Konnichiwa!

Här kommer del 6 av A curse, one tale...one love

Yohio's Perspektiv

Jag försöker slita mig loss från kedjorna men det går inte, jag lutar mig bakåt mot väggen men lutar mig snabbt framåt igen och skriker av smärta. Såren efter piskan gör ont att nudda och jag känner lite blod rinna längs ryggen, jag tittar ner. Rummet är mörkt med några faklor som hänger på stenväggarna, och i taket finns det ett litet fönster med galler och ett litet fönster ovanför mig med galler. Jag tittar upp mot det lilla fönstret i taket, det ser ut som att solen fortfarande är kvar men att det håller på att bli kväll. Jag suckar och tittar upp *Förtjänar jag detta?* tänker jag med en suck. Efter en stund så somnar jag, några timmar senare vaknar jag av att dörren öppnas med en spark. Jag tittar upp och ser 2 män komma, de kedjar loss mig och går sen ut med mig. "Vart tar ni mig? Släpp mig!" skriker jag och stretar imot. De håller ett hårt grepp om mig och fortsätter gå, vi kommer sen in till ett stort rum. Det är stenväggar och stengolv överallt, när jag tittar in stelnar jag till och stannar. "Jag vill inte in dit!" skriker jag och stretar imot. De skrattar och drar mig in i rummet, det ser ut att vara något slags tortyr rum. Där inne står det en man, han har svart kostym på sig och blont bakåtslickat hår och ser väldigt stödig ut. Han står lutat mot väggen och röker, när han ser oss komma skrattar han. "Jaså, så det är du som är Yohio?" skrattar han och röker, "Ja det är jag" väser jag argt. Han skrattar och röker, sen går han mot mig och tittar på mig. Jag stirrar argt på honom, han skrattar och blåser ut ett rök moln på mig. Jag hostar och tittar på honom argt, han tar ett sista blås på sin cigarett sen slänger han bort det. "Så nu har jag några frågor till dig" säger han och flinar. Jag tittar på honom "som vad?" säger jag surt. Han skrattar och går runt mig medans männen håller mig "Har du tagit folks liv?" säger han. Jag tittar ner "Ja" viskar jag. Han nickar sakta och fortsätter gå runt mig "Varför då?" säger han. Jag tittar upp "för att Sebastian sa att jag skulle." säger jag tyst och tittar på honom. Han nickar sakta "Har du någon gång dödat barn?" säger han. Jag blänger på honom "Nej" säger jag argt. Han nickar "okej, då är du inte så ond i alla fall" flinar han. Jag tittar på honom surt "Kan jag få gå nu?" säger jag argt. Han skrattar "Nej" skrattar han. Jag suckar surt och försöker gå men männen håller ett hårt grepp om mina armar. Jag stirrar på mannen surt "Jag har inte presenterat mig än förresten, jag heter Niklas" säger han och ler. "Och? Jag bryr mig inte om dig eller ditt namn" säger jag argt. Han skrattar "Nu till lite mer seriösa frågar" säger han. "Har du jobbat för några andra?" säger han. Jag tittar på honom "Nej" väser jag. Han nickar "Bra. Har du någon gång druckit blod för att mörda?" säger han. "Va? Nej!" säger jag argt. "Har du gjort någon till vampyr?" säger han. Jag tittar på honom "Jag tänker inte svarar mer på dina löjliga frågor" säger jag argt. Han tittar på mig "Svara på frågan" säger han. "Nej" säger jag argt. Han suckar och skakar på huvudet "Jag vill inte göra det här men du ger mig inget val" säger han och går mot väggen och tittar på alla verktyg som hänger där prydligt. "Ta av dig tröjan och jackan" säger han medans han tittar på grejerna på väggen. "Nej" säger jag. "Gör det" säger han. "Glöm det" säger jag argt. Männen som håller mig suckar och sliter av mig tröjan, jackan och mina skor. "Sluta" säger jag argt och stretar imot. De slänger kläderna på golvet och jag står kvar i bara byxor. "ni kan lägga honom på bordet där" säger Niklas. Männen nickar och lägger mig på bordet och jag ligger på magen och de håller mina armar och spänner fast mina ben. "Sluta" skriker jag och stretar imot med mina armar. Efter en stund kommer Niklas tillbaka och jag hör hur han lägger några saker på ett annat bord "Så, berätta. Har du gjort någon till vampyr?" säger han. "Jag tänker inte svara, varför ska du veta det?" säger jag argt. Han suckar och slår till hårt på mina bara fötter med en tunn pinne och jag skriker till. Han fortsätter "Okej, jag har aldrig gjort något till vampyr" säger jag med tårar. "Bra" säger han och skrattar. "Men Elizabeth ville att jag skulle göra det" säger jag. Han stirrar på mig "Vad sa du då?" säger han. "Att jag inte kommer göra henne till vampyr, hon förtjänar inte ett sånt liv" säger jag med tårar. "Bra" säger han. "nu, hur många har du dödat?" säger han. "Jag vet inte" säger jag och skakar på huvudet. "jo, berätta" säger han argt. "Jag sa ju att jag inte vet" säger jag med tårar. Han suckar argt och piskar mig på ryggen och jag skriker "Sluta snälla" gråter jag. Han skrattar och fortsätter "Jag vet inte hur många det är, men det är inte jättemånga jag har dödat" gråter jag. Han skrattar och tittar på mig "Se, det var väl inte så svårt att säga?" skrattar han. Jag bara tittar ner med tårar utan att säga något, han skrattar och drar piskan sakta på min rygg och jag kvider till. "Gör det ont?" skrattar han. "Ja" jämrar jag mig. "Det är väl ingenting om man jämför med de människro ni dödat?" skrattar han. Jag tittar på honom "Jag låter dem inte lida, jag gör det fort" väser jag. Han skrattar "Vems liv tog du senast?" säger han. Jag svarar inte utan tittar ner "Vems var det?" säger han. Jag tittar ner "Vems var det?" skriker han och piskar mig på ryggen och jag skriker till "Eric" säger jag och gråter. Han nickar "hur såg han ut?" säger han. "Han hade kort brunt och spretigt hår. Han hade helt vanliga kläder och en guld klocka" snyftar jag och tittar ner när jag känner hur han slår till mig igen. Han ställer sig framför mig och sätter sig på huk, han lyfter upp min haka så jag tittar på honom. Jag gråter med tårar som rinner och håret är för ansiktet, han tar bort mitt hår från ansiktet med sin hand och tittar på mig. "nu är du i knipa" viskar han. Jag bara tittar på honom snyftandes "Eric, han var min barndomskamrat" säger han tyst. Jag gråter mer "Jag visste inte..." snyftar jag. Han skrattar till tyst "Du hade inte brytt dig om du visste om det, eller hur?" säger han. Jag tittar på honom med tårar sen ner "tänkte väl det" säger han och ställer sig upp. Jag tittar ner sen på honom snyftandes "Snälla låt mig gå" gråter jag. "inte nu när jag vet att du tog Eric's liv" säger han argt. "Men han led inte" gråter jag. Han bara skrattar "Jag svär, jag lät honom inte lida. Det gick fort" gråter jag. Han tittar på mig "Spänn loss honom och håll honom" säger han. Männen nickar och spänner loss mig och ställer mig sen upp och håller i mina armar. Niklas går mot mig och tittar på mig och öppnar munnen för att säga något men stänger den sen igen. Jag skakar och tittar på honom, han tittar på mig och ger mig en hård örfil och jag kvider till. "Det räcker för idag" säger han argt och går iväg. Männen nickar och tar upp mina kläder och går iväg med mig, de går sen in med mig i rummet igen och  kedjar fast mina armar mot stenväggen. "Åh och här är kläderna" skrattar dem och kastar dem på mig och stänger sen dörren och går iväg. Jag skakar och tittar ner, "Varför mig?" viskar jag tyst och en tår rinnner längs min kind. Jag sitter där länge sen hör jag dörren öppnas och stängas och jag tittar upp och omfamnas sen av Elizabeth. "Elizabeth?" säger jag shockat. Hon tittar på mig "Vad har de gjort med dig?" säger hon shockat och tittar på mig. "De behandlar alla såhär, de vill få information om vad vi har gjort" viskar jag. Hon tittar shockat på mig och tar av mig kedjorna, jag suckar och visar henne ryggen som är helt sönderpiskad och full med blod. "Åh din stackare" säger hon. Hon tar sen fram en trasa och häller vatten på den "Det här kan svida lite" säger hon. Jag nickar och hon börjar tvätta min rygg, jag kvider till men försöker hålla inne gråten. Hon fortsätter "Gör det ont?" säger hon. "Lite" säger jag. Hon nickar och efter en stund är hon klar och ger mig sen mina kläder. Jag tar på mig tröjan och jackan "Men hur kom du hit?" frågar jag. "Jag snodde lite kläder för att se ut som jag jobbar här" säger hon. Jag tittar på henne "Jag kan inte vara utan dig" säger hon och kramar mig. "Jag kan inte vara utan dig heller" säger jag. Hon ler "Men kan du se så Sebastian mår bra, snälla?" säger jag och tittar på henne. Hon nickar "Jag gör det imorgon" säger hon. Jag nickar "tack" ler jag. Hon ler "Jag måste gå nu" säger hon sen efter en stund, jag nickar sakta och hon går mot dörren. "Vänta" säger jag. Hon tittar på mig "Du glömde en sak" säger jag och nickar mot kedjorna. "Jag kan inte.." säger hon. "Du måste, annars ser de att du har varit här" säger jag. Hon nickar och kedjar fast mig, jag tittar på henne och hon sätter sig ner framför mig. Vi tittar på varandra och sluter ögonen, vi lutar oss mot varandra och kysser varandra. Vi kysser varandra länge "Jag älskar dig" viskar hon och smeker min kind, "jag älskar dig me" viskar jag tillbaka. Hon smeker min kind och ställer sig sakta upp och går sen mot dörren. Hon tittar på mig sen går hon ut och stänger sakta dörren. Jag tittar efter henne sen tittar jag upp mot fönstret och ser att himlen har blivit mörk och att stjärnorna lyser och månen är mitt ända sällskap nu under den långa natten.

Så det var del 6 av A curse, one tale...one love

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiitjejen

Konnichiwa! 

Här kommer del 5 av A curse, one tale...one love

Hoppas ni gillar den^^ 

Yohio's Perspektiv

Jag vaknar upp efter en stund och det dunkar i huvudet. "Vad hände?" säger jag trött och tittar mig omkring, rummet är mörkt med några ljusstakar som lyser upp rummet. Jag försöker gå fram men kommer ingenstans, jag tittar på mina armar och ser att de är fastkedjade, likaså mina ben. "Vad i..?" säger jag och försöker ta mig loss. Efter en stund öppnas den stora dörren och in kommer några maskerade män och efter dem kommer Carl. Jag stirrar på dem "Vad gör ni? Släpp mig" säger jag surt och försöker ta mig loss. "nope" säger Carl och flinar. Jag stirrar på honom "Varför gör du såhär? Jag har inte gjort dig något" säger jag. Han går mot mig "Du försökte bita min dotter, sen får du henne att bli kär i dig och du har tagit människors liv" säger han och står framför mig. Jag tittar på honom "Men jag har ju inte skadat henne" säger jag. "Inte än neh" säger han och stirrar på mig. Jag tittar på honom och försöker ta mig loss "Men nu ska du få sona dina brott" säger han. Jag tittar på honom "Vad menar du?" säger jag. Han flinar, en av männen går fram till mig. Jag väser och försöker slita mig loss, han går mot mig och tar loss mig men håller ett hårt grepp om mig. "Släpp mig!" skriker jag och stretar imot. Han håller ett hårt grepp om mig och tittar på Carl, han går mot mig och börjar skrika heliga ord över mig. Jag skriker av smärta och håller händerna för öronen, det dunkar i huvudet och jag faller ner på knä "Sluta snälla!" skriker jag av smärta. Han fortsätter och jag håller händerna för öronen "Snälla, sluta. Jag ber dig" skriker jag med tårar i ögonen. Han flinar och slutar, jag skakar och tittar på honom. Mannen ställer mig upp och håller i mig. Jag tittar på Carl och står upp med skakiga ben. "Jag förstår mig inte på er gud" säger jag och tittar på honom. Han stirrar på mig "Han säger att alla är lika mycket värda och ska behandlas med kärlek men sen säger ni och han att jag och mina vänner inte är något värda" säger jag och tittar på honom. Han stirrar på mig "Det är för att ni kommer från avgrunden. Och prata inte så om gud, visa respekt" säger han surt. Jag stirrar på honom "Om det är så han tycker om oss, då är det här min respekt för honom" väser jag och spottar i marken framför Carl. Han stirrar på mig ilskett, jag stirrar på honom. Han går mot mig och trycker mig hårt in mot väggen "Det du gjorde...." säger han argt. Jag stirrar på honom "Och?" säger jag. "Du leker med elden pojk, kom ihåg det" säger han argt. Jag stirrar på honom "Jag är inte rädd för er" säger jag. "Inte?" säger han och flinar. "Då blir det värre för dig" säger han och släpper mig. Jag stirrar på honom "Vadå värre?" väser jag. "Det ska du få se" säger han. Jag ser sen en man komma in, han har svarta kläder och han ser stark ut. "Vänd dig om" säger han. Jag tittar på honom "Glöm det" väser jag. "Gör det" säger han. "Nej" säger jag och springer ut ur rummet. Han tar ett hårt grepp om min arm och puttar mig tillbaka "Gör det" säger han arg. "Nej!" skriker jag. Han tar tag i min nacke och trycker mig mot väggen "Släpp mig" väser jag och försöker ta mig loss. Han sliter av mig miin svarta jacka och tröja sen tar han ett hårt grepp om båda mina händer och kedjar fast dem upp så armarna är i luften. Jag försöker ta mig loss och jag väser "Släpp mig" skriker jag. "Nope" skrattar mannen. Jag står med ansiktet mot väggen och jag kan inte vända mig om, men jag hör hur han tar fram någonting. "Vad gör du?" säger jag och försöker slita mig loss. Han bara skrattar lite tyst, "Det här är straffet för alla liv du tagit" hör jag Carl säga. "Men jag sa ju till dig, jag har..." hinner jag bara säga innan jag känner en smärta på ryggen och jag skriker. Mannen börjar piska mig på ryggen och jag skriker av smärta "Sluta!" skriker jag men han bara fortsätter och Carl står och bara tittar på. Han fortsätter och smärtan är obeskrivlig, efter en stund slutar han och jag står med huvudet lutat mot väggen och andas snabbt. "Snälla sluta" säger jag med tårar i ögonen och försöker hämta andan. Mannen skrattar och tittar på Carl, Carl skrattar "Om du berättar vad det är du har hjälpt Sebastian med" säger han. Jag tittar ner, om jag berättar så kommer han säkert hamna i knipa. Jag kan inte låta honom skada Sebastian, "Jag har bara....hjälpt honom med grejer" säger jag och försöker hämta andan. Jag hör sen hur Carl tar några steg mot mig och han skrattar "Jag vet att du har gjort något mer än så" skrattar han medans han sakta drar med piskan längs min rygg och jag kvider till. "Jag har inte gjort något fel, jag svär" säger jag med tårar i ögonen. Han flinar och slår till mig på ryggen med piskan och jag skriker "Berätta!" säger han argt. "Jag, kan inte. Om jag gör det kommer du skada Sebastian" säger jag. "Vänd honom" säger han, mannen nickar och väntar mig om så jag tittar på Carl. Carl tar tag i min käke och stirrar på mig "Säg. Vad har du hjälpt honom med?" säger han argt. Jag skakar och tittar på honom "Han jobbar med att låna pengar vet du" säger jag och tittar på honom. Han nickar "Fortsätt" säger han. "De som inte har betalat har jag....." säger jag och tittar på honom sen ner. "Har du gjort vad med?" säger han och lyfter upp min haka. "Har jag....dödat" säger jag sakta och tittar på honom med tårar. Han tittar in i mina ögon, han nickar sakta och ger mig sen en örfil. Jag kvider till, "Då har jag några ord att ta med honom" säger han. Jag tittar på honom "Skada honom inte, snälla" säger jag med tårar i ögonen. "Vi ska bara prata" flinar han. Jag tittar på honom med tårar, "Ni kan fortsätta, jag går och tar ett par ord med Sebastian" säger Carl och skrattar. Mannen nickar skrattandes och Carl går ut "Rör inte Sebastian!" skriker jag och försöker ta mig loss. Mannen flinar och tittar på mig, jag tittar på honom "Låt mig gå!" skriker jag. Han flinar och ger mig en örfil, jag kvider till "sluta" skriker jag och tittar på honom. Han skrattar och tar loss mig och går iväg med mig, jag stretar argt imot och försöker komma loss. Efter en stund kommer vi fram till ett rum och han slänger in mig och jag faller mot golvet. Han flinar och går mot mig, jag väser och backar in mot en vägg. "Gå" väser jag. Han flinar och lyfter upp mig "Så vart kommer du ifrån pojk?" flinar han. "Vad spelar det för roll?" väser jag argt. Han skrattar och puttar ner mig på marken, jag faller ner på marken med en duns och jag tappar andan. Jag hostar och försöker få luft, han skrattar och går mot mig och sätter sin ena fot på min strupe. Jag stirrar upp på honom och försöker få bort hans fot, "Så berätta nu, vad gör ni alla här?" säger han. Jag tittar på honom "Jag föddes här" fräser jag. Han flinar "Visst" säger han. Jag stirrar på honom "Vad tror du då?" säger jag argt. "Att vi alla vampyrer kommer från underjorden och att djävulen skickar upp oss en och en för att utrota mänskligheten?" skriker jag argt. Han bara skrattar och trycker sin fot mer mot min strupe, jag kipar efter luft och försöker få bort hans fot. "Jag valde inte detta liv, jag valde aldrig att födas som vampyr" säger jag svagt och försöker ta bort hans fot. Han bara flinar och tar bort sin fot och jag sätter mig upp och hostar "Så säger ni alla" skrattar han. Han sätter mig sen mot väggen och kedjar fast mina armar mot väggen "Vi ses senare avskum" skrattar han och tittar på mig. Jag stirrar argt på honom "Åh just det, minns du din respekt mot gud?" skrattar han. "Ja" fräser jag argt. "Det här är min för dig" skrattar han och spottar på mig. Jag tittar argt på honom och försöker slita mig loss och jag väser. Han skrattar och går ut och stänger dörren. Jag försöker ta mig loss men det är lönlöst, och jag är orolig för Sebastian men jag undrar vad som kommer hända härnest.

Så det var del 5 av A curse, one tale...one love

Hoppas ni gillar den^^

//Kawaiigirl