Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 1 av Kindan no ai

Hoppas att ni kommer gilla den^^ 

Yohio's perspektiv

 Jag är påväg hem från skolan och jag går långsamt och tittar ner, efter en stund är jag hemma och ska gå in i lägenheten. Jag går in och går in i köket och gör tea, jag går sen ut på balkongen och dricker tea och tittar mig omkring. Jag tittar mig omkring och dricker tea när jag hör en röst säga "Hej Yohio". Jag vänder mig om och stelnar till och ser min granne Jenziih stå och titta på mig från sin balkong. Jag stelnar till och tittar på honom "Hej...Jenziih" lyckas jag få fram och tittar nervöst på honom. Han ler och tittar på mig och försvinner sen in i hans lägenhet. *Han vet vad jag heter* tänker jag och rodnar och försvinner in i mitt rum och sätter mig på sängkanten. Jag har varit kär i Jenziih enda sen de flyttade in i lägenheten bredvid oss. Hans leende, hans hår, hans ögon allt är så perfekt. Men han gillar säkert inte mig, jag tror inte ens han gillar killar.......inte på det sättet jag gillar honom i alla fall. Och sen är det ett problem till......han är äldre än mig........

Fast ålder är ju bara en siffra säger man ju? 

Jag suckar och dricker mitt tea och sätter koppen på skrivbordet och sätter mig och försöker göra läxan. Efter en stund hör jag hur det knackar på dörren. "Det är öppet" säger jag och fortsätter med läxan. Jag ser hur mamma kommer in och tittar på mig "Vad gör du Yohio?" frågar hon och går till mig. "Jag försöker göra läxan" suckar jag och tittar upp på henne. "Går det bra?" ler hon. Jag suckar "Inge vidare" suckar jag. Hon ler lite och sätter sig på en stol bredvid mig "Jo jag och  pappa ska iväg på en liten jobbresa i några dagar. Men du klarar dig själv va?" säger hon och tittar på mig. Jag tittar på henne men nickar "Skulle något hända kan du alltid ringa mormor eller springa över till din moster, hon bor ju bara några hus bort. Eller gå över till Jenziih" säger hon och tittar på mig. Jag rycker till på det sista namnet men jag bara nickar "När åker ni?" frågar jag. "Om en stund" säger hon och tittar på mig. Jag nickar och kramar henne, hon kramar mig tbx och stryker mig över ryggen. Efter ett tag så åker de iväg, jag står vid fönstret och dricker tea och tittar på när de åker iväg. Jag stirrar på läxan "Aldrig att jag gör den nu, jag är ju hemma för mig själv" säger jag och dricker upp mitt tea sen går jag till affären. Jag går omkring i affären och får syn på Jenziih som köper en hel del öl och lite godsaker. *Vad gör han?* tänker jag och stirrar konstigt på honom. Jag rycker sen på axlarna och köper mig en fanta och lite chips och godis och går sen hem, jag gör läxan en stund när jag kommer hem sen slappar jag. Jag börjar med att titta på Sagan om Ringen filmerna men efter ett par timmar hör jag hur det dunkar från Jenziih's lägenhet. *Vad fan håller han på med?* tänker jag och pausar filmen.

Det fortsätter och jag suckar och går över till Jenziih och knackar på dörren. Han öppnar efter en stund och det är hög musik där inne och jag tittar på honom. "Hej Yohio! Vad tog dig hit? Vill du vara med?" ler han och ger mig en chest att gå in. Jag skakar på huvudet "Nej, vad håller du på med?" frågar jag och tittar på honom. "Jag har värsta partyt!" ler han och tar en klunk av sin öl. "Ja men skulle du kunna sänka? Det är väldigt högt" säger jag och tittar på honom. "Javisst" säger han och ler. "Tack" säger jag och går tillbaka och tittar klart på filmen. Sen tar jag fram min favorit fantasy bok och gör tea men jag hör att Jenziih inte har sänkt musiken, utan snarare höjt den. Jag suckar "Han kan väl få ha sin fest" suckar och sätter mig ner men musiken dunkar så mycket så jag spiler ut mitt tea på min bok. Jag får panik "Min bok!" skriker jag och springer omkring och hämtar en handduk och massa annat för att få boken torr. Jag suckar argt och går tillbaka till Jenziih och knackar på dörren. Han öppnar och tittar på mig "Jamen är det inte du igen" ler han. Det är högre musik därinne och jag känner lukten av öl. "Jag bad dig sänka!" säger jag argt och tittar på honom. "Gjorde du? Det minns jag inte" skrattar han. "Ja det gjorde jag, för typ 2 timmar sen" säger jag argt. "Kom igen, var inte så arg. Vi har ju kul" ler han. Jag säger inget utan tittar argt på honom "Men kom in vet ja, ha kul" ler han och tar tag i min arm. "Släpp mig, rör mig inte" skriker jag och försöker slita åt mig min arm. Jag känner sen hur hans andra hand hamnar runt min höft. "Jag sa rör mig inte!" skriker jag och ger honom en örfil. Han tittar förvånat på mig och släpper mig. "Jag trodde inte såhär om dig Jenziih, jag trodde du var trevlig och snäll. Men du är ju bara som alla andra idioter som gillar att dricka och festa!" säger jag argt med tårar som rinner och springer hem till mig och slänger mig på sängen och gråter. Det som hände idag hoppas jag är en mardröm, en hemsk mardröm som jag kan vakna upp ifrån. Jag vill inte han ska vara sån, han får inte det. "Snälla, låt detta inte vara sant. Jag vill inte att det ska vara sant"  gråter jag och trycker huvudet närmare kudden.

Så det var avsnitt 1 av Kindan no ai :)

Den här delen har mycket blandande känslor, men jag kan lova att avsnitt 2 är lite mera gladare och roligare. Men jag ska inte avslöja för mycket ;)

//Kawaiitjejen

Konnichiwa!

Här kommer en teaser på nästa novell som heter Kindan no ai 

Det är japanska för Forbidden Love (Förbjuden Kärlek)

Det här är min första Yaoi novell som jag skriver.....eller ja jag och min kompis skriver Yaoi noveller men vi har aldrig lagt upp de någonstans xD

Och jag är ingen mästare precis när det kommer till yaoi noveller och det här är första gången jag skriver en yaoi novell som jag lägger ut och du som läser kanske det är första gången du läser en Yaoi novell med Yohio i eller första gången du läser en yaoi novell överhuvutaget.....vad vet jag? Så det kommer inte vara så mycket om man säger så :p

Men jag hoppas ni kommer gilla den ändå^^

Den kommer handla om Yohio och Jenziih :)

Hoppas ni gillar den ^^

Så här kommer teasern^^

Yohio's perspektiv

Jag är påväg hem från skolan och jag går långsamt och tittar ner, efter en stund är jag hemma och ska gå in i lägenheten. Jag går in och går in till köket och gör tea och går sen till balkången och öppnar dörren och går ut och tittar mig omkring och dricker mitt tea. Jag tittar mig omkring när jag sen hör en röst "Hej Yohio". Jag vänder mig om och ser min granne Jenziih stå på sin balkong och tittar på mig. Jag stelnar till och tittar på honom "Hej...Jenziih" lyckas jag få fram och tittar nervöst på honom. Han ler och tittar på mig och försvinner sen in i sin lägenhet. *Han vet vad jag heter* tänker jag och rodnar och försvinner in i mitt rum och sätter mig på sängen. Jag har varit kär i Jenziih ända sen den dagen de flyttade in i lägenheten bredvid oss. Hans leende, hans hår, hans ögon allt är så perfekt. Men han gillar säkert inte mig, jag tror inte ens han gillar killar.....inte på det sätter som jag gillar honom i alla fall. 

Och sen är det ett annat problem.....han är äldre än mig.....

Så det var teasern på novellen Kindan no ai

Hoppas teasern väckte intresse för läsning ;)

//Kawaiitjejen

Konnichiwa!

Här kommer sista delen av Yami ^^

Hopppas ni kommer gilla den^^

Dagarna går och dagarna blir till månader. Jag har snart varit här i 7 månader.......men det känns längre än så fast det känns samtidigt som det var igår jag kom hit till elevhemet. Jag tänker fortfarande på det som hände, när jag kom ut från mitt rum och jag och pappa satt vid köksbordet och när han berättar att jag skulle flytta hit till elevhemmet och vårt stora gräl vi hade. Så jag är ju föräldralös nu fast det konstigaste är ju att jag egentligen inte är det för.....jag har ju en pappa och en mamma. Men stackars Esmeralda har ju inga föräldrar eller hon vet ju inte vart hennes biologiska föräldrar är. Jag frågade henne en dag om hon minns dem överhuvudtaget allt jag fick till svar var "Jag vet ingenting om mina föräldrar, jag minns inte hur de ser ut. Jag vet heller inte vart de är, allt är så suddigt" 

Jag ligger under trädet en bit ifrån byggnaden och lyssnar på musik och tittar upp på himlen och ser hur de vita molnen sakta förflyttar sig. Ett moln ser utt som ett sprucket hjärta och det påminner mig om när pappa och jag grälar i köket när han berättade för mig att jag skulle flytta till elevhemmet. Men det påminner mig också om när mamma ringde mig den kvällen och undrade vad som hänt......

Kvällen då Linu's mamma ringer och frågar vad som hänt

Jag suckar och sitter på sängkanten och stirrar ner på golvet när min mobil helt plötsligt ringer. Jag tar upp den och ser att det är mamma som ringer *Vad vill hon? Har hon fått reda på vad som hänt?* tänker jag och stirrar på telefonen men tillslut svarar jag och möts av en orolig röst fylld med tårar. "Linus, vad är det som har hänt?" gråter mamma. Jag suckar "Mamma jag kan förklara..." säger jag och försöker låta stadig på rösten. "Berätta då, är det sannt som din pappa säger? Att du är bråkig hemma och vägrar komma ut från ditt rum?" frågar hon och snyftar. Jag suckar och biter mig i läppen "Asså, jag har inte varit bråkig. Jag var bara sur.....möjligtvis lite vresig men jag har ju sagt varför men pappa lyssnade inte på mig och jag gillar inte när folk inte lyssnar på mig eller förstår mig" säger jag. Hon suckar "Jag förstår dig Linus, jag gör det men......det är inte alltid bara oss vuxna det är fel på. Ni måste ju säga till oss hur ni känner och vad det är som är fel så vi kan lösa det tillsammans" säger hon och suckar ledsamt. "Men det är så många som säger en sak men gör en annan, det är så mång lismande vuxna också. Och det är många som tror att de bestämmer, det är så svårt att veta vilka man kan vända sig till" säger jag och suckar. "Men du vet ju at du alltid kan komma till mig eller hur?" säger hon. Jag blir tyst och säger inget "Linus....är du där?" säger mamma oroligt. Jag får tårar i ögonen "Varför tog du inte mig då? Varför tog du mina syskon när ni skildes?" säger jag och en tår rinner ner för min kind. Hon suckar "Linus du vet ju att dina syskon var så små när vi skildes, Sara var ju 5 och Emelie var ju bara några månader. De behövde en mor...." säger hon innan jag avbryter henne "Jag då? Jag behövde också en mor, fatta ni inte att jag också vart ledsen och sårad? Jag har hela tiden gått och trott att det var mitt fel. Pappa jobbade bara hela tiden!" gråter jag. Hon suckar ledsamt "Linus, inget är ditt fel" säger hon och försöker trösta mig. Men det är försent, jag lägger snabbt på samtalet och slänger mobilen i väggen och brister ut i gråt och somnar gråtandes på sängen.....

Jag minns det ögonblicket så tydligt, jag ser det framför mina ögon nu när jag ligger här på gräset och stirrar upp på himlen. Men jag minns alla glada stunder också från när jag var liten och familjen var hel, från hur kul vi hade. När vi åkte på utflyckter, hade myskvällar hemma och från alla stora ögonblick när jag var riktigt liten som när jag lärde mig gå, prata och cykla. Men de stunderna försvann när jag var 11 då mina föräldrar skildes......

Jag suckar och stirrar på himlen när jag sen hör någon säga mitt namn. Jag sätter mig upp och tar dän hörlurarna och ser Esmeralda komma "Hej Esmeralda" ler jag och tittar på henne. "Hej Linus, jag har letat överallt efter dig" ler hon och sätter sig bredvid mig. "har du? Har något hänt?" frågar jag och tittar på henne. Hon skakar på huvudet "Nej då, jag ville bara va med dig" ler hon. Jag nickar och tittar på henne, jag lägger mig ner igen och tittar på himlen. Esmeralda ler och lägger sig bredvid mig. 

Vi ligger där länge och pratar om allt som har hänt, alla bus vi gjort tillsammans och hur det var när vi först kom hit och sen till vårt första möte tillsammans. Vi ligger där hela dagen och pratar och sen efter kvällsmaten när vi går till våra rum för att sova så tittar vi på varandra "Esmeralda?" säger jag och tittar på henne. Hon tittar på mig "Du är min bästa kompis" ler jag och tittar på henne. "Och du är min bästa kompis me" ler hon. "Och vi kommer alltid vara vänner för evigt?" säger jag och tittar på henne. "Ja för evigt" ler hon och går till mig och kramar mig. 

Så det var sista delen av Yami ^^

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiitjejen