Konnichiwa! 

Här kommer del 2 av The unknown prince

Hoppas ni gillar den^^ 

Yohio's Perspektiv

Flera år har gått sen jag hamnade i den här familjen, jag är 17 år och blir 18 i sommar. Jag har blont hår med bruna slingor och det lustiga är att de få gånger jag har sett prinsen så ser jag att vi är väldigt lika varandra. Min mamma heter Sara och pappa heter Krister. Min bror heter Anton och han är 1 år äldre än mig, när inte våra föräldrar är hemma så får han bestämma och han är inte speciellt snäll mot mig. Han brukar slå mig, vilkett mamma också gör om hon blir arg. Pappa har aldrig gjort det mot mig men han är bestämd i alla fall. 

Jag är ute på det stora fältet bredvid huset och hjälper pappa ta ner all havre, det är varmt och jobbigt. "hur går det?" ropar pappa som står en bit ifrån. "Det går bra" svarar jag. "Du får snabba på lite" ropar han sen. "Jadå" ropar jag. Efter ett tag får jag ihop till en liten hög och lägger det i säcken, sen kommer Anton springandes "Mamma bad oss gå till stan och handla" säger han. Jag nickar sen tittar jag på pappa "Följ med du, vi vart ändå klara nu" säger han. Jag nickar och tar upp påsen och vi börjar gå tillbaka hem "Ta den här när du ändå bär" skrattar Anton och lägger en till påse över den andra. Jag stönar till "Det vart för tugnt" säger jag och går sakta. Han bara skrattar och fortsätter gå. Jag kommer sen fram och lägger ner påsarna, mamma tittar ut igenom fönstret "Gå nu så vi hinner fixa maten" säger hon. "Okej" svarar jag och Anton och börjar gå ner till staden Hoshi. Efter ett tag kommer vi fram, staden har stengator och det ligger massa hus och butiker överallt. En del står och säljer frukter och allt möjligt. Jag tittar mig omkring, mamma brukar oftast handla själv eller med Anton. Jag är sällan i stan, så jag passar på att titta mig omkring då jag får schansen att gå ner. "Kom nu" säger Anton och drar mig i armen och jag följer med. Han plockar åt sig några varor och ger mig sen kassen och han betalar. Vi går sen iväg för att handla mer, "hur komer det sig att jag alltid är den som bär?" säger jag. "För att jag vill det" skrattar han. Jag suckar "du är lat" säger jag. Han bara skrattar och fortsätter gå. Sen kommer vi till en butik "Vänta här" säger han och går in. Jag suckar "Jag får aldrig följa med in" säger jag surt och står utanför och väntar. Jag ser sen hur det bildas en folkmassa en bit ifrån, *Vad händer där?* tänker jag nyfiket och tittar dit. Jag tittar sen mot butiken "Han blir nog inte så sur om jag bara går dit" säger jag tyst och ställer ner kassen och går dit. Folkmassan står och kastar mot något. Jag tittar dit och ser att de kastar frukt mot några musketörer. En drar ut sitt svärd och fångar ett äpple på det. "Wow" säger jag tyst. "Ge oss riktig frukt! Det är ruttet!" skriker folkmassan. Jag tittar mot honom, vi som bor här på landet får bara rutten frukt av kungahuset. "Så dålig är väll inte frukten?" säger musketören. Han tar en tugga av äpplet men spottar ut det tvärt. "Okej, det smakade riktigt äkligt" säger han. Han kastar iväg äpplet, "Jag ska tala med prinsen om det här" säger han. De nickar "Bra" säger de sen går de iväg. Jag står kvar och tittar på honom, han tittar på mig och rider sen iväg mot slottet. Jag känner sen en hand i håret "Aj!" skriker jag. "Jag bad dig vänta utanför butiken, inte gå hit" säger han och går. "Ja men släpp mitt hår" säger jag och släpas efter honom.

Kevin's Perspektiv

Jag går igenom de stora salarna i slottet när en av musketörerna går mot mig. "Hej Carl, vad är det?" säger jag. Han bugar sen tittar han på mig "Jo folket i byn gjorde uppror" säger han. "Om vad?" frågar jag och sätter mig ner på en stol och äter ett äpple. "Om frukten de får. Den är rutten ershöghet" säger han. Jag äter och tittar på honom "Från vart kommer frukten?" säger han. "Hamnen antar jag" säger jag och äter. Han tittar på mig "Kan du fixa så att den är färsk nästa gång?" frågar han. Jag äter och tittar på honom, jag drar min ena hand igenom mitt blonda hår med bruna slingor och suckar. "Carl, jag är ju prins och snart kung eller hur?" säger jag. Han nickar, "Ja det stämmer" säger han. Jag nickar "Så då är det jag som bestämmer och ska ta hand om mitt folk" säger jag. Han nickar "Säg till folket att nästa lass med frukt kommer vara bra" säger jag. "Bra, tack min prins" säger han och bugar och går sen iväg. "VIlka krav byborna har" snäser jag tyst. Jag slänger ut äpplebiten igenom fönstret och lämnar sen rummet. Jag ser sen mamma gå ut från kyrkan som ligger på en gård bredvid kyrkan. "Bad hon för honom igen?" säger jag tyst och suckar. Min bror Yohio är ju ingenting, det är jag som är prins. Det är jag som ska bli kung, han ska aldrig få reda på att han är prins. 

3 dagar senare

Jag sitter i häst och vagnen med Elizabeth. Jag har på mig min blåa kostym och hon har rött hår uppsatt och har lockar i håret och hon har på sig sin havs blåa fluffiga klänning. "Vad du är fin" ler jag. "Tack ershöghet" säger hon och tittar på mig sen ut igenom fönstret. Efter en stund stannar vagnen, vi hoppar ut och går omkring på stan en stund. Hon köper några karameller och vi går runt sen. Jag ler och lägger min hand runt henne "Ers höghet, jag vill inte vara elak men du är lite närgången" säger hon och tittar på mig. "Vad? Jag gillar dig" flinar jag. "Ja men..." säger hon och tittar på mig. Jag flinar och smeker hennes kind.

Yohio's Perspektiv

Jag är ute och handlar igen med min bror, "Nu stannar du här" säger han surt. "Jaja. Jag ska ingenstans" säger jag och tittar på honom. Han nickar sen går han in, jag lutar mig mot väggen och tittar mig omkring, jag tittar sen mot en större del av torget. Jag ser en tjej i rött uppsatt hår med blå fluffig klänning som försöker gå, men sen ser jag en kille i blå kostym och han ser exakt ut som mig och han håller hennes hand. *Vad händer?* tänker jag och tittar på dem. "Snälla ershöghet, gå inte så långt" säger hon. "Kom igen min kärra, en puss kan jag väll få?" flinar han och håller om henne. *Han kan bara inte göra sådär om hon inte vill* tänker jag. Jag tittar mot butiken sen mot dem, jag struntar i om Anton så ens slår ner mig men jag måste hjälpa henne. Jag går mot dem "Ursäkta mig" säger jag. Han vänder sig om "Och vad vill du?" säger han. "Släpp henne" säger jag. Han skrattar "Och vad får dig att tro att jag ska göra det?" säger han. "Hon vill inte" säger jag. "Jag är en prins, jag får vad jag vill" säger han. "Men hon vill inte, låt henne gå" säger jag. Han släpper henne och går mot mig "Och vem är du?" säger han. "Yohio" säger jag. Han stelnar till och tittar på mig från topp till tå "Gå nu" säger han. Jag stirrar på honom, han tittar på mig och går sen iväg med flickan och håller om henne och pussar henne och hon försöker knuffa iväg henne. "Jag sa låt henne va" säger jag och knuffar bort honom. Han faller mot marken, jag tittar på honom sen på henne. "Hur gick det?" säger jag. Hon tittar på mig "Bra tror jag." säger hon och skakar. Jag nickar sen knuffar någon bort mig, och det är prinsen. "Du rör inte henne, bondlurk" säger han argt. Jag stirrar på honom sen lyfter någon upp mig och det är Anton. "Ursäkta mig ershöghet, det är min bror. Han vet inte vem han pratar med" säger han och blänger argt på mig sen tittar han på honom. "Jag är så ledsen, snälla förlåt mig" säger han och bugar. Han suckar men nickar "För den här gången" säger han och går sen iväg. Jag tittar efter honom sen går Anton hem med mig. "Först smiter du och sen gör du bort dig själv framför prinsen!" säger han och suckar. Jag tittar på honom "Men du såg inte vad han gjorde med henne!" säger jag. "Det är inte din sak att bry dig om" suckar han. "Men såg du inte hur lika vi var?" säger jag. Han tittar på mig "Ja visst ni är så lika" säger han och skrattar. "Du titta på mig" säger han och stannar. Jag tittar på honom "Han är en prins och äger allt detta och har fina kläder. Men du, vi bor i en lite stuga med lite pengar och du har gamla slitna kläder" säger han. Jag tittar på mina slitna gamla kläder och sen på honom. "ni är inte alls lika dana" säger han och skrattar och ger mig påsen med varorna. Jag suckar och följer honom hem, men jag kan inte sluta tänka på den vackra flickan. Jag undrar vad hon heter. 

Så det var del 2 av The unknown prince

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiigirl

 

j lönnkvist

22 juni 2015 13:34

Ajdå det där vart inte bra
stackars RIKTIGA PRINS YOHIO

Kawaiigirl Kawaiigirl

26 juni 2015 17:11

Ja stackars liten, men det ska bli spännande och se vad som händer

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!   Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel Hoppas ni gillar den^-^   Yohio´s Perspektiv Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel ä...

Konnichiwa!   Här kommer del 8 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^   Yohio's Perspektiv   Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem n...

Konnichiwa!   Här kommer del 7 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Yohio's Perspektiv   Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte fö...

Konnichiwa!   Här kommer del 6 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Jessie's Perspektiv   Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon...

Konnichiwa!    Här kommer del 5 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^    Yohio's Perspektiv   Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag ...