Konnichiwa! 

Här kommer avsnitt 5 av Nikkó

Hoppas ni gillar den^^

Jag går omkring i huset utan att ha något att göra, jag suckar och lägger mig på sängen och stirrar upp i taket. *Vad ska jag göra?* tänker jag.

(ser ut som på bilden)

Jag kommer inte på något sen ligger jag och tänker på allt som hänt. *Men varför väkte han mig? Jag minns inte mycket från mitt liv men jag vet att jag inte har sett honom förut så han känner ju inte mig så* tänker jag och sätter mig upp. Jag går ner och letar efter Sebastian "Sir?" ropar jag. Inget svar, jag ropar igen och hittar sen honom i vardagsrummet. "Sir?" säger jag och tittar på honom. Han tittar upp från sina papper "Ja vad är det?" frågar han. "Jo, jag har några frågor jag vill ha svar på" säger jag och tittar på honom. Han nickar "Visst, jag ska bara fixa något att dricka. Vill du ha något?" säger han och ställer sig upp. "Tea blir bra" säger jag och tittar på honom. Han nickar och går in i köket, jag sätter mig ner i soffan och tittar mig omkring. Efter ett tag kommer han tillbaka och ger mig tea. Jag tackar och tar koppen och tittar ner, han sätter sig ner igen och tittar på mig "Nå, vad ville du veta?" frågar han och dricker sitt kaffe. Jag dricker mitt tea sakta och tittar ner sen på honom "Varför väkte du mig?" frågar jag. Han tar en klunk av sitt kaffe och tittar på mig "Jo som du vet så är jag en vetenskaps man, och för flera år sen så hittade jag en bok om en man som hade återväkt en man från de döda" börjar han och dricker sitt kaffe. Jag tittar på honom "menar du boken du gav mig? Frankenstain?" säger jag och dricker mitt tea. Han nickar och dricker sitt kaffe "Men det är ju en saga, det är ingen verklig händelse" säger jag och tittar på honom undrande. Han nickar och dricker sitt kaffe "Jo jag vet men jag började forska i det där och tänkte att hans metoder måste ändå stämma så jag tog med mig det till de andra men de bara skrattade åt mig och kallade mig galen. Så jag ville visa dem att de hade fel, så jag försökte 2 gånger men mislykades. Jag försökte som han gjorde genom att ta olika kroppsdelar men sen hittade jag dig och försökte utan att byta delar och jag lyckades" säger han. Jag nickar men blir sen förvånad "Hitta mig? och hur skulle du få lov att gräva upp folk från de döda?" frågar jag förvånat och dricker mitt tea. Han suckar "Jo jag har inte lov att gräva upp folk men dig hittade jag i skogen." säger han och tittar på mig. Jag sätter nästan mitt tea i halsne "I skogen? Men jag trode att jag dog av en sjukdom" säger jag förvånat. Han suckar "Kom med här" säger han och tar mig till labbet. Han tar fram massor med gamla tidningar och papper "Jo du anmäldes som försvunnen för 15 år sen och man letade efter dig men du hittades aldrig. Åren gick och man fick tillslut ge upp och säga att du hade dött, man letade vidare men din kropp hittades aldrig." säger han och tar sen en paus. "Men sen i år så hittade man dig och konstigt nog så var du helt impakt som du är nu och man gjorde en utredning och kunde konstatera att du vart mördad" säger han och suckar. Jag tittar skräckslaget på honom "Mördad?" säger jag skräckslaget. Han nickar långsamt och lägger undan alla papper och går sen till mig "Kan du ta av dig tröjan?" säger han. Jag ställer undan min tea kopp och tar av mig tröjan, han tar mig till en stor spegel så jag kan se hela mig. Jag stirrar och ser en hel del ärr och sen ser jag ett större sår på bröstet vid hjärtat som jag inte har sett förut. Jag tar handen på det och känner på det och tittar sen på Sebastian. "Varför gjorde personen så? Hittade man personen sen?" säger jag ledsamt. Han nickar "Man hittade mördaren sen och han är fortfarande innne." säger han och tittar på mig. Jag nickar och tar på mig tröjan men får sen ett starkt minne från den kvällen och jag faller mot golvet.

Minne från kvällen då han vart mördad

Jag hör hur personen springer efter mig. Jag springer och springer så fort mina ben orkar bära mig, hjärtat slår snabbt och är nästan i halsgroppen och jag andas snabbt. Jag springer och kommer sen mot en slutning och jag ramlar och rullar ner för den. Jag får några sår och faller mot marken. Jag försöker ställa mig snabbt upp men han hinner ifatt mig och drar ner mig till marken och sätter sig på mig. "Vad vill du mig? Släpp mig!" skriker jag med gråten i halsen. Han bara skrattar och tafsar på mig "Släpp mig, låt mig va!" gråter jag och försöker slå till honom men det är lönlöst han är för stark. Jag stretar imot och skriker på hjälp men hör inget svar. Han sätter ena handen för min mun och fortsätter och tittar sen in i mina ögon. Jag gråter och tittar på honom och känner sen hur det hugger till i bröstet. Jag skriker till och gråter men det dämpas av att han håller ena handen för min mun. Allt blir sen svart och efter en stund vaknar jag upp och jag är kvar i skogen men mannen är borta. Jag ser att det är natt och jag försöker resa mig upp men jag är för svag. Mitt hjärta slår saktare och saktare och det blir svårare att andas. *Varför hände det här mig? Kan ingen rädda mig?* tänker jag och tittar sen upp på stjärnorna. Jag suckar "Jag kommer sakna er där hemma" säger jag tyst och tittar på stjärnorna. Jag börjar hosta och hjärtt slår saktare och saktare tils det stannar och jag sluter mina ögon.....

Nutiden

"Yohio? Yohio! Vakna!" ropar Sebastian och skakar mig. Jag vaknar upp och tittar på honom "Vad hände?" säger jag trött och tittar på honom. "Du svimmade och har varit borta länge" säger han oroligt. Jag nickar långsamt och tittar på honom. Jag berättar sen minnet jag fick och han nickar långsamt och tittar på mig. Jag suckar sen och stirrar på taket "Varför mig?" säger jag tyst. Han rycker på axlarna "Jag vet inte, men allt jag vet är att det var en väldigt sjuk man" säger han och stryker mig på huvudet. Jag nickar långsamt och sätter mig sen upp och tar mitt tea och går till mitt rum och sätter mig på fönsterbrädan och tittar ut och dricker mitt tea. 

Så det var avsnitt 5 av Nikkó

Hoppas ni gillar den^^