Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 6 av Yami

Hoppas ni kommer gilla avsnittet^^ 

Jag och Esmerala har haft en ganska rolig tid nu de senaste dagarna, visst jag har fått mina utbrott men hon har alltid lugnat ner mig. Allt vart bra tills en dag då de bestämde att hon skulle tillbaka till något ställe så hon kunde starta livet i en ny familj. "Jag vill inte tillbaka dit och de vill inte ha mig tillbaka" säger hon och tittar ner. Jag sitter bredvid och smeker henne över ryggen. "Det kommer bli bra Esmeralda, jag är här" säger jag och tittar på henne. Hon tittar på mig "Säkert?" säger hon. Jag nickar och ler, ho ler tillbaka "Tack Linus, du är världens bästa kompis" säger hon och kramar mig. "Tack, du med" säger jag och kramar tillbaka. Hon bestämer sig sen för att rymma och jag tänker hjälpa henne även om det byter att jag komer bli själv. Jag packar saker åt henne och fixar en sovsäck och så går vi iväg, det blir sen sent och vi bestämmer oss för att ta skydd i  en anann del av byggnaden. Hon tittar på mig, "Vi kan inte vara här, folk kommer se oss" säger hon. Jag skakar på huvudet "ingen är här" säger jag och tar en sten och kastar den igenom dörren för att kunna låsa upp. Vi går in och jag tittar mig omkring och sen på henne "Jag sa ju det, ingen är här på loven" säger jag och fortsätter gå in. Vi går in i träningsrumet och gör oss i ordning för att sova. Hon sätter på en värmelampa och jag sitter uppe på en plint "Här, jag tog med lite saker till dig" säger jag och ger henne en väska. Hon tar imot den och tittar sen på mig "Tack" ler hon. "Och den här" säger jag sen och kastar sovsäcken till henne. Hon tar imot den och öppnar sen väskan och tar fram maten som är där i "Jag är så jävla hungrig" säger hon. "Det är nog inte så varmt nu" säger jag lite tyst. "Spelar ingen roll" säger hon och öppnar burken och börjar äta. Jag hoppar ner och sätter mig bredvid henne, hon tittar på mig medans hon äter och tappar lite mat och skrattar. Jag skrattar lite tyst sen tar jag fram en sak ur min ficka "Den är till dig" säger jag och ger henne den. Hon tar långsamt imot den och öppnar den och i fodralet låg en kniv. Hon tittar på den, sen på mig "Tack" ler hon. Jag ler lite sen tittar jag ner "Så du kan känna dig trygg" säger jag och tittar ner. Hon kramar mig "Jag känner mig mer trygg med dig" ler hon. Jag ler och tittar på henne, sen lägger vi oss ner på golvet och pratar, 

"Kommer du klara dig utan mig?" säger hon och tittar på mig.

Jag tittar ner på henne "Egentligen inte men jag får försöka, för jag vill att du ska vara glad" säger jag. "Tack Linus" viskar hon. Jag ler och vi somnar sen där och vaknar sen nästa morgon av en röst. "Jaha så det är här ni är" hör vi en röst säga. Jag öppnar tröttsamt ögonen och ser Susan stå och titta ner på oss, "Följde du efter oss?" säger jag surt och sätter mig upp. "Nej, men vi har letat efter er. Ni kan inte bara sticka iväg sådär" säger hon argt och tar tag i våra armar. "Släpp mig, jag kan gå själv" säger jag surt och rycker åt mig min arm. Hon suckar "Ja men du ska du gå själv tillbaka till ditt rum" säger hon surt och tittar på mig. Jag stirrar ilskett på henne och tar grejerna och går tillbaka till mitt rum med Esmeralda. Vi sätter oss på sängen "Det gick inte precis enligt planen" säger hon och suckar. "Mm" muttrar jag och stirrar på väggen. Efter en stund kommer Sofia in i rummet "Varför rymde ni?" frågar hon och sätter sig på en stol framför oss. Vi berättar om hur vi hörde att de tänkte flytta tillbaka Esmeralda till en av familjerna och att hon inte ville tillbaka. Sofia ler och tittar på oss "Det var bara en av Sara's ideer hon hade, men jag skulle aldrig låta henne skicka tillbaka Esmerala till en familj hon inte trivs i" ler hon. Vi tittar på varandra och sen på Sofia "Så allt var bara ett missförstånd?" säger jag och tittar på henne. Sofia nickar "Ja det var det Linus" ler hon. Jag ler och nickar "Men måste vi stanna här hela dagen nu?" frågar jag. Hon ställer sig upp "Nae, jag ska fixa det åt er så ni kan vara ute" Ler hon. Vi ler och ställer oss upp sen tittar hon på oss "Skulle ni vilja göra ett bus med mig?" säger hon. Vi stirrar på henne "Vill du? Göra ett bus?" säger vi förvånat. Hon ler och nickar "Jag gillar era bus och jag har alltid velat göra något mot surtanten Sara" säger hon och skrattar. Vi ler och nickar "okej då, vad sägs som att lägga dit en spindel på hennes skrivbord?" ler jag. De nickar och vi går iväg och lägger dit en spindel på hennes skrivbord och sitter utanför och väntar och det dröjer inte länge tills vi hör hennes skrik eka i byggnaden och vi ligger på golvet och vrider oss av skratt.

Så det var avsnitt 6 av Yami

Hoppas ni gillar den ^^ 

//Kawaiitjejen