Konnichiwa!

Här kommer sista avsnittet av Dáku no himitsu^^

Hoppas ni gillar den :)

Yohio's Perspektiv

Rösterna ekar mer och mer i mitt huvud, "sluta!" skriker jag och håller händerna runt huvudet och skakar. "Sshh, lugna dig" säger Seike och håller om mig. Jag skakar "Rör mig inte, jag vill inte skada dig" gråter jag. "du kommer inte skada mig" säger han och håller om mig. Jag skakar och gråter och rösterna fortsätter och fortsätter, tillslut tar de över mig och jag börjar puttas och sparkar. Han håller om mig mer och försöker lugna ner mig, jag gråter och puttar tillslut bort honom, jag går sen mot honom och trycker in honom mot en vägg. *Sluta snälla, jag vill inte! Ut ur mitt huvud!* tänker jag och försöker slita imot. Rösterna lyssnar inte utan fortsätter styra mig, "Sluta, det här är inte du!" säger Seike och försöker ta bort mina händer från hans hals. Jag gråter och tittar på honom och försöker sluta. Anton ser sen vad som händer och springer ut ur rummet till närmsta telefon och ringer efter hjälp. "Snälla, det här är inte du" säger Seike med svag röst och tittar på mig. Jag gråter och släpper sen taget och backar bakåt. Han faller mot golvet och hostar. Jag gråter och tittar på honom "Förlåt Seike, jag menade inte att...." gråter jag och snyftar. Han tittar på mig och hostar "Jag vet" säger han och försöker hämta andan. Jag sjunker ner på golvet och gråter, rösterna eker fortfarande i mitt huvud och jag gråter "snälla sluta" gråter jag. De fortsätter och jag blir tillslut galen på dem och börjar skratta igen. Jag känner sen en arm omkring mig och tittar upp och det är Seike. "lugn, jag är här" säger han och kramar mig. Jag nickar och gråter, sen öppnas dörren och jag ser Anton. "Där är han" säger han och pekar på mig. 2 personer i vita kläder går in, och det är Susan och Erik. De går mot mig, jag skakar och trycker mig närmare mot Seike. "Vilka är ni?" säger Seike. "Vi är Susan och Erik, vi är här för att hämta Yohio" säger Susan. Seike skakar på huvudet och ställer mig bakom honom och står framför mig "Ni får inte ta honom" säger han. "Men han är farlig för sig själv och för andra." säger hon. "Jag bryr mig inte" svarar han. Anton stirrar på honom "Men han ströp ju mig och nu dig" säger han. "Han kan inte rå för det, rösterna tvingar honom" säger Seike. Susan suckar "Det är därför vi ska ta honom. Det är bara han som hör dem, inte vi" säger hon. Jag tittar på Seike skakandes "förlåt" gråter jag. "Det är lugnt" svarar han. Susan och Erik tar bort Seike och går mot mig "Kom här" säger dem. "Nej, sluta" gråter jag och backar. De tar mig tillslut och går ut med mig "Nej, sluta. Jag vill inte!" gråter jag och försöker slita mig loss. "Nej, ta honom inte snälla" ropar Seike och springer efter. Anton håller mig medans Susan tittar på Seike, hon suckar "Vi kan inte lämna honom här. Han måste få hjälp" säger hon. "Men jag tar hand om honom" säger han. Hon suckar "Du såg ju hur det gick när han var här." säger hon. "Men, han behöver mig. Snälla" säger han. Hon tittar på mig "Jag vill inte tillbaka" säger jag och gråter. Hon suckar och tittar på mig sen på honom "Okej, för den här gången. Men! du måste gå med på vissa saker och skriva under ett par saker" säger hon. "Ja, jag gör vad som helst" svarar han. Hon nickar "Bra, du måste kontakta mig varje dag och berätta vad som händer. Han får aldrig lämnas ensam hemma, lås undan vassa föremål och han får inte gå ut själv" säger hon. Seike nickar och tittar på henne, hon tar sen fram ett papper och penna och ger det till honom. Han skriver under och lämnar tillbaka det, "Och han måste ta sina medeciner varje dag" säger hon. Han nickar och hon ger honom medeciner. Anton släpper mig sen, jag springer till Seike och kramar honom hårt. "Förlåt Seike, jag lovar att inte göra om det" gråter jag. Han nickar och smeker mig på huvudet "Jag vet, det är lugnt nu" säger han och håller om mig. 

5 månader senare

Det har gått 5 månader och mycket har hänt, men jag har blivit bättre. Ända sen de lät mig stanna hos Seike och han har hjälpt mig nu mer och mer så hör jag inte röster längre och jag ser inga skuggor längre häller. 

Jag sitter ute på balkongen och tittar mig omkring och dricker tea, Seike går in och tittar på mig "Dags för din medecin" säger han och ger mig 2 tabletter. Jag nickar och tar dem och sväljer dem med mitt tea. Han ler och smeker mig på huvudet "hur mår du idag då?" frågar han. "Bra, jag har inte hört eller sätt något" svarar jag och dricker mitt tea. Han nickar och ler sen ringer hans mobil och han svarar, han går tillbaka in och pratar. Jag tittar efter honom och dricker sakta. Efter en stund kommer han tillbaka och tittar på mig "Vem var det?" frågar jag. "Det var Susan, hon vill att du kommer tillbaka på ett test" säger han. "Ett test?" frågar jag och lägger huvudet på sne och dricker mitt tea. "Hon sa inte vad för test men vi måste åka nu" säger han. "okej" svarar jag och dricker upp mitt tea och vi går sen ut till bilen. Efter en stund kommer vi fram och vi går in, "Hej, vad bra att ni kunde komma" säger Susan och går mot oss. Jag tittar på henne "Du kan sätta dig här, vi kommer snart" säger hon och tittar på Seike. Han tittar på henne sen på mig och nickar och sätter sig på en stol. Jag tittar på honom sen på henne "Det är lugnt, det går fort" säger hon. Jag nickar och följer efter, hon tar mig in i ett rum och stänger dörren. "Vill du ha något att dricka?" säger hon och tittar på mig. Jag rycker på axlarna och tittar ner, hon tittar på mig och ställer sen en kopp varm choklad framför mig. Jag tittar på koppen sen på henne, hon ler lite och sitter framför mig. "Så hur mår du?" frågar hon och dricker sitt kaffe. Jag dricker min choklad sakta och tittar på henne "Jag mår bra" svarar jag. Hon nickar och skriver ner lite på ett papper "hör du rösterna fortfarande?" frågar hon. Jag skakar på huvudet "Jag hör inte rösterna, och jag ser inga skuggor heller" svarar jag. "Vad bra" ler hon och skriver ner det. "Har du fler såna konstiga drömmar eller känslor som du har pratar om?" frågar hon sen. "Nej" svarar jag och dricker min choklad. Hon nickar och skriver ner det, efter en stund är allt klart och vi går tillbaka till Seike. Han ställer sig upp och kramar mig "hur gick det?" frågar han. Hon ler "Det gick bra, allt är som det ska nu så han kan sluta med medecinerna" säger hon. Han ler och kramar mig "Vad bra" säger han och ler. "Nu går vi hem och firar." säger han och ler. Vi åker sen hem och på kvälllen sitter vi och äter gott och ser på film. Jag står i köket och gör tea och går sen in i vardagsrummet till de andra och tittar på dem "hur mår du?" säger Seike och ler. Jag tittar på dem "Yohio gillar vänner, Yohio döda vänner" säger jag i en liten barnröst och ler. De sitrrar på mig sen börjar jag skratta "Lugn, jag skämta bara" skrattar jag. Seike tittar på mig och tar min kopp och ställer det på bordet "du in lilla" skrattar han och puttar ner mig på soffan och börjar kittla mig. "nej snälla sluta" skrattar jag. "Nej" skrattar han och fortsätter. "Kom och hjälp mig" skrattar han och tittar på Anton och Markus. De skrattar och kittlar mig me "Snälla, förlåt" skrattar jag och tittar på dem. De skrattar och fortsätter, sen ligger vi i en hög och skrattar och har det kul. 

Så det var sista avsnittet av Dáku no himitsu

Hoppas ni tyckte om den :)

//Kawaiigirl

 

j lönnkvist

21 april 2015 19:33

Så de slutade väl o de va ju tur☺

Kawaiigirl Kawaiigirl

22 april 2015 10:09

Yup, som man brukar säga. Slutet gott, allting gott^^

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konnichiwa!   Här kommer min nya novell som heter Yohio & Angel Hoppas ni gillar den^-^   Yohio´s Perspektiv Jag ligger i studio soffan och sover, jag vaknar sen av att något slickar mig på handen. Jag öppnar ögonen och ser Angel. Angel ä...

Konnichiwa!   Här kommer del 8 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^   Yohio's Perspektiv   Efter ett de grep de som kidnappat mig så hamnar jag på sjukhus, doktorn undersöker mig men jag har inga alvarliga skador. "Så, får jag åka hem n...

Konnichiwa!   Här kommer del 7 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Yohio's Perspektiv   Jag håller Jessie i handen och tittar på henne oroligt "Jag kan inte lämna dig" säger jag med tårar. Hon tittar på mig ledsamt "Jag vill inte fö...

Konnichiwa!   Här kommer del 6 av Omoide   Hoppas ni gillar den :)   Jessie's Perspektiv   Jag springer hem det fortaste jag kan och springer in "Mamma!" ropar jag. Mamma kommer ut från köket och tittar på mig "Vad är det?" frågar hon...

Konnichiwa!    Här kommer del 5 av Omoide   Hoppas ni gillar den^^    Yohio's Perspektiv   Jag sitter i mitt rum och tittar ut igenom fönstret, kan det verkligen stämma det som hon visade mig? Är de verkligen inte mina föräldrar? Jag ...