Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 2 av Dáku no himitsu

Hoppas ni gillar den :)

Det har gått flera dagar och jag sitter på sängen och tittar mig omkring, "Kan jag inte få komma ut?" säger jag och ställer mig up och tittar ut igenom fönstret. Jag suckar men sen börjar jag höra viskanden "Vem där?" säger jag och vänder mig om men jag ser ingen. *Men, jag hörde ju någon* tänker jag och tittar mig omkring. Jag hör mer viskanden och jag tittar mig oroligt omkring men ser ingen "Sluta! Ut ur mitt huvud!" skriker jag och håller händerna för huvudet. Susan springer in "Vad är det?" frågar hon. "Det är någon här, jag hör några som viskar" säger jag och tittar mig omkring. Hon suckar och tittar på mig "Det är ingen här" säger hon. Jag tittar på henne "Jo du måste tro mig, jag hör viskanden" säger jag. Hon suckar och skakar på huvudet "Jag kommer med mat snart, då kan du få medecin som lugnar dig" säger hon och går ut och låser dörren. Jag springer mot dörren och bankar på den "Lämna mig inte här!" skriker jag och bankar på dörren. Inget svar, jag vänder mig om och ser då en skugga gå igenom rumet och sen försvinner den. Jag tittar runt och gnuggar mig i ögonen *Jag är nog bara trött, jag hör inte röster och jag ser inte saker* tänker jag. Jag ser den sen igen *Jag är inte galen, jag ser inte saker. Jag hör inte saker* tänker jag. Skuggan tittar på mig och den viskar obegripliga saker. "Sluta, försvinn!" skriker jag och backar in i ett hörn och sätter mig ner och skakar. Efter en stund kommer Susan in och tittar på mig och ställer matbrickan på bordet "Vad är det?" frågar hon. Jag tittar skakandes på henne "Det är något här, jag såg en skugga gå här" säger jag skakandes. Hon går till mig "Det finns inget här" säger hon och försöker lugna ner mig. "Jo det gör det visst" säger jag sen ser jag skuggan igen, "Där är den! Titta!" skriker jag och pekar mot ett hörn. Hon tittar dit men ser den inte "Jag ser inget" säger hon. "Men den är där, jag lovar!" säger jag skakandes. Hon suckar och kommer med vatten och en tablett "Här, ta det här" säger hon. Jag tittar på det sen på henne "Vad är det där?" frågar jag och tittar på henne. "Det här lugnar ner dig bara, det är inget farligt" säger hon. Jag tar tabletten och sväljer ner det med vatten hon smeker mig på huvudet och går sen ut. Jag tittar mig omkring och går sen till bordet och äter maten jag fick. Jag tittar mig sen omkring och jag har inget att göra, jag suckar och lägger mig på sängen och stirrar upp i taket. Jag ligger där dag ut och dag in, dagarna blir sen till veckor och jag hör mer och mer röster och ser mer och mer saker. Jag sitter sen några veckor senare i ett hörn och skakar. Det är så många röster i mitt huvud, det tar aldrig slut. Jag skakar och håller mina händer för huvudet, efter en stund kommer Erik in. "Vad är det?" säger han och tittar på mig. Jag tittar upp "Jag hör röster i mitt huvud" säger jag och skakar. Han tittar på mig "Du är ju galen" säger han och skrattar lite. Jag ställer mig upp "Sluta, de kan höra dig!" säger jag och skakar. Han tittar på mig och går mot mig, han lägger sina händer på mina axlar "Lugna dig" säger han. Jag sliter mig loss från hans grepp "Jag måste härifrån!" skriker jag och springer ut ur rummet. Men han hinner ifatt mig och håller ett hårt grepp om mig, "Susan hjälp till här" ropar han. Susan kommer och försöker hjälpa till. Jag skriker och försöker slita mig loss "Släpp mig!" skriker jag. Jag sparkas och försöker komma loss men det hjälper inte vad jag än gör. De tar tag i mig och sätter på mig någon jacka och jag kan inte röra mig, sen stänger de in mig i ett mörkt rum. "Snälla släpp ut mig!" skriker jag och gråter. Inget svar, jag skakar och gråter och rösterna ekar fortfarande i mitt huvud. Jag somnar sen, efter ett tag så öppnas dörren och jag ser Erik komma in. Han sätter sig på huk framför mig och lyfter upp min haka "Har du lugnat ner dig nu? Tänker du lyssna?" frågar han. Jag nickar sakta "Snälla släpp ut mig" säger jag skakandes. Han nickar och tar av mig jackan och tar mig till mitt rum. 

Det går en väcka och jag sitter på sängen och tittar ut igenom fönstret. 

(ser ut som på bilden)

*Jag kan inte stanna här längre, jag måste ut* tänker jag. Jag går sakta mot fönstret och tittar på månen, jag hör hur den kallar på mig. Jag sätter handen på fönstret och sen slår jag sönder fönstret med handen. Dörren öppnas och Susan ser mig "Yohio, vad gör du?" säger hon och stirrar på mig. (här) Jag skrattar och tittar på henne och hoppar ut och springer iväg. Jag springer igenom den mörka skogen och jag vet inte vart jag är påväg men jag är påväg bort. Bort från det där stället. Jag stannar sen och tittar på månen och den viskar något, jag vet inte vad det betyder. Jag skrattar och tittar mig omkring och fortsätter gå. Jag kommer sen in i en stad och jag vet inte vart jag är eller vart jag ska. Jag har ingenstans att ta vägen, jag sätter mig ner och tittar ner i marken och det börjar blåsa kallt. "hur mår du?" hör jag sen en röst säga. Jag tittar upp och ser en kille i svart kort hår med en rosa slinga, han har svarta kläder och en hel del piercings runt munnen. Jag svarar inte och tittar ner, han sätter sig på huk bredvid mig. "Jag heter Seike, vad heter du?" frågar han. Jag tittar upp "Jag heter Yohio" svarar jag. Han nickar "Har du någonstans att gå?" frågar han. Jag skakar på huvudet "Nej, jag har rymt" säger jag. Han nickar och tittar sig omkring sen på mig "Kom, du kan bo hos mig" säger han och ler och ger mig sin hand. Jag ler och nickar och tar hans hand.

Så det var del 2 av Dáku no himitsu

Hoppas ni gillade den :)

//Kawaiigirl

 

jim lönnkvist

30 mars 2015 14:53

Fy de va ju läbbigt det där
stackars honom

Kawaiigirl Kawaiigirl

31 mars 2015 10:09

Ja, stackars liten :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!   Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel Hoppas ni gillar den^-^   Yohio´s Perspektiv Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel ä...

Konnichiwa!   Här kommer del 8 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^   Yohio's Perspektiv   Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem n...

Konnichiwa!   Här kommer del 7 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Yohio's Perspektiv   Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte fö...

Konnichiwa!   Här kommer del 6 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Jessie's Perspektiv   Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon...

Konnichiwa!    Här kommer del 5 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^    Yohio's Perspektiv   Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag ...