Konnichiwa! 

Här kommer del 2 av A curse, one tale...one love 

Yohio's Perspektiv

Jag ligger i sängen och tittar upp i taket. Jag hör sen att Sebastian ropar på mig, jag sätter mig upp och går ner men ser honom inte. "Var är du?" säger jag. "I källaren" svarar han, jag går ner i källaren. Men när jag går ner i källaren så blir mina ögon ögon större och jag andas snabbt. På golvet sitter en man, han har slag i ansiktet och blod rinner från ena mungipan. Sebastian ler och lägger sin hand på min axel och tittar på mannen. "Eric, det här är Yohio. Du har en sista schans att betala mig annars slutar dit liv här" säger Sebastian. "Snälla, ge mig mer tid. Du får pengarna" säger Eric skakandes. Sebastian skrattar "Jag är ledsen Eric" säger han sen tittar han på mig. "Han är din" säger han. Jag flinar och mina hörntänder kommer fram, jag går mot mannen och sätter mig på huk bredvid honom "Jag ska se till att det går fort. Jag lovar" viskar jag i hans öra. Han skakar och tittar på mig. Mina ögon lyser rött "Vad är du?" säger han skakandes. Jag flinar "Mörkrets barn" flinar jag och sätter sen tänderna mot hans strupe och dricker blodet. Han skriker och stretar imot, jag håller fast honom och dricker hans blod. Han fortsätter streta imot, tillslut slutar han. Jag dricker tills det inte finns mer och han faller mot marken. Jag tittar på Sebastian med blod som rinner längs mina mungipor. Han bara flinar och tittar på mig "Ta bort honom" säger han. De andra männen nickar och bär iväg den livlösa kroppen, jag tittar på Sebastian och tar bort blodet från mina mungipor. Han tittar på mig och lämnar källaren, jag följer efter. "Vi ska snart få besök så det är nog bra om du gör dig iordning" säger ha. Jag nickar och går till mitt rum och fixar mig, jag minns inte att Sebastian sagt tidigare att vi ska få besök. Jag undrar vilka det är som kommer. När jag fixat mig klart så går jag ner till Sebastian. Han har sin fin kostym på sig och fixat sitt svarta hår. Efter en stund knackar det på dörren och han går och öppnar. "Vad kul att du kunde komma Carl" hör jag Sebastian säga glatt. "Jag ser att du tog med dig Elizabeth" hör jag honom säga sen. *Vilka är de?* tänker jag och går sakta till hallen. När jag kommer till hallen stannar jag vid dörrkanten, Carl har ett kors hängande vid halsen. Han är en präst, jag känner hur det bränner i kroppen. Jag går lite försiktigt till Sebastian och drar lite i hans arm. "herre" säger jag och drar lite. Han tittar på mig "kom, vi måste prata" ber jag. "Ursäkta mig" ler Sebastian och följer mig till vardagsrummet. "Vad är det?" säger han och tittar på mig. "Försöker du döda mig? Du har tagit hit en präst" säger jag och tittar på honom. Han suckar "Han ville träffa mig och vi är vänner. Om du håller dig lugn så märker han inte att du är en vampyr" säger han. Jag nickar "Men hans kors bränner mig" säger jag och tittar på honom. Han suckar "Vi löser det" säger han. Jag nickar och följer honom tillbaka till de andra. Carl tittar på mig "Nej, men vem är det här?" ler han. "Han heter Yohio. Jag har tagit honom sen han var liten" säger Sebastian. Carl nickar "Hans familj då?" säger han. "De vart dödade" svarar Sebastian. Carl tittar på mig sorgsett "Jag beklagar sorgen. Må gud va med dig" säger han. Jag nickar *Om han nu gillar vampyrer ja* tänker jag. Han och Sebastian går till matrummet, jag ser då Elizabeth och mitt hjärta slår snabbare. Hon har blont lockigt hår och gröna ögon och hon har på sig en blå fluffig klänning. Hon tittar på mig och ler "hej" säger hon. "hej" svarar jag tyst. Jag blir sen stel, det är något med hennes blod. Jag har aldrig känt en sån här stark doft förut. Men jag får inte tappa kontrollen, "hur mår du?" säger hon och tittar på mig. "Jag mår bra" säger jag och försöker le. Hon nickar och ler och tar min hand och vi går mot matrummet. Hennes hudär så varm och jag känner blodet rinna under hennes hud. Det är så svårt att hålla mig. *Lugn, du måste vara lugn* intalar jag mig själv tyst.

hoppas ni gillade den^^ 

//Kawaiigirl

Konnichiwa! 

Här kommer min nya novell och den heter A curse, one tale...one love

Yohio's Perspektiv

Det är mörkt, jag ligger trött mot den hårda kalla stenväggen och sluter mina ögon. Mitt bruna hår är ruffsigt och mina kläder är slitna. Jag är törstig, jag måste ha....blod. Jag hör hur den tunga dörren öppnas och solen bländar mig. Jag väser och håller ena armen för mina ögon Mannen går in och drar bort min arm. "Berätta sanningen! Är du en av de?" säger han. Jag tittar på honom och de andra männen med mina röda ögon och ska precis svara när en annan man kommer in. "Alexander. Vad för du med honom?" säger han. Jag tittar upp och ser Sebastian. Han är min mästare, "Sebastian, vi bara..." säger dem. Han suckar och lyfter upp mig "låt honom vara" säger han och går iväg med mig. När vi kommer ut så ser jag solen och väser. Han lägger mitt huvud mot hans bröst och fortsätter gå. Efter en stund är vi tillbaka på våran stora herrgård. Han sätter mig på golvet "gå och fixa dig" säger han. Jag nickar och går och duschar och byter om till rena kläder.

(ser ut som på bilden)

Jag sätter mig sen på den stora soffan. Sebastian kommer efter en stund och sätter sig bredvid mig "du var borta i 2 dagar" säger han. Jag nickar sakta "Jag skulle bara ta ett rådjur. Jag var hungrig på blod. Sen kom de och tog mig." säger jag. Han nickar "Du måste vara mer försiktig" säger han. Jag nickar "Jag vet" säger jag tyst. Jag ser sen hur han tar av sig sin ena handsken och tar fram en kniv. Jag tittar på honom, han tittar på mig och flinar. Han drar kniven mot handlatan och blodet rinner sakta. Mina ögon blir röda och hörntänderna kommer fram. "Vänta" ler han. Jag tittar på honom och försöker kontrollera mig "Vad säger man?" säger han. "Snälla herre, låt mig dricka" ber jag och drar i hans ena arm. Han flincar och nickar, jag sätter tänderna mot hans handflata och börjar dricka blodet. Det var så länge sen jag drack. Jag dricker och han smeker mig på huvudet. Jag stönar till lite tyst och fortsätter dricka. "Såja, ta det lugnt" säger han och smeker mig på huvudet. Jag fortsätter men känner sen hur han drar bort sin hand. "Nu räcker det" säger han och ställer sig upp. Jag tittar på honom och ser hur han försvinner in i köket för att ta hand om såret. Jag känner hur jag lugnar ner mig, hörntänderna försvinner och mina ögon går från upphätsande röd till lugnt ljusblå. Jag slickar bort det sista blodet från mina mungipor och går sakta till Sebastian. "Tack herre" viskar jag. Han tittar på mig och nickar. Han är den ända som tar hand om mig även fast att han är människa och jag är en vampyr. Han skyddar mig också från vampyrjägare och håller min vampyr identitet hemlig. När jag var liten vart min familj dödade av vampyrjägare. Mamma sprang iväg till Sebastian's familj och bad om hjälp. De tog sig an mig men de hittade mamma och dödade henne. Mig misstänkte de aldrig men de letar fortfarande efter mig. Och en vampyr kan leva länge, jag är 117 år. Snart 118, jag ställer mig vid fönstret och tittar ut. Jag vill så gärna leva i ljuset och inte i ständigt mörker. Jag vill bli en av de, jag vill bli dödlig.

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiigirl