Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 7 av Nikkó :)

Hoppas ni gillar den^^ 

Timmara går och jag sitter fortfarande kvar i labet där Sebastian lämnade mig "Snälla släpp mig, jag är ledsen för det jag gjorde" gråter jag men får inget svar. "Snälla förlåt mig Sebastian, jag vet inte vad som flög i mig" gråter jag. Jag försöker ta mig loss men det är lönlöst. Jag sitter och gråter och hoppas att han ska komma in och ta loss mig men han kommer aldrig. Jag sitter och gråter och skriker och försöker komma loss efter en stund kommer han in och tar tag i min käke "Sluta skrika!" säger han argt och tittar på mig. Jag skakar och gråter och tittar på honom "Snälla låt mig gå, jag menade inte att slå dig. Förlåt mig" gråter jag och tittar på honom. "Så sa du sist också då du slog mig" säger han argt och tittar på mig. "Men det var en olyckshändlse, jag svär" säger jag och gråter. Han suckar argt och släpper min käke, jag fortsätter gråta och tittar ner. "Snälla sluta" säger han argt och suckar. Jag slutar inte utan fortsätter, jag är så rädd och ledsen och vet inte vad jag ska göra. "Jag sa sluta!" skriker han argt och slår mig så jag faller åt sidan och ner på marken och jag kvider till och gråter. Han tar upp stolen igen och tittar på mig, jag är sårig på sidan av ansiktet som träffade golvet och jag blöder lite på ena mungipan. "Jag ska gå och göra några ärenden nu" säger han och tittar på mig. Jag nickar och gråter tyst och skakar av rädsla "Snälla släpp mig" säger jag och skakar. Han svarar inte och går ut ur labbet och går iväg på sitt ärende. Jag tittar ner och gråter och efter ett tag hör jag hur ytterdörren öppnas och stängs. "Sir?" säger jag och gråter tyst. Ingen svarar men efter en stund kommer någon in i labbet och tänder fler lampor "Yohio?" säger en röst förfärat. Jag tittar upp och ser Jessicka "Jessicka?" säger jag och gråter tyst och tittar på henne. Hon stirrar skräckslaget på mig och springer fram till mig "Vad har hänt?" säger hon oroligt. Jag tittar på henne och börjar gråta igen och tittar ner. Hon tittar på mig och får mig att titta på henne "Säg vad som har hänt, snälla Yohio" säger hon oroligt. Jag nickar och lugnar ner mig lite och berättar snyftandes om vad som hänt. Hon stirrar på mig "Varför gör han så?" säger hon förvånat. "Jag vet inte" säger jag gråtandes och tittar ner. "Oroa dig inte, jag ska ta loss dig" säger hon och ställer sig bakom mig för att ta loss repen men då kommer Sebastian in i labbet. "Jessicka, vad har jag sagt om att gå in i labbet utan min tillåtelse?" säger han och tittar på henne. "Jag vet, men jag tänkte bara gå in och städa lite men hittade nu Yohio såhär. Varför skadar du honom?" säger hon och ställer sig upp. "Det har inte du med att göra" säger han och tittar på henne. "Jo det har jag visst, han är min bästa vän" säger hon och stirrar ilskett på honom. Han suckar och tittar på henne "Han är lika mycket människa som du och jag" säger hon argt och tittar på Sebastian. Han tittar på henne "Ja men han behöver lära sig hur man uppför sig" fräser han och tittar på henne sen på mig. "Det var en olycka, jag menade inte att skada dig" gråter jag och tittar på honom. Han stirrar på mig utan att säga något, Jessicka stirrar argt på honom. "Ta loss honom" säger hon. "Gå" säger han och suckar. Hon ska precis säga något men han avbryter henne "Bara gå" säger han och viftar iväg henne. Hon stirrar på honom och tittar sen på mig men går ut ur labbet och lämnar ledsamt huset. Jag tittar ner skakandes och hör sen ett skrapande ljud och ser Sebastian sitta framför mig på en pall. Jag tittar gråtandes upp på honom "Snälla förlåt mig, jag menade aldrig att skada dig. Jag lovar" snyftar jag. Han suckar och tar fram en bommuls tuss och börjar tvätta mina sår. "Jag förlåter dig" säger han och fortsätter tvätta mina sår. Jag nickar och tittar på honom "Men vi ska iväg på en liten tripp imorgon du och jag" säger han sen. "Ska vi? Vart då?" säger jag och tittar på honom. Han nickar och flinar "Vi ska till mitt jobb och till de andra vetenskapsmännen på en uppvisning." säger han. "Vad ska vi göra där?" säger jag förvånat. "Jo jag ska visa upp dig som mitt experiment" säger han. Jag stirrar på honom "Jag är inte ditt experiment och jag vill inte visas upp. Jag vill inte det, jag vill vara en normal tonåring" säger jag och börjar skaka igen. "Du kommer inte skadas, jag ska bara prata om det jag kommit fram till när jag gjort alla tester och berätta hur jag lyckades väcka dig till liv" säger han och tittar på mig. "lovar du?" frågar jag. "Jag lovar" säger han och nickar. 

Så det var avsnitt 7 av Nikkó

Hoppas ni gillar den ^^

//Kawaiitjejen

 

jim lönnkvist

14 mars 2015 13:39

Hm vad är nu detta varför är Sebastian så elak för
och "experiment" han behandlar ju den stackarn som en leksak...grr

Kawaiigirl Kawaiigirl

14 mars 2015 16:05

Ja, stackars Yohio :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!   Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel Hoppas ni gillar den^-^   Yohio´s Perspektiv Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel ä...

Konnichiwa!   Här kommer del 8 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^   Yohio's Perspektiv   Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem n...

Konnichiwa!   Här kommer del 7 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Yohio's Perspektiv   Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte fö...

Konnichiwa!   Här kommer del 6 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Jessie's Perspektiv   Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon...

Konnichiwa!    Här kommer del 5 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^    Yohio's Perspektiv   Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag ...