Konnichiwa! 

Här kommer del 3 av the unknown prince 

Hoppas ni gillar den^^ 

Yohio's Perspektiv

När vi kommit hem så berättade Anton allt som hade hänt och hur jag började bråka med prinsen. Mamma vart arg och skickade mig till mitt rum och jag vart fast där hela dagen. Jag ligger där länge på sängen och tänker på det som hände, vem var det prinsen var med? Och varför tittade han så konstigt på mig? Jag ligger länge och funderar när dörren till mitt rum öppnas och mamma tittar på mig "Det finns mat kvar till dig" säger hon. Jag nickar och ställer mig upp och går till det lilla köket. Jag sätter mig vid bordet och äter, mamma suckar och tittar på mig "Kan du inte klara dig en dag på stan utan att göra bort dig?" säger hon och suckar surt. Jag äter och tittar på henne "Men han var taskig mot henne och jag var tvungen att göra någonting" säger jag. Hon suckar "Det var inte din sak att lägga dig i" säger hon. "Men..." hinner jag säga innnan jag blir avbryten. "Inga mer men annars åker du tillbaka in på rummet och får göra allt jobb här hemma själv imorgon" säger hon argt. Jag blir tyst och tittar på henne sen tittar jag ner och äter, efter en stund har jag ätit upp och tittar på henne. Hon tar talriken och tittar på mig och Anton "Så seså, gå och lägg er nu" säger hon bestämt. "Okej" säger jag och ställer mig upp och hon schasar iväg oss mot våra rum. Jag går in på mitt rum och byter om och lägger mig sen på sängen och efter en stund somnar jag. 

5 dagar senare

Jag är ute själv i skogen en bit ifrån huset och arbetar. Efter ett tag har jag fått ihop allt jag ska ha och lägger det i en säck och går sen tillbaka hem. Jag kommer ut från skogen och ut på en grusväg, jag går en stund och tittar mig omkring och jag tänker lite. Jag märker inte att någon annan är ute och går och jag krockar in i personen. Jag tappar allt på marken och ser flickan som jag träffade i stan med prinsen för ett par dagar sen. "Oj förlåt, jag såg er inte" säger jag och börjar plocka upp sakerna hon tappade. "Det är lugnt, jag såg mig inte för" säger hon och hjälper mig. Vi plockar upp sakerna och våra händer möts sen när vi sammtidigt tänkte ta upp en bok. Jag tittar på henne och rodnar, jag ställer mig upp och ger henne boken "Tack" säger hon. "Det är lugnt" säger jag blygt och plockar sen upp sakerna jag tappade. "Vänta lite, känner inte jag dig?" säger hon. Jag tittar på henne "Vi träffades på stan för ett par dagar sen" säger jag och ställer mig upp med säcken hängandes över ryggen. Hon nickar sakta "Var det du som hjälpte mig?" säger hon. Jag nickar sakta "Tack" säger hon och ler lite. Jag nickar och ler lite tillbaka "mitt namn är Elizabeth" ler hon och sträcker fram sin hand. "Yohio" säger jag och skakar hand med henne. "Fint namn" ler hon. Jag ler lite sen hör jag någon ropa på mig och det är pappa "Jag måste gå nu, de behöver mig där hemma" säger jag och börjar sakta att gå. "Vänta" säger hon. Jag vänder mig om och tittar på mig "kommer vi ses igen?" säger hon. "Kanske" ler jag. Hon ler "hur kommer jag till stan?" säger hon. Jag tittar på henne "Du fortsätter på den här grusvägen, sen svänger du höger när vägen delar sig och då kommer du fram efter ett tag" säger jag. "Okej tack" ler hon. Jag ler sen hör jag pappa ropa på mig igen "Jag kommer!" ropar jag. "nu måste jag gå, men det var kul att se dig igen" säger jag och börjar sen gå tillbaka hem med snabba kliv. Efter ett tag kommer jag tillbaka och sätter ner säcken och andas snabbt "Vart var du?" säger pappa och tittar bestämt på mig. "Jag gjorde det jag skulle men..." säger jag med andan i halsen. "Men vad?" frågar han. Jag tittar på honom "Elizabeth, någon som prinsen känner hon var vilsen i skogen så jag hjälpte henne" säger jag. Han suckar "Jaja, men börja arbeta nu. Det gör inte sig självt" säger han och tar upp säcken och går iväg. "Jag kommer" säger jag och följer efter.

Carl's Perspektiv

Livet som musketör är inte enkelt, ta hand och beskydda kunga familjen samtidigt som man ska ta hand om och beskydda folket. Jag går omkring på den stora slottsträdgården, blommorna blommar och fåglarna sitter och kvittrar i träden. Jag går igenom trädgården mot slottet, jag går in och smyger sen in bakom ett stort porträtt och där finns det en trappa. Jag följer trappan och kommer in i ett rum, där sitter det 3 andra män. "Så varför är vi här?" säger fredrik och tittar på mig. Jag sätter mig ner "jo vi ska ta hand om en person som vi alla vet måste bort" säger jag. "Kevin?" frågar dem. Jag nickar "Kungen avled igår som ni vet och nu är det han som styr" säger jag. De nickar "Kevin är ju så självisk och kall. Det vet vi alla" säger han och lägger fram en korg med äpplen och alla är ruttna. Jag suckar "han skulle ju ta hand om frukten" säger jag med en suck. "Så vad är planen?" säger dem. Jag ler "Vi ska byta ut honom" säger jag. "Med vem?" frågar dem. Jag ler "med hans tvilingbror Yohio" säger jag. "Har han en tvilingbror?" frågar Fredrik. Jag nickar "Men han vart iväg skickad när han var 10 till en familj på landet" säger jag. De nickar och jag ska förklara planen när vi hör ett skrik. Vi tittar på varandra och springer upp, där ser vi 2 vakter hålla en blond kille med bruna slingor "Vad gör ni med Kevin?" säger jag och går mot dem. De tittar undrande på mig "Det är inte prinsen" säger dem och lyfter pojkens huvud. Under sitt högra öga har han en stjärna, *det måste vara Yohio* tänker jag. "Vi fick order av prinsen att sätta honom i fängelse med mask" säger han. Jag tittar på honom shockat "Vad vill ni mig? Släpp mig, jag har inget gjort!" skriker pojken och stretar imot. De håller honom hårt och går iväg med honom. Jag tittar på dem men följer efter, vi sätter oss i en båt och ror iväg mot en ö inte långt ifrån slottet och det är ett fängelse. När vi kommer fram går de in i ett rum. De sätter honom på en stol och håller fast honom, "här" säger en av de och räcker mig en gärnmask. "Sätt den på honom. Gör det" säger han. Jag tittar på honom sen på Yohio och han gråter "gör det inte, jag har inte gjort något fel" säger han. Jag tittar på männen, de nickar. Jag suckar och sätter masken på honom och de sätter fast den med en annan gärnliknande sak runt om den. Sen sätter de in honom och låser grinden. "Snälla släpp ut mig, jag har inget gjort" gråter han. De skrattar och går iväg och jag följer efter "Så nu kan ingen se att det är hans tvliningbror" skrattar en av männen. "jaha, så det är därför de gör såhär" viskar jag och kliar mig på hakan och får en idé. 

Så det var del 3 av the unknown prince 

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiigirl