Konnichiwa!

Här kommer del 6 av A curse, one tale...one love

Yohio's Perspektiv

Jag försöker slita mig loss från kedjorna men det går inte, jag lutar mig bakåt mot väggen men lutar mig snabbt framåt igen och skriker av smärta. Såren efter piskan gör ont att nudda och jag känner lite blod rinna längs ryggen, jag tittar ner. Rummet är mörkt med några faklor som hänger på stenväggarna, och i taket finns det ett litet fönster med galler och ett litet fönster ovanför mig med galler. Jag tittar upp mot det lilla fönstret i taket, det ser ut som att solen fortfarande är kvar men att det håller på att bli kväll. Jag suckar och tittar upp *Förtjänar jag detta?* tänker jag med en suck. Efter en stund så somnar jag, några timmar senare vaknar jag av att dörren öppnas med en spark. Jag tittar upp och ser 2 män komma, de kedjar loss mig och går sen ut med mig. "Vart tar ni mig? Släpp mig!" skriker jag och stretar imot. De håller ett hårt grepp om mig och fortsätter gå, vi kommer sen in till ett stort rum. Det är stenväggar och stengolv överallt, när jag tittar in stelnar jag till och stannar. "Jag vill inte in dit!" skriker jag och stretar imot. De skrattar och drar mig in i rummet, det ser ut att vara något slags tortyr rum. Där inne står det en man, han har svart kostym på sig och blont bakåtslickat hår och ser väldigt stödig ut. Han står lutat mot väggen och röker, när han ser oss komma skrattar han. "Jaså, så det är du som är Yohio?" skrattar han och röker, "Ja det är jag" väser jag argt. Han skrattar och röker, sen går han mot mig och tittar på mig. Jag stirrar argt på honom, han skrattar och blåser ut ett rök moln på mig. Jag hostar och tittar på honom argt, han tar ett sista blås på sin cigarett sen slänger han bort det. "Så nu har jag några frågor till dig" säger han och flinar. Jag tittar på honom "som vad?" säger jag surt. Han skrattar och går runt mig medans männen håller mig "Har du tagit folks liv?" säger han. Jag tittar ner "Ja" viskar jag. Han nickar sakta och fortsätter gå runt mig "Varför då?" säger han. Jag tittar upp "för att Sebastian sa att jag skulle." säger jag tyst och tittar på honom. Han nickar sakta "Har du någon gång dödat barn?" säger han. Jag blänger på honom "Nej" säger jag argt. Han nickar "okej, då är du inte så ond i alla fall" flinar han. Jag tittar på honom surt "Kan jag få gå nu?" säger jag argt. Han skrattar "Nej" skrattar han. Jag suckar surt och försöker gå men männen håller ett hårt grepp om mina armar. Jag stirrar på mannen surt "Jag har inte presenterat mig än förresten, jag heter Niklas" säger han och ler. "Och? Jag bryr mig inte om dig eller ditt namn" säger jag argt. Han skrattar "Nu till lite mer seriösa frågar" säger han. "Har du jobbat för några andra?" säger han. Jag tittar på honom "Nej" väser jag. Han nickar "Bra. Har du någon gång druckit blod för att mörda?" säger han. "Va? Nej!" säger jag argt. "Har du gjort någon till vampyr?" säger han. Jag tittar på honom "Jag tänker inte svarar mer på dina löjliga frågor" säger jag argt. Han tittar på mig "Svara på frågan" säger han. "Nej" säger jag argt. Han suckar och skakar på huvudet "Jag vill inte göra det här men du ger mig inget val" säger han och går mot väggen och tittar på alla verktyg som hänger där prydligt. "Ta av dig tröjan och jackan" säger han medans han tittar på grejerna på väggen. "Nej" säger jag. "Gör det" säger han. "Glöm det" säger jag argt. Männen som håller mig suckar och sliter av mig tröjan, jackan och mina skor. "Sluta" säger jag argt och stretar imot. De slänger kläderna på golvet och jag står kvar i bara byxor. "ni kan lägga honom på bordet där" säger Niklas. Männen nickar och lägger mig på bordet och jag ligger på magen och de håller mina armar och spänner fast mina ben. "Sluta" skriker jag och stretar imot med mina armar. Efter en stund kommer Niklas tillbaka och jag hör hur han lägger några saker på ett annat bord "Så, berätta. Har du gjort någon till vampyr?" säger han. "Jag tänker inte svara, varför ska du veta det?" säger jag argt. Han suckar och slår till hårt på mina bara fötter med en tunn pinne och jag skriker till. Han fortsätter "Okej, jag har aldrig gjort något till vampyr" säger jag med tårar. "Bra" säger han och skrattar. "Men Elizabeth ville att jag skulle göra det" säger jag. Han stirrar på mig "Vad sa du då?" säger han. "Att jag inte kommer göra henne till vampyr, hon förtjänar inte ett sånt liv" säger jag med tårar. "Bra" säger han. "nu, hur många har du dödat?" säger han. "Jag vet inte" säger jag och skakar på huvudet. "jo, berätta" säger han argt. "Jag sa ju att jag inte vet" säger jag med tårar. Han suckar argt och piskar mig på ryggen och jag skriker "Sluta snälla" gråter jag. Han skrattar och fortsätter "Jag vet inte hur många det är, men det är inte jättemånga jag har dödat" gråter jag. Han skrattar och tittar på mig "Se, det var väl inte så svårt att säga?" skrattar han. Jag bara tittar ner med tårar utan att säga något, han skrattar och drar piskan sakta på min rygg och jag kvider till. "Gör det ont?" skrattar han. "Ja" jämrar jag mig. "Det är väl ingenting om man jämför med de människro ni dödat?" skrattar han. Jag tittar på honom "Jag låter dem inte lida, jag gör det fort" väser jag. Han