Konnichiwa! 

Här kommer del 3 av A Curse, one tale...one love

Hoppas ni gillar den^^

Yohio's Perspektiv

(ser ut som på bilden)

Vi går in i matrummet och Sebastian och Carl sitter vid bordet och pratar. Jag sätter mig vid bordet och Elizabeth sätter sig bredvid mig. Efter en stund kommer en av Sebastian's betjänter och ställer fram mat åt oss och lämnar sen rummet "Så varsågoda" ler Sebastian och vi börjar äta. Vi sitter under tystnad en stund och äter sen tittar Carl på mig "Så hur gammal är du?" frågar han och äter. Jag tittar upp mot honom "17, snart 18" säger jag och tar en tugga av min mat. Han nickar "Du är du jämngammal med Elizabeth" ler han. Jag tittar på Elizabeth och hon ler och nickar, jag nickar och äter. Efter en stund har vi ätit klart och Sebastian tittar på mig "Du kan visa Elizabeth runt en stund, efterrätten är inte klar en på ett tag" säger han. Jag nickar och ställer mig upp och går iväg och Elizabeth följer efter mig. Jag visar henne runt inomhus och tar henne sen till den stora balkongen, solen håller på att gå ner och himlen är mörk med mörklila moln. "Så vackert det är" ler Elizabeth och lutar sig mot balkongräcket. "Ja det är det" säger jag tyst och beundrar himlen. Hon tittar sen på mig "så du bor här med Sebastian?" frågar hon. Jag nickar "Men vad hände med din familj? Minns du något?" frågar hon. Jag tittar på henne och minns då natten då allt hände, då de svartklädda maskerade männen dödade min familj och mamma springer iväg med mig det snabbaste hon kan för att skydda mig. "Yohio?" hör jag sen Elizabeth säga och jag vaknar upp från minnet. Jag tittar på henne "mår du bra?" frågar hon. Jag nickar "Jo jag mår bra" säger jag. Hon nickar "Men du minns inget?" säger hon. Jag skakar lite på huvudet "jag minns inte så mycket, jag var så liten då allt hände" ljuger jag. Hon nickar "Men vi ska nog gå in nu" säger jag sen. Hon nickar och vi går tillbaka till matrummet och vi kommer precis i tid. Vi sätter oss ner och börjar äta och det är kladdkaka med grädde. Carl och Sebastian sitter och pratar och jag tittar mig omkring och äter. Jag slänger sen en snabb blick mot korset Carl har runt sin hals och jag känner hur det bränner i kroppen. *Kan han inte bara ta av sig den?* tänker jag och äter och försöker dölja smärtan. Efter en stund har jag nästan ätit klart och Elizabeth skär upp en till bit av kladdkakan men råkar skära sig på tårtspaden och bloder rinner från hennes finger. Jag tittar på blodet och känner hur hjärtat slår snabbare och snabbare, och mina ögon blir röda och jag känner hörntänderna komma fram. "hur gick det?" säger Carl och ställer sig upp. "Jag mår bra, jag skärde mig lite bara" säger Elizabeth och ler lite. Sebastian tittar på mig och är påväg mot mig "Ta det lugnt, lugna dig" säger han. Elizabeth vänder sig om och tittar på mig "Yohio?" säger hon lite oroligt. Jag tittar på henne med mina röda ögon och är påväg att dricka hennes blod när Carl ställer sig framför henne och håller fram sitt kors "Vår herre är starkare än din och styrkan är makt!" skriker han. Jag känner hur det bränner i kroppen och jag skriker och väser med händerna på huvudet, han fortsätter och jag backar tills jag kommer in i ett hörn i väggen och kommer inte längre. "Vår herre är starkare än din och styrkan är makt!" skriker han. Jag skriker och väser med händerna för huvudet och jag känner hur det bränner i hela kroppen och jag skriker av smärta. "Sebastian, hjälp mig!" skriker jag med händerna för huvudet. "Carl, nej" skriker Sebastian och håller honom och backar undan med honom. "Vad gör du Sebastian? Ser du inte vad detta monster gör mot min dotter?" säger Carl och stirrar undrande på Sebastian. Han tittar på Carl sen på Elizabeth, Elizabeth ligger på golvet och skakar och tittar på dem sen på mig. Jag sitter i hörnet och skakar med händerna för huvudet, Carl tittar på Sebastian "Du har en hel del att förklara min vän" säger han. Sebastian suckar och nickar "Gå in med Elizabeth till köket och fixa såret så berättar jag sen" säger han. Carl nickar och går mot Elizabeth och tar henne till köket, Sebastian går mot mig och sätter sig på huk framför mig. Jag tittar skakandes upp på honom "Jag kunde inte kontrollera mig, förlåt mig" säger jag skakandes. Han nickar "Hennes blod, jag har aldrig känt en sån stark doft förut" säger jag skakandes. Han nickar sakta "Jag förstår dig" säger han. Jag nickar skakandes "Carl's ord bränner fortfarande i mig. Det gör ont" säger jag och skakar. Han kramar och håller om mig, jag skakar tillslut lyckas jag lugna ner mig. Han tittar på mig och mina ögon är lugnande blå och mina hörntänder har försvunnit. Han ställer sig upp "Vänta här" säger han. Jag nickar och han försvinner in i vardagsrummet en stund, efter en stund ropar han att jag kan komma in. Jag tar ett djupt andetag och andas ut och går sakta in, när jag kommer in ser jag Carl sitta i en av fåtöljerna med Elizabeth tätt bredvid sig men han ställer sig hastigt upp och tar fram sitt kors "Våga in komma nära henne! Vår herre är starkare än din!" skriker han. Jag väser och faller ner på golvet med händerna för öronen "Sluta!" skriker jag och orden bränner i öronen på mig. "Carl sluta" säger Sebastian och håller honom "Vad gör du Sebastain?" säger Carl argt. "Vi ska ju berätta vad som har hänt nu, han ska inte skada henne" säger Sebastian. Carl tittar på mig och jag ligger på golvet och skriker av smärta. "Lägg undan den nu Carl, snälla jag ber dig" säger Sebastian. Carl suckar och lägger bort det, jag skakar och Sebastian hjälper mig upp. "Mår du bra?" säger han. Jag nickar "Det bränns" säger jag tyst. Han nickar och håller om mig och går till soffan och sätter sig ner och håller om mig. "Så berätta nu Sebastian" säger Carl. Sebastian nickar "Hans familj vart dödade men av vampyrjägare" säger han. Carl tittar på honom "När jag såg hans mor och honom så kunde jag inget annat än att hjälpa henne. Du skulle sett hennes ansikte, det var fyllt med sorg och oro. Allt hon ville var att hennes son skulle komma i säkerhet, och hon bad mig att ta hand om honom men att göra honom till en bättre människa" säger han. Carl tittar på honom "överlevde hon?" säger han. Sebastian skakar på huvudet "Efter att vi tagit imot Yohio så hittade dem hans mamma och dödade henne men de misstänkte aldrig Yohio" säger han. Han nickar men tittar sen på mig "Det finns inget gott i de människorna eller ska jag säga människor?" säger han. Jag tittar på honom "Allt de vill är att suga ut vårt blod och göra oss till såna som dem" säger han. Jag tittar på honom och skakar på huvudet "inte alla, jag vill inte vara ett monster. Jag vill inte leva i ständigt mörker" säger jag och ställer mig upp. Carl ställer sig upp och tittar på mig, jag går fram till honom och böjer mig på knä framför honom och tar hans hand "Du förstår inte, jag vill inte leva i ständigt mörker. Jag vill leva som ni, jag vill leva i ljuset. Jag vill bli som ni" säger jag och känner hur tårarna kommer fram i ögonen på mig. Han fnyser och drar åt sig handen och stirrar på mig, jag tittar ner med tårar som rinner längs mina kinder och jag känner mig inget mer än bara hatat. "Titta på mig" säger han sen. Jag vågar inte möta hans kalla blick utan jag fortsätter titta ner med tårar. Han tar sen tag i mitt hår i nacken "Titta på mig" säger han argt. Jag skriker till och tittar upp på honom med tårar "Vet du vad du är?" säger han. Jag svarar inte utan gråter tyst, han vänder sig sen om med mitt ansikte mot Elizabeth. Jag kvider till med tårar och hon tittar på mig skräckslaget "Vet du vad det här är?" säger han. Hon skakar på huvudet "Nej far" säger hon tyst. "Det här..." säger han och håller ett hårdare grepp om mitt hår. Jag gråter tyst. "Det här..." upprepar han sen igen och skrattar tyst. "Det här, är inget mer än en djävuls avkomma" säger han och skrattar till och håller ett ännu hårdare grepp om mig. "Snälla sluta, jag ber dig" gråter jag. Han skrattar till "Visa dina tänder" säger han. Jag tittar på honom med tårar "Varför?" gråter jag. "Gör det bara" säger han. Jag gråter och får mina hörntänder att komma fram "Det här är en dräpares tänder" säger han och pekar på dem och tittar på Elizabeth. Hon nickar sakta "Snälla se mig inte som en mördare, jag har aldrig tagit ett liv utan att tänka mig för" gråter jag. Carl tittar på mig "Så du erkänner att du har tagit folks liv?" säger han. Jag nickar med tårar "Om jag ska vara ärlig så har jag druckit blod men jag vill inte leva såhär. Jag vill inte vara en mördare" gråter jag. Han skrattar men sen ställer sig Sebastian upp "Släpp honom Carl, du skadar honom" säger han. Han tittar på Sebastian och sen på mig och slänger mig mot golvet och jag faller ner med en duns. Jag kravlar mig upp och ställer mig bakom Sebastian, "hur kan du ha honom här?" säger Carl. Sebastian tittar på honom "Jag tar hand om honom och han hjälper mig" säger han. Han tittar på mig sen på Sebastian "Kommer vi fortfarande träffas även nu när du vet sanningen?" säger han. Carl tittar på honom sen på mig. Jag tittar på honom "Snälla bryt inte er vännskap pågrund av mig, han har pratar så mycket gott om er och om hur bra vän ni är" säger jag och försöker hålla tårarna inne. Han suckar "Egentligen ska inte du ha något att säga i det här men okej vi behåller vännskapen" säger han. Sebastian nickar "Tack" säger han. Carl nickar sen går han mot mig "Och du. Du håller dig så långt bort från Elizabeth som det går" säger han. Jag nickar "Jag lovar, jag ska inte skada henne" säger jag. Han nickar "Om jag ser dig med henne så är det kört" säger han. Jag nickar med tårar i ögonen, sen tittar han på Sebastian "Om jag ser honom med Elizabeth en enda gång så tar jag honom. Och du vet nog vart jag menar" säger han. Sebastian tittar på honom "Du menar inte? Men det skulle ju döda honom! Han är ju som mitt barn" säger han. Carl nickar "Åh jo" säger han. Jag tittar på Carl "Ta mig vart?" säger jag skakandes. "Till ett ställe som jag tror fruktar dig mest" säger han och flinar mot mig sen tar han Elizabeth's hand "Vi måste gå nu men tack för den fina stunden vi fick" säger han och nickar. Sebastian nickar och sen går Carl och Elizabeth hem. Jag tittar ner och sen mot Sebastian. "Ta mig vart?" säger jag skakandes. Han tittar på mig och skakar på huvudet "tänk inte på det." säger han och sätter sig i soffan med en suck. Jag sätter mig bredvid honom "Varför då? Jag måste veta" säger jag. Han tittar på mig "För jag kommer inte låta det hända dig" säger han och håller mig nära och han lutar mitt huvud mot hans bröst och jag hör hans hjärta slå. Jag tittar upp mot honom "Stämmer allt det han sa?" säger jag tyst. Han tittar på mig "Vad?" säger han. "Att jag är.....en djävuls avkomma? Att jag bara är en mördare?" säger jag tyst och känner gråten komma i halsen igen. Han tittar på mig och sätter sina händer på mina kinder "Säg aldig så om dig själv. Tänk aldrig någonsin så om dig själv" säger han. Jag tittar på honom med tårar "Även om du nu kommer från ett mörker där du är skapad för att leva på blod så ser inte jag det" säger han. Jag tittar på honom med tårar "inte?" snyftar jag. Han tittar på mig "Jag ser en person som bara vill gott, som verkligen försöker hårt och vill vara god. Jag ser dig med stort ljus omkring dig" säger han. Jag tittar på honom med tårar och börjar le lite, "Så ska de se ut" ler han och torkar bort mina tårar med sin tumme och han kysser mig sen lätt i pannan. Jag ler lite och han lägger mig med huvudet mot hans bröst och jag somnar där sen och han smeker mig på huvudet. 

Så det var del 3 av A curse, one tale...one love

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiigirl

 

j lönnkvist

30 maj 2015 11:29

De e inte lätt o va blodsugare alla gånger

Kawaiigirl Kawaiigirl

30 maj 2015 12:11

Nae det är det inte tyvärr :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!   Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel Hoppas ni gillar den^-^   Yohio´s Perspektiv Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel ä...

Konnichiwa!   Här kommer del 8 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^   Yohio's Perspektiv   Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem n...

Konnichiwa!   Här kommer del 7 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Yohio's Perspektiv   Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte fö...

Konnichiwa!   Här kommer del 6 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Jessie's Perspektiv   Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon...

Konnichiwa!    Här kommer del 5 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^    Yohio's Perspektiv   Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag ...