Konnichiwa!

Här kommer avsnitt 3 av Ransom^^

Hoppas ni gillar den :)

Tommy's Perspektiv

Jag går mot bilen med Andreas och Sara efter mig "kom ihåg att ta det lugnt nu, okej?" säger Andreas och tittar på mig. Jag nickar "Kom ihåg, han gör det här för pengarna. Tänk att han är en vanlig affärsman, om du tänker det så kommer allt gå bra. Okej?" säger han sen. "Okej" säger jag och nickar och sätter mig i bilen. Jag startar motorn och Sara går fram till mig "Ta hem honom" säger hon med tårar i ögonen. Jag nickar och kör iväg, jag kör in i stan och sen ringer min telefon och jag svarar. "Hallå?" säger jag. "Okej lyssna noga nu, jag säger allt det här bara en gång." säger personen. "okej, jag lyssnar" svarar jag. "Nu ska du köra hela sträckan rakt fram, stanna vid gymmet och gå in där och in mot en bassäng. Hoppa i och där ska det finnas en nyckel till ett skåp, personer där kommer hålla ögonen på dig. Du kan inte se dem, men de kan se dig" säger han. "När du har nyckeln, så har du bara 7 min på dig att öppna skåpet" säger han. "Okej, jag kommer göra som du säger men säg allt igen så jag vet vad jag ska göra" säger jag. "7 minuter" säger han och lägger på. "Men, herre gud" säger jag och suckar argt och försöker fokusera på vad han sa. Jag fortsätter köra tills jag kommer fram, jag hoppar sen ur och tar båda väskorna med pengarna och går in. "ursäkta, men vart är bassängen?" säger jag när jag kommer in. "Den är därborta" säger en kvinna och pekar. "Okej, tack" säger jag och går dit. Efter en stund kommer jag fram till en stor bassäng, jag ställer ner väskorna och tittar mig omkring sen hoppar jag i. Jag simmar ner mot botten *Vart är den där nyckeln då?* tänker jag. Tillslut ser jag den och simmar ner och tar den och simmar tillbaka upp. Jag går sen in mot omklädnings rummet för att hitta skåpet, jag tittar mig omkring men hör sen att en telefon ringer. Jag springer mot ett av skåpen och öppnar med nyckeln och svarar sen i telefonen "Du var sakta, men nu får du skynda dig på" säger mannen. "Använd kläderna som finns i skåpet, sen går du ner för trapporna vid duschen. Lägg i pengarna i de nya väskorna och kör till adressen jag gav dig. Och försök inte med några trix, vi ser allt du gör" säger han sen och lägger på. Jag suckar och byter om till de torra kläderna och lägger i pengarna i de nya väskorna och går ner för trapporna. Jag ser sen en bil och går till den och lägger i pengarna och hoppar in. Jag åker sen iväg, jag kör länge när telefonen sen ringer och jag svarar "Vad vill du nu då?" säger jag. "Så hur var simturen? hur mår du?" skrattar han. "Inte illa, hur mår du då?" säger jag. "Bara bra du" skrattar han. "Hur mår Yohio?" säger jag sen. "Han mår bra, han lever livet" skrattar han. Jag suckar argt "Varför jag? Varför valde du mig?" säger jag. "Varför jag valde dig? För du köper dig ur dina problem, eller hur? Jag läste om det som hände, och jag vet att du betalde för att komma ur problemet" säger han. "Så du har gjort det en gång, och du kan göra det igen" säger han sen. Jag tar ett djupt andetag och suckar och fortsätter köra. Det blir kväll och det börjar mörkna, "Så nu ska du köra tills vägen delar sig, ta den till höger och kör där" säger han sen. "Ja okej men hur ska jag få tillbaka min son?" fräser jag argt och är trött på hans årder hela tiden. "Du ger mig väskorna och jag ger dig en adress. Lycka till" säger han sen. Jag suckar och kör efter hans vägbeskrivning, jag kommer sen fram till en arbetsplats. Jag kör och tittar mig omkring, efter en stund kommer en man på en fyrhjuling.Han hoppar av och går mot mig, jag kliver ur "sätt dig" skriker han. Jag sätter mig i bilen och tittar på honom "ge mig väskorna" säger han. Jag ger honom dem "Ge mig adressen" säger jag och hållar tar i väskorna. "Ge mig väskorna" säger han. "Inte förns du har gett mig adressen" säger jag. "Va?" säger han och jag ser hur han tittar förvånat på mig. Han tar sen väskorna och springer mot fyrhjulingen "Ge mig adressen" säger jag argt och springer efter. Han puttar ner mig mot marken och sätter sig på fyrhjulingen för att åka iväg. "Ge mig adressen" säger jag argt. Jag bländas sen av ett starkt ljus och jag ser helikoptrar över oss "Det här är polisen. Ni kan inte fly!" ropar en man i en mikrofon. Killen tittar på mig men åker iväg på fyrhjulingen "Stanna!" skriker jag och springer efter. Jag springer efter så snabbt mina ben orkar bära mig medans polisen jagar honom i helikoptern. Jag hör sen ett pistolskott, jag springer fram och ser killen som satt på fyrhjulingen ligga på marken och det är blod på marken. Jag skakar honom och tittar på honom "Vart är han?" skriker jag. Han tittar på mig och försöker få luft och hostar. "Va? Kom, igen säg det" säger jag och tittar på honom. Han försöker få fram orden och tittar på mig sen drar en polis bort mig "Nej, sluta. Han försöker säga vart min son är" säger jag. "Du måste tyvärr gå" säger dem. "Men han försöker ju berätta!" protesterar jag. Dem sätter sig runt killen och försöker stoppa blödningen och rädda honom. "Nej!" hör jag en av poliserna skrika. "Vad?" säger jag. De tittar på mig och skakar på huvudet, jag tittar på killen och han ligger livlös på marken. "Är han död?" säger jag. "hur ska jag hitta Yohio nu?" säger jag och stirrar på dem. En av poliserna tittar sorgsett på mig "Du tog bort en schans för mig att få tillbaka min son" säger jag och tittar på polisen som sköt killen. 

