Konnichiwa! 

Här kommer min nya novell och den heter Welcome To the City

Hoppas ni gillar den :)

Cassandra's Perspektiv

Jag vaknar upp av att alarmet väcker mig, jag gäspar och stänger av det. Jag sätter mig trött upp i sängen och gnuggar mig i ögonen och tittar sen ut igenom fönstret. Det är höst och de färglada löven faller sakta mot marken, jag ställer mig upp och börjar klä på mig kläder. Jag tar mina mörkblåa jeans och en vit tröja med en kofta över och jag borstar mitt röda hår. Jag sminkar mig sen och går ner och äter frukost, det här ska bli min första dag i skolan, jag flyttade hit igår för att mamma fick ett jobb här. Men egentligen ville jag inte flytta, jag hade så många kompisar i min gamla stad och nu bor jag flera mil ifrån dem. Jag äter upp min frukost och börjar ta på mig skorna "Hoppas du får en trevlig dag i skolan" ler mamma och tittar på mig. Jag nickar sakta "var vi tvugna att flytta?" suckar jag. Hon tittar på mig "Du vet att jobbet är viktigt" säger hon. Jag nickar "Men mina kompisar" säger jag. Hon kramar om mig "Du kommer träffa dem snart, vem vet du kanske får nya" ler hon. "Mm, säkert" suckar jag och tar på mig väskan och går ut igenom dörren. Jag ser en massa ungdomra och följer dem, när jag gått en stund ser jag som en svart skugga fara snabbt förbi. Jag tittar mig omkring men ser ingen sen tittar jag framåt och ser en tjej med svart hår i toffsar, runt ena har hon en stor rosa tofs. Hon har en svart kofta och en svart fluggig tjol. lila tights med rosa stjärnor och rosa konverse. Jag tittar på henne *vem är det?* tänker jag och går mot skolan. När jag kommer fram går jag igenom de stora korridorerna och kommer till mitt klassrum och går in. Efter en stund kommer läraren "Hejsan allihopa. Idag har vi fått en ny elev till klassen, hon heter Cassandra" ler läraren och pekar på mig. Alla tittar på mig och jag känner hur jag blir mindre, "Såja, säg hej nu" säger hon. Alla suckar "Hej" säger dem. "Hej" säger jag tyst. "du kan sätta dig hos Yohio" säger hon sen och pekar på personen jag såg tidigare idag. Jag går tyst dit och sätter mig bredvid. Yohio tittar på mig och nu får jag äntligen se hennes ansikte. Hon har mörkt smink och tittar på mig.

(ser ut som på bilden)

Jag tittar länge på henne sen tittar hon ut igenom fönstret och lektionen börjar, efter en stund är det lunch och Yohio skyndar sig ut ur klassrumet och bort tillmatsalen. "Hej" hör jag sen en röst säga. Jag tittar upp och ser 2 tjejer, den ena har gröna ögon och blånt hår och den andra brunt med gråa ögon. "Hej jag heter Sandra och det här är min kompis Sofie" säger en av tjejerna. "Hej, jag är Cassandra" säger jag. "Ska vi äta lunch ihop?" frågar Sandra. Jag nickar och följer dem till matsalen och vi sätter oss och äter "Jag ser att du har hamnat med Yohio" säger Sofie. Jag nickar och äter "Hon verkar...." hinner jag säga innan Sofie avbryter mig. "Han" säger hon. Jag tittar på henne "Jag vet men Yohio är en kille" säger hon. Jag nickar och äter "Men vem är Yohio?" säger jag. Hon skrattar lite "Ingen vet direkt så mycket om honom, han är alltid själv och tyst. Himla creep" säger hon och äter. Jag tittar på henne "Det sägs att han ska gå runt på kyrkogården ibland, till och med under kvällen" säger hon sen. Jag lyssnar och äter sakta "Jag har alltid undrat vad han gör" säger hon sen. Jag nickar och äter och tittar bort mot ena änden av matsalen, han sitter där själv i ett hörn och äter. Han ställer sig sen upp och lämnar matsalen, jag äter sen klart och följer Sofie och Sandra tillbaka till klassrumet. Vi står i korridoren och pratar, jag ser sen hur Yohio kommer med sina skrivblock han hämtat från skåpet. Plötsligt faller han mot marken och tappar allt och jag ser att en av killarna la krokben på honom. De skrattar "Ska du till kyrkogården idag igen?" skrattar killen. Yohio plockar upp sina saker och blänger på honom "Inte din sak att veta" fräser han. Killen skrattar och fortsätter, jag kan inte bara stå och se på och går sen fram. "Sluta, han har inte gjort något" säger jag. Killen slutar och tittar på mig "Vad? Han är ett himla creep" säger han. "Och? Du har ingen rätt att göra så" säger jag. Han stirrar på mig och går, Yohio tittar på mig "tack" mumlar han tyst och går sen iväg. Jag tittar efter honom sen på Sofie och Sandra, de bara står och tittar på mig. "Vad?" säger jag. "Ingen har någonsin stått upp för Yohio. Du är den första" säger Sandra och tittar på mig. 

Yohio's Perspektiv

Skolan har slutat och jag packar ner allt i min väska och skyndar mig ut ur skolan "ska du dit igen?" ropar en kille. Jag suckar argt och ger honom fingret och fortsätter gå. Jag lyssnar på musik och går den lilla stigen igenom skogen, efter en stund kommer jag ut på min gata och kommer fram till mitt hus och går in. "hur var skolan?" ropar pappa från köket. "som vanligt" säger jag tyst och går in i köket och gör tea. Han suckar och tittar på mig, jag häller mitt tea i en kopp och häller sen i mjölk och honung. "Vad?" säger jag. "Inget" säger han och går. Jag tar mitt tea och går till mitt rum, rummet är svart med lila detaljer. Jag sätter mig på sängen och dricker, den här dagen har varit långt ifrån vanlig, den där Cassandra stod upp för mig. Det har ingen någonsin gjort för mig, jag tar fram min gitarr och börjar spela lite och skriver sen ner lite på ett papper. Efter några timmar tittar jag på klockan "Jag kanske ska gå nu" säger jag tyst och tar mina saker och packar de i en av mina väskor och går sen ner och tar på mig mina rosa konverse och går sen ut.

Det var första delen av Welcome To the City^^

Hoppas ni gillade den :)

//kawaiitjejen

Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 6 av Ransom

Hoppas ni gillar den :)

Yohio's Perspektiv

Det har gått 1 dag och jag är ute och leker lite med mamma och pappa. Jag skrattar och har kul men känner hur det svider i handen igen "Är du okej? Är det handen?" frågar mamma. Jag nickar "Det svider lite" säger jag. Hon nickar och solen kommer sen fram lite mer och jag kisar med ögonen "Är dina ögon fortfarande känsliga?" säger pappa. Jag nickar och gnyr lite "Här" säger han och ger mig mina solglasögon. Jag tar på mig dem och det blir bättre, mina ögon är fortfarande känsliga för ljus sen jag hade tejp för ögonen i nästan mer än en vecka. Pappa går sen in och jag är kvar ute med mamma. 

Tommy's Perspektiv

Jag är påväg ut igen tillbaka till de andra när jag ser mannen som räddade Yohio. "Hej förlåt för att jag bara klampar in såhär" säger han. "Det är lugnt, jag hade endå tänkt prata med dig" ler jag och släpper in honom. "Så hur mår Yohio?" frågar han. "Han mår bra, det kommer bara ta en stund innan han blir helt bra" säger jag. Han nickar och tittar på mig "Förlåt om jag säger fel men skulle vi inte ses på måndag? Det kanske är jag som är förrvirad" säger jag. "Jo vi sa på måndag men jag hoppas du inte får fel intryck av mig men jag hoppades vi kunde göra det här idag" säger han. "Det är ju mycket runt mig nu presses, media och allt" säger han. "Nej det är lugnt, vi kan fixa det nu" säger jag och går mot ett rum för att skriva över pengar till honom. Jag sätter mig vid bordet och tar fram en pärm med checkar "Så vad är namnet? James? Jimmy?" säger jag. "Sebastian" säger han. Jag nickar och skriver ner alltig på den. "Får jag fråga dig något" säger han sen. Jag tittar upp på honom "Visst" säger jag. "Varför betalade du inte lösensumman?" säger han. Jag tittar på honom "För att jag slogs med en galning" säger jag. "Ett kontrakt skulle inte ha fungerat. Det roliga är att jag hade betalat 10 gånger så mycket mer en det han ville ha" säger jag sen. "verkligen?" frågar han. Jag nickar. 

Yohio's Perspektiv

Jag är inne och letar efter pappa för att fråga något, jag hör hur han pratar med något från ett av hans kontor. *vem pratar han med?* tänker jag men jag känner igen rösten så väl. Jag ställer mig bakom ett av hörnen vid dörren och tittar in utan att någon ser mig, jag ser sen att det är Sebastian. *Vad gör han här?* tänker jag och stirrar skräckslaget på honom och börjar skaka av rädsla. Jag skakar och tårarna börjar rinna och jag ser att pappa tittar på mig och jag skakar och kissar på mig av rädsla och backar. Han tittar oroligt på mig och jag ser att han fattar att jag är rädd för Sebastian och vet att något är fel. Jag ser sen hur mamma kommer in och de pratar och hon kramar om Sebastian. Jag tittar skräckslaget och undrande på henne. Varför kramar hon honom? Det var han som kidnappade mig och gjorde mitt liv till en mardröm. "Du måste ju få träffa Yohio" hör jag henne säga sen. "Jag hämtar honom" säger hon. Jag tittar på pappa och skakar på huvudet med tårar "Nej" säger han. "Det har hänt så mycket för honom, låt honom få lite andrum" säger han. Jag tittar på pappa och backar bakåt och springer in till mitt rum. 

Tommy's Perspektiv

Jag tittar på Sebastian och ser att han märker att jag börar bete mig konstigt. Jag ska precis skriva under min namnteckning på checken, men gör det inte. Jag kan ju inte ge honom pengarna, det var ju han som tog min son. Men jag skriver under en slarvig namnteckning och river ut den och ger den till honom "Varsågod" säger jag. Han tar imot den och tittar på den sen på mig och jag går för att öppna dörren men han slänger checken på golvet "Den checken är värdelös Tommy" säger han och jag ser att han har tagit fram en pistol. "Sätt dig" säger han. Jag går mot stolen och sätter mig ner "säg det igen, varför betalade du inte lösensumman?" säger han. "Jag sa ju det" säger jag. "Du sa att jag var en vad?" säger han. "Du hade min son" säger jag. "men vart är alla? Vart är din son och fru?" säger han och går iväg. "Jag betalar nu" säger jag. "Bra, ge mig pengarna" säger han. "Okej, vi går till en bank och jag tar ut pengarna åt dig" säger jag. Han nickar "Vi går till banken men inget får gå snett. För om det gör det så kommer Yohio's liv vara i fara varje gång han lämnar huset. Varje gång han går ut för en konsert, ska handla eller träffa en kompis så kommer du undra är det idag han dör? För jag kommer och tar honom då" säger han. Jag nickar sakta och går iväg till banken med honom.

Yohio's Perspektiv

Jag sitter intryckt i ett hörn av burspråket bland alla kuddar och en filt och skakar, mamma kommer in och tittar oroligt på mig "vad är det hjärtat?" säger hon. Jag skakar av rädsla och tittar på hennne "Jag såg honom" säger jag skakandes. "Vem?" frågar hon. "Mannen som tog mig, varför kramade du honom?" säger jag och skakar. "Men han räddade dig hjärtat" säger hon. Jag skakar på huvudet "Han gjorde det för att kunna få pengar, han sa att jag var hans biljett ennu en gång till pengarna" säger jag och skakar. Hon tittar oroligt på mig när telefonen ringer och hon springer iväg och svarar och jag gömmer mig under filten skakandes. 

Tommy's Perspektiv

Jag går in i banken med Sebastian för att ta ut pengarna och alla tittar på oss och många går fram och hälsar och hyllar Sebastian. *Om de bara visste vilken lögnare och hemsk person han är* tänker jag argt. Men jag märker hur det låter som en walkietalkie från hans rock. *Vad är det han döljer? Varför sänker han den hela tiden?* tänker jag undrande och tittar på honom medans vi följer mannen för att ta ut pengarna åt Sebastian. "Det är bara att trycka på den gröna knappen så får du pengarna" säger mannen. Jag nickar sakta, men jag kan inte trycka. Jag hoppas att Andreas kommer snart. Sebastian trycker på knappen och han får pengarna, "Kom nu" säger han. Jag nickar och vi går ut från banken. "Hey Sebastian. Vad är det frågan om? Jag fick nyss ett medelande över radion" säger en polis och går mot honom. "Hey, jag fyller ju år. Det är bara ett bus" ler han men jag ser att han är nervös. "Hey, kan vi prata en stund. Jag fick också medelandet" säger en annan polis. Men Sebastian drar ut sin ena pistol och skjuter ena polisen. Jag hoppar på Sebastian och vi rullar ut på bilvägen och börjar brottas, jag slår honom flera gånger. Efter en stund kommer en polisbil "Han är här!" skriker jag men Sebastian puttar undan mig och försöker fly. Jag springer efter honom och försöker ta honom. Han ska inte få fly, inte efter vad han har gjort mot min son. Jag får tag i honom och han försöker komma loss men jag puttar in honom mot en vägg och han svimmar av. Efter ett tag kommer alla poliser och står vid oss. Jag håller i Sebastian's pistol riktad mot honom. "Släpp den!" ropar Anton. Jag tittar på honom och de andra poliserna "Släpp den!" ropar dem. Jag tittar mot Sebastian som blöder och han kan knappt stå på sina ben, jag tittar mot poliserna igen och ser Sara komma springandes med Yohio. Jag stirrar argt på Sebastian men sänker min pistol "bra Tommy, gå nu därifrån sakta" säger Andreas. Jag ska gå men ser Sebastian ta fram en annan pistol och jag skjuter honom och Andreas skjuter honom också. Sebastian faller ihop på marken och rör sig inte. Jag tappar pistolen och stirrar på honom *Vad har jag gjort?* tänker jag och stirrar på den livlösa kroppen. Sara springer mot mig och håller om mig hårt. Jag kramar tillbaka och smeker henne på ryggen. Jag känner sen hur någon tittar på mig, jag ser då Yohio stå och skaka. Jag går mot honom och håller om honom "Kommer han kunna ta mig igen?" säger han skräckslaget. "Nae, han är borta nu för all framtid. Han kommer inte kunna ta dig igen" säger jag och håller om honom hårt. Andreas kommer sen och hjälper oss hem igenom den stora folkmassan. 

Sen den dagen har jag aldrig släppt min blick ifrån Yohio och har alltid funnits där vid hans sida. 

Så det var sista avsnittet av Ransom

Hoppas ni gillade den :)

//Kawaiitjejen