Konnichiwa! 

Här kommer del 6 av Nikkó :)

Hoppas ni gillar den ^^ 

Jag vaknar nästa dag och tänker på allt jag fick reda på igår. Jag kliver upp ur sängen och går mot garderoben och tar på mig kläder och fixar sen mitt hår och smink och tittar mig i spegeln. 

(ser ut som på bilden)

Jag suckar och tittar på mig själv "Jag ser ju inte mänsklig ut alls" säger jag tyst och ledsamt och går sen ner till köket och gör tea och en macka och sätter mig vid bordet och äter sakta. Efter en stund kommer Sebastian in och gör kaffe "Godmorgon Yohio, sovit gott?" säger han och tittar på mig. Jag tittar på honom och dricker mitt tea "Godmorgon, jo jag sov väl gott" säger jag lite tyst och äter upp min macka och dricker sen mitt tea. Han nickar och sätter sig framför mig och dricker sitt kaffe, vi sitter tysta en stund sen tittar jag på honom. "Du sa att jag var där i 15 år va?" säger jag och tittar på honom och dricker mitt tea. Han nickar "Ja hurså?" frågar han och dricker sitt kaffe. "Jo jag är ju med dig så mycket och du lär mig saker så jag undrar hur kunde jag vara i skogen så länge utan att min kropp förstördes?" frågar jag och dricker mitt tea. Han ställer sig upp och dricker sitt kaffe och tar med mig till labbet och han ställer sig vid bordet och börjar ta fram massa papper och tidningar. Han håller sen i några papper och tittar på mig "Här är papper från när man undersökte dig" börjar han och tar en klunk av sitt kaffe. Jag nickar och dricker mitt tea och fortsätter lyssna. "Jo din kropp låg på ett ganska så kallt ställe i skogen och konstigt nog så när man hittade dig så lågt det ett lager med is på dig så att det hade bevarat kroppen. Och man kunde konstatera att isen var 15 år gammal och det märkliga är att man hittade ingen nyare is så den måste ha varit kvar där med över sommaren. Vilket är väldigt märkligt" säger han och tittar på mig. Jag tittar på honom och dricker mitt tea "Låter som om någon ville bevara mig" säger jag och ler lite. Han tittar på mig "Ja jo men det måste vara något annat för jag tror inte på såna där gudar och allt vad det nu är. Det finns inga vetenskapliga bevis på att han finns" säger han. Jag skrattar lite tyst "Vad var det annars då?" säger jag tyst för mig själv och ler. Jag sitter en stund senare och går igenom alla tidningar om mitt försvinnande. Efter några timmar kommer Sebastian in "Sitter du fortfarande kvar här och läser?" säger han och tittar på mig. Jag nickar och tittar på honom och dricker tea "Men sir?" säger jag och tittar på honom. "Ja vad är det Yohio?" frågar han och sätter sig på en pall bredvid mig. Jag dricker lite och tittar på honom "Jo kan du fixa mig?" frågar jag. "hur menar du?" frågar han och tittar på mig. "Jo göra så jag blir......som alla andra" säger jag lite tyst och tittar på honom. Han suckar och tittar på mig "Du är ju som alla andra" säger han och tittar på mig. Jag skakar på huvudet "det är jag inte alls, min kropp är full av sur och blek och kall. Mitt hjärta slår sakta och jag ser inte levande ut" säger jag och tittar ledsamt på honom. Han suckar och nickar "Det må stämma men du har en kropp som vi andra." börjar han och tittar på mig. "Du har händer" säger han och tar mina händer och tittar på mig. Jag tittar på våra händer sen på honom "Och vad känner du nu?" säger han och tar min hand och sätter det på mitt bröst. Jag tittar på honom "Mitt. Hjärta?" säger jag och tittar på honom. Han ler och nickar och sätter sen min hand på hans bröst "Och vad känner du nu?" säger han och ler. "Ditt hjärta" säger jag. Han nickar "Du är precis som oss andra, du är inte ett dugg annorlunda" säger han och ler. Jag ler och tittar på honom "Tack sir" säger jag och ler. Han ler och nickar och smeker mig på huvudet "Tänk inte så mycket på dit utseende" säger han och ler. Jag nickar "Jag ska försöka" säger jag. Sen tänker jag en stund "Men om jag inte är så annorlunda från de andra så kan jag väl......gå ut till de andra?" säger jag och ler. Han suckar och skakar på huvudet "De är inte redo än" säger han. "Redo för vad? Du sa ju nyss att jag inte är annorlunda" säger jag och tittar på honom. Han suckar och nickar "jo jag vet men..." börjar han men jag avbryter honom. "Du sa allt det där bara för att göra mig glad eller hur?" börjar jag och ställer mig upp. "Yohio lyssna det är inte som du tror" säger han och ställer sig upp. "Jo det är det visst, du tycker jag är läskig och ful som de andra" säger jag och börjar gråta. "Nej det gör jag inte alls, jag vill bara beskydda dig" säger han och går mot mig för att lugna ner mig. Jag gråter och slänger muggen i golvet så den går sönder. "Yohio nu lugnar du ner dig" säger han och håller om mig. Jag skriker och gråter "Släpp mig!" skriker jag och försöker slita mig ur hans grepp. "Sshh, lugna dig Yohio" säger han och håller om mig och försöker låta lugn. "Jag vill inte lugna mig!" skriker jag och gråter och puttar undan honom. Han tittar på mig "Det är inte som du säger du vet ju det, du måste bara lugna dig så jag kan förklara varför jag säger såhär" säger han lugnt och går mot mig för att lugna ner mig. "Jag vet precis varför du säger så" skriker jag och gråter. Han går mot mig "Kom inte hit" gråter jag. Han ställer sig framför mig för att krama mig men jag tittar på honom och gråter "Jag sa kom inte hit" skriker jag och gråter och drämmer till honom hårt på kinden och smällen ekar i rummet. Han blir röd på kinden och håller handen på kinden där jag drämde till honom, jag andas snabbt och tittar ner och tittar sen på honom och har lugnat ner. Jag inser då vad jag gjort och ångrar det "Åh sir, förlåt mig. Jag vet inte vad som flög i mig, jag....." börjar och skakar i kroppen och tittar på honom och tårarna kommer igen. Han tittar ilskett på mig "Det här var droppen" säger han och ger mig en örfil med och jag faller till marken. Jag gråter tyst och tittar ner och sätter mig på knän "Förlåt mig, jag menade inte sir......" säger jag och börjar gråta igen. Han tar tag i mig och sätter mig på stolen och binder fast mig igen "Snälla förlåt mig, jag menade inte sir. Snälla" gråter jag och skakar och tittar på honom. Han tittar på mig ilskett och spänner åt hårdare och jag kvider till. "Nu får du stanna här och tänka på vad du gjort" säger han och går mot dörren. "Snälla lämna mig inte här. Jag är ledsen" säger jag och gråter. Han lyssnar inte och trycker på en knapp och lämnar rummet. Jag gråter och tittar ner med händerna fastbundna bakom stolen med ett repp och ett bälte runt kroppen. "Jag vill inte känna mig som något monster..." säger jag tyst och gråter och en tår faller ner på mitt knä. 

Så det var avsnitt 6 av Nikkó 

Hoppas ni gillar den :)

//Kawaiitjejen

 

jim lönnkvist

14 mars 2015 01:05

Ja de va mycket på en gång,men man fick i alla fall reda på varför
han hade klarat sig så många år....

Kawaiigirl Kawaiigirl

14 mars 2015 01:14

Ja det fick han i alla fall reda på

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!   Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel Hoppas ni gillar den^-^   Yohio´s Perspektiv Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel ä...

Konnichiwa!   Här kommer del 8 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^   Yohio's Perspektiv   Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem n...

Konnichiwa!   Här kommer del 7 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Yohio's Perspektiv   Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte fö...

Konnichiwa!   Här kommer del 6 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Jessie's Perspektiv   Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon...

Konnichiwa!    Här kommer del 5 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^    Yohio's Perspektiv   Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag ...