och väntar på frukosten. Efter en stund kommer Mey Rin och ska servera men snubblar och tappar maten, men som turen är så kommer Sebastian på en mikrosekund och fångar allt innan det ens hunnit komma ner till marken. "Ta det lite lugnare i fortsättningen, ett litet tips bara" ler han och tittar på Mai Rin. "J..j...a, tack för....tipset." säger hon och rodnar och springer ut i köket. "Förlåt för att du fick vänta med frukosten herre" säger Sebastian och serverar mig. "Det är lugnt" säger jag och börjar äta. Jag blir klar efter en stund och ställer mig upp och går mot biblioteket och letar efter en bok att läsa. Jag hittar en bok efter en stund och läser den, sen knackar det på dörren. Jag tittar upp "Är det ingen som ska öppna?" ropar jag. "Jag tar det" säger Mai Rin och öppnar. Efter en stund så ser jag Elizabeth springa mot mig och kramar mig. "Elizabeth? Vad gör du här?" säger jag och tittar på henne 

(ser ut som på bilden)

(här)

"Jag kom bara för att säga hej och jag vill fixa något imorgon" ler hon. "Vadå fixa något imorgon?" säger jag undrande. "Det är ju din födelsedag imorgon" ler hon. *va? Är det?* tänker jag. Jag suckar "Något litet kan du väl fixa" säger jag tyst och fortsätter läsa. Hon suckar "Något litet? Du fyller ju 17 imorgon" säger hon och tittar på mig. "mm" säger jag och läser. Hon suckar "Men jag fixar något imorgon och det ska bli stort." säger hon och tittar på mig. Jag tittar ner i boken och säger inget. Hon suckar "Det här stället var gladare förut ända tills du kom hem igen efter att ha varit borta och då var du inte alls dig själv." säger hon ledsamt och går iväg. Jag suckar och lägger undan boken "Vad är det som tynger dig min herre?" säger Sebastian och går in. Jag tittar på honom och suckar "imorgon är det min födelsedag och det var den dagen som dem tog mig och allt förändrades" säger jag och ställer mig upp. Han tittar på mig "Men det är ändå din födelsedag" säger han. Jag tittar på honom "Hur kan det vara en rolig dag? Det var den dagen jag fick se mina föräldrar döda, mystiska män förde bort mig och torterade mig under 6 långa år!" skriker jag och ger honom en örfil och springer sen till mitt rum och låser in mig. 

(här)

Jag står lutad mot dörren och andas snabbt och tänker på allt som hänt. Det första minnet som dyker upp är när jag är 7 år och jag och mamma är på stan för att förbereda min födelsedag.

Jag springer omkring och ser en man och går till honom "imorgon är det min födelsedag" ler jag. Min mamma kommer sen och stoppar mig "Åh ursäkta mig, förlåt" säger hon och tittar på honom. "Det gör inget, han är ju så liten och fyller tydligen år imorgon" ler han. "Det ska bli så kul, mamma ska berätta sagor för mig ikväll och hon lovade att hon ska läsa så många jag vill" ler jag. "Och jag ska få sova hos mamma och pappa också" ler jag....

Jag blundar och tittar ner och går sen in i mitt rum och ser en bild på min familj.

Jhag tar upp bilden och tittar på den, jag minns då den dagen jag hitta dem döda.

Jag fäller en tår på bilden och tittar på den sen minns jag allt som hände efter att jag såldes till dem där maskerade männen.

"Jag vill hem, jag vill inte vara här" gråter jag och tittar ner. "Tyst och fortsätt jobba!" skriker en av dem på mig. "Men jag orkar inte" gråter jag och skakar i benen för att jag är så trött. Då kommer det ett slag och jag faller till golvet, jag tittar skakandes upp på dem. "Sluta klaga och fortsätt jobba" skriker mannen på mig. Jag sätter mig upp och tittar ner "Förlåt mig" gråter jag tyst och tittar ner. 

Alla minnen åker igenom mitt huvud på några sekunder, jag lägger undan bilden och går till spegeln och tittar på mig själv.

(har de kläderna)

Jag drar upp ena ärmen på min jacka och ser små blämärken från alla slag. Jag drar sen upp tröjan lite och ser mitt märke på sidan av ryggen och runt om på ryggen syns alla sår från när dem torterade mig och piskade mig. Jag suckar och drar ner tröjan igen. Sen drar jag undan luggen från mitt högra öga och tittar på det "Den här symbolen är nog den bästa som hänt mig, hade det inte varit för Sebastian hade jag varit död" säger jag och tittar på den.

Sen hör jag hur dörren öppnas och jag drar snabbt ner luggen igen för ögat och vänder mig om, det är Sebastian som kommer in för att ge mig fika. "Vad gör du min herre?" säger han och tittar på mig medans han ställer fram en bit kladdkaka på mitt skrivbord och häller upp tea. "inget, inget alls" säger jag och sätter mig ner på stolen. Han nickar och tittar på mig "Men har du bestämt dig för imorgon? Ska du låta Elizabeth hålla en fest för dig?" frågar han sen och tittar på mig. Jag suckar "Så länge det bara är hon och vi andra som kommer, jag vill inte göra något stort av det" säger jag och äter min kladdkaka. "Som du vill min herre" säger han och lägger ena handen på bröstet och bugar. Jag nickar och äter min kladdkaka och tittar ut igenom fönstret.

Nästa dag

(här)

Jag sitter vid bordet uppklädd i samma kläder och frisryr som jag hade igår och väntar på att Elizabeth ska komma. Jag har egentligen ingen lust att fira min födelsedag då det här var den dagen då allt hemskt började hända mig men jag gör det för Elizabeth's skull och alla andra....speciellt min familj. Jag tror inte de vill att jag ska vara ledsen idag, då jag fyller 17 år. Efter ett tag när Mey Rin, Finny, Tanaka och  Baldroy är klara med allt så kommer Elizabeth in. 

(ser ut som på bilden)

"Grattis Yohio" ler hon och slänger sig runt min hals. "Tack..." säger jag och försöker le. Hon ler och sen sätter vi oss alla vid bordet och äter och pratar. Själv försöker jag le men jag påmins ständigt om det som hände idag för 6 år sedan. Elizabeth ler och tittar på mig, jag tittar på henne och ler lite men tittar mest bort i andra tankar. 

Elizabeth's perspektiv

Efter all god mat och efterätt så sitter jag och Yohio på balkongen och pratar. Han verkar ena stunden glad och andra inte och jag undrar varför. Phantomhive herrgården var ju förut så full av leende och skratt. Jag minns så väl att han var borta ett tag och sen så kom han tillbaka. 

Jag springer in och möts av en lång man med kort svart hår "Vart är Yohio?" säger jag och tittar på honom med Yohio's moster ståendes bakom mig. "Han är på balkongen" säger han och tittar på mig. Jag nickar och springer mot balkongen och där står Yohio och tittar ut. "Yohio!" skriker jag och springer mot honom. Han vänder sig om och tittar på mig, han har ett förband som täcker hans höga öga och hans vackra leende är borta. Allt jag ser är sorg i hans ögon....

Jag minns det där ögonblicket så väl, som om det var igår men det var för 4 år sen. Jag tittar på Yohio och han tittar på mig "Du Yohio? Kommer du ihåg den där dagen? Då du kom hem" säger jag och tittar på honom. Han nickar och tittar på mig "Vart var du någonstans? Vad hände?" frågar jag och tittar på honom oroligt. Han suckar och lutar sig över den stora balkonräcket.  "Jag vill helst inte prata om det" säger han tyst. "Varför? Hände något hämskt?" frågar jag och tittar oroligt på honom. Han suckar och tittar på mig "Jag lovar att jag ska berätta men inte idag" säger han och tittar på mig. Jag nickar "okej, men nu går vi in och har det kul" ler jag och tar hans hand och går in med honom.

(här)

Efter ett par timmar åker jag hem och jag tittar på min mamma "Jag lyckades, jag fick honom att le lite. Jag har saknat hans leende" ler jag och tittar ut igenom fönstret. 

Yohio's perspektiv

Äntligen är det över, fast jag hade kul men det är så många blandade känslor. "Sebastian" ropar jag och tittar mig omkring. "Ja min herre?" säger han och går mot mig. "Gör mig lite tea innnan jag går och lägger mig" säger jag och tittar på honom. "Ja min herre" säger han och bugar och går iväg. Jag nickar och går till mitt rum och sätter mig i sängen och suckar. Efter en stund kommer Sebastian in med mitt tea och ger det till mig, jag tar imot koppen och dricker det och tittar på honom "Hade du det kul idag herre?" frågar han medans han tar av mig mina skor. Jag suckar och dricker mitt tea "Ja....faktiskt det hade jag" säger jag och dricker mitt tea "Men jag kunde ändå inte sluta tänka på mitt förflutna" säger jag sen. Han nickar och hjälper mig byta om till pyjamas. Jag dricker upp mitt tea och lägger mig sen ner i sängen och tittar på Sebastian. Han ler lite och tar undan min lugg från mitt högra öga. "Sov gott min herre" ler han och går ut och stänger dörren. Jag tittar på dörren och lägger mig ner och tittar sen på bilden på min familj. "oroa er inte, jag ska hitta dem som separerade oss från varandra och ge han eller dem vad de förtjänar" säger jag tyst och tittar på bilden och sen somnar jag.

Så det var avsnitt 3 av Kuroshitsuji ^^

Hoppas ni gillade den :)

//Kawaiitjejen

Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 2 av Kuroshitsuji ^^

Hoppas ni gillar den. 

Enda sen den dagen som Sebastian kom och räddade mig från de maskerade männen så har han aldrig lämnat min sida. Men det står i vårat kontrakt. Han ska beskydda mig, han får inte förråda mig, han ska lyda mina order oavsett vad och han får aldrig ljuga för mig. Och som ett bevis på vårt kontrakt så fick jag ett märke som han valde att sätta på mitt högra öga.

Sebastian sa att ju mer synligt det är, detsto starkare blir kontraktet. Och det vill ja ha en starkare makt en alla andra så jag kan få reda på vem eller vilka som dödade min familj. Men jag vill inte att folk ska se det så jag har oftast luggen för ögat eller en ögonlapp runt ögat. 

(här)

Jag sitter i mitt rum och skriver lite när det knackar på dörren. "Kom in" säger jag och fortsätter skriva, det är Sebastian som kommer in. "Jag har gjort lite kladdkaka med vispgrädde och bär" ler han och ställer fatet bredvid mig "Och här kommer teat också, det är kinesisk vår" säger han och häller upp teat i en kopp och sätter det bredvid mig. Jag tittar upp på honom "Tack" säger jag och ler lite och äter kladdkakan. Han nickar och går ut, jag äter min kladdkaka och skriver sammtidigt. *Jag kommer ingen vart, jag kommer nog aldrig få reda på vilka som dödade min familj. Men jag måste det, jag kräver hämnd* tänker jag och äter upp min kladdkaka och börjar dricka mitt tea. 

Jag dricker mitt tea och tittar ut igenom fönstret "När något verkligen är borta, kan man aldrig få det tillbaka igen" viskar jag för mig själv och dricker mitt tea. Jag suckar och går sen tillbaka till skrivandet och dricker mitt tea. Efter ett tag blir jag klar och jag går ut på en promenad runt herrgården. 

(här)

Jag går en stund sen hör jag hur någon ropar på mig, jag vänder mig om och ser en man komma gående mot mig. "Vem är du?" snäser jag och tittar på honom. "Känner du inte igen mig?" skrattar han och ställer sig framför mig. Jag tittar på honom "Nej, varför skulle jag?" säger jag och lägger till ett skratt. Han skrattar och drar sen upp sin halsduk till näsan och sätter sen på sin sin luva så man knappt ser hans ansikte. Då stelnar jag till och börjar skaka "Du flydde från mig" skrattar han och tittar på mig. Jag börjar backa och skakar "Du tog mig från min familj!" säger jag. Han skrattar och går mot mig "Det var inte jag som gjorde det, jag köpte dig men jag vet inte från vilken familj du kommer ifrån eller vart" skrattar han. Jag skakar och fortsätter backa "Nu ska du med mig tillbaka" säger han och tar min arm. "Nej, släpp mig" skriker jag och slår på armen. "nope" skrattar han och går. "Och ett straff väntar dig där hemma" skrattar han sen.

(här) (ni får nog ta om låten ett par gånger)

Jag stannar "Du gör det bara farligare för dig själv" säger jag och tittar på honom. Han fnyser "Och hur gör jag det pojk?" säger han och skrattar. Jag flinar "jo du förstår.." börjar jag och tar loss min arm från hans grepp och tar bort min lugg från mitt högra öga och har ögat stängt "Min betjänt Sebastian blir nog inte så glad när han får reda på vad du gör med mig" säger jag med ett flin sen öpnar jag ögat.

Han stirrar på mig "Vad är det med ditt öga?" säger han skakandes. Jag ler "Sebastian kom och rädda mig" säger jag och ögat börjar glöda. Ett par sekunder senare så kommer han "Jag beodrade dig att döda dem men du lät honom komma undan" säger han och tittar på honom. "Förlåt herre" säger han och bugar. "Nu gör slut på honom" lägger jag sen till. "Är du säker på det herre, att du kan stå för någons död?" säger han och tittar på mig. "Vad har jag sagt om att trotsa min order. Du ska lyda mig oavsett vad" säger jag. Han flinar och ler "Som du vill min herre" säger han och vänder sig om mot mannen och gör sen slut på honom men jag står bort vänd så jag inte ser den väldiga scenen. Sen efter en stund kommer Sebastian mot mig jag tittar upp på honom "Varför lät du honom komma undan? Varför gjorde du inte slut på honom för 7 år sen?" säger jag argt och ställer mig upp. "Förlåt min herre, men jag trodde han var död" säger han och bugar. Jag suckar och går tillbaka till herrgården och går in. 

(här)

Jag sätter mig i en fotölj och suckar, efter en stund kommer Sebastian och serverar mig tea. "Det här är rabbarbergrädd" ler han och häller upp teat i min kopp och ger mig den. Jag tar den och dricker det och nickar lite "Men hur kunde han överleva och hur hittade han mig?" suckar jag och dricker mitt tea. "Jag vet inte herre, men han kan inte skada dig igen" säger Sebastian och tittar på mig. Jag nickar och dricker mitt tea "Så länge du står vid min sida och beskyddar mig så är jag utom fara" säger jag och dricker mitt tea. Han nickar och tittar på mig, jag tittar på honom "Det står i vårt kontrakt, du ska beskydda mig" säger jag och tittar på honom. 

Han ler och nickar "Ja min herre" säger han. 

Så det var del 2 av Kuroshitsuji :)

Hoppas ni gillade den ^^ 

//Kawaiitjejen

Konnichiwa! 

Här kommer en ny novell, och den heter Kuroshitsuji ^^ 

Den kommer vara övernaturlig och lite spänning i den :)

Och jag har fått lite insperation från en anime som heter Kuroshitsuji (Black Butler)

Hoppas ni kommer gilla den :) ^^ 

(Den börjar i hans perspektiv när han är rätt så liten sen efter en stund så blir det när han är lite äldre. Han är runt 10 år i början.)

Hej, jag heter Yohio Phantomhive och är 11 år. Jag bor i en stor herrgård tillsamans med min pappa, mamma och min hund Luna. Vi lever ett väldigt glatt liv enda tills en dag då jag kommer hem från en kompis...

(här)

"Mamma, pappa jag är hemma!" skrattar jag och springer in men ingen svarar. "Mamma? Pappa?" ropar jag och springer omkring. Jag får inget svar och letar överallt sen hittar jag dem döda i biblioteket. "Mamma.....pappa" säger jag och springer fram till dem. "Mamma vakna" gråter jag och skakar henne. Hon vaknar inte och inte heller pappa "Jag ska hämta hjälp" gråter jag och springer ut. Jag ser pappas kompis och ska ropa på honom men hinner inte långt fören någon konstig man slår honom bakifrån. Sen tar någon mig och jag vet inte vart. 

Det går ett tag men jag vet inte hur länge och allt jag hör omkring mig är massa människor och allt jag lyckas förstå är någonting med pengar sen så förs jag bort igen av okända människor. Allt jag kommer ihåg från det mannen sa som tog mig först var att jag var "ovanlig" och "värd mer än 2 människor" och jag vet inte vad han menar med det. 

Det går ett tag och 2 män står och håller i mig med mitt ansikte vänt mot en vägg och jag försöker slita mig loss men kan inte. Jag känner sen hur det bränner till i sidan av ryggen och gråter av smärta men de andra bara skrattar. 

Jag fick ett märke på ryggen så att andra kunde se vem som "ägde" mig. 

(ser ut så) (bild från animen Black Butler och det är typ "samma" story)

Mitt märke var tydligen för A noble beast 

Jag tjänar dem länge och jag är smutsig och har hemlängtan och gråter för att jag vill hem. Men jag har inget hem att återvända till.

Det går ett par år och jag är 13 och sen så kedjar dem fast mig i en bur och tittar på mig skrattandes "Vi kommer få en väldigt rolig kväll" skrattar de maskerade personerna och tittar på mig. Jag gråter och försöker slita mig loss men det är lönslöst. *Varför är det ingen som kommer och räddar mig? Varför händer detta mig? Snälla någon rädda mig* tänker jag gråtandes. Sen tar en av de maskerande männen mig och placerar mig på ett bord, 2 andra håller i mig och jag försöker slita mig loss gråtandes. Han skrattar och säger något om att jag är hans offer och jag blir knivhuggen, jag skriker och gråter av smärta medans de andra skrattar och tittar på. 

Men sen så ser jag någon konstig skepnad. Han säger att han är en demon och så säger han att det som offrats kommer inte komma tillbaka. "Vill du göra ett avtal? Jag kan uppfylla din högsta önskan om du vill eller inte" säger rösten sen. "Jag vill ha makten så jag kan ge hämd på dem som misshandlade mig" säger jag men jag hör hur andra röster försöker få mig att inte prata men jag lyssnar inte på dem och jag är villig att göra ett kontrakt med honom. "Vart vill du ha ditt märke? Ju mer synligt det är, desto starkare blir kontraktet" säger rösten sen. "Vart som helst, jag vill ha starkare makt en alla andra." säger jag. Han bestämer för att sätta det på mitt högra öga, jag skriker av smärta men jag bryr mig inte.

(Ser ut som på bilden)

Jag vill göra vadsomhelst, vadsomhelst som krävs för hämd mot de som gjorde såhär mot mig. "Döda dem som gjorde såhär mot mig!" befaller jag sen rösten. Han gör som jag säger och han bränner ner byggnaden också. Demonen tar sen en mänsklig skepnad och han är en lång man med svart kort hår och han har inget namn och jag bestämer mig för att kalla honom Sebastian. "Sebastian jag vill att du beskyddar mig, du får inte förråda mig, lyda mina order oavsett vad och du får aldrig ljuga" säger jag och tittar på honom. "Som du vill min herre" säger han och bugar. 

Jag hittar sen min pappa's kompis som jag såg den dagen då mina föräldrar dog. Han hjälper mig tillbaka till herrgården men allt är förstört och inget finns kvar. Jag suckar ledsamt och går till mina föräldrars gravar och tittar på dem men när jag kommer tillbaka så ser jag att allt är uppbyggd igen. "Men hur? Hur är det möjligt?" säger jag häpet och tittar på Sebastian. "Det var bara du här" säger jag och tittar på honom. "Om jag inte skulle kunna göra någon sånhär simpel grej vad för slags betjänt skulle jag vara då?" ler han och tittar på mig.

Så det var del 1 av Kuroshitsuji 

'hoppas ni gillade den

//Kawaiitjejen

Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 5 av Ghost storie in Japan 

Hoppas ni gillar den 

Seike's Perspektiv'

Det har gått ett tag och turneringen närmar sig sitt slut. Allt har gått enligt planerna. Lyckade spelningar, roliga stunder i stan, fotograferingar och det bästa av allt.....inga spöken! Inte ett enda spöke eller något sånt har jag sett sen vi räddade Yohio, Ray och de andra artisterna. Det är bra för det sista vi behöver nu innan vi åker hem är trubbel. 

Men nu ska vi snart bege oss iväg på våran sista konsert innan hemfärden. 

Vi står och byter om och jag tittar på de andra "Så, är ni redo att ta scenen med storm?" skrattar jag. 

"Ja såklart vi är!" svarar de andra glatt. "Tänkte väll det" ler jag. 

Efter en stund är vi klara och vi står vid scenen och väntar på att det ska bli våran tur. "Redo?" ler jag. "Såklart" ler dem. Vi lägger våra händer på varandra och sträcker sen upp dem och skriker "MADness!" sen går vi upp på scen.

Vi börjar med låten 3 sen kör vi igenom vårat album Seasons Will Change som på de andra spelningarna.

Efter en underbar sista spelning så går vi av scenen och pratar och fixar oss i ordning. 

"Visst var det en rolig spelning?" säger jag glatt och byter från scen kläder till min vanliga kläder.

"Det var jätteroligt" svarar Jenziih och de andra glatt. 

"Du gjorde det sista solot väldigt bra Yohio" ler jag och tittar på honom.

"Tack" ler han och rodnar en aning. 

Jag ler lite "Gillar du mig eller?" skrattar jag och tittar på honom. 

"Va?" säger han och ställer sig hastigt upp.

Alla andra stirrar på mig "Vad jag skämtade bara? Ta det inte så seriöst" skrattar jag.

De börjar skratta och när vi är klara så går vi och äter på en resturang. 

Yohio's perspektiv

Det var en rolig turne i japan och nu är vi påväg mot flygplanet. 

"Jag kommer sakna Tokyo" säger jag och tittar ut igenom bilrutan. 

"Vi med" säger Seike. "Du kommer sakna spökjakten mest, eller hur?" säger han sen och tittar på mig skrattandes. Jag stirrar på honom "Påmin mig inte" säger jag skräckslaget. Han bara skrattar och tittar ut igenom bilrutan. Efter ett par timmar är vi framme vid flygplanet, när vi är påväg mot ingången så kommer en tjej springandes mot oss "Är det du som är Yohio?" frågar hon och tittar på mig. "Ja det är jag" säger jag lite förvånat. "En släkting bad mig ge dig den här" säger hon och ger mig ett paket. "Tack..." säger jag och tar imot den. "Varsågod men öppna den inte förns du kommer hem" ler hon och går sen iväg. "Okej....det var skumt" säger Seike och tittar på oss. Jag nickar och går sen mot flygplanet. Efter den läskiga starten så sitter jag och Seike och pratar en stund innan jag somnar. "Jag undrar vad det är" säger jag och tittar på paketet. "Jag med, kan inte vänta tills du får öppna den" säger han. Jag nickar och tittar på paketet innan jag somnar. 

Nästa gång jag vaknar så ser jag att jag är på ett plan "Åh vad bra du vakna, du sov så tugnt så fick hjälpa dig till nästa plan" skrattar Seike och tittar på mig. "Va?" säger jag trött. "Ja, vi är påväg från Kina till Sverige" säger han och tittar på mig. Jag nickar trött och somnar om. Efter ett tag så är vi äntligen tillbaka i sverige, alla åker hem till sig och vi somnar direkt. Nästa dag så möts vi i studion och pratar lite och förbereder nästa album. Sen tittar Seike på mig "Har du med dig paketet?" frågar han. "Åh just det, paketet" säger jag och plockar upp det ur väskan. 

Vi alla sitter och tittar på det en stund.

"Vad vändar du på? Öppna det" säger Seike. 

(här)

Jag nickar och öppnar paketet, när jag öppnat det så tappar vi alla andan och tittar på det.

Det är en blond porslins docka 

(ser ut som på bilden)

Jag tar försiktigt upp den och tittar på den. "Kan det vara från....ni vet..." säger Seike lite skrämt och tittar på oss. "Kanske det" säger vi tyst och tittar på den. Jag tittar skrämt på den, det känns som att den tittar på mig. Som om den är levande. Jag tittar lite på den, på kläderna och håret. Sen så ramlar en lapp ner och jag lägger undan dockan och tar upp lappen. "Vad står det?" frågar de andra och sätter sig runt mig. Jag läser den och skakar "Det....står......Vi tog er förut och vi kan lyckas igen. Var på er vakt, om ni inte vill bli dockor" säger jag och läser på lappen. De andra tittar på mig och sen på dockan. Jag tittar på dockan och ser hur den börjar le....

Så det var sista avsnittet av Ghost Storie in Japan

Hoppas ni gillade den^^ 

//Kawaiitjejen

Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 4 av Ghost Storie in Japan 

Hoppas ni gillar den :)

Seike's Perspektiv

Vi springer mot datorn där vi kan se allt ifrån kamerorna som Yohio hade på klockan och glasögonen och vi ser att han är i det övergivna huset som vi var i för inte så länge sen. "Jag visste det! Jag visste att Ray var där!" säger jag och ställer mig hastigt upp från stolen. "Tror ni dem är okej?" frågar Jenziih och tittar på oss. "Såklart de är. Dem är bara i ett läskigt ställe hos någon skum tant med någon spök flicka! Såklart de inte är idiot!" säger Linder. "Lugna ner, det här är inte rätt tillfälle att börja bråka på" säger jag och går emellan dem. "Men vad ska vi göra för att rädda dem?" frågar Tommy och tittar på dataskärmen. "Jag ringer och ser hur de mår." säger jag och tar fram min mobil och ringer till Yohio. 

Yohio's perspektiv

Jag hör hur min mobiltelefon ringer och jag svarar genast. "Seike är det du?" frågar jag skakandes. "Ja det är jag, men hur mår ni?" frågar Seike oroligt. "Bra....tror jag men snälla rädda oss. Enligt Ray så gör de folk till dokor!" säger jag skräckslaget. "Lugna dig, är det verkligen sannt?" frågar Seike. "Jag tror det, men kom nu" säger jag skakandes. Efter en stunds pratande så lägger vi på och jag tittar tillbaka på Ray. "De är påväg nu och ska rädda oss" säger jag och tittar på honom. Han nickar och ställer sig upp "det är fler folk här, Hizaki är här" säger han och pekar på honom. Jag går till Hizaki och pratar med honom (på japanska) och berättar att hjälpen är påväg. Han ler och nickar men efter en stund så hör jag hur dörren öppnas och den där tanten kommer in och släpar ut mig. "Släpp mig!" skriker jag och försöker slita mig loss. Hon tar mig till ett mörkt rum och där sitter flickan på en stol och tittar på mig "Du skulle bli en fin docka" säger hon med en väldigt flickaktig röst men endå kuslig på något sätt. "Va? Jag vill inte vara någon docka! Hjälp mig" skriker jag skräckslaget. Allt blir sen svart och jag vaknar upp efter ett tag och jag ser hur jag är i ett annat rum, måste vara flickans rum. Men jag kan inte röra mig eller säga något och hon sitter med mig i sitt knä och borstar mitt hår och nynnar på någon låt. *Snälla Seike, kom nu* tänker jag.

Seike's perspektiv

Vi kommer äntligen fram till huset och vi har polisen med oss som hjälp. Vi knackar men ingen öppnar så vi sparkar upp dörren och springer in. "Vad gör ni?" skriker tanten och går mot oss. "Vi vill ha tillbaka våra vänner och alla andra ni har tagit" skriker jag ilskett. Hon tittar på mig skakandes på huvudet "Du är ju helt sjuk i huvudet" Skriker jag och springer in i huset och letar efter de andra, jag hittar snabbt rummet där alla är och Ray springer ut och kramar mig "Jag visste att ni skulle hitta mig" säger han. Jag nickar och kramar tillbaka "Men vart är Yohio?" frågar jag. Han suckar och pekar på flickan. Jag tittar på henne och hon sitter i soffan med Yohio i sitt knä och han verkar inte kunna röra sig men jag ser ändå rädslan i hans ögon. "Ge mig min vän" säger jag och går mot henne. "Nie, min docka" säger hon och kramar honom. "Nej han är ingen docka, han är min kompis" säger jag och tar tillbaka honom. Hon gråter och försöker ta tillbaka honom. Polisen tar henne och tanten, vad som hände med dem sen vet jag inte. 

Yohio hamnar på sjukhus och de lyckas hjälpa honom och han får sina rörelser tillbaka. "Tack Seike, och ni andra för att ni rädda oss" säger han. "Det var så lite, men vad vore Seremedy utan Yohio och Ray?" ler jag. Dem ler och nickar och vi gör oss sen berädda inför nästa spelning.

Så det var del 4 av Ghost Storie in Japan :)

Vad som händer får ni se i nästa avsnitt^^

Mata nee!

//Kawaiitjejen

Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 3 av Ghost storie in Japan :)

Hoppas ni kommer gilla den ^^ 

Seike's perspektiv

Vi går omkring i huset och tittar oss omkring "Ray, är du här?" säger jag och tittar mig omkring. "Vi kanske måste ropa högre?" säger Jenziih. "Nej, då kanske spöket hör oss" säger Yohio skakandes. Vi fortsätter leta och sen så säger Tommy "om du och Jenziih och går åt höger och letar så går jag och Yohio åt andra hållet och letar." Jag nickar och går iväg med Jenziih och letar. Huset är ganska stort och har många rum. Väggarna och golvet är gråa och golvet knarrar, det är massa spindelväv överallt. "Ray? Ray!" ropar jag och Jenziih men vi får inget svar. "Jag börjar tvivla på att han är här." säger Jenziih och tittar på mig. "Vi har ju inte ens sett eller hört spöket" säger han sen. Jag nickar och fortsätter leta men sen stannar vi och stirrar. Längst bort i korridoren ser vi en flicka med långt blont lockigt hår, hon har också en lång vit klänning som släpar i marken. Hon stirrar och går rakt framåt, jag och jenziih gömmer oss mot väggen "Tror du att det kan vara....spöket?" viskar jag och tittar på Jenziih. Han tittar fram och sen tillbaka på mig och nickar "Ja jag tror att det är spöket" viskar han. "Vi följer henne" viskar jag och följer tyst efter henne, Jenziih följer också efter. Hon går långsamt i korridoren och försvinner sen in bakom en dörr. Vi försöker öppna men den är låst. "Vad gör ni här? Jag sa ju att ni blev varnade" hör jag sen en röst säga. Jag vänder mig om och ser den gamla tanten som varnade oss på stan. "Vi är här för att rädda Ray!" säger jag och tittar på henne. "Vad gör du själv här?" säger Jenziih och tittar på henne. "Det har ni inte med att göra, nu ut härifrån" säger hon. "Skulle inte tro det, inte förns Ray är med oss" säger jag och tittar på henne. Hon tittar ilskett på oss och det tar inte en lång stund innan vi flyger ut igenom dörren. "Det hade räckt med att du visade oss lite snällt till dörren" säger jag och ställer mig upp. Hon svarar inte utan bara tittar på oss sen går hon in igen och kommer tillbaka med tommy och Yohio och slänger ut dem med. "Gick det bra Yohio?" säger Jenziih och hjälper honom upp. Han nickar skakandes och ställer sig bakom honom och tittar på oss. "Nu bort härifrån och kom inte tillbaka" säger hon och tittar på oss. "Ge oss tillbaka Ray" säger tommy och tittar på henne. "Jag sa ju det scenen är hemsökt och det är ingen som kommer tillbaka" svarar hon. "Men..." hinner jag säga innan hon avbryter mig "Nu går ni och kommer inte tillbaka" väser hon argt. Yohio nickar snabbt "Ja vi kommer inte tillbaka, inte jag i alla fall" piper han och gömmer sig bakom Jenziih. Hon nickar och stänger dörren. Trötta och arga går vi tillbaka till hotellet, när vi kommer fram fixar vi tea och kakor och sätter oss i salongen och diskuterar vad som hänt. "Så vad tror ni? Jag tror att hon har något att göra med Ray's försvinnande" säger jag och dricker mitt kaffe. De andra nickar och dricker sitt tea eller kaffe. "Men hur ska vi göra Tommy? När är nästa spelning?" frågar jag och tittar på honom. Han dricker sitt kaffe och tittar på oss "Nästa spelning är om 4 dagar så vi måste hämta Ray och det är nu" säger han. "Ja men hur?" säger jag och tänker sen tittar jag på Yohio. Han dricker sitt tea och tittar på oss "Vad?" säger han förvånat. 

Yohio's perspektiv

"Nej Seike, jag vill inte vara något lockbete" säger jag och dricker mitt tea. "Men någon måste ju vara det" säger han och äter upp sin kaka. "Ta någon annan" säger jag och dricker upp mitt tea. Han suckar "Men vi gör det imorgon" säger han. Efter ett tag går vi till våra rum och går och lägger oss. Nästa dag så vaknar jag av att det knackar på dörren "Redo att vara lockbete?" skrattar Seike när jag öppnar dörren. Jag stirrar på honom och stänger dörren och gömmer mig under täcket. "Kom igen Yohio, det är inte så farligt" skrattar Seike. "Jo det är det visst" säger jag och skakar. Dem tjatar en stund sen så ger jag upp "Okej då, men jag förtjänar en belöning för detta" säger jag och tittar på dem. "Vad sägs som 5 paket pocky och så träffar vi Hizaki och dem sen?" säger Seike. Jag funderar en stund "Okej" säger jag och skakar hand med honom. Sen tittar Jenziih på mig "Ja då får det bli när vi rädat Ray. För jag pratade med Versailess nyss och han saknas också efter att de spelade där" säger han. Seike och jag tittar på honom och nickar sen. Jag klär på mig kläder och vi åker sen till scenen och jag ställer mig på den och tittar på de andra som står framför den och tittar på dem. 

(ser ut som på bilden)

"Så vad var planen igen?" säger jag och tittar på dem. "Jo du har ju en kamera i din klocka oh i glasögonen så när spöket tar dig så kommer vi se vad som händer och vart du hamnar och på så sätt så hittar vi Ray" säger Tommy och tittar på mig. Jag nickar men skakar lite "Så det är bara att spela, jag sjunger här nerifrån" säger Seike och tittar på mig. "Okej, vilken låt då?" frågar jag. "Ehh vi kan väl ta, Ideal Enemy" säger han och tittar på mig. Jag nickar och vi räknar in takten och jag börjar spela medans Seike sjunger. Det går en stund men inget händer och jag slutar spela när låten är klar "Inget händer" säger Seike. Men sen så kommer en tjock dimma och jag ser inget och jag svimmar. Jag vaknar sen upp "Aj mitt huvud, vart är jag?" säger jag och sätter mig upp. "Yohio? Är det du?" hör jag någon säga och den rösten känner jag igen, det är Ray. "Ja jag mår bra men vart är jag?" säger jag och letar mig fram till honom. "Du är i samma hus ni var i förut när ni letade efter mig." säger han och tittar på mig. Jag nickar men skakar och letar efter en dörr. "Men det är inget spöke som har tagit oss" säger han sen och tittar på mig. Jag tittar på honom "Inte? Men vem är det då?" frågar jag. "Det är någon konstig tant som har en dotter som samlar på sina favorit artister" säger han och tittar på mig. Jag tittar skräckslaget på honom "Salmar?" säger jag tyst. Han nickar "Om jag inte hörde helt fel så sa dem någonting om att göra oss till dokor..." säger han sen. Jag stirrar skräckslaget på honom och darrar i hela kroppen.

Så det var del 3 av Ghost Storie in Japan

Hoppas ni gillade den :)

//Kawaiitjejen