Yohio's Perspektiv

""

Jag hör hur det smäller i en av ytterdörrarna och sen blir det tyst, jag skakar och försöker höra vad som har hänt. "Hur kunde du låta det hända?" hör jag en av killarna skrika. "Ta det lugnt, sätt ner telefonen" säger Sebastian. "nej, mamma måste få reda på att hennes son har dött" skriker han. Sebastian suckar "Han var bara ett barn" säger killen sen och snyftar. Jag hör sen hur han slår sönder saker därute "Ta det lugnt" säger Sebastian. "Ta det lugnt?" skrattar killen. "Vill du att jag ska ta det lugnt, när Martin precis har blivit skjuten!" skriker han. "Jag slutar, vi skiter bara i pengarna och gör oss av med killen" säger han sen. "Tyst" säger Sebastian. "Men han har rätt" säger Agnes. "Tyst allihopa" säger Sebastian. "Killen kommer att dö när vi inte längre behöver honom" säger han. Jag skakar och försöker slita mig loss, *Jag vill inte vara här, jag måste hem* tänker jag och försöker slita mig loss. "gå och titta till killen" hör jag sen Sebastian säga. Jag fortsätter försöka ta mig loss och jag ser sen att ena biten av tejpen har lossnat från mitt vänstra öga. Jag öppnar ögat sakta och försöker vänja mig vid ljuset, jag ser sen hur dörren öppnas och jag ser Agnes stå vid dörren och hon tittar på mig. "Du är ju..." säger jag tyst och tittar på henne. "Du vet inte vem jag är" väser hon "titta inte på mig" väser hon sen och trycker tillbaka tejpen på mitt öga. Jag kvider till "Sluta" säger jag och skakar. "Ingen kommer att komma för att hämta dig, okej" säger hon argt. Jag hör sen hur hon hämtar mig tejp och sätter det över den andra tejpen på mina ögon. "ingen kommer att hämta dig" väser hon igen och ger mig en örfil och går ut och stänger dörren. Jag skakar och känner hur tårarna bränner i ögonen på mig "Pappa vart är du?" snyftar jag. 

Tommy's Perspektiv

Jag sitter hemma och gör pappersarbete och försöker komma på hur vi ska göra för att få tillbaka Yohio medans poliserna jobbar med samma sak och försöker lista ut vem mannen är som har gjort allt det här. Jag tittar på skrivbordet och ser sen en bild på mig och Yohio, jag suckar ledsamt och tittar på bilden. "Oroa dig inte, pappa ska få hem dig" viskar jag. 

(bilden han tittar på)

Jag går sen ut ur rummet och in i köket och tittar på Andreas "Vad är det Tommy?" säger han och tittar på mig. "Varför skulle..." börjar jag och tänker lite. "Varför skulle sånna människor som dem låta min son gå?" säger jag och tittar på honom. "Jag menar de kommer inte släppa honom vare sig de får pengar eller inte" säger jag. "Vad menar du?" säger Sara och går in i köket och tittar på mig. "Jag tror inte vi får Yohio tillbaka ävne om den här mannen får pengarna, om nu Yohio lever till och börja med" säger jag. Andreas suckar "Tommy, menar du att vi inte ska betala honom?" säger han. "Nej, vi ska betala den här mannen" säger Sara. "Vänta lite, lyssna på mig. Han sa att en kille skulle ge mig en adress till Yohio när jag skulle lämna över pengarna. Han sa att jag skulle ge honom pengarna, jag bad om adressen först innan han skulle få pengarna. Ni skulle ha sett hans ansikte, han fatta inte ett ord av vad jag menade. Han var ett levande frågetecken, han visste inte någonting om att jag skulle få en adress." säger jag och tittar på dem. "Okej, vänta iite" börjar Andreas men jag avbryter honom. "Vi kan inte ge honom pengarna" säger jag. "Lyssna vi kommer få tillbaka honom, han vill ju ha pengarna" säger han. "Nej, gör vi som han säger så dödar han min son" säger jag. "Jag har jobbat med det här i 15 år, vi får tillbaka barnen varje gång vi betalat" säger han. Jag stirrar på honom "även de som dött?" säger jag. Han stirrar på mig, jag suckar och går ut ur köket. Men det dröjer inte länge förns telefonen ringer igen. Jag tar upp den och svarar och alla sitter vid sina platser "Tror du att du kan lura mig?" säger mannen. "Nej, allt var under kontroll" säger jag. "Jag gjorde som du sa" säger jag sen. "Gjorde du?" säger han. "Jag sa inga poliser och att du skulle betala och allt skulle gå bra men nu är det ju rena rama cirkusen där ute pågrund av all media" säger han argt. Jag suckar "Okej, säg vad du ska säga" säger jag. Han ger mig en adress "Låt mig prata med min son först" säger jag. "Nej åk dit" säger han. "Jag vet att han är död" säger jag. "Du vet ingenting" säger han. "Jo det vet jag, gå och dö" väser jag och lägger på. "Vad gjorde du?" säger Sara och stirrar på mig. Jag fattar sen vad jag gjorde och sätter händerna i huvudet "Åh nej, vad har jag gjort? Snälla ring upp, ring upp" säger jag. 

Yohio's Perspektiv

Jag hör hur dörren sparkar upp och någon sliter upp mig i tröjan och tar loss mig och går iväg med mig, "Släpp mig" säger jag skakandes. "Hallå?" hör jag sen någon säga och det är pappas röst. Jag andas snabbt "Pappa?" säger jag oroligt. "Yohio!" ropar han. Någon sätter sen en hand för min mun och går iväg med mig. Jag skriker och försöker slita mig loss. *Han letar efter mig* tänker jag och personen lägger sen tillbaka mig i rummet och kedjar fast mig i sängen igen och går sen ut och stänger dörren. 

Tommy's Perspektiv

"Pappa?" hör jag min son säga sen försvinner hans röst "Nu lyssnar du, åk till adressen jag gav dig och ge mig mina pengar annars kommer din son aldrig då se dagens ljus igen" säger han argt och lägger på. Jag tittar på de andra och ser hur Sara går iväg sen kommer hon tillbaka med väskorna med pengarna i. Poliserna diskuterar om hur vi ska göra för och jag tittar på dem "Jag går ensam" säger jag. De slutar prata och tittar på mig "Inga poliser, inga helikoptrar, inga mikrofoner. Bara jag, okej?" säger jag och tittar på dem.

Så det var avsnitt 3 av Ransom^^ 

Hoppas ni gillar den^^

//Kawaiitjejen

 

j lönnkvist

22 april 2015 15:16

Usch va arg jag blir o är
sånt här får inte hända😠

Kawaiigirl Kawaiigirl

23 april 2015 10:28

samma här

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!   Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel Hoppas ni gillar den^-^   Yohio´s Perspektiv Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel ä...

Konnichiwa!   Här kommer del 8 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^   Yohio's Perspektiv   Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem n...

Konnichiwa!   Här kommer del 7 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Yohio's Perspektiv   Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte fö...

Konnichiwa!   Här kommer del 6 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Jessie's Perspektiv   Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon...

Konnichiwa!    Här kommer del 5 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^    Yohio's Perspektiv   Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag ...