Konnichiwa! 

Här kommer del 8 av A curse, one tale...one love

Hoppas ni gillar den^^

Yohio's Perspektiv

Jag håller Elizabeth's hand och springer igenom skogen, efter ett tag stannar jag och andas snabbt och tittar framför mig. Det börjar skymma och det är massa skog omkring oss och inte långt ifrån är det en klippa. Jag andas snabbt och vänder mig sen om och tittar på Elizabeth. Hon tittar på mig oroligt och skakar, jag suckar med händerna för huvudet och går fram och tillbaka. *Vad har jag gjort? Vad ska jag göra?* tänker jag och går fram och tillbaka. Efter en stund känner jag en hand runt min handled, jag stannar och ser Elizabeth hålla sin hand på min handled "Ta det lugnt" säger hon. Jag tittar på henne "Är du inte rädd för mig?" säger jag och tittar på henne. Hon skakar på huvudet och smeker min kind "Du kanske ser ut som du gör men bakom de röda ögonen och den vita huden så finns den Yohio som jag älskar, som är snäll och bara vill gott" säger hon och ler. Jag ler lite och tittar på henne och hon ler och tittar tillbaka, "Jag vill bli som du, snälla gör mig till en vampyr" säger hon och tittar på mig. Jag tittar på henne med stora ögon "är du säker?" säger jag. Hon nickar "Jag vill leva tillsammans med dig, jag vill se hur du ser värden" säger hon. Jag tittar på henne "Verkligen? Det här inget liv jag valt att leva" säger jag och suckar. Hon tittar på mig "Vi kan inte leva i solen, allt heligt förgör oss eller skadar oss, vi måste ha blod och alla ser oss mer eller mindre som monster" säger jag och suckar. Hon nickar men kramar mig "Så länge jag är med dig så bryr jag mig inte om de sakerna" säger hon och tittar upp mot mig med sina vackra gröna ögon. Jag tittar på henne och vi står på klippan med den mörka himlen bakom oss och stjärnorna lyser på himlen och den stora månen lyser upp natthimlen. "Är det vad du vill?" säger jag och tittar på henne. Hon nickar "Ja" säger hon. 

Sebastian's Perspektiv

Jag suckar och går med tunga kliv in i mitt arbetsrum med Carl och hans män tätt bakom mig "Inser du vad du har gjort?" säger jag argt och rotar igenom mina skåp. "Han förtjänade detta han är ju en..." säger han men jag avbryter honom. "Du är nog den mest korkade människan på denna jord" säger jag och tar fram mina saker. Han tittar på mig "Du har retat upp en vampyr, han är i sin sanna vampyr form nu. Nu är det svårare en någonsin för honom att hålla blodsuget borta" säger jag och stirrar på honom. Han tittar på mig "Din dotter, hennes blod doftar väldigt starkt. Han har aldrig känt någon son doft tidigare, det är därför han inte kunde kontrolera sig när hon skar sig. Det är därför han har gjort som han har gjort, men han älskar henne också" säger jag och tittar på honom. "Han vill inte göra henne till vampyr, han vill beskydda henne men nu..." säger jag och suckar. "Men nu vad?" säger han och tittar på mig. "Men nu tack vare dig så har han svårare att kontrolera sig och kan göra henne till en vampyr" säger jag. Han stirrar på mig "Vad ska vi göra?" säger han. Jag suckar och tittar ner på den lilla flaskan med den lila likande vätskan och på sprutan bredvid. "Vi kan använda det här, det kan få honom tillbaka som normal igen men den har några sidefekter" säger jag. "Som vad?" frågar carl. Jag suckar "Han kan få svårare med blodsuget och mer nattaktiv" säger jag. Han nickar "Men om detta inte fungerar då?" frågar Carl. Jag suckar med tårar i ögonen "Om inte detta fungerar så måste vi nog göra det som behövs göra" säger jag med en tår som rinner ner längs min kind. "Att döda honom..." säger Carl. Jag nickar "Men en påle igenom hjärtat och sen hugga av huvudet" säger jag tyst med tårar som rinner ner längs mina kinder. 

Vi går igenom den mörka skogen och letar efter Yohio och Elizabeth, att hitta dem är som att leta efter en nål i en höstack. "Är du säker på att detta kommer fungera?" säger Carl och går efter mig. "Ja det kommer fungera, det måste fungera" säer jag tyst. Vi går länge sen efter en stund stannar jag och blir shockat. På klippan ser jag hur Yohio håller om Elizabeth och kysser henne på halsen. "Yohio, nej!" skriker jag. Han tittar upp på mig med sina röda ögon och hans hud är vit som månen. "Sebastian?" säger han. "Släpp henne" säger jag. Elizabeth tittar upp på oss och sen på Carl "Detta är vad jag vill, jag vill leva tillsammans med honom förevigt pappa" säger hon. Carl stirrar på henne "Men..." säger han innan hon avbryter honom "Han är inte ond pappa, du är den onda här!" säger hon argt. Han stirrar på henne, jag tittar på Yohio "Släpp henne nu, du vet själv hur det är att leva som vampyr. Du vill väl inte att hon ska få det livet?" säger jag. Han tittar på mig skakandes "Släpp henne nu, lugnt och sakta. Vi löser det här" säger jag. Han tittar på mig men nickar och släpper henne sakta. Elizabeth tittar på honom "Men du lovade" säger hon. Han suckar "Jag vill inte ge dig detta liv" säger han. Hon tittar på honom ledsamt och tar fram en kniv, "Elizabeth, gör det inte!" skriker jag och springer mot henne. Men det är försent, hon drar kniven mot sin arm och blodet rinner. Yohio spärrar upp sina ögon och puttar undan mig. Jag faller mot marken och han springer fram mot henne och biter tag vid handleden där hon skar sig och dricker blodet. "Nej, sluta!" säger jag och försöker dra bort honom. Han puttar undan mig och fortsätter, jag sätter mig bredvid honom och tittar på honom "Är detta vad du vill? Du vet att hon kommer bli en vampyr om du inte slutar" säger jag. Carl går mot honom och försöker dra bort honom men jag stoppar honom "Han måste lära sig att sluta själv. Det är bra för honom, låt honom försöka" säger jag. Han stirrar på mig men nickar sakta, jag tittar på Yohio "Försök att sluta" säger jag. Han tittar på mig och efter en stund lyckas han sluta och ställer sig upp. "Bra" säger jag. Men han tittar på henne igen och ser blodet och försöker igen, jag håller tag i honom och han väser och stretar imot. "Sluta, lugna dig" säger jag. "Släpp mig!" skriker han och väser ilskett. Jag lyckas brotta ner honom på marken och 2 av männen håller honom nere. "Vad gör ni? Släpp mig!" skriker han argt. Jag tar fram den lilla flaskan med den lila vätskan och suger upp den med sprutan. Han stirrar på mig "Vad gör du?" väser han argt. "Räddar dig" säger jag och sticker in den i hans arm och sprutan in vätskan. Han skriker och stretar imot. Jag drar sen ur den och tittar på männen "Håll honom nere tills medecinen värkar" säger jag. De nickar och håller honom "Det kan se otrevligt ut men det är medecinen" säger jag. De nickar, jag går sen mot Elizabeth och hon skakar och skriker, Carl tittar på mig oroligt vad är det med henne. Jag håller upp hennes hand och ser bitmärket och det är lite grönt, jag suckar "Nu när han är i sin riktiga vampyr form så blir andra vampyrer om han biter dem. Så vi måste suga ut giftet" säger jag. Han tittar på mig "hur?" säger han. Jag suckar "Det låter kanske dumt men Yohio måste det. Han känner skilnad på giftet och hennes blod" säger jag. Han stirrar på mig "Jag låter inte det monstret göra det igen" säger han. Jag stirrar på honom "Vill du att hon ska leva eller bli dömd till att bli vampyr?" säger jag. Han tittar på Elizabeth sen på mig och nickar, jag nickar. "Sebastian, han börjar bli konstig" ropar männen. Jag går mot dem och sätter mig ner, jag ser hur Yohio ligger på marken och skakar. Han skakar med huvudet och ögonen rullar upp. "Shh, ta det lugnt Yohio" säger jag och smeker på huvudet. Han skriker och skakar "Ta imot medlet, det hjälper dig" säger jag lugnt. Han skakar och efter en stund blir han lugn och andas sakta och hans ögon skiftar från rött till blått. Jag ler lite och han sätter sig upp "Gå nu till Elizabeth och hjälp henne" säger jag. "Med vad?" frågar han. "Sug ut giftet ur hennes blod" säger jag. Han tittar på mig "Men tänk om jag tappar kontrollen" säger han. "Det kommer du inte, det kommer gå bra" säger jag. Han nickar och går sakta mot Elizabeth och sätter sig ner "Jag ska rädda dig, ta det lugnt" säger han och sätter i tänderna mot armleden och börjar suga ut giftet. Hon skriker till och han fortsätter, jag ser hur hon lugnar ner sig sen och giftet är ute. Han fortsätter dricka "Yohio sluta nu, du tömmer henne på blod" säger han. Han svarar inte utan fortsätter "Försök hitta viljan att sluta, du klarar det" säger jag. Han tittar på mig och fortsätter men slutar efter en stund och faller sen utmattad ner mot marken och svimmar.

Så det var del 8 av A curse, one tale....one love

Hoppas ni gillar den^^

//Jonna 

Konnichiwa! 

Här kommer del 7 av A Curse, one tale....one love

Yohio's Perspektiv

Jag ligger lutad mot stenväggen och tittar upp mot fönstret i taket, stjärnorna lyser och jag ser den stora månen. Jag suckar och tittar på den, "Så vi möts igen?" säger jag tyst och skrattar lite tyst och tittar upp mot månen. "Snälla ge mig kraft och styrka" viskar jag och blundar och lutar huvudet bakåt mot den kalla stenväggen. Jag känner hur jag fylls av dess styrka och kraft, jag måste sova nu även om det är på natten jag ska vara vaken. Natten är dag för oss och dagen är natt. Jag sluter mina ögon och efter en stund somnar jag.

Elizabeth's Perspektiv

Jag vaknar nästa morgon och stiger upp och klär på mig och fixar mig i ordning, jag springer sen ner och äter frukost. *Jag måste skynda mig så jag hinner till Sebastian och sen tillbaka till Yohio* tänker jag och dricker mitt tea. Köket är stort och ljust, på fönstret hänger vita gardiner och på fönsterbrädat står det massor med blommor. Jag tittar ut igenom fönstret, efter en stund kommer Carl in igenom köksdörren. Jag tittar på honom och dricker mitt tea "Vad gör du uppe så tidigt? Klockan är ju 09:00 på morgonen" säger han lite förvånat. Jag tittar på honom "Jag vakna och kunde inte somna om" ljuger jag. Han nickar "Och jag ska till en kompis" säger jag sen. Han tittar på mig "Vem då?" frågar han och dricker kaffe. "....Josefin" ljuger jag och tittar på honom. Han nickar "Hälsa hennes pappa från mig" säger han. Jag nickar "Jadå" svarar jag och dricker mitt tea. Jag dricker mitt tea och hör sen ett hjärtskärande skrik, ett skrik av smärta, ett skrik av plågor. och rösten känner jag väl igen. Yohio's. Jag stätter nästan mitt tea i halsen när jag hör honom skrika av smärta och plågor. Jag tittar på pappa, han bara flinar och dricker sitt kaffe. Jag tittar på honom "Sluta, jag gillar inte att höra när människor plågas" säger jag tyst och dricker mitt tea. Han nickar "Jag fixar det" säger han. Jag suckar och dricker mitt tea sen ställer jag mig upp "Jag menar att jag inte vill höra det och att jag vill att du ska sluta plåga dem." säger jag surt och går ut ur köket. Jag går sen ut ur huset, jag tittar på det lilla kloset liknande byggnaden och suckar "Jag kommer snart Yohio" viskar jag sen skyndar jag mig hem till Sebastian. Jag kommer fram efter en stund och springer upp mot dörren och knackar på "Öppna Sebastian!" säger jag oroligt och knackar. Ingen öppnar, "Snälla öppna Sebastian!" säger jag och bankar på dörren. Jag sparkar sen upp dörren och springer in, det är tomt. Jag springer omkring och letar sen hör jag ett svagt jämrande från arbetsrummet. Jag år dit och ser honom bunden vid en stol. "Sebastian!" skriker jag och springer mot honom och binder loss honom "hur mår du?" säger jag oroligt. "Jag mår bra" säger han och hostar, jag undersöker honom och han har inga sår. Han tittar på mig "Vart är Yohio?" säger han. Jag suckar och skakar på huvudet och tittar ner, han tittar på mig "Vart är han?" säger han oroligt. Jag tittar på honom och sjunker ner på golvet och brister ut i gråt, "Är han...?" säger han och tittar oroligt på mig. Jag tittar upp på honom med tårar och gråter och nickar "Pappa tog honom, de torterar honom" gråter jag. Han sätter sig bredvid mig och håller om mig "Vi måste rädda honom och det är nu" säger han och håller om mig. Jag nickar skakandes och gråter. Han tittar på mig "Det är alvarligt, om vi inte räddar honom nu kan hans sanna vampyrform komma fram om han fått kraft från månen" säger han. Jag tittar på honom shockat med en tår som rinner längs min kind.

Yohio's Perspektiv

Jag skriker av smärta "Sluta, låt mig gå!" skriker jag och gråter. De skrattar och fortsätter piska mig på kroppen, jag skriker av smärta. Mina händer är fastkedjade i taket och jag är trött i armarna och i benen och jag skakar. Efter ett tag slutar de och kedjar loss mig och jag faller till marken med en duns och jag stönar till. Männen går ut och Niklas står kvar, han sitter på en fotölj och dricker vin. Jag sätter mig svagt upp och tar på mig kläderna, jag känner sen en konstig känsla igenom kroppen. Jag känner hur styrkan och kraften från månen strömmar igenom kroppen, mina ögon blir röda och mina hörntänder kommer fram. Jag fixar till mitt hår och jag ställer mig långsamt upp och flinar, jag går mot Niklas bakifrån och sätter händerna på hans kinder. Han rycker till "Vem där?" säger han. "En vän" viskar jag och leker med hans hår. Han flinar "Vem är det då?" säger han. "Det är bara jag" viskar jag i hans öra och smeker sen hans kind, han ställer sig sen upp och tittar på mig. Jag tittar på honom och han stirrar in i mina röda ögon, jag flinar "kom" viskar jag och flinar. Han ler och går mot mig och är i en trans, jag ler och kysser hans hals sen honom och tittar på honom. Han ler och stirrar in i mina ögon, "Hej då" viskar jag och flinar. Jag hör sen hur dörren öppnas och in springer Sebastian och Elizabeth "Yohio nej!" skriker Sebastian. Men det är försent, jag har satt i tänderna i Niklas's strupe och dricker blodet. Han faller sen ner livlös mot golvet och jag står där med blod som rinner från mina mungipor. Jag tittar på Sebastian och vaknar sen "Vad hände?" säger jag. Han springer mot mig och kramar mig, jag kramar tillbaka och tittar sen ner mot den livlösa kroppen "Vad har jag gjort?" säger jag och backar. "Lugn, lugn" säger Sebastian och håller om mig. Jag skakar och tittar ner sen kommer Carl in "Vad händer här?" säger han. Han tittar på Niklas's kropp sen på mig "Du..." säger han argt. Sen tittar han på Elizabeth "Har du lurat hit henne också?" säger han. Jag känner ilskan bubla inom mig och jag skriker och mina sanna vampyr form kommer fram, mina ögon blir mörk röda, mina hörntänder kommer fram och jag får långa svarta naglar och min hud blir vit. De tittar på mig "låt mig vara" säger jag argt. Elizabeth tittar på mig "Yohio?" säger hon. Jag tittar på henne "Du kan inte se mig såhär" säger jag och sätter händerna för ansiktet. "Lugn" säger hon och tar min hand. "Gå bort från honom!" skriker Carl. Jag tittar på Sebastian och han går mot mig "Lämna mig ifred!" skriker jag och springer sen iväg med Elizabeth, jag kan inte hålla mig längre. Hennes blod doftar så starkt men jag får inte döda henne. 

Så det var del 7 av A curse, one tale...one love

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiigirl

Konnichiwa!

Här kommer del 6 av A curse, one tale...one love

Yohio's Perspektiv

Jag försöker slita mig loss från kedjorna men det går inte, jag lutar mig bakåt mot väggen men lutar mig snabbt framåt igen och skriker av smärta. Såren efter piskan gör ont att nudda och jag känner lite blod rinna längs ryggen, jag tittar ner. Rummet är mörkt med några faklor som hänger på stenväggarna, och i taket finns det ett litet fönster med galler och ett litet fönster ovanför mig med galler. Jag tittar upp mot det lilla fönstret i taket, det ser ut som att solen fortfarande är kvar men att det håller på att bli kväll. Jag suckar och tittar upp *Förtjänar jag detta?* tänker jag med en suck. Efter en stund så somnar jag, några timmar senare vaknar jag av att dörren öppnas med en spark. Jag tittar upp och ser 2 män komma, de kedjar loss mig och går sen ut med mig. "Vart tar ni mig? Släpp mig!" skriker jag och stretar imot. De håller ett hårt grepp om mig och fortsätter gå, vi kommer sen in till ett stort rum. Det är stenväggar och stengolv överallt, när jag tittar in stelnar jag till och stannar. "Jag vill inte in dit!" skriker jag och stretar imot. De skrattar och drar mig in i rummet, det ser ut att vara något slags tortyr rum. Där inne står det en man, han har svart kostym på sig och blont bakåtslickat hår och ser väldigt stödig ut. Han står lutat mot väggen och röker, när han ser oss komma skrattar han. "Jaså, så det är du som är Yohio?" skrattar han och röker, "Ja det är jag" väser jag argt. Han skrattar och röker, sen går han mot mig och tittar på mig. Jag stirrar argt på honom, han skrattar och blåser ut ett rök moln på mig. Jag hostar och tittar på honom argt, han tar ett sista blås på sin cigarett sen slänger han bort det. "Så nu har jag några frågor till dig" säger han och flinar. Jag tittar på honom "som vad?" säger jag surt. Han skrattar och går runt mig medans männen håller mig "Har du tagit folks liv?" säger han. Jag tittar ner "Ja" viskar jag. Han nickar sakta och fortsätter gå runt mig "Varför då?" säger han. Jag tittar upp "för att Sebastian sa att jag skulle." säger jag tyst och tittar på honom. Han nickar sakta "Har du någon gång dödat barn?" säger han. Jag blänger på honom "Nej" säger jag argt. Han nickar "okej, då är du inte så ond i alla fall" flinar han. Jag tittar på honom surt "Kan jag få gå nu?" säger jag argt. Han skrattar "Nej" skrattar han. Jag suckar surt och försöker gå men männen håller ett hårt grepp om mina armar. Jag stirrar på mannen surt "Jag har inte presenterat mig än förresten, jag heter Niklas" säger han och ler. "Och? Jag bryr mig inte om dig eller ditt namn" säger jag argt. Han skrattar "Nu till lite mer seriösa frågar" säger han. "Har du jobbat för några andra?" säger han. Jag tittar på honom "Nej" väser jag. Han nickar "Bra. Har du någon gång druckit blod för att mörda?" säger han. "Va? Nej!" säger jag argt. "Har du gjort någon till vampyr?" säger han. Jag tittar på honom "Jag tänker inte svarar mer på dina löjliga frågor" säger jag argt. Han tittar på mig "Svara på frågan" säger han. "Nej" säger jag argt. Han suckar och skakar på huvudet "Jag vill inte göra det här men du ger mig inget val" säger han och går mot väggen och tittar på alla verktyg som hänger där prydligt. "Ta av dig tröjan och jackan" säger han medans han tittar på grejerna på väggen. "Nej" säger jag. "Gör det" säger han. "Glöm det" säger jag argt. Männen som håller mig suckar och sliter av mig tröjan, jackan och mina skor. "Sluta" säger jag argt och stretar imot. De slänger kläderna på golvet och jag står kvar i bara byxor. "ni kan lägga honom på bordet där" säger Niklas. Männen nickar och lägger mig på bordet och jag ligger på magen och de håller mina armar och spänner fast mina ben. "Sluta" skriker jag och stretar imot med mina armar. Efter en stund kommer Niklas tillbaka och jag hör hur han lägger några saker på ett annat bord "Så, berätta. Har du gjort någon till vampyr?" säger han. "Jag tänker inte svara, varför ska du veta det?" säger jag argt. Han suckar och slår till hårt på mina bara fötter med en tunn pinne och jag skriker till. Han fortsätter "Okej, jag har aldrig gjort något till vampyr" säger jag med tårar. "Bra" säger han och skrattar. "Men Elizabeth ville att jag skulle göra det" säger jag. Han stirrar på mig "Vad sa du då?" säger han. "Att jag inte kommer göra henne till vampyr, hon förtjänar inte ett sånt liv" säger jag med tårar. "Bra" säger han. "nu, hur många har du dödat?" säger han. "Jag vet inte" säger jag och skakar på huvudet. "jo, berätta" säger han argt. "Jag sa ju att jag inte vet" säger jag med tårar. Han suckar argt och piskar mig på ryggen och jag skriker "Sluta snälla" gråter jag. Han skrattar och fortsätter "Jag vet inte hur många det är, men det är inte jättemånga jag har dödat" gråter jag. Han skrattar och tittar på mig "Se, det var väl inte så svårt att säga?" skrattar han. Jag bara tittar ner med tårar utan att säga något, han skrattar och drar piskan sakta på min rygg och jag kvider till. "Gör det ont?" skrattar han. "Ja" jämrar jag mig. "Det är väl ingenting om man jämför med de människro ni dödat?" skrattar han. Jag tittar på honom "Jag låter dem inte lida, jag gör det fort" väser jag. Han skrattar "Vems liv tog du senast?" säger han. Jag svarar inte utan tittar ner "Vems var det?" säger han. Jag tittar ner "Vems var det?" skriker han och piskar mig på ryggen och jag skriker till "Eric" säger jag och gråter. Han nickar "hur såg han ut?" säger han. "Han hade kort brunt och spretigt hår. Han hade helt vanliga kläder och en guld klocka" snyftar jag och tittar ner när jag känner hur han slår till mig igen. Han ställer sig framför mig och sätter sig på huk, han lyfter upp min haka så jag tittar på honom. Jag gråter med tårar som rinner och håret är för ansiktet, han tar bort mitt hår från ansiktet med sin hand och tittar på mig. "nu är du i knipa" viskar han. Jag bara tittar på honom snyftandes "Eric, han var min barndomskamrat" säger han tyst. Jag gråter mer "Jag visste inte..." snyftar jag. Han skrattar till tyst "Du hade inte brytt dig om du visste om det, eller hur?" säger han. Jag tittar på honom med tårar sen ner "tänkte väl det" säger han och ställer sig upp. Jag tittar ner sen på honom snyftandes "Snälla låt mig gå" gråter jag. "inte nu när jag vet att du tog Eric's liv" säger han argt. "Men han led inte" gråter jag. Han bara skrattar "Jag svär, jag lät honom inte lida. Det gick fort" gråter jag. Han tittar på mig "Spänn loss honom och håll honom" säger han. Männen nickar och spänner loss mig och ställer mig sen upp och håller i mina armar. Niklas går mot mig och tittar på mig och öppnar munnen för att säga något men stänger den sen igen. Jag skakar och tittar på honom, han tittar på mig och ger mig en hård örfil och jag kvider till. "Det räcker för idag" säger han argt och går iväg. Männen nickar och tar upp mina kläder och går iväg med mig, de går sen in med mig i rummet igen och  kedjar fast mina armar mot stenväggen. "Åh och här är kläderna" skrattar dem och kastar dem på mig och stänger sen dörren och går iväg. Jag skakar och tittar ner, "Varför mig?" viskar jag tyst och en tår rinnner längs min kind. Jag sitter där länge sen hör jag dörren öppnas och stängas och jag tittar upp och omfamnas sen av Elizabeth. "Elizabeth?" säger jag shockat. Hon tittar på mig "Vad har de gjort med dig?" säger hon shockat och tittar på mig. "De behandlar alla såhär, de vill få information om vad vi har gjort" viskar jag. Hon tittar shockat på mig och tar av mig kedjorna, jag suckar och visar henne ryggen som är helt sönderpiskad och full med blod. "Åh din stackare" säger hon. Hon tar sen fram en trasa och häller vatten på den "Det här kan svida lite" säger hon. Jag nickar och hon börjar tvätta min rygg, jag kvider till men försöker hålla inne gråten. Hon fortsätter "Gör det ont?" säger hon. "Lite" säger jag. Hon nickar och efter en stund är hon klar och ger mig sen mina kläder. Jag tar på mig tröjan och jackan "Men hur kom du hit?" frågar jag. "Jag snodde lite kläder för att se ut som jag jobbar här" säger hon. Jag tittar på henne "Jag kan inte vara utan dig" säger hon och kramar mig. "Jag kan inte vara utan dig heller" säger jag. Hon ler "Men kan du se så Sebastian mår bra, snälla?" säger jag och tittar på henne. Hon nickar "Jag gör det imorgon" säger hon. Jag nickar "tack" ler jag. Hon ler "Jag måste gå nu" säger hon sen efter en stund, jag nickar sakta och hon går mot dörren. "Vänta" säger jag. Hon tittar på mig "Du glömde en sak" säger jag och nickar mot kedjorna. "Jag kan inte.." säger hon. "Du måste, annars ser de att du har varit här" säger jag. Hon nickar och kedjar fast mig, jag tittar på henne och hon sätter sig ner framför mig. Vi tittar på varandra och sluter ögonen, vi lutar oss mot varandra och kysser varandra. Vi kysser varandra länge "Jag älskar dig" viskar hon och smeker min kind, "jag älskar dig me" viskar jag tillbaka. Hon smeker min kind och ställer sig sakta upp och går sen mot dörren. Hon tittar på mig sen går hon ut och stänger sakta dörren. Jag tittar efter henne sen tittar jag upp mot fönstret och ser att himlen har blivit mörk och att stjärnorna lyser och månen är mitt ända sällskap nu under den långa natten.

Så det var del 6 av A curse, one tale...one love

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiitjejen

Konnichiwa! 

Här kommer del 5 av A curse, one tale...one love

Hoppas ni gillar den^^ 

Yohio's Perspektiv

Jag vaknar upp efter en stund och det dunkar i huvudet. "Vad hände?" säger jag trött och tittar mig omkring, rummet är mörkt med några ljusstakar som lyser upp rummet. Jag försöker gå fram men kommer ingenstans, jag tittar på mina armar och ser att de är fastkedjade, likaså mina ben. "Vad i..?" säger jag och försöker ta mig loss. Efter en stund öppnas den stora dörren och in kommer några maskerade män och efter dem kommer Carl. Jag stirrar på dem "Vad gör ni? Släpp mig" säger jag surt och försöker ta mig loss. "nope" säger Carl och flinar. Jag stirrar på honom "Varför gör du såhär? Jag har inte gjort dig något" säger jag. Han går mot mig "Du försökte bita min dotter, sen får du henne att bli kär i dig och du har tagit människors liv" säger han och står framför mig. Jag tittar på honom "Men jag har ju inte skadat henne" säger jag. "Inte än neh" säger han och stirrar på mig. Jag tittar på honom och försöker ta mig loss "Men nu ska du få sona dina brott" säger han. Jag tittar på honom "Vad menar du?" säger jag. Han flinar, en av männen går fram till mig. Jag väser och försöker slita mig loss, han går mot mig och tar loss mig men håller ett hårt grepp om mig. "Släpp mig!" skriker jag och stretar imot. Han håller ett hårt grepp om mig och tittar på Carl, han går mot mig och börjar skrika heliga ord över mig. Jag skriker av smärta och håller händerna för öronen, det dunkar i huvudet och jag faller ner på knä "Sluta snälla!" skriker jag av smärta. Han fortsätter och jag håller händerna för öronen "Snälla, sluta. Jag ber dig" skriker jag med tårar i ögonen. Han flinar och slutar, jag skakar och tittar på honom. Mannen ställer mig upp och håller i mig. Jag tittar på Carl och står upp med skakiga ben. "Jag förstår mig inte på er gud" säger jag och tittar på honom. Han stirrar på mig "Han säger att alla är lika mycket värda och ska behandlas med kärlek men sen säger ni och han att jag och mina vänner inte är något värda" säger jag och tittar på honom. Han stirrar på mig "Det är för att ni kommer från avgrunden. Och prata inte så om gud, visa respekt" säger han surt. Jag stirrar på honom "Om det är så han tycker om oss, då är det här min respekt för honom" väser jag och spottar i marken framför Carl. Han stirrar på mig ilskett, jag stirrar på honom. Han går mot mig och trycker mig hårt in mot väggen "Det du gjorde...." säger han argt. Jag stirrar på honom "Och?" säger jag. "Du leker med elden pojk, kom ihåg det" säger han argt. Jag stirrar på honom "Jag är inte rädd för er" säger jag. "Inte?" säger han och flinar. "Då blir det värre för dig" säger han och släpper mig. Jag stirrar på honom "Vadå värre?" väser jag. "Det ska du få se" säger han. Jag ser sen en man komma in, han har svarta kläder och han ser stark ut. "Vänd dig om" säger han. Jag tittar på honom "Glöm det" väser jag. "Gör det" säger han. "Nej" säger jag och springer ut ur rummet. Han tar ett hårt grepp om min arm och puttar mig tillbaka "Gör det" säger han arg. "Nej!" skriker jag. Han tar tag i min nacke och trycker mig mot väggen "Släpp mig" väser jag och försöker ta mig loss. Han sliter av mig miin svarta jacka och tröja sen tar han ett hårt grepp om båda mina händer och kedjar fast dem upp så armarna är i luften. Jag försöker ta mig loss och jag väser "Släpp mig" skriker jag. "Nope" skrattar mannen. Jag står med ansiktet mot väggen och jag kan inte vända mig om, men jag hör hur han tar fram någonting. "Vad gör du?" säger jag och försöker slita mig loss. Han bara skrattar lite tyst, "Det här är straffet för alla liv du tagit" hör jag Carl säga. "Men jag sa ju till dig, jag har..." hinner jag bara säga innan jag känner en smärta på ryggen och jag skriker. Mannen börjar piska mig på ryggen och jag skriker av smärta "Sluta!" skriker jag men han bara fortsätter och Carl står och bara tittar på. Han fortsätter och smärtan är obeskrivlig, efter en stund slutar han och jag står med huvudet lutat mot väggen och andas snabbt. "Snälla sluta" säger jag med tårar i ögonen och försöker hämta andan. Mannen skrattar och tittar på Carl, Carl skrattar "Om du berättar vad det är du har hjälpt Sebastian med" säger han. Jag tittar ner, om jag berättar så kommer han säkert hamna i knipa. Jag kan inte låta honom skada Sebastian, "Jag har bara....hjälpt honom med grejer" säger jag och försöker hämta andan. Jag hör sen hur Carl tar några steg mot mig och han skrattar "Jag vet att du har gjort något mer än så" skrattar han medans han sakta drar med piskan längs min rygg och jag kvider till. "Jag har inte gjort något fel, jag svär" säger jag med tårar i ögonen. Han flinar och slår till mig på ryggen med piskan och jag skriker "Berätta!" säger han argt. "Jag, kan inte. Om jag gör det kommer du skada Sebastian" säger jag. "Vänd honom" säger han, mannen nickar och väntar mig om så jag tittar på Carl. Carl tar tag i min käke och stirrar på mig "Säg. Vad har du hjälpt honom med?" säger han argt. Jag skakar och tittar på honom "Han jobbar med att låna pengar vet du" säger jag och tittar på honom. Han nickar "Fortsätt" säger han. "De som inte har betalat har jag....." säger jag och tittar på honom sen ner. "Har du gjort vad med?" säger han och lyfter upp min haka. "Har jag....dödat" säger jag sakta och tittar på honom med tårar. Han tittar in i mina ögon, han nickar sakta och ger mig sen en örfil. Jag kvider till, "Då har jag några ord att ta med honom" säger han. Jag tittar på honom "Skada honom inte, snälla" säger jag med tårar i ögonen. "Vi ska bara prata" flinar han. Jag tittar på honom med tårar, "Ni kan fortsätta, jag går och tar ett par ord med Sebastian" säger Carl och skrattar. Mannen nickar skrattandes och Carl går ut "Rör inte Sebastian!" skriker jag och försöker ta mig loss. Mannen flinar och tittar på mig, jag tittar på honom "Låt mig gå!" skriker jag. Han flinar och ger mig en örfil, jag kvider till "sluta" skriker jag och tittar på honom. Han skrattar och tar loss mig och går iväg med mig, jag stretar argt imot och försöker komma loss. Efter en stund kommer vi fram till ett rum och han slänger in mig och jag faller mot golvet. Han flinar och går mot mig, jag väser och backar in mot en vägg. "Gå" väser jag. Han flinar och lyfter upp mig "Så vart kommer du ifrån pojk?" flinar han. "Vad spelar det för roll?" väser jag argt. Han skrattar och puttar ner mig på marken, jag faller ner på marken med en duns och jag tappar andan. Jag hostar och försöker få luft, han skrattar och går mot mig och sätter sin ena fot på min strupe. Jag stirrar upp på honom och försöker få bort hans fot, "Så berätta nu, vad gör ni alla här?" säger han. Jag tittar på honom "Jag föddes här" fräser jag. Han flinar "Visst" säger han. Jag stirrar på honom "Vad tror du då?" säger jag argt. "Att vi alla vampyrer kommer från underjorden och att djävulen skickar upp oss en och en för att utrota mänskligheten?" skriker jag argt. Han bara skrattar och trycker sin fot mer mot min strupe, jag kipar efter luft och försöker få bort hans fot. "Jag valde inte detta liv, jag valde aldrig att födas som vampyr" säger jag svagt och försöker ta bort hans fot. Han bara flinar och tar bort sin fot och jag sätter mig upp och hostar "Så säger ni alla" skrattar han. Han sätter mig sen mot väggen och kedjar fast mina armar mot väggen "Vi ses senare avskum" skrattar han och tittar på mig. Jag stirrar argt på honom "Åh just det, minns du din respekt mot gud?" skrattar han. "Ja" fräser jag argt. "Det här är min för dig" skrattar han och spottar på mig. Jag tittar argt på honom och försöker slita mig loss och jag väser. Han skrattar och går ut och stänger dörren. Jag försöker ta mig loss men det är lönlöst, och jag är orolig för Sebastian men jag undrar vad som kommer hända härnest.

Så det var del 5 av A curse, one tale...one love

Hoppas ni gillar den^^

//Kawaiigirl