Konnichiwa! 

Här kommer min nya novell :)

Den heter Nikkó och det är japanska för Solsken 

Hoppas ni gillar den :)

Det var en mörk och kall natt, jag öppnar långsamt ögonen och tittar mig omkring. Allt jag ser är stenväggar och några faklor på väggarna och sen ser jag massa konstiga apparater. *Vart är jag? Vad är det som händer?* tänker jag. Jag känner mig kall i kroppen och trött, jag tittar sen upp och ser en man i vit rock och han har svart hår och en liten skägg stubb på hakan. "Ja, jag har lyckats!" säger han och hoppar av glädje och skriver ner något på ett papper. Jag ligger på ett träbord och är fastsbänd. "Jag har väckt upp en person till liv!" säger han glatt. Jag tittar undrande på honom *Vad menar han med det?* tänker jag. Han spänner sen loss mig "Så sätt dig upp pojk" säger han. Jag sätter mig långsamt upp och tittar mig omkring "Vart är jag? Vad är det som händer?" säger jag trött och tittar mig omkring. "Du är i mitt labb" svarar mannen och tittar på mig. Jag tittar på honom "Men jag vill inte vara här, jag vill hem" säger jag och hoppar ner från bordet och försöker springa mot dörren men han stoppar mig. "Släpp mig" säger jag och försöker slita mig ur hans grepp. Han håller ett stadigt grepp "Jag kan inte låta dig gå, du har precis vaknat upp från de döda" säger han och tittar på mig. Jag tittar på honom och sliter mig ur hans grepp, han suckar "Låt mig titta på dig lite och se så att allt är som det ska. Okej?" säger han. Jag suckar surt "okej då" säger jag och lägger mig ner på bordet igen. Han gör massa tester och undersökningar "Allt är som det ska, men vi måste göra något åt din hud" säger han och tittar på mig. "Min hud?" säger jag och sätter mig upp och tittar på mina armar. Mina armar är aldelles bleka och fulla av sår. "Oroa dig inte, jag fixar det" svarar han och tar fram en bomullstuss och lägger någon vätska på den och börjar tvätta min hud. Sen efter ett långt tag blir han klar "Så vad heter du? Minns du det?" frågar han. Jag tittar på honom och tänker men skakar sen på huvudet "Nej, jag minns ingenting" säger jag. Han nickar "Får jag ge dig ett namn?" frågar han. Jag nickar och ler "Jag vill gärna ha ett namn" svarar jag. "Vad sägs som Yohio?" frågar han. Jag tänker en stund och nickar sen "Yohio, jag gillar det" svarar jag och ler. Han ler och tar sen upp mig till ett rum "Här kan du bo" säger han. Jag nickar och tittar mig omkring och lägger mig ner på den stora sängen och somnar ganska snabbt. Jag vaknar sen nästa morgon och ser att jag somnade med kläderna på, jag tittar sen ut igenom fönstret och bestämmer mig för att gå ut. Jag går ut ur det stora huset och går in i den stora skogen bakom huset. Jag tittar mig omkring, det var längesen jag såg en skog, jag minns knappt hur det känns när vinden rör vid huden och får håret att glida med i vinden, jag minns inte hur solens strålar får en att bli varm. Jag mins.....ingenting. Jag går långsamt och min hud är fortfarande kall, mitt hjärta slår sakta men sen stannar jag till. En bit ifrån sitter en tjej vid en damm, hon har långt brunt hår och blåa jeans och en vit t-shirt. Jag känner hur mitt svaga hjärta börjar slå snabbare och jag blir varm inombords. Ska jag må såhär? Eller vänta, vad var det den här känslan hetta nu igen? Just det, kärlek. Det var sålänge sen jag kände kärlek. Jag går mot henne men råkar trampa på en gren på marken och den knakar till. Hon vänder sig om och stirrar på mig och börjar backa "Stanna där" säger hon med skakande röst. Jag tittar på henne "Jag ska inte skada dig" säger jag och går långsamt mot henne. "Stanna" säger hon igen och fortsätter backa. "Jag vill bara va din vänn" säger jag ledsamt och går mot henne. Hon stannar och tittar på mig från topp till tå och tittar sen på någon bakom mig "Hjälp mig han..." börjar hon men blir avbruten och jag känner någon lägga en hand på min axel och det är han som väkte upp mig och han heter Sebastian. "Oroa dig inte, jag tar hand om honom Jessicka" säger han. Flickan nickar och går sen iväg. Jag tittar upp på honom och han suckar "Varför gav du dig ut såhär utan att säga till mig?" frågar han. "Förlåt men jag ville så gärna ut, jag minndes ingenting av det här" säger jag och tittar på honom. Han suckar och går tillbaka med mig och sätter mig sen ner på en av köks stolarna. "Vad gjorde jag för fel? Hon stirrade på mig och backade direkt när hon såg mig" säger jag ledsamt och tittar på Sebastian medans han kokar tea. Han suckar och ställer teat framför mig "Det är inte så lätt att säga det här på ett enkelt sett men, du har ju ett speciellt utseende" säger han och suckar och ger mig en spegel. Jag tar den och tittar på mig själv, mitt blonda hår är alldeles ruffsigt och jag är blek i huden och aldelles smutsig och min hud visar inga tecken på liv. Jag suckar ledsamt och tittar ner på teat sen på Sebastian. Sebastian suckar "Jag vill inte att du ger dig ut igen. Du kan skadas" säger han. Jag fnyser "Hur då? Jag är ju redan så gott som död" säger jag och dricker lite av teat. Han suckar "Du vet ju ingenting om världen där ute och de vet ingenting om dig. Om de får syn på dig blir de rädda och vem vet vad de kan göra mot dig. Du är ju som min son nu och jag vill beskydda dig" säger han och tittar på mig. "Men jag vil ut och utforska världen. Se den igen och jag måste träffa Jessicka igen" säger jag och tittar på honom. Han skakar på huvudet "Jag förbjuder dig att gå ut" säger han. "Men...." säger jag och tittar på honom. "Inga men" säger han. Jag suckar och tittar ner. Jag står sen i mitt rum och tittar ut igenom fönstret och tittar på när Sebastian låser grinden för att gå iväg för att handla och jag står ensam kvar och får inte gå ut. 

Så det var del 1 av Nikkó

Hoppas ni kommer gilla den ^^ 

//Kawaiitjejen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!   Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel Hoppas ni gillar den^-^   Yohio´s Perspektiv Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel ä...

Konnichiwa!   Här kommer del 8 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^   Yohio's Perspektiv   Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem n...

Konnichiwa!   Här kommer del 7 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Yohio's Perspektiv   Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte fö...

Konnichiwa!   Här kommer del 6 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Jessie's Perspektiv   Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon...

Konnichiwa!    Här kommer del 5 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^    Yohio's Perspektiv   Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag ...