Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 10 av Nikkó :)

Hoppas ni gillar avsnittet^^ 

Jag sitter i soffan i Jessickas hus och lyssnar på när hon försöker förklara för sin mamma om vad som hänt. Först vill hon inte tro på det Jessicka säger men sen när hon ser mig så börjar hon och tro henne. "Du sa att Sebastian gjorde VAD mot Yohio?" hör jag henne sen ryta. Jessicka suckar och nickar "Han gjorde allt det där för att han ser honom som inget annat än ett experiment" säger hon tyst och tittar på sin mamma. Hon tittar på Jessicka och sen på mig och går mot mig "Är du säker på att du mår bra?" säger hon oroligt och tittar på mig. Jag nickar sakta "Eller jo fast....det gör ganska ont" säger jag tyst och tittar ner. Hon tittar på mig och Jessicka sätter sig bredvid mig "Vart gör det ont?" frågar Jessicka och tittar på mig. Jag tittar på dem "Överallt" säger jag tyst. Hon tittar på mig, jag drar upp tröjärmarna och visar sår efter alla slag och sprutor. Jessicka tittar på mig och suckar och kramar mig. Jag kramar tillbaka "Ååhh när jag hittar den där Sebastian ska jag...." ryter hennes mamma ilskett och ställer sig upp. Vi tittar på henne. "vi går till polisen nu så vi får det här gjort" säger hennes mamma och går ut. Jag och Jessicka tittar på varandra och går ut och följer med. "Vänta här" säger hennes mamma när vi kommer fram och hon går in. Jag tittar på Jessicka "Tack för att ni hjälper mig" säger jag och tittar på henne blygt. "Såklart vi hjälper dig" säger hon och kramar mig. Jag ler och kramar tillbaka när jag sen hör någon ropa på mig "YOHIO!" ropar någon och jag vänder mig om och ser Sebastian komma mot mig. Han har en ilsken blick och går med tunga kliv mot mig. Jag skakar av rädsla och kan inte röra mig. Han går mot mig och tar tag i mitt hår och jag skriker "Släpp mig!" skriker jag och försöker ta bort hans händer. "Nu kommer du med mig och det är inte kul för dig när vi kommer tillbaka" ryter han. "Släpp honom!" hör jag någon säga och det är Jessicka som försöker ta bort honom. Men efter en stund kommer hennes mamma ut med 2 poliser och de ser vad som händer och tar Sebastian bort från mig. "Hur gick det?" säger hennes mamma oroligt och tittar på mig. "Det gick bra, jag vart inte skadad" säger jag och håller mit tätt intill Jessicka. De 2 poliserna håller ett hårt grepp om Sebastian "Du är här med gripen för gravplundring och misshandel" säger den ena polisen och håller honom. "Va?" säger Sebastian och stirrar på henne. "Du har tagit en kropp ifrån dess grav och sen väkt personen till liv och gjort experiment på den. Man får inte experimentera med människor och du har desutom misshandlat den stackars pojken" säger polisen argt. Han stirrar på henne och sen på mig "Du berättade! Det är inte kul för dig när jag kommer ut!" skriker Sebastian argt. "När du kommer ut? Det blir nog livstids fängelse för dig, du har brytit mot 3 lagar" säger polisen och de tar in honom. Vi tittar efter honom sen tittar jag på Jessicka och hennes mamma "Har du någonstans att bo?" frågar hennes mamma. Jag skakar på huvudet "Jag dog för 15 år sen så jag är rätt säker på att mina föräldrar är döda eller så lever de än. Och om de skulle leva så skulle det bara skrämma dem om jag kom tillbaka" säger jag och tittar på henne. Hon nickar långsamt "Jag förstår men skulle du vilja bo med oss?" frågar hon. Jag tittar på henne och Jessicka "Får jag det?" säger jag förvånat. Hon nickar "Ja det får du" säger hon och ler. Jag ler "Tack så mycket" säger jag. Jessicka ler och kramar mig, jag kramar tillbaka och vi går hem till dem. Jessicka tar mig till hennes rum och sätter ner mig på sängen. "Jag är snart tillbaka" säger hon och försvinner ut i sitt badrum och kommer efter en stund tillbaka med bomullstussar och en flaska med någon vätska. "Det här kan göra lite ont" säger hon och häller lite på bomullstussarna. Jag börjar skaka och tittar på henne och hoppar iväg en bit i sängen då detta påminner så mycket om alla prover jag fick genomgå i Sebastians labb. "Lugn Yohio" säger hon och går mot mig. Jag skakar med tårar "Skada mig inte" säger jag och skakar. Hon kramar mig och smeker mig på ryggen "Sshhh lugn, lugn" säger hon och kramar mig. Jag lugnar ner mig efter en stund och tittar sen på henne "Jag ska bara tvätta dina sår" säger hon och tittar på mig. Jag tittar på henne och nickar sakta "Okej" säger jag. Hon nickar och tvättar lite försiktigt och efter en stund är hon klar. Vi ligger sen på sängen och myser och pratar. Det känns så skönt att få bo i en riktig familj nu och jag känner mig äntligen älskad och jag känner mig som en riktig människa. 

Så det var sista avsnittet av Nikkó :)

Hoppas ni gillade denna novell :)

//Kawaiigirl