skrattar "Vems liv tog du senast?" säger han. Jag svarar inte utan tittar ner "Vems var det?" säger han. Jag tittar ner "Vems var det?" skriker han och piskar mig på ryggen och jag skriker till "Eric" säger jag och gråter. Han nickar "hur såg han ut?" säger han. "Han hade kort brunt och spretigt hår. Han hade helt vanliga kläder och en guld klocka" snyftar jag och tittar ner när jag känner hur han slår till mig igen. Han ställer sig framför mig och sätter sig på huk, han lyfter upp min haka så jag tittar på honom. Jag gråter med tårar som rinner och håret är för ansiktet, han tar bort mitt hår från ansiktet med sin hand och tittar på mig. "nu är du i knipa" viskar han. Jag bara tittar på honom snyftandes "Eric, han var min barndomskamrat" säger han tyst. Jag gråter mer "Jag visste inte..." snyftar jag. Han skrattar till tyst "Du hade inte brytt dig om du visste om det, eller hur?" säger han. Jag tittar på honom med tårar sen ner "tänkte väl det" säger han och ställer sig upp. Jag tittar ner sen på honom snyftandes "Snälla låt mig gå" gråter jag. "inte nu när jag vet att du tog Eric's liv" säger han argt. "Men han led inte" gråter jag. Han bara skrattar "Jag svär, jag lät honom inte lida. Det gick fort" gråter jag. Han tittar på mig "Spänn loss honom och håll honom" säger han. Männen nickar och spänner loss mig och ställer mig sen upp och håller i mina armar. Niklas går mot mig och tittar på mig och öppnar munnen för att säga något men stänger den sen igen. Jag skakar och tittar på honom, han tittar på mig och ger mig en hård örfil och jag kvider till. "Det räcker för idag" säger han argt och går iväg. Männen nickar och tar upp mina kläder och går iväg med mig, de går sen in med mig i rummet igen och  kedjar fast mina armar mot stenväggen. "Åh och här är kläderna" skrattar dem och kastar dem på mig och stänger sen dörren och går iväg. Jag skakar och tittar ner, "Varför mig?" viskar jag tyst och en tår rinnner längs min kind. Jag sitter där länge sen hör jag dörren öppnas och stängas och jag tittar upp och omfamnas sen av Elizabeth. "Elizabeth?" säger jag shockat. Hon tittar på mig "Vad har de gjort med dig?" säger hon shockat och tittar på mig. "De behandlar alla såhär, de vill få information om vad vi har gjort" viskar jag. Hon tittar shockat på mig och tar av mig kedjorna, jag suckar och visar henne ryggen som är helt sönderpiskad och full med blod. "Åh din stackare" säger hon. Hon tar sen fram en trasa och häller vatten på den "Det här kan svida lite" säger hon. Jag nickar och hon börjar tvätta min rygg, jag kvider till men försöker hålla inne gråten. Hon fortsätter "Gör det ont?" säger hon. "Lite" säger jag. Hon nickar och efter en stund är hon klar och ger mig sen mina kläder. Jag tar på mig tröjan och jackan "Men hur kom du hit?" frågar jag. "Jag snodde lite kläder för att se ut som jag jobbar här" säger hon. Jag tittar på henne "Jag kan inte vara utan dig" säger hon och kramar mig. "Jag kan inte vara utan dig heller" säger jag. Hon ler "Men kan du se så Sebastian mår bra, snälla?" säger jag och tittar på henne. Hon nickar "Jag gör det imorgon" säger hon. Jag nickar "tack" ler jag. Hon ler "Jag måste gå nu" säger hon sen efter en stund, jag nickar sakta och hon går mot dörren. "Vänta" säger jag. Hon tittar på mig "Du glömde en sak" säger jag och nickar mot kedjorna. "Jag kan inte.." säger hon. "Du måste, annars ser de att du har varit här" säger jag. Hon nickar och kedjar fast mig, jag tittar på henne och hon sätter sig ner framför mig. Vi tittar på varandra och sluter ögonen, vi lutar oss mot varandra och kysser varandra. Vi kysser varandra länge "Jag älskar dig" viskar hon och smeker min kind, "jag älskar dig me" viskar jag tillbaka. Hon smeker min kind och ställer sig sakta upp och går sen mot dörren. Hon tittar på mig sen går hon ut och stänger sakta dörren. Jag tittar efter henne sen tittar jag upp mot fönstret och ser att himlen har blivit mörk och att stjärnorna lyser och månen är mitt ända sällskap nu under den långa natten.

Så det var del 6 av A curse, one tale...one love

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiitjejen

 

j lönnkvist

1 juni 2015 21:06

Fy fasiken va dumma dom var mot honom grr
tur att Elizabeth kom till honom i alla fall....

Kawaiigirl Kawaiigirl

1 juni 2015 21:20

Ja det är tur att Elizabeth kom

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!   Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel Hoppas ni gillar den^-^   Yohio´s Perspektiv Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel ä...

Konnichiwa!   Här kommer del 8 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^   Yohio's Perspektiv   Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem n...

Konnichiwa!   Här kommer del 7 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Yohio's Perspektiv   Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte fö...

Konnichiwa!   Här kommer del 6 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Jessie's Perspektiv   Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon...

Konnichiwa!    Här kommer del 5 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^    Yohio's Perspektiv   Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag ...